Nytt sovrum!
Så här såg vårt sovrum ut förrut!
Så här ser det ut nu!
Tänk va lite färg gör mycket! Nu ska det in en lite större byrå så vi kan göra iordning tv och video lite bättre. Men sen känner jag mig nöjd. Nästa lön får det bli uteslutande tapeter till kök o vardagsrum. Innan dess måste vi väl kunna bestämma oss?!
Jag skulle ju hjälpa Sara att sälja hennes Kent biljetter, men det går trögt må jag säga. Gillar ingen Kent längre eller vad är det frågan om???
Någon som vill köpa 2 biljetter till Kent på Swedbank Arena???
Det har inte blivit nåt mera gjort idag trots allt mitt snack om att sy och fixa. Kroppen räcker ju inte till....attans det är så mycket jag vill göra men jag får känna mig nöjd för idag. I morgon ska vi hämta vitrinskåpet vi köpt det kommer att göra sig så bra.
Nu kommer snart Bosse hem och då är det äntligen helg igen! God mat och lite vin, det blir en trevlig fredag kväll
Trevlig helg på er Alla!
Så här ser det ut nu!
Tänk va lite färg gör mycket! Nu ska det in en lite större byrå så vi kan göra iordning tv och video lite bättre. Men sen känner jag mig nöjd. Nästa lön får det bli uteslutande tapeter till kök o vardagsrum. Innan dess måste vi väl kunna bestämma oss?!
Jag skulle ju hjälpa Sara att sälja hennes Kent biljetter, men det går trögt må jag säga. Gillar ingen Kent längre eller vad är det frågan om???
Någon som vill köpa 2 biljetter till Kent på Swedbank Arena???
Det har inte blivit nåt mera gjort idag trots allt mitt snack om att sy och fixa. Kroppen räcker ju inte till....attans det är så mycket jag vill göra men jag får känna mig nöjd för idag. I morgon ska vi hämta vitrinskåpet vi köpt det kommer att göra sig så bra.
Nu kommer snart Bosse hem och då är det äntligen helg igen! God mat och lite vin, det blir en trevlig fredag kväll
Trevlig helg på er Alla!
Måleri målera..
Javisst i dag målas det för fullt i Bönhamn. Äntligen ska vår fondvägg i sovrummet fixas. Första varvet är klart och färgen täcker så bra så jag funderar precis på om jag verkligen behöver måla ett varv till. Vi får väl se när det gått ett par timmar o färgen torkar hur det ser ut.
Som vanligt vill ju jag att det ska gå fort för jag vill ju in med alla nya saker jag har.
Det är inte bara du Maria som är fort o fel, även jag kan gå under det namnet!
Ringde till försäkringskassan men naturligtvis jobbar hon inte idag, utan är anträffbar först på tisdag. Jag får väl börja med att skicka in mitt läkarintyg och ta kontakt med henne på tisdag då, så typiskt.
Nu ska jag tillverka en soppa till lunch och sedan ska jag faktiskt gå ut o ta en nypa friskluft innan jag sätter mig vid symaskinen. Tänkte försöka sy om lite kläder som inte längre passar. Vikten har ju fortfarande inte rasat som jag hade önskat, men vissa byxor har i alla fall blivit lite stora, så de syr jag om så de passar.
Återkommer senare med mer info om vårt nya sovrum!
Som vanligt vill ju jag att det ska gå fort för jag vill ju in med alla nya saker jag har.
Det är inte bara du Maria som är fort o fel, även jag kan gå under det namnet!
Ringde till försäkringskassan men naturligtvis jobbar hon inte idag, utan är anträffbar först på tisdag. Jag får väl börja med att skicka in mitt läkarintyg och ta kontakt med henne på tisdag då, så typiskt.
Nu ska jag tillverka en soppa till lunch och sedan ska jag faktiskt gå ut o ta en nypa friskluft innan jag sätter mig vid symaskinen. Tänkte försöka sy om lite kläder som inte längre passar. Vikten har ju fortfarande inte rasat som jag hade önskat, men vissa byxor har i alla fall blivit lite stora, så de syr jag om så de passar.
Återkommer senare med mer info om vårt nya sovrum!
Så skönt....
Att vara hemma igen! Vi har det ju alltid jätte mysigt när jag är hos Sara, speciellt när det är en onsdag kväll o vi kan sitta o titta på vår favvo serie Lost. Men det är ju så att det bästa är att få vara hemma, ibland känns det som man lever i en kappsäck.
Idag har jag ju jobbat hosTrekanten lite och det är ju alltid trevligt. Idag blev det bara några få timmar för jag hade ju mitt tandläkar besök, o som alltid är nerverna i dallring när jag ska dit. Jag har ju en underbar tandläkare som lyckats jobba bort den mesta av min skräck, men ändå är det jobbigt.
Jag verkar ju vara inne i ett stim just nu för det gick ju inte så bra som han trott att laga mig! Han borrade upp den provisoriska lagningen sedan i julas och skulle ju då rengöra med nån typ av borste. Nu gick ju inte det så bra. Kanalen som han skulle rengöra för att sedan lägga in nån typ av gummi, den kanalen var totalt igensatt. Det slutade med att han fick skriva en remiss upp till tandläkar högskolan i Umeå.
Jag tyckte ju att jag har ju inte längre tandvärk så det här är ok, (vill ju inte gå till någon annan än han) Men han förklarade vänligt men bestämt att det fanns inget att välja på för det kan påverka de andra tänderna.
Jaha så var det med det, Säg den glädje som varar!
Förmodligen är det väl kö där också, men det gör inget då kanske man hinner spara ihop lite kosing innan det är dax, låter dyrt som attan.
Åkte på flugger o köpte färgen som jag ska ha till min renovering. Min svåger kom ju upp med ett helt lass av saker från min kära syster som kommer att komma till användning i vårt nya sovrum. Tack för dom.
Några inrednings affärer har jag ju inte här, men vad gör väl det när min syster har flera och boutiqe Britt e inte dumt.
Hoppas i alla fall kunna börja så smått i morgon.
God natt på er alla
Idag har jag ju jobbat hosTrekanten lite och det är ju alltid trevligt. Idag blev det bara några få timmar för jag hade ju mitt tandläkar besök, o som alltid är nerverna i dallring när jag ska dit. Jag har ju en underbar tandläkare som lyckats jobba bort den mesta av min skräck, men ändå är det jobbigt.
Jag verkar ju vara inne i ett stim just nu för det gick ju inte så bra som han trott att laga mig! Han borrade upp den provisoriska lagningen sedan i julas och skulle ju då rengöra med nån typ av borste. Nu gick ju inte det så bra. Kanalen som han skulle rengöra för att sedan lägga in nån typ av gummi, den kanalen var totalt igensatt. Det slutade med att han fick skriva en remiss upp till tandläkar högskolan i Umeå.
Jag tyckte ju att jag har ju inte längre tandvärk så det här är ok, (vill ju inte gå till någon annan än han) Men han förklarade vänligt men bestämt att det fanns inget att välja på för det kan påverka de andra tänderna.
Jaha så var det med det, Säg den glädje som varar!
Förmodligen är det väl kö där också, men det gör inget då kanske man hinner spara ihop lite kosing innan det är dax, låter dyrt som attan.
Åkte på flugger o köpte färgen som jag ska ha till min renovering. Min svåger kom ju upp med ett helt lass av saker från min kära syster som kommer att komma till användning i vårt nya sovrum. Tack för dom.
Några inrednings affärer har jag ju inte här, men vad gör väl det när min syster har flera och boutiqe Britt e inte dumt.
Hoppas i alla fall kunna börja så smått i morgon.
God natt på er alla
Krig?!
Det var vad min läkare sa idag "nu är det krig". Hoppsan tänkte jag, det kanske var att ta i men jag förstår honom. Om jag känner mig misstrodd så måste ju han också känna så.
Han förklarade för mig att vårdgarantin fungerar som så att om jag inte får behandling inom 3 mån har jag rätt att söka till annat landsting för vård och vårt landsting bli skyldig att betala notan.
Efter att ha undersökt mig skrev han ytterligare ett intyg till förs-kassan, och som han sa "jag vet inte hur mycket mer jag kan skriva, har ju redan skrivit allt som går att skriva, varför förstår de inte" Nu har han skrivit
" Ej helt arbetsför mer än halvtid i nuläget pga ländryggsvärk med intermittent utstrålning i vä ben som förvärras vid långvarigt gående/stående/sittande. Förutsättning att ens klara arb på halv tid är att hon slipper detta. achillesrefl saknas helt vä." Plus en mycket annat.
Ska i morgon ringa förs-kassan igen, få se vad som händer.
I övrigt har vi vinter igen!! Det har vräkt ner snö hela dagen. Helt sjukt! jag som trodde det var vår o beställde en massa fröer.
Sara gick i väg precis till sitt jobb, jobbar ända fram till kl 21 o då blir det till att springa hem för då börjar ju Lost, det är hennes o mitt favo program på onsdagar.
I morgon ska jag göra några timmar på cafét innan jag ska till tandis, ska ju även få min massage via örntaxi, skönt! Sedan bär det iväg hem, ska försöka hinna med att skaffa färg till mina väggar i sovrummet. Syster yster har ju skickat några grejor med min svåger som varit i sthlm så nu måste jag bara få ändan ur vagn o fixa vårt sovrum.
Har via blocket köpt ett vitrin skåp (ikeas Bertby) det ska vi hämta på lördag få se om det inte slinker ner nåt mera då när man ändå är ute o shoppar. Jag måste ju egentligen hålla hårt i min plånbok nu ett tag, bilen ska ju lösas ut så småningom och man vet ju inte hur det blir nu med ersättning från förskassan. Men allt brukar ju lösa sig så vi hoppas väl på det bästa även denna gång
Ha en fin kväll
Han förklarade för mig att vårdgarantin fungerar som så att om jag inte får behandling inom 3 mån har jag rätt att söka till annat landsting för vård och vårt landsting bli skyldig att betala notan.
Efter att ha undersökt mig skrev han ytterligare ett intyg till förs-kassan, och som han sa "jag vet inte hur mycket mer jag kan skriva, har ju redan skrivit allt som går att skriva, varför förstår de inte" Nu har han skrivit
" Ej helt arbetsför mer än halvtid i nuläget pga ländryggsvärk med intermittent utstrålning i vä ben som förvärras vid långvarigt gående/stående/sittande. Förutsättning att ens klara arb på halv tid är att hon slipper detta. achillesrefl saknas helt vä." Plus en mycket annat.
Ska i morgon ringa förs-kassan igen, få se vad som händer.
I övrigt har vi vinter igen!! Det har vräkt ner snö hela dagen. Helt sjukt! jag som trodde det var vår o beställde en massa fröer.
Sara gick i väg precis till sitt jobb, jobbar ända fram till kl 21 o då blir det till att springa hem för då börjar ju Lost, det är hennes o mitt favo program på onsdagar.
I morgon ska jag göra några timmar på cafét innan jag ska till tandis, ska ju även få min massage via örntaxi, skönt! Sedan bär det iväg hem, ska försöka hinna med att skaffa färg till mina väggar i sovrummet. Syster yster har ju skickat några grejor med min svåger som varit i sthlm så nu måste jag bara få ändan ur vagn o fixa vårt sovrum.
Har via blocket köpt ett vitrin skåp (ikeas Bertby) det ska vi hämta på lördag få se om det inte slinker ner nåt mera då när man ändå är ute o shoppar. Jag måste ju egentligen hålla hårt i min plånbok nu ett tag, bilen ska ju lösas ut så småningom och man vet ju inte hur det blir nu med ersättning från förskassan. Men allt brukar ju lösa sig så vi hoppas väl på det bästa även denna gång
Ha en fin kväll
Tack...
Alla ni som stöttar och som försöker peppa. Som ni förstår är jag verkligen frustrerad. En del säger ja, ja, du får göra det bästa av situationen! Naturligtvis men vad är det bästa?? Är det att bita ihop o visa dom vad som händer. Känns ju som jag sitter med facit redan, jag har ju redan gått igenom detta flera ggr.
Jag har inte haft nåt jobb nu på 1,5 vecka men ändå måste jag ta stöd för att komma upp ur sängen på morgonen, hur ska jag då klara att jobba 100%?? o sedan ändå ha ett någorlunda fullvärdigt liv?
Det värsta tycker jag är att helt plötsligt känner man sig inte trovärdig längre. F-kassans läkare hade skrivit att det handlar om att jag ska ha ett jobb som är varierande, ok vart hittar jag det? Jag tycker i o för sig att det har jag ju när jag jobbar antingen hos Trekanten, där står, går jag och på örntaxi där sitter eller står jag kan det bli mer varierande och ändå har jag ont.
Hur går jag vidare med detta? Jo jag måste ju vänta o prata med min egen läkare, men sen då. Försäkringskassans läkare får man ju inte träffa...
Ringde Sundsvalls ortoped mott och fick höra att ok tiden har gått ut för dig men du får nog vänta i alla fall 2 månader till. Jamen ok då vet jag ju det i alla fall. Alltid någonting att ta med sig i morgon till min doktor.
Talade även om för ortopeden att jag är jagad, sköterskan suckade o sa "nu får dom väl ändå ge sig" men vad ska hon göra mer än att tycka lika dant som alla andra gör?
Nåväl jag väntar in morgon dagen så får jag väl se vad den kan erbjuda
Jag har inte haft nåt jobb nu på 1,5 vecka men ändå måste jag ta stöd för att komma upp ur sängen på morgonen, hur ska jag då klara att jobba 100%?? o sedan ändå ha ett någorlunda fullvärdigt liv?
Det värsta tycker jag är att helt plötsligt känner man sig inte trovärdig längre. F-kassans läkare hade skrivit att det handlar om att jag ska ha ett jobb som är varierande, ok vart hittar jag det? Jag tycker i o för sig att det har jag ju när jag jobbar antingen hos Trekanten, där står, går jag och på örntaxi där sitter eller står jag kan det bli mer varierande och ändå har jag ont.
Hur går jag vidare med detta? Jo jag måste ju vänta o prata med min egen läkare, men sen då. Försäkringskassans läkare får man ju inte träffa...
Ringde Sundsvalls ortoped mott och fick höra att ok tiden har gått ut för dig men du får nog vänta i alla fall 2 månader till. Jamen ok då vet jag ju det i alla fall. Alltid någonting att ta med sig i morgon till min doktor.
Talade även om för ortopeden att jag är jagad, sköterskan suckade o sa "nu får dom väl ändå ge sig" men vad ska hon göra mer än att tycka lika dant som alla andra gör?
Nåväl jag väntar in morgon dagen så får jag väl se vad den kan erbjuda
Veckans första dag.
Fick ett telefon samtal om att jag måste komma med vinterdäcken till min lilla Mitchi. De har satt i min databox nu och bilen startar. Äntligen!! Nu ska den alltså då besiktas och så ska det bytas vattenpump, men sen kanske.....
Det är en fruktansvärd blåst ute så min dagliga promenad med kissarna har jag hoppat över. Jag kan ju inte locka ut dom, de blåser ju i väg,är nästan så att jag själv blåser iväg ute. I går hade vi en underbar dag här. Det var varmt och solen sken, nästan som en dag i april.
