Det drar ihop sig
Det drar ihop sig till final. Nu har vi 2 Dagar kvar och på fredag kväll lämnar vi Thailand för denna gången. Nån gång kommer vi nog igen men det känns som att det kanske dröjer nu till nästa gång.
Vi har ju haft det lite upp o ner med vädret sista veckan. Lördag, söndag och måndag var det inte så kul väder. Men i går sken solen igen och idag på förmiddagen har det varit bra, nu regnar det igen.
Men när det bara är eftermiddagar som innehåller regn är det ju ganska ok, ganska skönt tycker jag när man känner att luften blir klarare efter regnet.
I måndags var vi in till Patong och shoppade lite. Är det dåligt väder i morgon blir det nog en sväng till dit Annars njuter vi nu av dessa sista dagar. Det blir mycket strand, havsbad, poolbad och lata stunder med en bra bok och en bra drink.
Men det är faktiskt så att jag längtar hem nu. Ska bli skönt att efter 4 veckor borta få krama om mina missar och ännu nästa helg kommer Sara och Sofie med resp killar hem.
Sofie har varit i Kristianstad för de sista psyk testerna för polishögskolan och Sara har fått besked om att hon är en i ett team som åker till Malmö för Eurovison, alla artisterna ska ju ha make up och stylas och det ska tydligen utföras av Corinne and friends där Sara jobbar, jätte kul för henne. Och för mig, jag är stolt som en tupp. Jag som alltid älskat Eurovision skulle ju ge vad som helst för att också få vara där.
Nåja några dagar kvar sen får jag väl göra en insats på jobbet istället, det kanske finns nån annan som vill vara ledig :))
Kamala Beach
I torsdags anlände vi till Kamala Beach. Vi har aldrig varit här men hört en massa gott om stället. Vi har blivit glatt överaskade kan jag säga. Stället påminner väldigt mycket om Khao Lak tycker jag. En massa små restauranger efter stranden, väldigt mycket mys. Kamala är ingen stad som Patong eller Kata utan en större by skulle jag vilja säga. Inte alls lika exploaterat.
Det började ju inte så bra. Jag mitt klant hade ju bokat fel, jag hade bokat superior room istället för bungalow, men efter lite snack och uppgradering så löste sig det problemet. Bungalowen vi fick var väl inte den allra bästa men iallafall mycket bättre än det rum vi skulle haft. Efter första natten upptäckte vi att vår ac inte fungerade. Tror jag sov sammanlagt 2 timmar under hela natten, fruktansvärt. Men allt går ju att lösa så efter vårt klagomål fick vi flytta till en annan bungalow och det var ju så mycket bättre. Den var både större och fräschare så allt löste sig.
På fredag hyrde vi moped och drog iväg på upptäcksfärd.
Vi körde norrut mot Surin och Bang tao. Mysiga ställen båda två, dit vi gärna återvänder
Stannade vid en strand som kallas för Laem sing, jätte skönt. Vägen till stranden var så brant så vi var tvugna att gå ner, ingen fick köra ner. Ingenting för de som har problem med att gå i höjder.
I lördags åkte vi norrut efter en kustväg som ledde oss upp till en utsiktspunkt. Där kunde man se rakt över till Patong, Det är väl i o för sig inget ställe att titta på, men det som finns emmellan dvs berg, djupa dalar och turkost vatten, det är magiskt.
På väg tillbaka såg vi en skylt där det stod Hua Beach och eftersom vi är 2 nyfikna själar måste ju allt undersökas. Där hittade vi ett paradis. Inga människor, men ett hotell i flera etage, men helt underbart var det, o alldeles tomt, öde
Sedan fredag em rengar det, inte oavbrutet tack o lov men fullt tillräckligt för min smak. Nu är det tid för mig att avsluta och ta en nattsömn, hoppas ju på att solen är tillbaka i morgon
Kata Beach
Har alltid velat bo på berget med utsikten över hela havet och hela stranden, nu gör jag det.
