Unawathuna och Mirissa
Vi säger adjö till våra vänner, tar en taxi och drar oss ca 3 mil söderut till Unawathuna. Denna strand ska ju vara top 10 i världen. Vårt hotell visar sig inte ligga direkt på stranden, och vårt rum är direkt i anslutning till vägen men med havsutsikt. Hotellet är gammalt och byggt efter kolonial stil.
Har frågat mig många ggr hur det är möjligt att stranden hamnat på topplistan? Kvällarna är dock mysiga på stranden när ägarna tänder upp sina facklor av gamla kannor innehållande diesel. Vilstolar vända mot havet och längre in bord och stolar.
Riktig härlig semester stämning. Tyvärr så får man räkna med att vänta, vänta på att beställa, vänta på att få in drickat, vänta på maten och vänta på att betala. Som värst fick vi vänta 1 timme på maten och sista kvällen fick Bosse sin mat en halvtimma innan min kom och då fick jag fel mat. Maniana, Maniana.
4 dagar gav vi Unawathuna sen fick det bli Mirissa.
Mirissa skulle ju vara en pärla och stranden där var 20 ggr bättre än i Unawathuna. Riktigt härlig finkornig, vit sand.
2 första nätterna bodde vi på ett hotell precis på stranden 3:e våningen med utsikt mot havet. Utsikten fanns men man fick resa sig upp på tå för att se. Hotellet såg ut som ett rivningsobjekt, stämde inte alls in med Agoda bilder. Litet mörkt rum där allting som var beskrivet fattades, tur vi lärt oss att bara boka 2 nätter till att börja med.
Så efter 2 nätter flyttade vi till Mirissa The point, ett guest house som drevs av ett yngre par. Stort ljust rum och egen uteplats och bra frukost.
Dagarna tillbringade vi på stranden bland vågorna.
Maten var väl så där, rätt snabba på att servera och framför allt trevliga. Men vill man äta kött blir man nog lite besviken.
I Sri Lanka är korna heliga så det är svårt att få tag i kött och dyrt att importera så för mannen har dagarna inneburit pizza och pasta. Tyvärr så har de ju på sina menyer biff och frågar man innan man sätter sig så är svaret att, ja de har biff. Sen när du satt dig och de kommit med drickat och man ska beställa maten så blir svaret "solly no have"
Så tycker man inte om skaldjur och fisk kanske man inte ska åka till Sri Lanka
Tyvärr så finns det här, som på andra ställen, ensamma hundar som lever på stranden. Dessa hundar såg trots allt ganska välmående ut och den här hunden kom alltid när vi skulle äta. Grävde sig ett hål och satt där och väntade
Fredagen tillbringar vi i Yala där nationalparken ligger men det får en egen berättelse.
Hikkaduwa och Akurala beach
Söndagmorgon hade Bosse ingen feber men kände sig fortfarande hängning och ont i bihålorna. Trots det så tog vi en promenad bortåt. Hälsade på Suranga och gick vidare till Cool beach hotell. På hotellet intog vi lunch och samtalade med ägaren, vars namn jag aldrig uppfattade.
Han blev bekymrad över att Bosse fortfarande var dålig och menade att det fanns väldigt mycket bra örter i olja som om man masserade in det på huvudet skulle göra det lättare för bihålorna. Sagt och gjort han hämtade en massör från hotellet som gav Bosse en match i massage.
Även killarna som jobbade på vårt guest house hade börjat engagera sig i Bosses mående och där erbjöds han örtte med ett intag av en bit gjord av honung och nåt socker.. När jag växte upp gjorde vi nåt liknande som vi kallade för (söckergötta) En riktig huskur med hettvatten och örter. Varje morgon och kväll i 3 dagar fick han detta.
Måndag morgon hade vi bestämt att åka med Suranga på tur. En riktig sightseeing. Först åkte vi till turtle farm och tittade på de olika sköldpaddor, väldigt intressant det han berättade.
Sen åkte vi till Mask muset. Där gör de masker o balsam trä. Kan väl inte påstå att vi var så där jätte intresserade men...
På listan sen stod båttur på floden, och det var nog den mest intressanta saken. En verklig upplevelse.
Vi steg i land på Cinnamon Island, där tillverkar de kanel.
Kanel stänger, pulver och oljor.
Nere vid deras hamn hade de fiskar som ska vara bra för fötterna..Nu är ju jag väldigt rädd om mina fötter och har hittills aldrig vågat mig på dessa fotätande fiskar. Men nu så kände jag att det var dags...ja jag gjorde det 10 sekunder, kommer aldrig göra om det.