Men man ska väl inte ta ut nåt i förskott, det är ju faktiskt bara februari.
Fortsatte dagen med att göra mina ramar klara som ska få göra smyckning i vår trapp till övervåningen. Blir nog bra det där.
Så ringer telefonen igen, o gissa vem? Jo Förnedringskassan....Deras läkare tycker att jag nu inte ska vara sjukskriven på halvtid längre. Jag har inte längre problem med min rygg! Inga domningar i benen, känslobortfallet är inget känslobortfall, inga kramper i benen längre på nätterna och framför allt så klara jag av att jobba 100% igen!!Bra va?
Tyvärr så känner jag ju av allting fortfarande och jag vet ju sen sista läkar besöket i Ullånger att även min läkare där vet hur det är. Han blev ju väldigt upprörd över att jag skulle vänta 3 månader bara för att få komma in på ortopeden i Sundsvall för ev operation.
Men vad gör man? Ja jag ska ju till Ullånger på onsdag för att träffa läkaren så jag får väl höra vad han tycker om alltihopa, vad annat kan jag göra?
Naturligtvis känns det som en spark i magen. Jag har ju absolut inte suttit här om jag klarat av att jobba heltid, men när jag känner hur ont jag får ibland av att jobba halvtid, hur ska jag då klara det här. Den där gnagande oron tar tag i mig och jag blir så f.bannad
Jag vet hur många som helst som går omkring hemma sjukskrivna, fast de egentligen skulle fixa hur lätt som helst att jobba, men de vill inte. Det finns många som verkligen skulle behöva jobba men som hellre sitter friska hemma och gnäller. Skicka ut såna istället för såna som verkligen är dåliga.
Men det är ju lättare att trampa på oss för våra krafter går till att hålla humöret och kroppen i sjack, vi orkar inte slåss mot överheten. Man förlorar ju ändå!
Jag får väl vara arg o gråta en skvätt nu. sen får jag väl bita ihop se till att börja jobba och sen vara tillbaka på ruta ett om ett tag igen. Så har det ju alltid varit.
Arbetsnarkoman som jag kan vara så vet ju jag att jag jobbar det jag ska, det håller ett tag men sen säger ryggen ifrån igen och om han skulle läst mina papper så skulle han också sett det. Sedan mitt första diskbråck har det alltid varit så. Jag klarar av att jobba i ett år eller två med värk men sedan går diskbråcket upp o jag är tillbaka på ruta ett..
Nä nu ska jag jobba för att bita ihop!
Det är en fruktansvärd blåst ute så min dagliga promenad med kissarna har jag hoppat över. Jag kan ju inte locka ut dom, de blåser ju i väg,är nästan så att jag själv blåser iväg ute. I går hade vi en underbar dag här. Det var varmt och solen sken, nästan som en dag i april.
Men man ska väl inte ta ut nåt i förskott, det är ju faktiskt bara februari.
Fortsatte dagen med att göra mina ramar klara som ska få göra smyckning i vår trapp till övervåningen. Blir nog bra det där.
Så ringer telefonen igen, o gissa vem? Jo Förnedringskassan....Deras läkare tycker att jag nu inte ska vara sjukskriven på halvtid längre. Jag har inte längre problem med min rygg! Inga domningar i benen, känslobortfallet är inget känslobortfall, inga kramper i benen längre på nätterna och framför allt så klara jag av att jobba 100% igen!!Bra va?
Tyvärr så känner jag ju av allting fortfarande och jag vet ju sen sista läkar besöket i Ullånger att även min läkare där vet hur det är. Han blev ju väldigt upprörd över att jag skulle vänta 3 månader bara för att få komma in på ortopeden i Sundsvall för ev operation.
Men vad gör man? Ja jag ska ju till Ullånger på onsdag för att träffa läkaren så jag får väl höra vad han tycker om alltihopa, vad annat kan jag göra?
Naturligtvis känns det som en spark i magen. Jag har ju absolut inte suttit här om jag klarat av att jobba heltid, men när jag känner hur ont jag får ibland av att jobba halvtid, hur ska jag då klara det här. Den där gnagande oron tar tag i mig och jag blir så f.bannad
Jag vet hur många som helst som går omkring hemma sjukskrivna, fast de egentligen skulle fixa hur lätt som helst att jobba, men de vill inte. Det finns många som verkligen skulle behöva jobba men som hellre sitter friska hemma och gnäller. Skicka ut såna istället för såna som verkligen är dåliga.
Men det är ju lättare att trampa på oss för våra krafter går till att hålla humöret och kroppen i sjack, vi orkar inte slåss mot överheten. Man förlorar ju ändå!
Jag får väl vara arg o gråta en skvätt nu. sen får jag väl bita ihop se till att börja jobba och sen vara tillbaka på ruta ett om ett tag igen. Så har det ju alltid varit.
Arbetsnarkoman som jag kan vara så vet ju jag att jag jobbar det jag ska, det håller ett tag men sen säger ryggen ifrån igen och om han skulle läst mina papper så skulle han också sett det. Sedan mitt första diskbråck har det alltid varit så. Jag klarar av att jobba i ett år eller två med värk men sedan går diskbråcket upp o jag är tillbaka på ruta ett..
Nä nu ska jag jobba för att bita ihop!
Bönhamn avsnitt 12
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och vår fabrik. Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, Edvin Näslunds och om ett relativt nytt hus och den drivande PD Näslunds hus.Jag har berättat om affärn o handlare Näslund. Och Verner Sjölanders första hus och det hus som alltså just nu är till salu. Jag har berättat om vårt hus och om Bergkvists hus.
Skomakar Anton
Precis nedanför oss ligger det här huset
Det är ingen som vet så mycket om det här huset egentligen, men personligen tycker jag att det är ett av de vackraste husen i Bönhamn.
I början av 1900-talet så bodde en familj med namnet Johan Nordlander är. Han avled 1915 i tbc, hans fru och barn flyttade då härifrån och vad jag kan förstå flyttade Anton Nordlund in här då. Anton var alltså skomakaren i byn. När han dog köptes gården av Bönhamns Bleckemballage på 40-50 talet nån gång. Nu ägs gården av Bo Andersson.
På gården finns också 2 mindre stugor och de är naturligtvis också målade som detta huset. Vid infarten till huset står ett stort träd Gullregn.
Absolut ett av de vackraste husen i Bönhamn
Skomakar Anton
Precis nedanför oss ligger det här huset
Det är ingen som vet så mycket om det här huset egentligen, men personligen tycker jag att det är ett av de vackraste husen i Bönhamn.
I början av 1900-talet så bodde en familj med namnet Johan Nordlander är. Han avled 1915 i tbc, hans fru och barn flyttade då härifrån och vad jag kan förstå flyttade Anton Nordlund in här då. Anton var alltså skomakaren i byn. När han dog köptes gården av Bönhamns Bleckemballage på 40-50 talet nån gång. Nu ägs gården av Bo Andersson.
På gården finns också 2 mindre stugor och de är naturligtvis också målade som detta huset. Vid infarten till huset står ett stort träd Gullregn.
Absolut ett av de vackraste husen i Bönhamn
Men????
Jag inser ju att man kan ju inte ha alla rätt jämt men???? Röstade hela skåne på Frida? Jo så måste det ju va. Är det ingen som tänker på att det måste ju slå i östländerna??
Eskobar hamnade sist o Ainbusk singers kom inte ens med?? Detta blir ju värre o värre.
När så Christian så talar om att låt nr 1 går vidare så tror man ju på livet igen, kanske det finns musik öra i Sverige ialla fall.
Men så blir man snuvad på mål linjen! Det är ju helt klart att ALLA i södra Sverige har röstat på en som inte ens kan sjunga på svenska. Jamen tror verkligen nån på att det är nåt som slår i övriga världen?? Bedrövligt tycker jag.
När jag för en gång skull kunde acceptera Patrik Isaksson
Jag undrar om det inte är så att nu styrs allt så att Carola ska iväg till final,
svt har ju sin dator, de styr ju, helt klart, det finns bara ett ord för i kväll BEDRÖVLIGT!!!
Jag tyckte att Andra chansens Terese och Caracola känns ok men då trodde jag att Patrik Isaksson var klar, snacka om dragen vid näsan
Otroligt dåligt!!
Eskobar hamnade sist o Ainbusk singers kom inte ens med?? Detta blir ju värre o värre.
När så Christian så talar om att låt nr 1 går vidare så tror man ju på livet igen, kanske det finns musik öra i Sverige ialla fall.
Men så blir man snuvad på mål linjen! Det är ju helt klart att ALLA i södra Sverige har röstat på en som inte ens kan sjunga på svenska. Jamen tror verkligen nån på att det är nåt som slår i övriga världen?? Bedrövligt tycker jag.
När jag för en gång skull kunde acceptera Patrik Isaksson
Jag undrar om det inte är så att nu styrs allt så att Carola ska iväg till final,
svt har ju sin dator, de styr ju, helt klart, det finns bara ett ord för i kväll BEDRÖVLIGT!!!
Jag tyckte att Andra chansens Terese och Caracola känns ok men då trodde jag att Patrik Isaksson var klar, snacka om dragen vid näsan
Otroligt dåligt!!
Melodifestival nr 3
Jaha vad tycker ni? Jag tycker så här:
BWO Missade början men det sista jag hörde utav den tycker jag var bra, blir inte förvånad om den går direkt till final. Alexender Bard är ju ett musikaliskt geni tycker jag. Helt OK
Mickey Huskic smart att sjunga på ett sånt där språk, men svensk?? Nä ingen balad tack!! Men jag kan nog tänka mig att lyssna själv på den
Frida Nä tack, inget på skånska!!
Therese Andersson Nä jag vet inte jag tror inte på nån andra chans o inte nån final, med eller utan slits!! Ingen opera tack!!
Patrik Isaksson Gillar egentligen inte Isaksson men jag måste säga att jag tycker att han är en av de bättre, går nog vidare
Caracola Första tanken var att "gubbarn gillar detta" men den var trall vänlig
Ainbusk singers Sagt det för, ingen ballad tack! Normalt gillar jag gruppen men som sagt ingen ballad
Eskobar Också någonting som jag gillade går vidare
Slutsats: BWO, Patrik Isaksson, Eskobar, Mickey HuskeyA och Ainbusk singers går vidare.
BWO och Patrik Isaksson vidre till final
andra chansen Ainbusk singers och Eskobar
Det är min gissning
BWO Missade början men det sista jag hörde utav den tycker jag var bra, blir inte förvånad om den går direkt till final. Alexender Bard är ju ett musikaliskt geni tycker jag. Helt OK
Mickey Huskic smart att sjunga på ett sånt där språk, men svensk?? Nä ingen balad tack!! Men jag kan nog tänka mig att lyssna själv på den
Frida Nä tack, inget på skånska!!
Therese Andersson Nä jag vet inte jag tror inte på nån andra chans o inte nån final, med eller utan slits!! Ingen opera tack!!
Patrik Isaksson Gillar egentligen inte Isaksson men jag måste säga att jag tycker att han är en av de bättre, går nog vidare
Caracola Första tanken var att "gubbarn gillar detta" men den var trall vänlig
Ainbusk singers Sagt det för, ingen ballad tack! Normalt gillar jag gruppen men som sagt ingen ballad
Eskobar Också någonting som jag gillade går vidare
Slutsats: BWO, Patrik Isaksson, Eskobar, Mickey HuskeyA och Ainbusk singers går vidare.
BWO och Patrik Isaksson vidre till final
andra chansen Ainbusk singers och Eskobar
Det är min gissning
Helg igen
Tycker att dagarna går så fort. Jag har inte haft nåt jobb på hela veckan o då brukar ju dagarna masa sig fram tycker jag men inte då, här rinner de iväg.
Har suttit ute i solen en stund idag o lästa en god bok. temepaturen har lega runt + 11 grader och det blåser friskt. Det är fantastiskt att se hur isen smälter bort och våren gör sin framfart. Jag hoppas i alla fall att det är våren, känns visserligen lite tidigt men, det är väl så det blir nu mer o mer.
Någon vidare promenad blev det inte idag. Huvudet värker fortfarande, förstår inte riktigt vad som är felet, länge sedan jag kände det så här. Försöker med både alvedon, treo och en massa annat men ingenting biter på det.
Det har börjat skymma ute och jag ska strax börja med maten för i kväll. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på men det ger sig väl. I morgon hoppas jag på en tur till Övik för att köpa oss lite nya vitvaror.
Eftersom mitt knä fick besök nu och en liten varelse pockar på min uppmärksamhet, ska jag nog ge henne den. Måste lära mig att sätta mig o skriva när hon sover eller är ute
Ha en trevlig fredag kväll alla ni där ute
Har suttit ute i solen en stund idag o lästa en god bok. temepaturen har lega runt + 11 grader och det blåser friskt. Det är fantastiskt att se hur isen smälter bort och våren gör sin framfart. Jag hoppas i alla fall att det är våren, känns visserligen lite tidigt men, det är väl så det blir nu mer o mer.
Någon vidare promenad blev det inte idag. Huvudet värker fortfarande, förstår inte riktigt vad som är felet, länge sedan jag kände det så här. Försöker med både alvedon, treo och en massa annat men ingenting biter på det.
Det har börjat skymma ute och jag ska strax börja med maten för i kväll. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på men det ger sig väl. I morgon hoppas jag på en tur till Övik för att köpa oss lite nya vitvaror.
Eftersom mitt knä fick besök nu och en liten varelse pockar på min uppmärksamhet, ska jag nog ge henne den. Måste lära mig att sätta mig o skriva när hon sover eller är ute
Ha en trevlig fredag kväll alla ni där ute
Aj aj i huvet
Så har det känts hela dagen. Vaknade av telefonen 06.30, Marie ville jag skulle komma in o jobba, hennes personal hade vård av sjukt barn. Men jag som sovit dåligt även i natt, visste ju att jag skulle på personal möte på örntaxi kl 10.00 så jag bad henne ringa vidare.
Huvudet dunkade som om det vore värsta trumvirveln där inne, Somnade jag om? Nä inte jag inte, men jag skulle ju ändå i väg.
Jag hade bestämt att det fick bli mötet, en sväng på fluggers för att hämta tapet kataloger o sedan hem. Men i vanlig ordning så blir ju ingenting som man tänkt.
Mötet tog 3,5 timme, lite snurrande både på den ena och den andra färg affärn, en liten date med Sara på subway och vips var kl 15.30.
Väl hemma stod faktiskt maten på bordet och tur var väl det annars har det nog bara blivit treo till middag, istället hade Bosse slagit på stort och lagat Korv till middag, han log med hela ansiktet, stackarn har inte fått äta korv på länge..., (en underskattad maträtt...)
Huvudet dunkar fortfarande men nu har jag i alla fall lyckats hålla mitt ord till Sara, lovade henne att sätta ut hennes Kent biljetter på swedbank arena på annons, (hon kan inte gå så hon säljer dom istället) Min dotter var i alla fall väldigt lycklig idag. Har väl berättat att hon kanske skulle bli tvungen att sluta på Mickes kiosk (byter ägare) men nu ville den nya ägaren att hon skulle fortsätta ett tag till i alla fall, ville även kunna utnyttja hennes tjänster som målare och det låter jätte positivt, väldigt roligt.