Kan dock säga att det inte är något lyx hotell men det fungerar. Tyvärr så blir det lite jobbigt för mig med promenaden hem när man varit och ätit på kvällarna. Min höft är ju inte vad den varit och promenaden upp till hotellet känns inte så kul längre för min höft. Tänkte ta en tuktuk men de skulle ha ett hutlöst pris för att köra upp, lika mycket som ända in till patong, så det fick vara. Dessutom har ju Tuktukarna här nere en förbindlese med maffian och det känns inte bra tycker jag.
På onsdag när vi kom gick vi ner för att äta på vår favorit restaurang Café Opera. Det är en svensk ägd restaurang och en av del ägarna är en kille från Östersund, men med ursprung från Thai.Vi var där på invigningen när de öppnade för 3 år sedan o de har den absolut bästa maten vågar jag påstå. Roligt att komma tillbaka när man får ett välkomnande med omfamningar och frågor om hemifrån.
På lördag ska vi äta där igen, ser fram emot det.
Sen har det varit baddagar för hela slanten. Värmen är helt otrolig, förra året vi var här började det regna varje dag vid 14 tiden men i år är värmen och solen helt otrolig.
Nu är det dock dax för lite frukost på balkongen, och se får vi se vad dagen har att erbjuda
Coral Island
Så var vi alltså här då.
Jätte mysiga små hus eller bungalows i stort sett på stranden. En sand som är som ett mjöl, men dess värre är det ju som sagt coral island. Med andra ord så behöver man strandskor, fullt med små sten och koraller när man ska bada, det är ju mndre skönt, men som sagt det är ju inte för inte ön heter som den gör.
Resan ut hit var inte så kul. Jag älskar havet och har en stor respekt för det. Det blåste friskt när vi lämnade Rawai för att åka ut hit i longtail båt.
Vågorna var i mina ögon väldigt stora och jag höll i mig ordentligt. Bosse som är född på sjön, tyckte att det var kul och intressant. Var väldigt skönt när vi äntligen var framme.
Vi var på plats redan kl 12 och tidigaste incheckning är 14 men vårt rum var klart så det var bara att flytta in. Lite lunch och en stund i en strandstol under ett träd
och sen siesta vid poolen
Mera har det inte blivit gjort denna dag. Nu väntar en dusch och sedan middag på stranden och med all säkerhet även en skön promenad på stranden.
Det här var den blogg som jag skrev i söndags kväll. nu är det redan onsdag, men eftersom internet uppkopplingen var av absolut sämsta kvalitet därute så blev det inte mera än så här. Får väl nu i civilisationen försöka uppdatera lite mera.
kram på er
Coral Island
Så var vi alltså här då.
Jätte mysiga små hus eller bungalows i stort sett på stranden. En sand som är som ett mjöl, men dess värre är det ju som sagt coral island. Med andra ord så behöver man strandskor, fullt med små sten och koraller när man ska bada, det är ju mndre skönt, men som sagt det är ju inte för inte ön heter som den gör.
Resan ut hit var inte så kul. Jag älskar havet och har en stor respekt för det. Det blåste friskt när vi lämnade Rawai för att åka ut hit i longtail båt.
Vågorna var i mina ögon väldigt stora och jag höll i mig ordentligt. Bosse som är född på sjön, tyckte att det var kul och intressant. Var väldigt skönt när vi äntligen var framme.
Vi var på plats redan kl 12 och tidigaste incheckning är 14 men vårt rum var klart så det var bara att flytta in. Lite lunch och en stund i en strandstol under ett träd
och sen siesta vid poolen
Mera har det inte blivit gjort denna dag. Nu väntar en dusch och sedan middag på stranden och med all säkerhet även en skön promenad på stranden.
Det här var den blogg som jag skrev i söndags kväll. nu är det redan onsdag, men eftersom internet uppkopplingen var av absolut sämsta kvalitet därute så blev det inte mera än så här. Får väl nu i civilisationen försöka uppdatera lite mera.
kram på er
Maneter
Det är fjärde gången vi är i Thailand och jag har aldrig råkat ut för dessa förr. I förmiddags när vi kom ner till stranden frågade några nyanlända svenskar om vi sett några maneter eller hört om dom. Nej svarade vi, vi hade ju varit på stranden i stort sett varje dag och aldrig.... Jag vet att jag log lite i smyg och tyckte att de överdramatiserade nåt. Någon hade brännt sig i går.
