I Mitt Sinne

Sofie och Jim några dagar före midsommar. Testar cykeln ute bland klipporna

 

Tänk att det är redan en vecka sedan det var midsommar afton, och vilken midsommar det blev!! Alla ungarna hemma, vad kan man önska mera?

Sofie och Jim anlände först, redan en vecka innan, så jag fick rå om dom en hel vecka. Rätt hyfsat väder måste man ju även säga att det var den veckan också, så det blev en del mys. På torsdag kom Sara och Niklas och på kvällskvisten ramlade Kattis, Johan och Ellen in, så var alla samlade utom Kevin, Kattis pojkvän, han kom på fredag fm.

Kvällen innan midsommarafton tycker jag är mysigast, när alla samlas. Vi fick även bra väder så det blev middagsgrillning och mat ute och som sagt lyckan var fullständig.

 

 

På midsommar aftonen tillbringade solen sin tid I Bönhamn. Sill lunch ute i trädgården

, ungarna med resp som en del iallafall träffades för första gången stack iväg upp till sjön för att bada och kan det bli mera sommar än så?

Så småningom fixade killarna björkarna och tjejerna hjälptes åt att duka fram all den goda midsommar middagen.

Efter middagen hade vi som tradition är dans runt midsommarstången med de minsta i släkten och då tillsammans med hela släkten. 

 

Mot kvällningen blev det också som vanligt grillning på grundhällan, ända tills regnet kom och tyckte att vi skulle gå hem. Sagt och gjort vi gick hem. Någon tyckte att vi skulle sitta i uterummet en stund, sagt och gjort Bosse plockade upp gitarren och vips så var det mera kompisar som dök upp och ville lyssna på lite gitarrlir. 

 

Midsommar dagen började lite segt med små moln som höll sig kvar, men efter ett tag var de tvugna att ge sig iväg och solen tog fart med sina strålar.

Sofie fixade hemgjorda hamburgare som avnjöts i uterummet innan Kattis och Kevin var tvugna att ge sig iväg pga av jobb. På kvällen gick vi åter ner till grundhällan och grillade vår middag nere bland hav och klippor, såå mysigt.

 

Tyvärr så kom då den dag som jag fruktat. Dagen för avsked. Behöver jag säga mera? Först åkte Sara och Niklas och strax efter Sofie och Jim och bara kort därefter Johan och Ellen och helt plötsligt var klockan även slagen för Bosse som åkte till Skellefteå för att under 2 veckor jobba där. Kvar stannade jag och mina missar, vilken tur att jag har dem. Men så otroligt tomt det blev. 

Jag saknar de där 4 (8) underbara rösterna, som surrar och skrattar, hoppas det inte dröjer så länge förrän de är tillbaka här igen.....

 

 

Jag har haft ont i min häl i 4 veckor, svårt för att stödja på den och ont när jag går. Så på torsdag morgon hade jag fått tid hos Vc och där blev det inte som jag tänkt....Min läkare trodde inte på inflamation och när hon såg mitt blodtryck och min svullna kropp ville hon att jag skulle ¨åka till akuten i Övik för hon trodde att det kunde ev vara en propp. Vi åkte till Övik och jag fick sitta på akuten medan Sofie och Jim fick fixa inför midsommar. Jag satt först 2 timmar i väntrummet sedan fick jag komma in till behandlingsrum där ett ekg kopplades på och det togs prover, sen sa sköterskan det vanliga "så kommer doktorn strax" Strax skulle visa sig bli lääänge.

 

Jag somnade till på britsen och när jag vaknade hade det gått närmare en timma. Efter ytterligare en halvtimma var jag både trött, hungrig, törstig och framför allt vansinnig. Gick ut och träffade en sköterska och frågade hur länge till jag måste vänta och fick svaret "att vi måste faktiskt prioritera" Visst det förstår man väl, men om det nu hade varit en propp på gång på min vänstra sida, vem hade upptäckt mig? Ingen hade ju tittat till mig på 1,5 timme där inne bakom en stängd dörr. Ställde frågan om det var länge kvar, förklarade att jag inte ätit eller druckit de närmsta 8 timmarna och hon svarade igen att hon inte visste för de måste prioritera. Det är inte kul att känna sig så bortprioriterad så jag skrev under ett papper och avvek så arg så bara det kunde gett mig en propp. 