Nu ska jag sätta mig o bläddra i tapet katalogerna, ska bli spännande o se om den tapet som jag ritat upp i mitt huvud har hunnit komma i katalogen...
Huvudet dunkade som om det vore värsta trumvirveln där inne, Somnade jag om? Nä inte jag inte, men jag skulle ju ändå i väg.
Jag hade bestämt att det fick bli mötet, en sväng på fluggers för att hämta tapet kataloger o sedan hem. Men i vanlig ordning så blir ju ingenting som man tänkt.
Mötet tog 3,5 timme, lite snurrande både på den ena och den andra färg affärn, en liten date med Sara på subway och vips var kl 15.30.
Väl hemma stod faktiskt maten på bordet och tur var väl det annars har det nog bara blivit treo till middag, istället hade Bosse slagit på stort och lagat Korv till middag, han log med hela ansiktet, stackarn har inte fått äta korv på länge..., (en underskattad maträtt...)
Huvudet dunkar fortfarande men nu har jag i alla fall lyckats hålla mitt ord till Sara, lovade henne att sätta ut hennes Kent biljetter på swedbank arena på annons, (hon kan inte gå så hon säljer dom istället) Min dotter var i alla fall väldigt lycklig idag. Har väl berättat att hon kanske skulle bli tvungen att sluta på Mickes kiosk (byter ägare) men nu ville den nya ägaren att hon skulle fortsätta ett tag till i alla fall, ville även kunna utnyttja hennes tjänster som målare och det låter jätte positivt, väldigt roligt.
Nu ska jag sätta mig o bläddra i tapet katalogerna, ska bli spännande o se om den tapet som jag ritat upp i mitt huvud har hunnit komma i katalogen...
80-talet vs 00-talet
Har ni någonsin tänkt tillbaka på det ljuva 80 talet? På hur man levde, drömmar, jobb ja överlag. Vet inte varför jag kom in på de banorna i dag, men kanske det är så att utan sömn en hel natt så kommer många konstiga funderingar.
Jag gick ut grundskolan 1981 och på hösten flyttade jag och min syster till Övik. När jag kom dit så var ju allting väldigt nytt. Från att vara väldigt beskyddad på landet så helt plötsligt befann man sig i stan, och skulle bo där. .
Jag hamnade i en rätt bra klass och fick genast nya vänner. Bla en tjej som hette "Bittan". Hon och jag blev mycket goda vänner, var uppfödda på samma sätt (frireligöst) men vi var samma typ av vilda tjejer som ville ha smak på livet. Vi blev genast ett gäng tjejer som ständigt var tillsammans. Bittan, Gugge, Annika, Lisa, Marie och så jag.
I samma veva träffade jag en kille som blev mitt första långa förhållande ( vi var tillsammans 2,5 år) Det var mycket roligt, många fester. Men som i alla förhållanden oavsett om det är kompisar eller killar, så visst blir det käbbel och intriger, men sånt glömmer man ju snabbt och så kommer man bara i håg det roliga.
1983 när jag gick ut skolan fick jag jobb på Hägglunds i Ö-vik. Där tillverkade man tunnelbane vagnar och stridsvagnar ( vilken kontrast va?) Jag jobbade som kontorist på konstruktions avd. Vi var 3 yngre tjejer som hade ungefär samma jobb på olika avd men fann varandra och höll ihop även på fritiden.
Hägglunds var ett dotter bolag till ASEA, som då också 1983 fyllde 100 år. All personal på Hägglunds var ner bjudna till Västerås och för att så många som möjligt skulle kunna åka delades vi upp i 2 grupper på 2 olika helger. Sedan anordnades det tåg ner till Västerås. Jag kom ihåg att jag tyckte det var jätte tråkigt att min bror som arbetade för Hägglunds också blev hänvisad till en helg och jag till den andra. (kanske trots allt var tur)
Vi åkte tidigt på lördag morgon för naturligtvis fick det inte enbart vara fest utan vi skulle även visas runt på det jätte stora företaget.
Efter rund turen var det middag och dans.
Jag blev inte kvar på Hägglunds utan fortsatte min yrkes bana på en massa konstiga och en massa bra ställen.
Hösten 1985 kom jag ner till Sthlm för att pröva lyckan. Jobbade skift på Pripps bryggerier, men mest var det nog fest. Vi var ca 6 st från Övik som flyttade ner samtidigt och naturligtvis höll vi ihop, vardag som helg och ständigt en massa kul.
(jag klar för party! Kolla in frillan!!)
Tänk vilket liv man levde, så bekymmersfritt. Man tog en dag i taget utan att reflektera över konsekvenserna. Men det kanske är så när man är ung och lycklig. Tänk om jag hade vetat när jag var 20 vad jag vet idag när jag är 40!
Då drömde jag om en karriär, resor och partyn.
Då levde man bara för dagen, morgon dagen var ett annat bekymmer.
Tänk om jag gjort si , om jag gjort så...Jag blev erbjuden att köpa lägenhet i Sthlm då 1986, men avstod. Jag hade ju lägenhet visserligen i andra hand, men so what.
Jag blev erbjuden att köpa aktier billigt när Pripps skulle göra en fusion, Nä men inte behövde jag några aktier...Idiot vill jag bara vråla idag, men så är det väl tänk om ....
Det är väl misstag man gör när man är ung, man tänker inte på framtiden, den är liksom så långt borta just där.
Någon sa: "Livet är inte målet, livet är vägen, tiden måste få vara där, seg, ryckig och allt för kort.
Men om jag inte hade varit den där unga, ansvarslösa, nyfikna tjejen jag var då, hade ju jag inte varit den jag är idag.
Det är ju som farbror Barbro säger, "Det finns inga genvägar"
Vi måste gå igenom det vi ska igenom. Alla svårigheter, allt jobbiga det är det som formar oss i unga år och gör oss till de människor vi blir som vuxna.
Jag vet att många i min ålder skämtar om sin ålder och tycker "att jag jag är minsann bara 27" visst kan man väl skämta om det, men jag har aldrig haft något behov av det. Varje ålder har sin charm brukar jag säga. Jag är stolt över varje rynka jag får för det visar att jag levt! Jag är stolt över mina 42 år det är de som gett mig lite grace och respekt.
Så med facit i hand! Så ser man väl inte tilbaka. Det finns ingenting man ska ångra, jag levde, jag hade kul och jag lärde mig massor
Jag gick ut grundskolan 1981 och på hösten flyttade jag och min syster till Övik. När jag kom dit så var ju allting väldigt nytt. Från att vara väldigt beskyddad på landet så helt plötsligt befann man sig i stan, och skulle bo där. .
Jag hamnade i en rätt bra klass och fick genast nya vänner. Bla en tjej som hette "Bittan". Hon och jag blev mycket goda vänner, var uppfödda på samma sätt (frireligöst) men vi var samma typ av vilda tjejer som ville ha smak på livet. Vi blev genast ett gäng tjejer som ständigt var tillsammans. Bittan, Gugge, Annika, Lisa, Marie och så jag.
I samma veva träffade jag en kille som blev mitt första långa förhållande ( vi var tillsammans 2,5 år) Det var mycket roligt, många fester. Men som i alla förhållanden oavsett om det är kompisar eller killar, så visst blir det käbbel och intriger, men sånt glömmer man ju snabbt och så kommer man bara i håg det roliga.
1983 när jag gick ut skolan fick jag jobb på Hägglunds i Ö-vik. Där tillverkade man tunnelbane vagnar och stridsvagnar ( vilken kontrast va?) Jag jobbade som kontorist på konstruktions avd. Vi var 3 yngre tjejer som hade ungefär samma jobb på olika avd men fann varandra och höll ihop även på fritiden.
Hägglunds var ett dotter bolag till ASEA, som då också 1983 fyllde 100 år. All personal på Hägglunds var ner bjudna till Västerås och för att så många som möjligt skulle kunna åka delades vi upp i 2 grupper på 2 olika helger. Sedan anordnades det tåg ner till Västerås. Jag kom ihåg att jag tyckte det var jätte tråkigt att min bror som arbetade för Hägglunds också blev hänvisad till en helg och jag till den andra. (kanske trots allt var tur)
Vi åkte tidigt på lördag morgon för naturligtvis fick det inte enbart vara fest utan vi skulle även visas runt på det jätte stora företaget.
Efter rund turen var det middag och dans.
Jag blev inte kvar på Hägglunds utan fortsatte min yrkes bana på en massa konstiga och en massa bra ställen.
Hösten 1985 kom jag ner till Sthlm för att pröva lyckan. Jobbade skift på Pripps bryggerier, men mest var det nog fest. Vi var ca 6 st från Övik som flyttade ner samtidigt och naturligtvis höll vi ihop, vardag som helg och ständigt en massa kul.
(jag klar för party! Kolla in frillan!!)
Tänk vilket liv man levde, så bekymmersfritt. Man tog en dag i taget utan att reflektera över konsekvenserna. Men det kanske är så när man är ung och lycklig. Tänk om jag hade vetat när jag var 20 vad jag vet idag när jag är 40!
Då drömde jag om en karriär, resor och partyn.
Då levde man bara för dagen, morgon dagen var ett annat bekymmer.
Tänk om jag gjort si , om jag gjort så...Jag blev erbjuden att köpa lägenhet i Sthlm då 1986, men avstod. Jag hade ju lägenhet visserligen i andra hand, men so what.
Jag blev erbjuden att köpa aktier billigt när Pripps skulle göra en fusion, Nä men inte behövde jag några aktier...Idiot vill jag bara vråla idag, men så är det väl tänk om ....
Det är väl misstag man gör när man är ung, man tänker inte på framtiden, den är liksom så långt borta just där.
Någon sa: "Livet är inte målet, livet är vägen, tiden måste få vara där, seg, ryckig och allt för kort.
Men om jag inte hade varit den där unga, ansvarslösa, nyfikna tjejen jag var då, hade ju jag inte varit den jag är idag.
Det är ju som farbror Barbro säger, "Det finns inga genvägar"
Vi måste gå igenom det vi ska igenom. Alla svårigheter, allt jobbiga det är det som formar oss i unga år och gör oss till de människor vi blir som vuxna.
Jag vet att många i min ålder skämtar om sin ålder och tycker "att jag jag är minsann bara 27" visst kan man väl skämta om det, men jag har aldrig haft något behov av det. Varje ålder har sin charm brukar jag säga. Jag är stolt över varje rynka jag får för det visar att jag levt! Jag är stolt över mina 42 år det är de som gett mig lite grace och respekt.
Så med facit i hand! Så ser man väl inte tilbaka. Det finns ingenting man ska ångra, jag levde, jag hade kul och jag lärde mig massor
Äntligen....
Jag har äntligen hittat den!!! I Hedemora hittade jag den som jag ända sedan i augusti sökt! Vad undrar ni nu säkert fyllda med nyfikenhet.
Jag har hittat min databox till min bil!! Min bil som stått på verkstad ända sedan i augusti pga att det saknas en data box som gått sönder. Under dessa månader har jag lärt mig att databox (eller styrbox som det också kallas)
Det började ju med att lambasonden gav felvärden och vid en närmare titt på verkstan så visar det sig att styrboxen är paj. Styrboxen gör att allt det elektriska fungerar och utan den startar inte ens bilen. Det är också väldigt viktigt att när man ska byta styrbox måste siffrorna som står på stämma exakt med den styr box man sätter in.
Har nu sökt styrbox i hela landet, diskuterat på motorforum och till slut hittat en i Hedemora. Den har i kväll anlänt till Nordingrå och i morgon åker den upp till Övik och verkstan!! Sen ska det bytas vattenpump och sedan ska det besiktas och sen får vi väl hoppas att lilla jag får ihop pengar för att lösa ut min lilla mitchi.
Helt plötsligt har jag i alla fall fått andra prioriteringar. Ommålningen i sovrummet, likaså köpmandisken jag vill ha det får faktiskt vänta nu om jag ska ha ihop pengar till allt detta som bilen kommer att kosta. Bara styrboxen (beg sådan) gick på 2 000 kr, det är dyrt med bilar.
Nu ska jag i alla fall snart få sl
Bönhman avsnitt 11
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och vår fabrik. Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, Edvin Näslunds och om ett relativt nytt hus och den drivande PD Näslunds hus.Jag har berättat om affärn o handlare Näslund. Och Verner Sjölanders första hus och det hus som alltså just nu är till salu. Och sist nu har jag ju berättat om vårt hus. Nu fortsätter vi alltså med resten av husen.
Detta är faktiskt en av de äldsta gårdarna i Bönhamn. Ligger som 7:e på höger sida, snett nedanför vårt hus.
Gården byggdes 1880 av Erik - Gustaf Bergkvist och hans fru Stina. Tillsammans hade de barnen
Karin, Johan, Margareta, Hanna och Beda. När Erik-Gustaf och Stina var borta tog Johan över gården. Hans syskon Margareta och Beda har även de släktingar kvar i Bönhamn idag, men det kommer vi till sen.
Johan gifte sig och fick även han barn. Sonen Erling Bergkvist tog över gården när Johan dog 1947. Erling gifte sig med Irene och fick barnen Anette och Torbjörn. Anette bor kvar i Bönhamn, bor i huset avsnitt 2 och har turridningen på somrarna.
På andra sidan vägen har de sin sjöbod. Den är inredd så att där är det på somrarna en liten souvenir butik som kallas "min lilla bod", övervåningen kan man hyra. Irénes stora hobby har alltid varit att väva och det håller hon fortfarande på med. Erling dog i juni -06, men Iréne are still going strong. Under hela Nov och Dec så bakade hon och bjöd byborna på fika varje måndag mellan 10-15. Bra initiativ tycker jag!!
En krutgumma som värmer byn med hennes glada skratt.
Detta är faktiskt en av de äldsta gårdarna i Bönhamn. Ligger som 7:e på höger sida, snett nedanför vårt hus.
Gården byggdes 1880 av Erik - Gustaf Bergkvist och hans fru Stina. Tillsammans hade de barnen
Karin, Johan, Margareta, Hanna och Beda. När Erik-Gustaf och Stina var borta tog Johan över gården. Hans syskon Margareta och Beda har även de släktingar kvar i Bönhamn idag, men det kommer vi till sen.
Johan gifte sig och fick även han barn. Sonen Erling Bergkvist tog över gården när Johan dog 1947. Erling gifte sig med Irene och fick barnen Anette och Torbjörn. Anette bor kvar i Bönhamn, bor i huset avsnitt 2 och har turridningen på somrarna.
På andra sidan vägen har de sin sjöbod. Den är inredd så att där är det på somrarna en liten souvenir butik som kallas "min lilla bod", övervåningen kan man hyra. Irénes stora hobby har alltid varit att väva och det håller hon fortfarande på med. Erling dog i juni -06, men Iréne are still going strong. Under hela Nov och Dec så bakade hon och bjöd byborna på fika varje måndag mellan 10-15. Bra initiativ tycker jag!!
En krutgumma som värmer byn med hennes glada skratt.
Det är alla dessa gubbar i keps!!
Ingen vet väl bättre än en gubbe hur man kör bil, inte konstigt att körskolorna tar betalt. Först ska de lära dumskallar, sedan ska de dessutom våga åka med.
Till havs
Att bo i skärgården, ute vid havet det är balsam för själen!