Sen var det dags för kryddträdgården, juvel fabriken, Buddhas tempel och vattenfallet i djungeln.
Tyvärr blev det inga kort från kryddträdgården, hade för fullt upp m att lyssna.
Denna kille jobbade med att plocka upp stenar från en gruva ca 50 m under jorden. Det fanns ingen hiss utan bara rep. Ibland var han där nere (utan säkerhet) och ibland uppe för att vaska.
Den mest värdefulla stenen var blå, och kallades för blue moon stone
Uppe i templet fanns väl, dels längsta Budda
Vattenfallet mitt i ljungeln. Gissa om blodiglarna gillade mig? Vi var tvungna att vada över vissa ställen för att komma fram. Ändå är detta inte från högsta punkten, dit kände jag att jag med min kropp tyvärr inte fixade det.
Helt sjukt vad vi hann på den dagen. På kvällen skulle Suranga ha fest men vi orkade inte. Och tur var väl det för på natten kom Bosses feber tillbaka igen. Så på morgonen fick vi skjuts till doktor. 10 minuter inne hos dr, penicillin och typ rinnexin 38 kronor.
Tillbringade de 2 sista dagarna på stranden i Hikkaduwa. Ingen drömstrand, men varmt och skönt. För att kunna äta middag var det Hikkaduwa som gällde varje kväll. Där vi bodde fanns ingen restaurang, så det blev lite tuktuk åkande.
Men hittills i skrivande stund måste jag säga att Cinnamon beach inn är det bästa guest houset. Alltid städning varje dag, alltid vatten på rummet, rena handukar varje dag och handduks överraskningar varje dag i form av olika konstverk, allt detta är inget man kan ta förgivet i Sri Lanka
Så börjar vår resa
Klockan är 7, det är torsdag morgon den 4:e februari och äntligen, äntligen. Vi beger oss till min svåger som skjutsar oss till första destinationen, Midlanda för vidare färd därifrån till Arlanda.
Väl på Arlanda checkar vi in och tar oss en lunch i väntan på boarding mot Doha. 15.05 kan vi säga Adjö och på återseende Sverige.
22.50 lokal tid landar vi äntligen, nu har vi 2 timmar på oss att räta på kroppen innan det är är dag att lyfta igen mot Colombo och Sri Lanka. Vansinnigt trötta slocknar vi båda två och sover oss igenom nästan hela flygningen. Landar kl 07.55 lokal tid och tar en taxi in till tågstationen för att ta oss ner till Hikkaduwa. Tåget går inte förrän kl 10.30 så vi har god tid på oss att sitta i värmen o se alla förbi passerande tåg och alla olika människor, mycket intressant.
Att åka tåg i Sri Lanka är verkligen en upplevelse. Det är ju inte säkert att man få sitta och man får vara glad om man får stå inne i cup'en. Vi fick stå. Efter 1 timme kommer konduktören, som ser ut som polisen. De upptäcker ett par som sitter bredvid oss som tydligen sitter med fel biljett. De får flytta sig till rätt vagn och vi blir tilldelade sittplatserna. Sätter oss och somnar i stort sett direkt. Vaknar o somnar, vaknar o somnar och så plötsligt så finns skylten där, Hikkaduwa...äntligen.
Kommer ut och får hjälp av en "trevlig man" att fixa en tuktuk 1500 rupies ska det kosta till vårt guest house, ok tycker vi skönt att vara framme. Det ligger dock lite längre bort från Hikkaduwa än vad vi trott, men ok, känns ganska bra ändå.
Vi blir emottagna med välkomstdrink drink, blir visade till vårt rum och under tiden vi packar upp fixar de lunch, underbart.
Vy från lunch bordet.
På kvällen tar vi tuktuk in till stora orten, då kostar det bara 500 rubies. ..jaja..lurad, va annat var att vänta..
Att första kvällen sitta på veranda och känna att äntligen värme och äntligen semester, det är känsla.
På lördag morgon vaknar vi och Bosse är febrig, ont i lederna och inte pigg alls som ni förstår. Vi äter frukost tillsammans men bäddar sen ner Bosse och tar själv en promenad efter stranden. Efter Tsunamin har mycket blivit förstört efter stranden, mycket betong som ligger kvar och som det sedan växt alger på. Inget direkt badläge. Men så kommer jag till ett litet hotell, sätter mig och vilar och träffar ägaren, trevligt.
På väg tillbaka träffar jag Suranga som äger en bit strand och försöker bygga upp nåt nytt. Vi pratar en stund och jag lovar återkomma när min man är frisk igen, det blir sedan många samtal och träffar med Suranga.