I strax före lunch gick vi ut för att ta ett bad och då råkade jag ut för dessa vidriga...AJ,I högra foten och vänstra låret brände det fint. Jag sprang upp och på låret hade jag, stort som en kaka en brännmärke och på foten ett mycket mycket mindre märke. Inget allvarligt men det gjorde ont. Och lusten att bada försvann. Strax innan vi skulle gå hem råkade Bosse ut för samma sak. Så det var vår sista dag i Khao lak, maneter....usch inte kul.
I kväll ska vi gå på vårt favvo ställe och käka Khao laks godaste grönpeppar biff och i morgon kl 8 hämtar vår taxi kille oss för att köra oss till södra Phuket. Så på återhörande från ett annat ställe
På 2 hjul
Det är så skönt att sitta på en tvåhjuling med motor när det är så himla varmt. Det blåser och fladdrar i skjortan. Ca 2 mil avverkade vi, fram till färjan som tog oss ut till Kho koh kha. Vi var där i förra året också, då en hel vecka och nu ville vi se om det hänt lika mycket där som i khao lak. Det hade det inte. Men det är ändå så otroligt mycket man kan missa när man är där bara en gång, en andra gång ser man allt i ett nytt ljus.
Vi åkte ut till en strand som kallas sunset beach. Dit går inga bussar utan man får leta sig fram själv. Förmodligen så fanns där ett hotell komplex innan Tsunamin, idag är det bara ruiner i stort sett
Bredvid ligger en jätte mysig restaurang som jag tror är uppbyggd efteråt. Förra året var det inte alls lika mycket verksamhet eller människor där, när vi svängde förbi. Nu var det väl inte heller speciellt många människor kanske 10 st på sin höjd, men så många fanns inte där förra året. Nu hade de byggt fasta parasoll med solsängar och sanden var som vitt mjöl, helt fantastiskt
Väl hemma i Khao lak igen kom det 3 droppar regn...Så det fick ikväll bli en skön stund i solnedgången på The Beach. Varsin drink före maten, Fryed biff in sweet and sour och varsin stor chang för 200 kr, lagom pris. Avslutar nu kvällen med en gin o tonic vid poolen.
I morgon ska vi ta en buss tur till Takuapa. Tycker det är skönt att åka lokal buss, finns så mycket man kan missa annars. Ofta när vi varit i Thailand har vi ju åkt både skolbuss, mjölkturer och dyl, charmigt tycker jag.
För er som är rädd att jag inte kan slappa o ha semester kan jag tala om att iår har det inte varit några som helst svårigheter. Jag vet att butiken rullar i goda händer och eftersom jag har den personal jag har kan jag släppa och litar fullständigt på dem. Så jag har verkligen semester med stort S
kram på er alla
En dag efter stranden
I dag har det varit en varm och fuktig dag. Det har nästan inte blåst någonting och det blir ju helt olidligt då. Eftersom det känns som om vi vilat oss i kapp dygnen nu så blir jag lite rastlös utav att bara ligga och läsa och inte göra nåt.
För 4 år sedan 2009 var vi i Khao lak för första gången. Mycket har förändrats, mycket av vad som Tsunamin förstörde har sakta börjat utformats igen. Många byggen håller fortfarande i gång. Men för oss är det jätte intressant att se att så mycket har förändrats sedan första gången.
När vi var här var vårt hotell Fanari det som var mest nybyggt och det var det sista huset på den gatan. Nu är det inte alls så utan massor har byggts upp just på den gatan.
Vi gick en tur efter stranden precis som vi gjorde då för 4 år sedan. Den gången gick vi säkert ca 7 km efter stranden. Vi fick vada över på 2 ställen pga att det rinner ett par små vattendrag rakt ner i havet och blir stora vatten ansamlingar. I dag gick vi inte riktigt så långt men vi blev faccinerade över vad vi såg, hur mycket som förändrats. Då var vi helt ensamma, det var vi verkligen inte idag.