Så mycket sol kan jag inte skryta om idag, men det är ganska ljuvligt här i alla fall. Den själs balsamen behövde jag idag.
Sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne
Har ju inte nu skrivit på ett par dagar, som många förstått mår jag inte så himla bra igen. Det är ju helg och fint väder så jag försöker bita ihop. Det är så mycket man vill göra när det är helg och Bosse också är ledig.
På fredag hade vi en lugn och skön kväll vid tv:n och kommisarie Barnaby. Pratade i telefon med min bror som är svårt sjuk, har inte pratat på jätte länge, det var så roligt och framför allt roligt att höra hur glad han blev. Det mådde jag riktigt bra utav. Ska försöka åka upp o hälsa på honom, bara jag får nån som kan följa med o köra för det orkar jag nog inte själv.
I går hade vi planerat att vid fint väder åka ut med fyrhjulingen upp i bergen. Det är så mycket som jag fortfarande vill upptäcka runt om i naturen här ute. Vi packade matsäck och klädde oss ordentligt, för det var ju ialla fall ett par minus och när man åker blir det ju lite kallare. Efter bara en halv timme upptäcker Bosse att nåt händer, det pyser ut luft från ena hjulet. Bara att åka hem igen utan att ens hunnit äta matsäcken.
Vi tog en promenad ut till hällorna istället. På väg ut mot stranden så hade det runnit vatten ifrån berget, så det var svårt att ta sig ut dit för mig som ständigt är rädd för att ramla på isen o slå upp ryggen.
Smulan och Limpar följde naturligtvis i vanlig ordning med. Limpar som är lite räddare stannade när han såg all is, men lilla skruttan måste ju kolla vart matte skulle någonstans så hon följde denna gången med ända ut till vattnet.
Isen har drivit in i hamnen lite grann, det är ett väldigt låg vatten igen. Per Arne försöker med sin båt att hålla hamnen is fri så att de som fiskar ska kunna ha sina båtar i vatten. Det är sånt lågvatten att näten som legat på bryggorna och som flöt i väg vid senaste hög vattnet nu spolats i land igen.
Vi satt länge ute i friska luften och fikade och hade det skönt. Tyvärr så lyste ju solen med sin frånvaro så när Smulan tyckte att det var dags att gå hem packade vi ihop o gick
Varm dusch och god middag och sedan en rask promenad bort till PerArnes sjöbod för att på enorm tv med sourrond ljud njuta av schlagertävling, är man nu schlagerdrottning i Bönhamn måste man ju se till att ha det bästa tänkbara.
Vad tyckte jag då? Jo jag blev jätte glad för att Carola inte gick till final direkt. De båda bröderna var kanon bra, lite tråkigt med ballader men jag gissar att nåt sånt också måste få vara med. Blir en spännande andra chans tror jag.
I dag lyser solen över Bönhamn, Bosse lagar däcket så vi får väl se om jag kan samla ihop min kropp till en ev åktur. Eftersom han nu jobbar igen som alla andra vanliga människor mån-fre så är det ju helgerna som blir utnyttjade till roliga utflykter och då får man väl bita ihop lite. Sjuk kan jag ju vara i morgon.
På fredag hade vi en lugn och skön kväll vid tv:n och kommisarie Barnaby. Pratade i telefon med min bror som är svårt sjuk, har inte pratat på jätte länge, det var så roligt och framför allt roligt att höra hur glad han blev. Det mådde jag riktigt bra utav. Ska försöka åka upp o hälsa på honom, bara jag får nån som kan följa med o köra för det orkar jag nog inte själv.
I går hade vi planerat att vid fint väder åka ut med fyrhjulingen upp i bergen. Det är så mycket som jag fortfarande vill upptäcka runt om i naturen här ute. Vi packade matsäck och klädde oss ordentligt, för det var ju ialla fall ett par minus och när man åker blir det ju lite kallare. Efter bara en halv timme upptäcker Bosse att nåt händer, det pyser ut luft från ena hjulet. Bara att åka hem igen utan att ens hunnit äta matsäcken.
Vi tog en promenad ut till hällorna istället. På väg ut mot stranden så hade det runnit vatten ifrån berget, så det var svårt att ta sig ut dit för mig som ständigt är rädd för att ramla på isen o slå upp ryggen.
Smulan och Limpar följde naturligtvis i vanlig ordning med. Limpar som är lite räddare stannade när han såg all is, men lilla skruttan måste ju kolla vart matte skulle någonstans så hon följde denna gången med ända ut till vattnet.
Isen har drivit in i hamnen lite grann, det är ett väldigt låg vatten igen. Per Arne försöker med sin båt att hålla hamnen is fri så att de som fiskar ska kunna ha sina båtar i vatten. Det är sånt lågvatten att näten som legat på bryggorna och som flöt i väg vid senaste hög vattnet nu spolats i land igen.
Vi satt länge ute i friska luften och fikade och hade det skönt. Tyvärr så lyste ju solen med sin frånvaro så när Smulan tyckte att det var dags att gå hem packade vi ihop o gick
Varm dusch och god middag och sedan en rask promenad bort till PerArnes sjöbod för att på enorm tv med sourrond ljud njuta av schlagertävling, är man nu schlagerdrottning i Bönhamn måste man ju se till att ha det bästa tänkbara.
Vad tyckte jag då? Jo jag blev jätte glad för att Carola inte gick till final direkt. De båda bröderna var kanon bra, lite tråkigt med ballader men jag gissar att nåt sånt också måste få vara med. Blir en spännande andra chans tror jag.
I dag lyser solen över Bönhamn, Bosse lagar däcket så vi får väl se om jag kan samla ihop min kropp till en ev åktur. Eftersom han nu jobbar igen som alla andra vanliga människor mån-fre så är det ju helgerna som blir utnyttjade till roliga utflykter och då får man väl bita ihop lite. Sjuk kan jag ju vara i morgon.
Idoler
Det var nog fler än jag som hade abba som idoler. Gissa om nostalgin kommer krypande
Vilka var era idoler??
Alla hjärtans veckan
Personer och saker jag älskar, skulle ju veckan handla om. Trots att den riktiga dagen var igår fortsätter väl jag på veckans tema. Det börjar kännas lite ändå så här att ingen nämnd ingen glömd. Det är fortfarande mycket människor runt mig som betyder väldigt mycket men alla hinner jag inte ta med på en vecka.
Min Mamma är ju en som betyder väldigt mycket. Hon är ju den förälder som jag har kvar i livet. Hon har ju också nu blivit gammal och lite smått förvirrad ibland.
Glömmer dock aldrig när man var liten och hon tyckte att man var långhårig då plockade hon käkt fram saxen, och jag sprang och gömde mig.
Numera har det många ggr varit jag som plockat fram saxen när jag träffat henne. Har klippt mycket hår i mina dagar och ser ganska fort när hennes hör behöver en genomgång. Nu är det inte så ofta längre, så hon utnyttjar de frisörskor som finns på närmare håll. Oron för lilla mamma finns dock ständigt. Hon går ju på behandlingar i Lycksele varannan vecka och jag ber till han där uppe att allt ska gå bra.
Smulan och Limpar de är ju mina godingar som ocksån kräver några rader.
Limpar har funnits i min närhet i snart 12 år. Kärt barn har många namn säger man ju och han har väldigt många namn. Frans, limpis, tjockis, kungen...Numera är han väl egentligen husses katt för det är husse han tyr sig till och sitter i fönstret och väntar på. Men i bland smyger han även ner i mitt knä och speciellt på nätterna då ska han absolut ligga på mina ben. Det blir ganska jobbigt det för på nätterna har jag för det mesta problem med mitt ben. Pga disken får jag mycket kramper och senadrag i benet och ligger han dessutom (8 kg) på benet blir det ju genast svårare.
Han har alltid funnits i vår närhet alltid följt med hit till Bönhamn på somrarna och till Holmträsk på den tiden man åkte dit mycket. Han är med på promenader, dvs förutom på somrarna, då ligger han mest i hammocken. Mycket människor är han inte vidare förtjust i.
Smulan kom till oss för ca 4 år sedan. Från början var det mamma som skulle få henne, hon kom från djurskyddet, de hade hittat henne och hennes ungar misshandlade. När ungarna var tillräckligt stora fick de komma till olika hem, Smulan skulle steriliseras och samma dag som stygnen tog fick jag åka till veterinären och hämta henne där. Hon var så rädd och skygg.
Jag tog henne till Mamma och instruerade mamma att Smulan fick absolut inte gå ut de första veckorna utan hon måste få lära känna hemmet och mamma innan hon fick gå ut.
Dagen efter jag åkt tänkte mamma att Smulan nog behövde lite luft, så hon gick ut med smulan i band, men hon slet sig och sprang iväg.
När det inte gick att få fatt i henne åkte jag dit och letade. Hela sommaren gick men så flyttade hon in på logen hos grannen och deras hundar, tant GunBritt gav henne mat där. Så på hösten fick jag tag i en katt fälla och fick äntligen tag i lilla kissen.
Hon fick då följa med mig hem till Övik. Och där blev hon kvar!
Det syntes väl att hon levt ute och med hundar. Varje dag jag kom hem från arbetet så låg det bh:ar och små topar från ungarnas rum ute i hallen. Vi kunde först inte förstå hur det kunde komma sig, men en dag när jag kom hem kom hon bärande på ett gose djur föreställande en älg!! Jag hade flera såna i olika strl, alla hade hon burit ut i hallen i storleks ordning. Då började jag köpa små möss (leksaker) åt henne som vi slängde åt henne och hon apporterade snällt....
I dag är hon min kelgris. Hon är så mattesjuk så inte ens vid datorn får jag sitta själv, alltid bredvid eller i knät. Men det har ju tagit några år innan hon blivit sån.
Limpar och Smulan är mina ständiga följeslagare ute också. De följer alltid med på promenad, först jag, sedan Smulan och sist Limpar
Det måste väl vara kärlek det?
Min Mamma är ju en som betyder väldigt mycket. Hon är ju den förälder som jag har kvar i livet. Hon har ju också nu blivit gammal och lite smått förvirrad ibland.
Glömmer dock aldrig när man var liten och hon tyckte att man var långhårig då plockade hon käkt fram saxen, och jag sprang och gömde mig.
Numera har det många ggr varit jag som plockat fram saxen när jag träffat henne. Har klippt mycket hår i mina dagar och ser ganska fort när hennes hör behöver en genomgång. Nu är det inte så ofta längre, så hon utnyttjar de frisörskor som finns på närmare håll. Oron för lilla mamma finns dock ständigt. Hon går ju på behandlingar i Lycksele varannan vecka och jag ber till han där uppe att allt ska gå bra.
Smulan och Limpar de är ju mina godingar som ocksån kräver några rader.
Limpar har funnits i min närhet i snart 12 år. Kärt barn har många namn säger man ju och han har väldigt många namn. Frans, limpis, tjockis, kungen...Numera är han väl egentligen husses katt för det är husse han tyr sig till och sitter i fönstret och väntar på. Men i bland smyger han även ner i mitt knä och speciellt på nätterna då ska han absolut ligga på mina ben. Det blir ganska jobbigt det för på nätterna har jag för det mesta problem med mitt ben. Pga disken får jag mycket kramper och senadrag i benet och ligger han dessutom (8 kg) på benet blir det ju genast svårare.
Han har alltid funnits i vår närhet alltid följt med hit till Bönhamn på somrarna och till Holmträsk på den tiden man åkte dit mycket. Han är med på promenader, dvs förutom på somrarna, då ligger han mest i hammocken. Mycket människor är han inte vidare förtjust i.
Smulan kom till oss för ca 4 år sedan. Från början var det mamma som skulle få henne, hon kom från djurskyddet, de hade hittat henne och hennes ungar misshandlade. När ungarna var tillräckligt stora fick de komma till olika hem, Smulan skulle steriliseras och samma dag som stygnen tog fick jag åka till veterinären och hämta henne där. Hon var så rädd och skygg.
Jag tog henne till Mamma och instruerade mamma att Smulan fick absolut inte gå ut de första veckorna utan hon måste få lära känna hemmet och mamma innan hon fick gå ut.
Dagen efter jag åkt tänkte mamma att Smulan nog behövde lite luft, så hon gick ut med smulan i band, men hon slet sig och sprang iväg.
När det inte gick att få fatt i henne åkte jag dit och letade. Hela sommaren gick men så flyttade hon in på logen hos grannen och deras hundar, tant GunBritt gav henne mat där. Så på hösten fick jag tag i en katt fälla och fick äntligen tag i lilla kissen.
Hon fick då följa med mig hem till Övik. Och där blev hon kvar!
Det syntes väl att hon levt ute och med hundar. Varje dag jag kom hem från arbetet så låg det bh:ar och små topar från ungarnas rum ute i hallen. Vi kunde först inte förstå hur det kunde komma sig, men en dag när jag kom hem kom hon bärande på ett gose djur föreställande en älg!! Jag hade flera såna i olika strl, alla hade hon burit ut i hallen i storleks ordning. Då började jag köpa små möss (leksaker) åt henne som vi slängde åt henne och hon apporterade snällt....
I dag är hon min kelgris. Hon är så mattesjuk så inte ens vid datorn får jag sitta själv, alltid bredvid eller i knät. Men det har ju tagit några år innan hon blivit sån.
Limpar och Smulan är mina ständiga följeslagare ute också. De följer alltid med på promenad, först jag, sedan Smulan och sist Limpar
Det måste väl vara kärlek det?
Alla hjärtans dag och mannen i mitt liv!
Den 29 april år 2000 träffade jag Bosse hos en kompis på hans 30 års fest.
Jag har väl aldrig trott direkt på ödet o sånt trams... men när han kom fram tog min hand för att presentera sig så kände jag direkt, att detta var något märkvärdigt.
Den kvällen var fylld av magnetiska sensorer i luften. På nåt konstigt sätt så var det bara han och jag. Kvällen efter var ju valborgsmässoafton, den skulle jag fira med mina vänner på andra sidan stan men att Bosse skulle med dit var liksom självklart på nåt vis, och tydligen inte bara för mig.
Efter den stor helgen kom mina föräldrar ner till mig för jag skulle köra ner till Britt och tillbringa en vecka i hennes sällskap. Vet inte direkt vilket sällskap jag var för pratade jag inte i telefon med Bosse så sms:ade vi hela tiden.
När jag körde tillbaka till Övik från Sthlm var det Celine Dion jag spelade hela vägen upp, och detta har ju blivit "vår låt"
Tillbaka i Övik igen var vi så gott som oskiljaktiga. Första gången jag kom ner hit till Bönhamn var på midsommar afton det året. Då hade jag jobbat från tidig morgon (skiftet började 04.30 på taxi) efter jobbet körde jag ensam hit ner. Här är det ju rena släkt träffen varje midsommar men som tur var så visste inte jag det. Men sånt är ju ingen fara när man möts med öppna famnar.
Under vintern som kom flyttade vi ihop på allvar. Jag sålde min bostadsrätt som jag hade och vi hyrde ett fruktansvärt hus som i stort sett knäckte oss, både fysiskt och psykiskt. Vi hade en ganska hög hyra och dyra elräkningar. Både jag och Bosse gjorde inget annat än att jobba ett tag och det var väl där vi brände ut oss båda två.