 

På måndag ringde jag min vc och berättade och tyvärr var svaret att remissen ligger ju kvar där och jag måste åka dit för undersökning. Hade dock för mig att man kan tala med dem och få en akuttid, men så var inte fallet och remissen visste de inte vart den tagit vägen.....Idag har jag suttit igen och väntat över 3 timmar och äntligen fick jag träffa en läkare. Efter ytterligare provtagning och undersökning konstaterade han att det inte finns någon propp utan jag har en kraftig inflamation i foten och ska hålla mig istillhet och äta antiinflamatoriskt. Tänk om jag hade fått reda på det tidigare, va många som inte behövt vara orolig i helgen.

 

Efter det besöket skulle jag göra ett tandläkar besök var det tänkt men det fick jag avboka, hann inte pga väntetiden på akuten men besöket upp till öron, näsa hals hann jag med iallafall. Där fick jag en optiskkamera ner igenom näsan. Inga konstigheter utan allt såg fint ut förutom mina torra och sköra slemhinnor. Doktorn konstaterade bara att det är nog så att jag klarar inte av torr luft. Jag undrade om han kunde skriva en remiss för boende i Thailand men det kunde han inte. När vi var där i vintras så fungerade ju min näsa och mina luftvägar så bra. Ok det är bara att leva med får köpa en luftfuktare som kan göra det lite lättare här hemma iallafall.

 

Nu ska jag inta liggläge i soffan med foten i högläge, nåt måste det väl finnas att kika på, hade ju tänkt tillbringa lite tid vid apparaten under några dagar. Får väl hoppas på skitväder annars längtar jag ju så ut till trädgården och det arbete som krävs där, men jag har lovat min kollega att vara still och vila så så får det bli

är en vacker stad. Den kändes så liten i jämförelse med tex Stockholm, liten och mysig. Vi har sett och gjort så mycket roligt tillsammans med Johan. 

Han hämtade oss på centralstationen när vi kom och vi promenerade iväg till hotellet. Ett fint lägenhetshotell precis granne med karl johansgate som är centrumgatan i Oslo. Bra hotell med de man behöver i Oslo, såsom spis o micro. Det gjorde ju att man kunde laga lite mat själv för är det nåt Oslo är så är det dyrt, väldigt dyrt.

 

Första kvällen gick vi till en mysig liten krog där Johan bjöd oss på middag och öl. Vi har ju inte setts på ett tag så vi hade massor att prata om och disskutera, men lite slitna efter resan så blev det inte så jätte sent ialla fall. 

På lördag roade vi oss själva en stund. Vi roade oss med ett besök uppe på Askerhus fästning.

Mycket intressant att se hjemmefrontmuseét bla. Sedan tog vi en promenad ner till hamnen och satte oss på ett litet ställe och tog varsin öl (svimmade nästan när vi skulle betala)

 

När Johan dök upp tog vi en promenad ut efter hamnen och så småningom per buss och spårvagn hem till honom. Solen sken på sitt allra bästa sätt och vi fixade grill och grejor och hade en picknick vid hans område, gott med lite mat efter lite äventyr. Sen fortsatte vårat utforskande av Oslo, och som sagt Oslo är inte stort och man kan ta sig fram per fot, så gick var vad vi gjorde ett bra tag. Vi gick till Vigelandsparken och kikade på alla dessa statyer som finns där. Norrmän måste ha en förkärlek till nakna människor, för alla, och de var många, statyer var konst efter nakna kvinnor, män och barn...Men helt otroligt

 

 

Efter den eftermiddagen tog vi spårvagn tillbaka eftersom jag hade börjat känna av min fot ganska ordentligt. På kvällen bjöd vi Johan på middag på stekhuset Egon, gott att bara sitta där, äta gott och dricka gott och kika på alla människor som passerar på karl johann. 

Å det blev en dag efter den lördagen också, men det blir sen