Ikväll har vi varit på en kanon restaurang ( återigen ) och ätit gott. Har en känsla av att det blir en tidig kväll ikväll. Vi är båda ganska trötta av värmen och i morgon funderar vi på att hyra moped och köra iväg och kika lite på andra ställen.
Någon dag ska vi åka upp till Takuapa, en gammal stad i närheten men dit tar vi nog taxi.
Men nu blir det en kall drink på vår lilla verandra
4.4 miljoner skr får man betala för detta hus som blivit uppbyggd efter stranden där i Bangniang
Sara 23 år
När jag skriver det här är kl 02.50 svensk tid. För exakt 23 år sedan var jag trött och lycklig, Sara låg nyfödd bredvid i en liten säng på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. En lycklig tilldragelse som gör att tårarna rinner på mig varje 6:e februari.
Min lilla dununge som vuxit upp och blivit en snygg ung kvinna, en självständig kvinna, duktig frisör och allt en mamma kan drömma om.
Allt igenom har väl inte Sara varit riktigt så självständig, utan hon var ju en riktig busunge. Juni 92 var hon på väg att bli påkörd av en bil, bara för att hon tjurrusade iväg så att jag inte skulle få tag i henne, akuten nästa och foten fick läggas om och hon fick krypa igen för ett tag.
I dec 92 tog det eld i hennes hår när hon skulle släcka ljus, hon brann i håret ända upp på hjässan, akuten nästa och sen vård 2 ggr i veckan för omläggning, en tredje gradens brännskada uppe i pannan.
juni 93 höll det också på att gå illa när vi var på Gran Canaria. Jag, moster Britt, Sofie och Sara. Barnen sprang och lekte runt poolen och precis som jag hojtat att de skulle ta det lugnt så halkar Sara och ramlar i poolen där hon sjunker som en sten rakt ner. Aldrig har jag väl varit så snabb i handling någon gång. Tänk om Britt o jag varit inne i nåt så vi inte sett direkt vad som hände.... Efter det så gick jag i många år och väntade. Det var ju ca 6 månader mellan varje händelse och hon lyckades ju alltid ställa till nåt..
Åren har gått alltför fort och idag sitter jag flera hundra mil bort när min lilla Sara fyller 23.
Jag hoppas att hon har en helt underbar dag trots att varken jag eller stora syster är närvarande. Som tur är har hon idag en jätte fin pojkvän och jag är ganska säker på att han tar hand om henne idag.
Grattis Sara
Bangniang
Återigen får vi uppleva underbara Khao lak. Vi har nu tillbringat 2 dagar här i den underbara värmen. Bor på ett mysigt hotell bara ett par hundra meter från stranden. Bungalowen är inte så stor men den rymmer allt vi behöver och för oss är det tillräckligt.
Tyvärr så kan jag inte idag visa några bilder, råkade glömma kamera sladden i vårt rum och ids helt enkelt inte gå för att hämta den. Wifin når inte vårt rum så vi får gå ut till det allmänna utrymmet för att skriva, försöker komma ihåg den nästan gång och då har jag ju mera att visa.
Resan ner gick väldigt bra. Vi har aldrig åkt sent på kvällen förut och det var ju ganska praktiskt för då hade man ju varit igång hela dagen så vi var ju rätt trötta och kunde sova riktigt bra på flyget.
Vi åkte kl 2045 svensk tid och landade 11 timmar senare i Thailand. Då var kl här 1320. Väl framme på hotellet var väl kl halv 4 så det var helt ok. Ännu idag är vi lite trötta för värmen här nere gör ju sitt till, vi är ju vana vid -20, inte +38, lite skillnad.
På söndag åker vi vidare söderut. Vi ska ut på en ö, Corall island, där ska vi tillbringa 3 dagar o sen får vi se vad det blir.
I morgon, 6:e feb är en stor dag i min familj. Då fyller min yngsta dotter Sara 23 år, önskar hon hade varit här med mig så jag kunnat fira henne ordentligt, men jag får hoppas på att hon kommer hem i mars så får jag fira henne då istället.
Nu mina vänner ska jag dra ner rullgardinen, vill vara uppe med tuppen på mornarna, det är en underbar tid tycker jag. Det är så lugnt och fridfullt då