När vår separation var ett faktum så gick mitt hjärta sönder. Det är fruktansvärt att veta och känna att en del av en själv är borta, finns inga ord utan bara fruktansvärt!
Men tack och lov var vår kärlek större och den överlevde och gjorde oss ännu starkare tillsammans.
I våras (den 29 april) bytte vi ringar och flyttade hit till vårt paradis.
Bosse är min allra bästa vän, utan honom är jag ingenting. Han känner mig så väl så i bland tror jag att han känner mig bättre än jag känner mig själv.
Han är verkligen min andra hälft, utan honom är jag halv.
Jag hoppas nu att vi får ett långt liv tillsammans och att vi en dag kan göra alla dessa saker som vi drömmer om tillsammans
Innan balen 2004.
Dag 3 på alla hjärtans veckan
I dag ska jag tillägna dagen den person som betyder så mycket för mig och som följt mej hela min uppväxt
Min syster!
Hon och jag har ett helt liv tillsammans. Som jag i tidigare inlägg berättat har vi syskon alltid stått varandra nära, men min syster och jag har växt i hop på ett alldeles speciellt sätt.
I början av 80-talet när vi delade bostad det var nog då vi växte väldigt nära varandra. Och under en sk kris i mitten av 80-talet det var nog då vi blev riktigt taight.
Vi har haft så mycket glädje av varandra, riktigt skönt!
Syrran är så full av empati för andra människor, så ödmjuk och kärleksfull. Det finns ingen som kan mäta sig med henne. Hon har alltid funnits där för att ställa upp för mig och mina tjejer.
När mitt förhållande med barnens far sprack kom hon och jag varandra väldigt nära, vi umgicks väldigt mycket och reste bla mycket tillsammans.
När mitt förhållande efter honom sprack efter 7 år av både psykisk och fysisk misshandel fanns hon genast där för att ställa upp, och när jag utbränd och sjuk fick höra att även Bosse och jag skulle separera då igen kom hon rusande för att finnas till hands och hjälpa. Den gången brast ju mitt hjärta fullständigt. Det är ju svårt att leva när man känner att det inte är fullkomligt. Som tur var så ordnade det sig ju mellan oss och mitt hjärta fick bli helt igen . Men hon är på det viset min syster, det finns alltid plats för alla andra, Hon hyser en så väldigt stor omsorg om oss andra människor.
Det finns dock en sak hon är dålig på och det är att tänka på sig själv och att kunna säga i från. Risken är att andra människor äter upp henne. I bland vill hon inte men hon klarar inte av att säga nej utan vi andra männsikor kan fortsätta att älta våra problem med henne trots att hon själv inte alla gånger mår riktigt bra.
Men hon kämpar på i det tysta. Aldrig ett gnäll, ingenting, trots värk och elände. Inte konstigt man älskar henne, det är väldigt lätt kan jag säga
Min syster!
Hon och jag har ett helt liv tillsammans. Som jag i tidigare inlägg berättat har vi syskon alltid stått varandra nära, men min syster och jag har växt i hop på ett alldeles speciellt sätt.
I början av 80-talet när vi delade bostad det var nog då vi växte väldigt nära varandra. Och under en sk kris i mitten av 80-talet det var nog då vi blev riktigt taight.
Vi har haft så mycket glädje av varandra, riktigt skönt!
Syrran är så full av empati för andra människor, så ödmjuk och kärleksfull. Det finns ingen som kan mäta sig med henne. Hon har alltid funnits där för att ställa upp för mig och mina tjejer.
När mitt förhållande med barnens far sprack kom hon och jag varandra väldigt nära, vi umgicks väldigt mycket och reste bla mycket tillsammans.
När mitt förhållande efter honom sprack efter 7 år av både psykisk och fysisk misshandel fanns hon genast där för att ställa upp, och när jag utbränd och sjuk fick höra att även Bosse och jag skulle separera då igen kom hon rusande för att finnas till hands och hjälpa. Den gången brast ju mitt hjärta fullständigt. Det är ju svårt att leva när man känner att det inte är fullkomligt. Som tur var så ordnade det sig ju mellan oss och mitt hjärta fick bli helt igen . Men hon är på det viset min syster, det finns alltid plats för alla andra, Hon hyser en så väldigt stor omsorg om oss andra människor.
Det finns dock en sak hon är dålig på och det är att tänka på sig själv och att kunna säga i från. Risken är att andra människor äter upp henne. I bland vill hon inte men hon klarar inte av att säga nej utan vi andra männsikor kan fortsätta att älta våra problem med henne trots att hon själv inte alla gånger mår riktigt bra.
Men hon kämpar på i det tysta. Aldrig ett gnäll, ingenting, trots värk och elände. Inte konstigt man älskar henne, det är väldigt lätt kan jag säga
Alla hjärtans veckan Dag nr 2
I dag ska jag fortsätta hylla de som jag älskar och betyder så mycket mig, så idag fortsätter jag med min yngsta dotter Sara som förra veckan fyllde 18 år
Sara och jag är väldigt lika i sättet, vet inte om det beror på att vi båda är yngst, kanske lite bortskämda. Men hon kan vara så känslig och lyhörd, vill alltid väl. Samtidigt lika slarvig som bara jag kan vara. Men alltid världens snällaste och även hon så vansinnigt omtänksamma. De har ju få dra ett ganska tungt lass de ggr jag varit så dålig att jag knappt kommit upp. Fler än en gång har de fått hjälpa mig med sockar och sånt.
Sara var bara 2 år när vi separerade så naturligtvis har hon också fått växa upp alltför fort egentligen. Men hon har ju alltid varit solstrålen. Lilla Sara med sina stora korkskruvar i sitt mörka hår. (hon tycker om plattänger idag) Glömmer aldrig hur hon snurrade en tofs runt sitt finger för att visa att hon var trött, en gång fastnade fingret och jag fick klippa bort håret för att få lös fingret.
När Sofie flyttade förra året så blev det ju bara jag och Sara kvar, det var en mysig tid, en tid av förberedelse eftersom jag då skulle flytta ut hit och Sara skulle få egen lägenhet.
Nu är gumman stor, och även fast vi är så tighta idag så nog saknar man tiden när barnen var riktigt små, men det är väl nu man ska börja se fram mot att få vara mormor (fast nog hoppas jag att det dröjer några år)
Jag älskar dig Sara!
Sara och jag är väldigt lika i sättet, vet inte om det beror på att vi båda är yngst, kanske lite bortskämda. Men hon kan vara så känslig och lyhörd, vill alltid väl. Samtidigt lika slarvig som bara jag kan vara. Men alltid världens snällaste och även hon så vansinnigt omtänksamma. De har ju få dra ett ganska tungt lass de ggr jag varit så dålig att jag knappt kommit upp. Fler än en gång har de fått hjälpa mig med sockar och sånt.
Sara var bara 2 år när vi separerade så naturligtvis har hon också fått växa upp alltför fort egentligen. Men hon har ju alltid varit solstrålen. Lilla Sara med sina stora korkskruvar i sitt mörka hår. (hon tycker om plattänger idag) Glömmer aldrig hur hon snurrade en tofs runt sitt finger för att visa att hon var trött, en gång fastnade fingret och jag fick klippa bort håret för att få lös fingret.
När Sofie flyttade förra året så blev det ju bara jag och Sara kvar, det var en mysig tid, en tid av förberedelse eftersom jag då skulle flytta ut hit och Sara skulle få egen lägenhet.
Nu är gumman stor, och även fast vi är så tighta idag så nog saknar man tiden när barnen var riktigt små, men det är väl nu man ska börja se fram mot att få vara mormor (fast nog hoppas jag att det dröjer några år)
Jag älskar dig Sara!
Alla hjärtans veckan!
En vecka som ska tillägnas de vi älskar och bryr oss om!
Min vecka ska starta med min äldsta dotter, Sofie.
Det här är alltså min älskade äldsta dotter.Att hon har blivit som hon är förstår jag inte. Hon är så full av ödmjukhet, omtanke och kärlek. Hon var bara 5 år när jag och hennes pappa flyttade i från varandra, så hon tog tidigt ett stor ansvar inte minst för sin lillasyster.
Sofie har under lång tid haft det jobbigt dvs med kompisar o så. Hon blev redan i 12 års ålder utsatt för elakheter, och det var nåt hon levde med under hela högstadie tiden, tack o lov blev det ju mycket bättre sedan när hon kom i gymnasiet.
Under tiden hon gick i skola var hon mycket aktiv hon både spelade fotboll och innebandy. Efter en olycka på idrotten i skolan fick hon dock problem med ett knä och hon har varit tvungen att avhålla sig från såna idrotter, nu styrke tränar hon istället.
Till sommaren är det 2 år sedan hon flyttade från mig och till Härnösand och pojkvännen Robert. Det var ett tufft år att försöka klippa navelsträngen, men vi har en underbar kontakt, pratar varenda dag. Många tycker kanske det är fånigt men under så många år var det bara jag och Sofie och Sara, vi har ett mycket speciellt band.
Sofies ödmjukhet och omtanke är beundransvärt, hon tänker alltid på alla andra först innan hon tänker på sig själv. Det är många ggr som jag fått säga åt henne att tänka på sig själv, att unna sig själv nåt.
Kanske är vi så lite till mans i min familj.
Tjurig som få är hon ialla fall och det är ett tecken från min familj, det vet jag. Men Sofie är väldigt lik sin morfar där, och kanske mig också (lite), man ger sig inte i första taget, men det kan väl också vara en fin sak??
Sofie, dig tänker jag på idag första dagen på alla hjärtans dagen!!
<b><a href="http://www.bloggregistret.se/">Rösta på mig</a></b>
Min vecka ska starta med min äldsta dotter, Sofie.
Det här är alltså min älskade äldsta dotter.Att hon har blivit som hon är förstår jag inte. Hon är så full av ödmjukhet, omtanke och kärlek. Hon var bara 5 år när jag och hennes pappa flyttade i från varandra, så hon tog tidigt ett stor ansvar inte minst för sin lillasyster.
Sofie har under lång tid haft det jobbigt dvs med kompisar o så. Hon blev redan i 12 års ålder utsatt för elakheter, och det var nåt hon levde med under hela högstadie tiden, tack o lov blev det ju mycket bättre sedan när hon kom i gymnasiet.
Under tiden hon gick i skola var hon mycket aktiv hon både spelade fotboll och innebandy. Efter en olycka på idrotten i skolan fick hon dock problem med ett knä och hon har varit tvungen att avhålla sig från såna idrotter, nu styrke tränar hon istället.
Till sommaren är det 2 år sedan hon flyttade från mig och till Härnösand och pojkvännen Robert. Det var ett tufft år att försöka klippa navelsträngen, men vi har en underbar kontakt, pratar varenda dag. Många tycker kanske det är fånigt men under så många år var det bara jag och Sofie och Sara, vi har ett mycket speciellt band.
Sofies ödmjukhet och omtanke är beundransvärt, hon tänker alltid på alla andra först innan hon tänker på sig själv. Det är många ggr som jag fått säga åt henne att tänka på sig själv, att unna sig själv nåt.
Kanske är vi så lite till mans i min familj.
Tjurig som få är hon ialla fall och det är ett tecken från min familj, det vet jag. Men Sofie är väldigt lik sin morfar där, och kanske mig också (lite), man ger sig inte i första taget, men det kan väl också vara en fin sak??
Sofie, dig tänker jag på idag första dagen på alla hjärtans dagen!!
<b><a href="http://www.bloggregistret.se/">Rösta på mig</a></b>
Bönhamn avsnitt 10
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och vår fabrik. Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, Edvin Näslunds och om ett relativt nytt hus och den drivande PD Näslunds hus.Jag har berättat om affärn o handlare Näslund. Och Verner Sjölanders första hus och det hus som alltså just nu är till salu. Men nu ska jag berätta för er om vårt hus.
Svärfar byggde detta hus 1945. Det gick på 8 000 kr att bygga då, men då var inte övervåningen inredd. Han och Svärmor flyttade in och 1948 föddes min svåger. Verner köpte lös tomten 1953, så vi är en av dom lyckligt lottade som har egen tomt! Vad jag har förstått så såg ritningen för huset ut så här.
Som ni kan se så har det ju hänt lite med huset och mera är ju på väg att hända. På väggen hitåt är det ju två mindre fönster som inte finns idag där var köket.
När min svärmors mor och man (som jag berättade om i förra avsnittet) flyttade tillbaka till Bönhamn från Kallax, så bodde de på nedervåningen och mina svärföräldrar flyttade upp på övervåningen. Därför har det funnits 2 kök i huset. Verner arbetade som fyrvakt på Högbonden (en ö härutanför) och bodde därute av och till ända fram till 1963.
1964 föddes Bosse
1967 renoverades nedervåningen, Konrad var död och Thea flyttade in till Nordingrå och ålderdomshemmet.
Verner var född 1907 i Bönhamn och hade 3 bröder. På den tiden levde man ju på fisket här ute förutom hans arbete ute på Högbonden.
Gunvor arbetade i köket på kusttrafik innan hon träffade Verner och fick barn. Gunvors mamma Thea hade träffat Konrad Snell som sedan tidigare bodde i Bönhamn och på det viset hamnade Gunvor i Bönhamn och träffade Verner.
På 50-talet gjordes källarvåningen i ordning och Gunvor hade café här på somrarna. Gunvor var en hejare på att baka, det kan jag förstå utav alla recept vi hittat. Här ute kan man ju fortfarande se minnen efter det. Vi har ju ingen gräsmatta utan en stor betongplatta där alla borden och stolarna stod.
Verner dog 1990 och Gunvor dog 2002
Jag hoppas och tror att Verner och Gunvor skulle vara glada över de förändringar som görs och att huset bebos av oss. Vi har ju fortfarande väldigt mycket att göra med huset men det blir en sak i taget och om några år kanske....
Svärfar byggde detta hus 1945. Det gick på 8 000 kr att bygga då, men då var inte övervåningen inredd. Han och Svärmor flyttade in och 1948 föddes min svåger. Verner köpte lös tomten 1953, så vi är en av dom lyckligt lottade som har egen tomt! Vad jag har förstått så såg ritningen för huset ut så här.
Som ni kan se så har det ju hänt lite med huset och mera är ju på väg att hända. På väggen hitåt är det ju två mindre fönster som inte finns idag där var köket.
När min svärmors mor och man (som jag berättade om i förra avsnittet) flyttade tillbaka till Bönhamn från Kallax, så bodde de på nedervåningen och mina svärföräldrar flyttade upp på övervåningen. Därför har det funnits 2 kök i huset. Verner arbetade som fyrvakt på Högbonden (en ö härutanför) och bodde därute av och till ända fram till 1963.
1964 föddes Bosse
1967 renoverades nedervåningen, Konrad var död och Thea flyttade in till Nordingrå och ålderdomshemmet.
Verner var född 1907 i Bönhamn och hade 3 bröder. På den tiden levde man ju på fisket här ute förutom hans arbete ute på Högbonden.
Gunvor arbetade i köket på kusttrafik innan hon träffade Verner och fick barn. Gunvors mamma Thea hade träffat Konrad Snell som sedan tidigare bodde i Bönhamn och på det viset hamnade Gunvor i Bönhamn och träffade Verner.
På 50-talet gjordes källarvåningen i ordning och Gunvor hade café här på somrarna. Gunvor var en hejare på att baka, det kan jag förstå utav alla recept vi hittat. Här ute kan man ju fortfarande se minnen efter det. Vi har ju ingen gräsmatta utan en stor betongplatta där alla borden och stolarna stod.
Verner dog 1990 och Gunvor dog 2002
Jag hoppas och tror att Verner och Gunvor skulle vara glada över de förändringar som görs och att huset bebos av oss. Vi har ju fortfarande väldigt mycket att göra med huset men det blir en sak i taget och om några år kanske....
Våren
Ja för att återgå till tidigare inlägg och glömma gårdagen med melodifestival så har jag idag konstaterat:
Våren är nog här!!!
Egentligen tycker jag det är lite tidigt, men ett steg närmare sommaren känns skönt.
Men kolla här!!
Lite väl tidigt att börja blomma i februari!! Den ska ju blomma i april, typ. Tänk om mina blommor börjar blomma nu vad ska isåfall blomma när det verkligen är sommar?? Och kylan den är ju fortfarande inte över, det kommer säker flera köldknäppar.
Växt zonerna är på väg att förändras det är ju helt klart.
Vi har en influensa här uppe som går nu ingen trevlig alls. Muskel och led värk som kommer som en blixt från klar himmel. Många tror tydligen att de är på väg att få hjärtinfark så påtaglig är den. Sätter den sig på benen klarar man nästan inte av att gå, och så avslutas den med magsjuka. Än så länge har vi klarat oss, men Bosse har nu väldigt ont i kroppen.
Något Sundsvall för jobbet blir det inte i morgon utan han ska jobba i Kramfor och Övik, det är ju skönt för honom då kan han ju komma hem på kvällarna. Han är ju dessutom så tjurig så han kommer ju att försöka jobba i alla fall även om han åker på flunsan.
Jag har väldigt ont i höger axel och ut i armen idag men det behöver ju för den skull inte betyda att det är flunsan får väl hålla tummarna, jag har ju jobb tisdag och onsdag.
Länge leve våren (med dubbla känslor)
Våren är nog här!!!
Egentligen tycker jag det är lite tidigt, men ett steg närmare sommaren känns skönt.
Men kolla här!!
Lite väl tidigt att börja blomma i februari!! Den ska ju blomma i april, typ. Tänk om mina blommor börjar blomma nu vad ska isåfall blomma när det verkligen är sommar?? Och kylan den är ju fortfarande inte över, det kommer säker flera köldknäppar.
Växt zonerna är på väg att förändras det är ju helt klart.
Vi har en influensa här uppe som går nu ingen trevlig alls. Muskel och led värk som kommer som en blixt från klar himmel. Många tror tydligen att de är på väg att få hjärtinfark så påtaglig är den. Sätter den sig på benen klarar man nästan inte av att gå, och så avslutas den med magsjuka. Än så länge har vi klarat oss, men Bosse har nu väldigt ont i kroppen.
Något Sundsvall för jobbet blir det inte i morgon utan han ska jobba i Kramfor och Övik, det är ju skönt för honom då kan han ju komma hem på kvällarna. Han är ju dessutom så tjurig så han kommer ju att försöka jobba i alla fall även om han åker på flunsan.
Jag har väldigt ont i höger axel och ut i armen idag men det behöver ju för den skull inte betyda att det är flunsan får väl hålla tummarna, jag har ju jobb tisdag och onsdag.
Länge leve våren (med dubbla känslor)
Inga kommentarer!!
Det är väl vad man får säga nu!! Thank you.
Gamla gubben och den lilla flickan, men ok de kommer ju inte långt det vet jag redan.
Men det är lite tråkigt tycker jag att det här blir sämre och sämre varje år. Melodifestivalen är faktiskt en av de bästa tävlingar jag kan se och så blir det så dåligt, skit!!!!!!!
Nåja, en rom o cola på detta och en bra deckare så kanske vi räddar lördag kvällen.
Gamla gubben och den lilla flickan, men ok de kommer ju inte långt det vet jag redan.
Men det är lite tråkigt tycker jag att det här blir sämre och sämre varje år. Melodifestivalen är faktiskt en av de bästa tävlingar jag kan se och så blir det så dåligt, skit!!!!!!!
Nåja, en rom o cola på detta och en bra deckare så kanske vi räddar lördag kvällen.
Den som är minst dålig vinner!!!!
Ska jag leka kommentator blir det så här!
The Poudles/E-type Trög början, blev väl en aningen bättre
Alla gamla X Jamen vem är det som bestämmer vem som ska va me???Väx upp!!
Velvet Hmmm.... inga kommentarer, men inte sämst
Brandur Går skola i Övik, trevlig vagg visa
Michael Hur många takter får man sno från andra artister?? Andreas Johansson sjöng den
förra året, varenda ton kommre därifrån! TJUV!!!!!
Ami Dimond Ja va säger man? en av de bästa!
Suzzi Tapper Fin text. Visst hon är ju sjuk, lite medkänsla får man väl visa
Christer Sjögren Gamla gubben trodde visst att det var nån typ av salsa/samba i Rio. Åke Hem!!
Gissar på Poudles, Velvet, Ami och Suzzi, allt annat är vansinne!!
Melodifestival
Det är också ett vår tecken!! I kväll börjar det äntligen ska bli spännande och se vilka förändringar de gjort sedan förra året. Många redan erkända artister är ju med men det kan ju vara både på gott och ont, vi får väl se.
I dag har det inte blivit mer än en promenad ute i friska luften. Någon tur på fyrhjulingen blev det aldrig eftersom vädret inte riktigt tillät det. Här har det varit plus grader med regn inte så trevligt.
Har donat uppe i mitt sk hobby rum. Där blir det rosa, riktigt flickigt, riktigt klart blir det dock inte förrän Bosse rivit ut det gamla köket, får väl se när det händer men det är ju ialla fall beboeligt förr hobby och bloggande.
Nu laddar vi för Melodifestivalen som börjar om bara 6 minuter!!!!
I dag har det inte blivit mer än en promenad ute i friska luften. Någon tur på fyrhjulingen blev det aldrig eftersom vädret inte riktigt tillät det. Här har det varit plus grader med regn inte så trevligt.
Har donat uppe i mitt sk hobby rum. Där blir det rosa, riktigt flickigt, riktigt klart blir det dock inte förrän Bosse rivit ut det gamla köket, får väl se när det händer men det är ju ialla fall beboeligt förr hobby och bloggande.
Nu laddar vi för Melodifestivalen som börjar om bara 6 minuter!!!!
Jag sa ju att det blir vår!
Vi har haft en underbar dag idag. Det är länge sedan jag varit ute så mycket som idag, jätte härligt. Solen har värmt med sina underbara strålar hela dagen.
Först tog jag och kissarna en promenad runt byn.
Ända ut på piren, där kom herr och fru svan och hälsade på
Till och med Smulan ville gärna hälsa på svanarna, men den mindre svanen fräste ifrån lite och smulan blev väldigt häpen.
Vi avslutade promenaden och gick raskt hem. Smulan och även Limpar har aldrig varit med tidigare ända ut på piren så det var lite kul tycker jag att de blivit så modiga men det beror kanske på att jag inte kan ta ett steg snart utan att i alla fall hon ska vara med.
Sedan tog Bosse och jag med oss fika på fyrhjulingen och drog iväg. Går det inte att köra skoter får man väl ta det man har för att komma ut i naturen. Vi åkte på gamla hästvägar upp genom berg och dalar. Först ner till Mjövika
Tänk att bo så här på somrarna, precis vid en liten sjö och ändå havet bara ca 50 meter nedanför
Dessa bilder är tagna från Totte Magnussons och prinssensan Christinas ställe, vilken utsikt va? I den här lilla byn Näsviken, där bor det en gammal man ca 70 år i en liten stuga utan toalett, året runt förrutom en månad på vintern när han är i Thailand.
Här ännu längre upp hittade vi detta charmiga lilla häbre
Kolla in sängarna som är fast byggda i väggen
Ja nu förstår ni vilken underbar dag vi haft! Nu ska vi gratinera fläskkotletter i ost sås och lite rött vin till att dricka det blir en bra början på helgen. Jag hoppas på samma väder i morgon så vi kan göra fler äventyr
Trevlig helg alla!
Först tog jag och kissarna en promenad runt byn.
Ända ut på piren, där kom herr och fru svan och hälsade på
Till och med Smulan ville gärna hälsa på svanarna, men den mindre svanen fräste ifrån lite och smulan blev väldigt häpen.
Vi avslutade promenaden och gick raskt hem. Smulan och även Limpar har aldrig varit med tidigare ända ut på piren så det var lite kul tycker jag att de blivit så modiga men det beror kanske på att jag inte kan ta ett steg snart utan att i alla fall hon ska vara med.
Sedan tog Bosse och jag med oss fika på fyrhjulingen och drog iväg. Går det inte att köra skoter får man väl ta det man har för att komma ut i naturen. Vi åkte på gamla hästvägar upp genom berg och dalar. Först ner till Mjövika
Tänk att bo så här på somrarna, precis vid en liten sjö och ändå havet bara ca 50 meter nedanför
Dessa bilder är tagna från Totte Magnussons och prinssensan Christinas ställe, vilken utsikt va? I den här lilla byn Näsviken, där bor det en gammal man ca 70 år i en liten stuga utan toalett, året runt förrutom en månad på vintern när han är i Thailand.
Här ännu längre upp hittade vi detta charmiga lilla häbre
Kolla in sängarna som är fast byggda i väggen
Ja nu förstår ni vilken underbar dag vi haft! Nu ska vi gratinera fläskkotletter i ost sås och lite rött vin till att dricka det blir en bra början på helgen. Jag hoppas på samma väder i morgon så vi kan göra fler äventyr
Trevlig helg alla!
Äntligen vår!!!!
När alla trädgårdstidningar och kataloger börjar dimpa ner i postlådan, ja då tycker jag det är vår.
Idag damp Bakkers ner i lådan och jag blev genast som ett litet barn som får en leksakskatalog. Nu är det äntligen dax att börja fundera på trädgården, ÄNTLIGEN!!!!!
Men man skulle ju ha en sjö att häva pengar ur också för det kostar ju, jag har i alla fall totat i hop en önske lista redan.
Detta är ett urval!
Chokladblomma I
Kaprifol
Spindellilja
Ipomoea 
Kapstjärna
Mossflox för mitt stenparti
Skäggiris
Mera Stenpartier 
Capuchino lilja
Passionslilja
Detta är ju inte så mycket kan man ju tycka, men smakar det så kostar det! runt tusenlappen går dessa på. I de flesta förpackningar är det ju i o för sig ganska mycket lökar men min trädgård är ju inte jätte stor sån jag har ju hellre många sorter än en massa av samma *suck*
Men drömma kan man väl göra. Hoppas att Bosse nu får tid att bygga växthus till mig i vår, det blir ju spännande. Så har jag snart både fruktträdgård, grönsaker och massor med blommor, Härligt!!!
Till veckan blir jag gräsänka. Bosse ska till Sundsvall på jobb 2 veckor, kommer ju hem på helgerna. Få se om man kanske kan börja dona lite då. Jag ska jobba tisdag och onsdag igen till veckan, verkar bli de dagar som de behöver folk.
Var ju till AF idag och det var inte den pers det brukar vara. En väldigt bra förmedlare har jag fått och hon verkar tycka att det är inte någon större idé att jaga mig, jag har ju jobb och väntar bara på ortopeden i Sundsvall så det är ganska meningslöst att jag mig tills vi vet om det blir operation eller ej.
Vi ska träffas i aug igen, skönt.
Nu ska här badas skumbad...
Idag damp Bakkers ner i lådan och jag blev genast som ett litet barn som får en leksakskatalog. Nu är det äntligen dax att börja fundera på trädgården, ÄNTLIGEN!!!!!
Men man skulle ju ha en sjö att häva pengar ur också för det kostar ju, jag har i alla fall totat i hop en önske lista redan.
Detta är ett urval!
Chokladblomma I
KaprifolSpindelliljaIpomoea KapstjärnaMossflox för mitt stenpartiSkäggirisMera Stenpartier Capuchino liljaPassionsliljaDetta är ju inte så mycket kan man ju tycka, men smakar det så kostar det! runt tusenlappen går dessa på. I de flesta förpackningar är det ju i o för sig ganska mycket lökar men min trädgård är ju inte jätte stor sån jag har ju hellre många sorter än en massa av samma *suck*
Men drömma kan man väl göra. Hoppas att Bosse nu får tid att bygga växthus till mig i vår, det blir ju spännande. Så har jag snart både fruktträdgård, grönsaker och massor med blommor, Härligt!!!
Till veckan blir jag gräsänka. Bosse ska till Sundsvall på jobb 2 veckor, kommer ju hem på helgerna. Få se om man kanske kan börja dona lite då. Jag ska jobba tisdag och onsdag igen till veckan, verkar bli de dagar som de behöver folk.
Var ju till AF idag och det var inte den pers det brukar vara. En väldigt bra förmedlare har jag fått och hon verkar tycka att det är inte någon större idé att jaga mig, jag har ju jobb och väntar bara på ortopeden i Sundsvall så det är ganska meningslöst att jag mig tills vi vet om det blir operation eller ej.
Vi ska träffas i aug igen, skönt.
Nu ska här badas skumbad...
Färgblind
Lika väl som man blir hemma blind tror jag man blir "hemmafärgblind". Jag sitter nu äntligen hemma i Bönis igen och funderar.
Det blir ingen skoterfärd för Bosse, så det blir ingen "göraomsovrumshelg" heller. Men jag funderar i alla fall. Jag känner att jag blir så blind för andra färger när jag hittar nåt som jag tycker om.
Jag har ju alltid varit "cilla black" för det är min älsklings färg. Men även vitt och rött har jag ju plockat in. I vårt nya kök går ju det mesta i vitt och svart, men även små inslag av rött finns ju.
Sovrummet där tog jag ju in brunt och rött i höstas, och det känner jag är vilsamma färger. I hallen (där vi fortfarande inte gjort nåt) är dörrarna fortfarande röda och likaså i badrummet som går i trä och rött.
Känns lite mycket rött eller??
Nu när jag börjar fundera så har jag ju kommit så långt så att jag tror mig känna att jag nog vill ha brunt och vitt i sovrummet, men hallen då? Vi ska ju bygga farstu kvist typ veranda så det är ju ingen panik med hallen egentligen. Den är ju ganska liten och jag har funderat på att måla vitt med en fond även där för att plocka in färg, men vilken färg? Och ska jag verkligen ha röda inslag kvar i sovrummet??
Så småningom ska ju även badrummet göras om. Badet kommer att bli nere i källaren och uppe ska vi bara ha en liten dusch hörna. Men är det för mycket att ha en röd tråd i rött överallt nere?
Uppe har ju ungarna sina rum och de har ju själva valt vilka färger de vill ha. Sen ska det ju bli ett hobby/kontors rum i gamla köket och där har jag fantiserat om att ta in lite romantik ev lite rosa.
Men det är ju främst nedervåningen nu som jag yrar om egentligen, vad tror ni? Blir det för mycket av det goda när färgerna går igen i varandra i alla rum??
Är jag inte lite ensidig??
Det blir ingen skoterfärd för Bosse, så det blir ingen "göraomsovrumshelg" heller. Men jag funderar i alla fall. Jag känner att jag blir så blind för andra färger när jag hittar nåt som jag tycker om.
Jag har ju alltid varit "cilla black" för det är min älsklings färg. Men även vitt och rött har jag ju plockat in. I vårt nya kök går ju det mesta i vitt och svart, men även små inslag av rött finns ju.
Sovrummet där tog jag ju in brunt och rött i höstas, och det känner jag är vilsamma färger. I hallen (där vi fortfarande inte gjort nåt) är dörrarna fortfarande röda och likaså i badrummet som går i trä och rött.
Känns lite mycket rött eller??
Nu när jag börjar fundera så har jag ju kommit så långt så att jag tror mig känna att jag nog vill ha brunt och vitt i sovrummet, men hallen då? Vi ska ju bygga farstu kvist typ veranda så det är ju ingen panik med hallen egentligen. Den är ju ganska liten och jag har funderat på att måla vitt med en fond även där för att plocka in färg, men vilken färg? Och ska jag verkligen ha röda inslag kvar i sovrummet??
Så småningom ska ju även badrummet göras om. Badet kommer att bli nere i källaren och uppe ska vi bara ha en liten dusch hörna. Men är det för mycket att ha en röd tråd i rött överallt nere?
Uppe har ju ungarna sina rum och de har ju själva valt vilka färger de vill ha. Sen ska det ju bli ett hobby/kontors rum i gamla köket och där har jag fantiserat om att ta in lite romantik ev lite rosa.
Men det är ju främst nedervåningen nu som jag yrar om egentligen, vad tror ni? Blir det för mycket av det goda när färgerna går igen i varandra i alla rum??
Är jag inte lite ensidig??
Trötter
Så här känner jag mig nu!! Jätte trött.
Alla har åkt hem nu men min dotter har blivit ordntligt uppvaktad må jag säga, verkligen roligt.
Nu är det tid för Lost, en serie som jag och sara brukar titta på tillsammans. Vi har längtat efter att det ska börja och i kväll så händer det.
I morgon ska jag till Kramfors på AF få se vad de har att säga, tror dock inte det blir så allvarligt för jag jobbar redan så pass att jag är nog säkert uppe i 30% och jag får ju bara jobba 50% än.
Har inte hört nåt från Ortopeden i Sundsvall än men enl nyheterna ligger de ju flera månader efter så det lär väl dröja ett tag till.
Sov så gott nu alla!!
Mitt livstal
Var tvungen att kolla mitt livstal efter en koll på sus68.blogg.se. Så här blev det:
Stämde ju ganska bra. Har ju berättat tidigare om min utbrändhet som hela min familj fick lida för. Och har ju även ett SM guld i curlilng, så ganska bra stämmer det ju.
| Analys: | |||||
| |||||
| 1965 | |||||
| 1 + 9 + 6 + 5 = 21 = 2 + 1 = 3 | |||||
| Slutresultat | |||||
| 8 + 6 + 3 = 17 = 1 + 7 = 8 | |||||
 | |||||
 | Livsväg 8, den målmedvetna materialisten: Åttor är i allmänhet starka och självständiga människor. De är beredda att kämpa hårt för att nå sina mål, så väl i arbetet som i till exempel någon sport. Åttor kan till och med bete sig hänsynslöst för att nå dit de vill. Har du livstalet 8 är du en ambitiös person som litar mycket på din egen förmåga. Du är duktig på att planera och följer också nästan alltid din plan. Att organisera är också något som du nog kan lägga till på din meritlista. Du har en girighet som få och är inte rädd för att gå din egen väg. Att hjälpa människor är något som du gärna gör eftersom du vill att andra också ska bli så självständiga som du. Det är inte omöjligt att du är duktig i sport eftersom du antagligen även på det området sätter upp höga mål. Arbetet tar mycket av din tid vilket medför att familj och vänner kan bli lidande av detta. Du kan ibland uppfattas som ytlig då du tycker utseendet spelar stor roll. Du blir lätt frustrerad och bör nog fråga dig själv varför. | ||||
Stämde ju ganska bra. Har ju berättat tidigare om min utbrändhet som hela min familj fick lida för. Och har ju även ett SM guld i curlilng, så ganska bra stämmer det ju.
Sara 18 år
Sara älskar havets brus
KRAMFORS. Sara Ingelsson älskar havet. Vad kan väl då vara bättre än att bo vid en av Höga kustens pärlor, Bönhamn?
)
Sara Ingelsson fyller 18 år den 6 februari Foto:Privat
Men ett tag framöver får kustidyllen vika undan för en studentlya i Domsjö. Sara Ingelsson satsar på en framtid som målare och ägnar sig därför åt en målarutbildning vid Örnsköldsviks fria gymnasium.
Därför får mamma Cilla och pappa Bosse det aningen ensamt i bostaden i Bönhamn eftersom även Saras storasyster Sofie flyttat, men hon drog sig lite söderut - till Härnösand. Men så fort Sara får chansen drar hon sig gärna ned mot Bönhamn och loven spenderas alltid där.
Om det dyker upp lediga stunder när hon varken pluggar eller arbetar extra på Mickes Närköp i Domsjö så umgås Sara gärna med sina kompisar.
Men skulle miljonvinsten inkasseras så är valet av respartner givet "Mamma följer med på drömresan". Förutom en resa skulle hon köpa en bil för en del av de återstående pengarna.
Så stod det i tidningen i dag! Märkligt är det dock att allting som man skriver till tidningen alltid ska ändras??!! Bosse är ju inte pappa, jag hade skrivit mamma Cilla och Bosse. Och att större/längre lov besöks Bönhamn. Men ÖA kanske tyckte att det lät bättre med en Pappa och med en dotter som tillbringar all ledig tid i Bönhamn?? Man ska väl inte haka upp sig på petitesser men ändå. Tänk om hon nu hade haft en Pappa som brydde sig då kanske han tagit väldigt illa vid sig, nu har hon ju inte det så man kanske inte ska bry sig, men jag undrar ändå.
Och vad är det som säger att vi har det ensamt på veckorna?? Det vet ju alla ni att vi har inte tid att ha det ensamt.
Nä nu struntar vi i det där o bakar tårta istället, Ha en bra dag
Nostalgi funderingar..
För 18 år sedan befann jag mig på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. Jag vankade av och an och väntade på att vattnet skulle gå någon endaste gång.
Det var storm ute och Nelson mandela skulle precis friges, och den första hjärt och lung transplantationen gjordes i Sverige.
När jag skulle åka in var det fullt på Karolinska så det fick bli Löwenströmska istället. Tack o lov för det kan jag säga idag för det var så himla fint där. Personalen var guld och hela förlossningen blev så fin.
Tack vare sackosäckar, lustgas och så småningom förlossningsstol, helt kanon!!
Strax efter 24 alltså den 6:e februari föddes min älskade lilla Sara. Det känns så länge sedan och jag har så svårt för att förstå att hon verkligen blivit så gammal.
Hon är i mycket så lik mig min dotter, lika upproriskt/rebellisk som jag var i hennes ålder, lika slarvig men ändå så himla go.
På utsidan lite hårt utseénde men innerst inne en väldigt mjuk och go tjej.
I morgon är det hennes stora dag och den ska vi fira riktigt ordentligt och på fredag ska hon fira igen med sina kompisar. Då ska hon ju äntligen få gå på Plattinom (entre 18 år)
Vem kommer inte ihåg när man äntligen fick gå på såna ställen själv??
Dagen efter fick Sofie följa med moster Britt på jobbet, (Britt och jag jobbade tillsammans på den tiden) Där hade en av våra arb.kamrater frågat lilla Sofie vad lilla syster skulle heta. Sofie svarade käckt att "hon ska heta Sven", så hade ju Sara blivit kallad under de 9 månader i magen.
Jag var så säker på att det var en kille för graviditeterna var så olika. Under Saras första år så var hon också många ggr väldigt pojkaktig, både i sin gång och i sitt sätt.
Tur var det väl att hon hade sitt långa lockiga hår och sina klänningar, där uppstod det inget missförstånd ialla fall.
Grattis min älskade lilla dununge!!
Funderingar
Bosse funderar på att åka på skotersafari med killarna i helgen. Och jag undrar om det inte då är en bra helg att göra om i mitt sovrum!!
Tanken har mognat att det nog är så att det är smartare att måla, har fått många tips om det i alla fall och det lutar mot det. Har varit in o kollat på Nordsjö färg. De har ju en jätte fin sida med olika kulörer. Jag har fastnat för en brun kulör som jag tror blir jätte bra.
Ska kika på min svägerskas loge om det möjligen finns en köpmandisk där. Bra att ha en svägerska som handlar mycket med auktioner och loppmarknader! Har jag förresten berättat att hon brukar ha loppis i sin sjöbod på somrarna? Jätte mysigt och vilka fina saker hon har.
Vi får se vad som finns där, spännande.
Ser fram mot en helg i lugn och ro, en helg där jag kan göra precis vad jag vill med mitt hem, hihi....
Måndag eller??
Mumma va?? Detta har jag underhållit mig med idag! Banankakor, bullar och snickerskakor. På Onsdag är det ju kalas och detta var vad min dotter helst ville ha. I morgon ska jag göra några andra kakor hemma hos henne.
Presenten är beställd det är alltså bara tårtan som fattas men den väntar jag nog med till onsdag.
Kan inte fatta att min lilla dotter har blivit så gammal???? O jag då? jag har ju inte blivit äldre, så hur gick det här till???
I morse när jag vaknade snöade det o var nån grad kallt, men nu töar det igen, så snön är ju på väg bort, mycket märkligt det här vädret.
Hade tänkt att jag skulle sy om mina byxor idag o hålla till i mitt hobby rum men något sånt har det inte blivit gjort, i bland blir ingenting som man tänkt.
Nu ska jag tillbringa några minuter med att laga och fixa till mina naglar, det värsta jag vet är ju när man jobbar i restaurang och går omkring med trasiga naglar, ser inte frächt ut.
återkommr nog senare med en roligare bloggM
Inreda lite.....
har jag lust med nu. Jag har precis kommit in i den där göra om andan igen. Har kommit på att vårt sovrum skulle behöva en make over.
Har funderat på att fixa en mörkbrun fondvägg vid vår sänggavel. Har även hittat jätte fina gardiner som går i brunt, rött och svart, passar ju bra till den övriga inredningen i huset.
Jag vill absolut ha tag i en sån här köpmandisk!
Den ska vitmålas för att passa med den övriga inredningen i sovrummet och på den ska jag kunna ha tv:n
Bara vita möbler vill jag ha.
Korgstolen ska bort o alla andra saker där vid väggen också. In ska en vit köpmandisk och dit ska tv:n flyttas. Väggen vid huvudgaveln ska göras mörkbrun och så vill jag ha en vit heltäckningsmatta. Men eftersom jag har dessa 2 oranga missarna är det ju ingen bra idé så den får väl bli en annan färg.
Spelar ingen roll hur många filtar jag lägger ut så lägger de sig där de tycker ialla fall, jag älskar dom men det är jobbigt med allt detta katthår!!
Men kolla, väggarna måste jag göra nåt åt eller hur?? De är ju förfärliga!! Hur kan jag överhuvudtaget sova där inne??Samma fråga har jag ställt Bosse o nu verkar han ha samma uppfattning som jag, tänka sig.....
Så i veckan i Övik ska jag ut o kolla efter nya tapeter. Köpmandisken blir jag väl tvungen att vänta med *suck* men plånboken tillåter inget köp av någon köpmandisk just nu och ingen matta heller, men med små medel kan man ändra i det stora i alla fall.
Har funderat på att fixa en mörkbrun fondvägg vid vår sänggavel. Har även hittat jätte fina gardiner som går i brunt, rött och svart, passar ju bra till den övriga inredningen i huset.
Jag vill absolut ha tag i en sån här köpmandisk!
Den ska vitmålas för att passa med den övriga inredningen i sovrummet och på den ska jag kunna ha tv:n
Bara vita möbler vill jag ha.
Korgstolen ska bort o alla andra saker där vid väggen också. In ska en vit köpmandisk och dit ska tv:n flyttas. Väggen vid huvudgaveln ska göras mörkbrun och så vill jag ha en vit heltäckningsmatta. Men eftersom jag har dessa 2 oranga missarna är det ju ingen bra idé så den får väl bli en annan färg.
Spelar ingen roll hur många filtar jag lägger ut så lägger de sig där de tycker ialla fall, jag älskar dom men det är jobbigt med allt detta katthår!!
Men kolla, väggarna måste jag göra nåt åt eller hur?? De är ju förfärliga!! Hur kan jag överhuvudtaget sova där inne??Samma fråga har jag ställt Bosse o nu verkar han ha samma uppfattning som jag, tänka sig.....
Så i veckan i Övik ska jag ut o kolla efter nya tapeter. Köpmandisken blir jag väl tvungen att vänta med *suck* men plånboken tillåter inget köp av någon köpmandisk just nu och ingen matta heller, men med små medel kan man ändra i det stora i alla fall.
Bönhamn avsnitt nr 9
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och vår fabrik. Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, Edvin Näslunds och om ett relativt nytt hus och den drivande PD Näslunds hus.Jag har berättat om affärn o handlare Näslund. Och Verner Sjölanders första hus och nu ska jag berätta om det hus som alltså just nu är till salu.
Detta är en gård med egen tomt. Den första gård som låg här ägdes av Hampus Sjölander. Han var gift med Britta-Stina och tillsammans hade de några barn. Britta-Stina dog 1929, när Hampus dog vet jag inte. Gården revs och omkring 1924 byggde Konrad Snell upp den nuvarande gården.
Till gården hör bagarstuga och ladugård/loge.
Konrad Snell var för övrigt min svärmors styvpappa. Han hade 4 barn till sedan tidigare Lennart, Irma, Gunnar och Gunhild. När han gifte sig med min svärmors mamma var det hans tredje äktenskap.
Lennart och Irma lever fortfarande. De bor i Västerås men har sin stuga i Höga Kusten så varje år förärar de oss med flera besök. Han minns och kan mycket om trakterna och det är intressant att lyssna.
Konrad drev salteri här i Bönhamn, men i ett skede var han skyldig PD Näslund (som bodde i hus nr 6, det vita) som drev burk fabriken några hundra kronor. PD ville gärna ha sin skuld tillbaka så han försatte Konrad i konkurs!
Därmed flyttade Konrad med familj till Kallax och arbetade på salteri där. Men Konrad återkom till Bönhamn.
Gården såldes till Vidmark som enbart bodde där några få år. Sedan köptes den av Otto Norberg år 1961 som i sin tur sålde den till Arne Näslund 1963.
Nästa gång har vi faktiskt kommit till vårt hus och vet ni det är en stor by så vi har massor kvar!
Solen hälsar på
O tänk va mycket piggare man blir direkt. I går kväll kom en snö storm och hälsade på, så lite vitt på backen har vi idag.
Har även 2 små ekorrar som flyttat in, de tycker det är toppen att våra fåglar regelbundet får mat för då kan de också få smaka, som här då smakar de från talg bollen som hänger där!
Det gör så otroligt mycket att solen visar sig och att man tydligt märker att det blir ljusare för var dag. Ska strax göra i ordning en liten lunch o sedan vid 3 tiden ska Bosse skjutsa iväg Johan och Katarina. Sedan återgår allt till det normala. På tisdag ska jag till Övik på dagen ska jag jobba åt Marie igen, på kvällen ska jag baka åt min blivande 18 åring och på onsdag blir det ju kalas. På torsdag ska jag förära AF med ett besök och sedan verkar ju hela veckan ha förflutit.
Jo det är ju så tiden går fort, allt för fort!!
Har även 2 små ekorrar som flyttat in, de tycker det är toppen att våra fåglar regelbundet får mat för då kan de också få smaka, som här då smakar de från talg bollen som hänger där!
Det gör så otroligt mycket att solen visar sig och att man tydligt märker att det blir ljusare för var dag. Ska strax göra i ordning en liten lunch o sedan vid 3 tiden ska Bosse skjutsa iväg Johan och Katarina. Sedan återgår allt till det normala. På tisdag ska jag till Övik på dagen ska jag jobba åt Marie igen, på kvällen ska jag baka åt min blivande 18 åring och på onsdag blir det ju kalas. På torsdag ska jag förära AF med ett besök och sedan verkar ju hela veckan ha förflutit.
Jo det är ju så tiden går fort, allt för fort!!
Lördags trött.
Så är jag idag. Lördags trött, har varit en sån där dag när det inte händer nåt. Mitt lilla charmtroll följde inte med till mig han ville vara kvar hos farmor.
Det märkliga vädret ute håller i sig, tidigare regnade det men nu är det minus 1 grad och snöar lätt.
Har ägnat dagen åt att sy om några byxor, men denna trötthet som aldrig vill ge sig fick mig att ge mig, orkar inte.
Har suttit och försökt få någon ordning på en ny header, men inte ens det vill sig idag, är nog inne i ett stim.
Precis så här känner jag mig.....
Det är några som frågat om huset jag skrev om igår, om det är det huset vi bor i, men så är det inte. På vårt hus har vi mycket mycket mera kvar att göra innan det är så där fint. Nästa hus jag ska skriva om är till salu, så finns det någon intresserad så häng kvar, det är dessutom ett hus med egen tomt.
För här är det som så att fiskeföreningen äger i stort sett hela byn. Men man äger sitt hus och kan då köpa 1 meter runt huset. Det finns dock några som äger mer än marken runt om huset, ca 4-5 st tror jag. Vi är en av de lyckligt lottade som hade en far som var förutsénde och köpte hela marken.
Så förhåller det sig så häng kvar som kommer det snart en berättelse om ett mycket fint hus med tomt som dessutom är till salu.
Det märkliga vädret ute håller i sig, tidigare regnade det men nu är det minus 1 grad och snöar lätt.
Har ägnat dagen åt att sy om några byxor, men denna trötthet som aldrig vill ge sig fick mig att ge mig, orkar inte.
Har suttit och försökt få någon ordning på en ny header, men inte ens det vill sig idag, är nog inne i ett stim.
Precis så här känner jag mig.....
Det är några som frågat om huset jag skrev om igår, om det är det huset vi bor i, men så är det inte. På vårt hus har vi mycket mycket mera kvar att göra innan det är så där fint. Nästa hus jag ska skriva om är till salu, så finns det någon intresserad så häng kvar, det är dessutom ett hus med egen tomt.
För här är det som så att fiskeföreningen äger i stort sett hela byn. Men man äger sitt hus och kan då köpa 1 meter runt huset. Det finns dock några som äger mer än marken runt om huset, ca 4-5 st tror jag. Vi är en av de lyckligt lottade som hade en far som var förutsénde och köpte hela marken.
Så förhåller det sig så häng kvar som kommer det snart en berättelse om ett mycket fint hus med tomt som dessutom är till salu.
Fredag kväll i blåsten
Var ut idag och skulle knäppa lite bilder för att visa er hög vattnet. Vad händer då tror ni? Jo kameran meddelar att batterierna är slut....typiskt. Inte hade jag telefonen med mig heller, men det hade jo Bosse men han har ju ingen data kabel. Skickade över bilderna sedan till min telefon men då hittar jag inte data kabeln. Det var nog inte meningen ni skulle få se några bilder idag.
Så här kan det dock se ut men det är inte härifrån!
Det var i alla fall roligt att titta på högvattnet, man kunde se med blotta ögat hur vattnet steg. Helt plötsligt så kommer herr och fru Svan simmande mot vår brygga. Vi hittade lite kex som fanns kvar i sjöboden sedan i sommras och de blev så glada och tacksamma för lite kex. Både jag och Bosse satt på bryggan och höll i kexen och det var nästan så de kom ända fram och hämtade kexen.
Det har blåst ganska mycket men vi är ju ganska förskonade eftersom det är berg runt omkring. I natt regnade det på vår lilla snö så idag var det rena svall isarna ute, ingen ordning alls på vårt vinter väder.
Bosses barn Johan och Katarina är här i helgen. I morgon kommer nog Magnus med barnen en stund på dagen och det ser jag verkligen fram mot. Hans lille Leo är verkligen min drömprins, charmigare 4 åring får man leta efter. Det är den lilla godingen som på somrarna brukar hjälpa mig att vattna mina rabatter. Jag går omkring med slangen och han kommer efter med sitt vatten gevär, charmtroll!!
Min Sara har idag fått reda på att kiosken där hon jobbar ska byta ägare. Den nya ägaren ringde och talade om att hon får jobba februari ut men sedan var han osäker. Jag håller tummarna att hon får fortsätta jobba annars blir det jobbigt. Hon håller ju på med körkortet och det kostar ju en massa pengar. Lite taskigt tycker jag det är att få höra på omvägar av kunder och sedan den nye ägaren hur läget är. Nuvarande ägare har inte sagt något alls. Snälla hjälp mig hålla tummarna att hon behövs även i fortsättningen och får vara kvar. Det är ju jätte svårt för en 18 åring att få ett x jobb idag.
Så här kan det dock se ut men det är inte härifrån!
Det var i alla fall roligt att titta på högvattnet, man kunde se med blotta ögat hur vattnet steg. Helt plötsligt så kommer herr och fru Svan simmande mot vår brygga. Vi hittade lite kex som fanns kvar i sjöboden sedan i sommras och de blev så glada och tacksamma för lite kex. Både jag och Bosse satt på bryggan och höll i kexen och det var nästan så de kom ända fram och hämtade kexen.
Det har blåst ganska mycket men vi är ju ganska förskonade eftersom det är berg runt omkring. I natt regnade det på vår lilla snö så idag var det rena svall isarna ute, ingen ordning alls på vårt vinter väder.
Bosses barn Johan och Katarina är här i helgen. I morgon kommer nog Magnus med barnen en stund på dagen och det ser jag verkligen fram mot. Hans lille Leo är verkligen min drömprins, charmigare 4 åring får man leta efter. Det är den lilla godingen som på somrarna brukar hjälpa mig att vattna mina rabatter. Jag går omkring med slangen och han kommer efter med sitt vatten gevär, charmtroll!!
Min Sara har idag fått reda på att kiosken där hon jobbar ska byta ägare. Den nya ägaren ringde och talade om att hon får jobba februari ut men sedan var han osäker. Jag håller tummarna att hon får fortsätta jobba annars blir det jobbigt. Hon håller ju på med körkortet och det kostar ju en massa pengar. Lite taskigt tycker jag det är att få höra på omvägar av kunder och sedan den nye ägaren hur läget är. Nuvarande ägare har inte sagt något alls. Snälla hjälp mig hålla tummarna att hon behövs även i fortsättningen och får vara kvar. Det är ju jätte svårt för en 18 åring att få ett x jobb idag.
Bönhamn avsnitt nr 8
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och vår fabrik. Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, Edvin Näslunds och om ett relativt nytt hus och den drivande PD Näslunds hus. Förra gången berättade jag om affärn o handlare Näslund.
Nu ska jag berätta om detta huset!
Gården som ligger här byggdes ursprungligen på Bräcksand (en bit från Bönhamn). Den byggdes i slutet av 1800-talet av EJ och Johan Sjödin. De flyttade den till Bönhamn och Anders Sjöberg köpte den, rev den och byggde upp nytt på den nuvarande platsen. Efter Sjöberg så köpte Bosses pappa den mellan 1935-40 någon gång. Bosses pappa visste att den skulle bli till salu (auktion)men han själv var tvungen att lämna byn över vintern för att söka jobb inåt landet.
Han lämnade pengar till sin bror och bad honom köpa gården åt honom om pengarna skulle räcka till. När det blev vår och Verner kom vandrande in mot Bönhamn var det någon i grann byn som kallade honom för "gårdsägaren" och på det viset forstod Verner att gården var hans. Pengarna hade inte riktigt räckt till men Verners bror hade lagt ut några hundra så att på det viset blev det en "Sjölander gård"
När sedan en av Verners brödrer helt plötsligt skulle bli pappa så fick han köpa gården för att bo där med sin familj, men han ville inte ha sjöboden som hörde till så den fick Verner behålla.Han byggde istället en egen längre bort i byn. Verner hade på den tiden ingen familj själv. Där fick gården en ny ägare 1940. Johan Sjölander som bodde där med sin familj var född 1900 och dog 1989.
Efteråt gick gården vidare till döttrarna. Ägorna delades så ena dottern fick gården och andra dottern sjöboden. Sjöboden köptes sedan av Per Lundin och Ylva Alvarsdotter. Gården såldes 2006 även till Per och Ylva, så nu är ägorna hela igen efter att ha varit särad sedan 1989.
Per och Ylva har renoverat huset i den stil som det var gammalt tillbaka och bor nu där året runt.
Nu ska jag berätta om detta huset!
Gården som ligger här byggdes ursprungligen på Bräcksand (en bit från Bönhamn). Den byggdes i slutet av 1800-talet av EJ och Johan Sjödin. De flyttade den till Bönhamn och Anders Sjöberg köpte den, rev den och byggde upp nytt på den nuvarande platsen. Efter Sjöberg så köpte Bosses pappa den mellan 1935-40 någon gång. Bosses pappa visste att den skulle bli till salu (auktion)men han själv var tvungen att lämna byn över vintern för att söka jobb inåt landet.
Han lämnade pengar till sin bror och bad honom köpa gården åt honom om pengarna skulle räcka till. När det blev vår och Verner kom vandrande in mot Bönhamn var det någon i grann byn som kallade honom för "gårdsägaren" och på det viset forstod Verner att gården var hans. Pengarna hade inte riktigt räckt till men Verners bror hade lagt ut några hundra så att på det viset blev det en "Sjölander gård"
När sedan en av Verners brödrer helt plötsligt skulle bli pappa så fick han köpa gården för att bo där med sin familj, men han ville inte ha sjöboden som hörde till så den fick Verner behålla.Han byggde istället en egen längre bort i byn. Verner hade på den tiden ingen familj själv. Där fick gården en ny ägare 1940. Johan Sjölander som bodde där med sin familj var född 1900 och dog 1989.
Efteråt gick gården vidare till döttrarna. Ägorna delades så ena dottern fick gården och andra dottern sjöboden. Sjöboden köptes sedan av Per Lundin och Ylva Alvarsdotter. Gården såldes 2006 även till Per och Ylva, så nu är ägorna hela igen efter att ha varit särad sedan 1989.
Per och Ylva har renoverat huset i den stil som det var gammalt tillbaka och bor nu där året runt.
Äntligen fredag...
och äntligen hemma igen! I veckan som varit har jag faktiskt orkat jobba lite ialla fall, men inte på taxi. Jag har en väninna som har ett cafe/restaurang och där var jag och praktiserade lite när jag gick på rehab.
Cafe Trekanten heter det och ligger i Övik. Där har jag jobbat lite i veckan. Himla kul att jobba där som kontrast till Taxi. Jag tycker ju om att laga mat och vill gärna ha mycket att göra när jag jobbar. Där är så roligt för där är det kunder från det att man kommer på morgonen tills man går hem på kvällen. Naturligtvis är det ju mest folk runt lunch tid för ryktet har väl gått att på Trekanten är maten billig och dessutom är det mycket mat.
På onsdag bidrog jag med min taco tårta. Den är väldigt omtyckt och den har tydligen inte serverats sedan jag slutade i april, så gissa om den tog slut med en gång. På torsdag gjorde jag min special panna, då inte till lunch utan till en catering middag, hoppas den blev uppskattad. Den maträtten älskar mina barn så även Bosse.
Cillas specialpanna
Rökt skinka i bit
öl korv (typ caramba)
zuccini
broccoli
vitlök
feta ost
mini tomater
grädde
köttbuljong
Fräs ihop zuccini, broccoli, skinka och korv. pressa vitlök över och pudra ner buljongen. Späd med grädde låt alltihopa koka ihop. Gör ev en redning så att det blir lite tjockare som en sås. När det är klart (småputtrat ca 10 min) lägger man ner feta osten och tomaterna sen får det inte koka för då spricker tomaterna.
Servera med pasta eller ris .
Det är en jätte god gryta men den smakar nästan bättre dagen efter.
Nu ska jag ta en promenad ner till stranden o kika på allt vatten. Det är ett enormt högvatten här och blåser på ganska bra. Sätter nog in lite foton senare. Tycker det är himla mysigt med detta högvatten. Naturen är underbar som kan skifta så från minut till minut. Märkligt hur havet och månen styr allt runtomkring
Ha en bra dag så länge!
Cafe Trekanten heter det och ligger i Övik. Där har jag jobbat lite i veckan. Himla kul att jobba där som kontrast till Taxi. Jag tycker ju om att laga mat och vill gärna ha mycket att göra när jag jobbar. Där är så roligt för där är det kunder från det att man kommer på morgonen tills man går hem på kvällen. Naturligtvis är det ju mest folk runt lunch tid för ryktet har väl gått att på Trekanten är maten billig och dessutom är det mycket mat.
På onsdag bidrog jag med min taco tårta. Den är väldigt omtyckt och den har tydligen inte serverats sedan jag slutade i april, så gissa om den tog slut med en gång. På torsdag gjorde jag min special panna, då inte till lunch utan till en catering middag, hoppas den blev uppskattad. Den maträtten älskar mina barn så även Bosse.
Cillas specialpanna
Rökt skinka i bit
öl korv (typ caramba)
zuccini
broccoli
vitlök
feta ost
mini tomater
grädde
köttbuljong
Fräs ihop zuccini, broccoli, skinka och korv. pressa vitlök över och pudra ner buljongen. Späd med grädde låt alltihopa koka ihop. Gör ev en redning så att det blir lite tjockare som en sås. När det är klart (småputtrat ca 10 min) lägger man ner feta osten och tomaterna sen får det inte koka för då spricker tomaterna.
Servera med pasta eller ris .
Det är en jätte god gryta men den smakar nästan bättre dagen efter.
Nu ska jag ta en promenad ner till stranden o kika på allt vatten. Det är ett enormt högvatten här och blåser på ganska bra. Sätter nog in lite foton senare. Tycker det är himla mysigt med detta högvatten. Naturen är underbar som kan skifta så från minut till minut. Märkligt hur havet och månen styr allt runtomkring
Ha en bra dag så länge!
