Utbränd
Läste precis på en blogg om en kvinna som fått diagnosen utmattningsdeprission. Verkligen ingenting att leka med, trots att många tycker det är en fånig diagnos.
I Nov 2003 jobbade jag (även då på taxi) Jag hade ansvar som växel ansvarig och skulle se till så¨att schemat var lagt och att det fanns personal på varje pass och att växeln fungerade. Inte så lätt när det ständigt fattades folk. När jag inte fick tag i personal tog jag passen själv. Som jag sa i tidigare inlägg så var arbetet på taxi väldigt stressigt och under de förutsättningar man hade ganska tungt.
Vi bodde i ett väldigt stort hus med stor tomt och mina barn då 16 och 13 år plus Bosses barn 14 och 12, det var väldigt slitsamt. Bosse körde buss och taxi och var nästan aldrig hemma, vi bodde väldigt dyrt och han var också tvungen att alltid ta extra pass för att få det att gå ihop. Det är ju inga fina löner som busschaufför kan jag säga.
Jag gick hos en sk beteénde vetare/kurator och det var de dagar jag såg fram mot. Jag sov och grät första tiden, såg enbart fel i allting, det var en svår tid för oss alla och tyvärr så led nog barnen ganska svårt.
När vi separerade blev jag tvungen att på största allvar verkligen ta i tu med min situation, så det kom verkligen nåt gott av den separationen, och vi lyckades ju hitta tillbaka till varandra.
När jag sedan började jobba igen var jag från början väldigt noga med att inte ta på mig för mycket, trodde väl att det skulle hjälpa. Men när man alltid ska vara duktigare än man är så är man snart tillbaka på ruta ett igen.
Kanske att min kropp tillät ryggen att pajja för att jag skulle bli tvungen att backa igen, tanken har funnits där många ggr för efter dessa 2,5 års sjukskrivning för ryggen känner jag mig som en annan människa igen.
Dessa år 04 och 05 är svåra år som jag ofta tänker tillbaka på. Det var väl samma år som vi började förstå att allting inte låg riktigt rätt till hemma hos mor och far också. Sedan gick det ju ganska fort med pappas diagnos för alzaimer. Jag har sagt det ofta och jag kan säga det hur många ggr som helst, vilken tur att vi har haft varandra jag och min syster.
Det har varit många svåra saker som hänt runt oss men vi står ju fortfarande på benen. Vetskapen om att det inte är slut på det svåra än finns, men man kan ju inte gå igenom det nu genom att oroas då får man ju gå igenom det två ggr och det känns väldigt tungt, så därför försöker ialla fall jag att försöka ta dagen som den kommer och problemen som dom kommer.
Om det inte vore för hoppet skulle hjärtat brista.
Känn lugnet.....
Vissa dagar är ju helt underbara, fast det är måndag, kan det bero på mitt begär efter att få vara ensam ibland??
Trots feber o en snorig näsa i förmiddags så känner jag mig nu mycket mycket bättre. Så skönt med en dag där man bara kan ligga på soffan och läsa en god bok.
Jag har plöjt igenom "Rödluvan" skriven av Lindell. Den handlar om tre systrar som varit tvugna att växa upp med sin mormor, eftersom mamman varit intresserad av allt annat än de tre. En av flickorna blir som sex åring våldtagen och det gör att hon utvecklar en personlighetsklyvning som mördare, men man får inte vet vem det är av systrarna förrän mycket sent i boken. Detta gör ju att man själv leker lite detektiv..
Jag älskar böcker där jag blir hänförd direkt från början, o sen inte kan släppa boken.
Är glad att jag inte behöver åka ut på vägarna här har det nämligen regnat lite idag och just nu är det 1 minus grad så jag har en känsla av att det kommer att vara snor halt igen i morgon bitti.
Jag drömmer vidare om sommar o sol och känner lyckan över att jag faktiskt bor vid havet! Lyckliga mig!!
Det är faktiskt bara några månader kvar tills både solen och havet är varmt och skönt igen det är vad jag ska drömma om nu
Sov ljuvligt mina vänner!
Bönhamn avsnitt nr 7
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och vår fabrik. Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, Edvin Näslunds och förra gången om ett relativt nytt hus och den drivande PD Näslunds hus.
Nu har vi kommit lite längre ner i byn och där hittar vi naturligtvis affär´n. Gösta Näslund som byggde detta hus 1957/58 var sonson till Bönhamns förste handlare. Han kom hit till byn omkring 1860 och öppnade då handelsbod nere vid sjöbodarna. Hans son Johan tog över affären 1906 och efter honom alltså Gösta. Affärn fanns bla kvar som sommar affär tom 1992
Vad jag har förstått var dessa Näslundare väldligt driftiga människor som både hade affär och burkfabriker och strömmings inläggning. Det var tider det.
Nu när jag kommit lite längre in i byn så börjar väl så sakteliga lite roliga historier också att komma så småningom för ni må tro att det har hänt mycket roliga saker i denna lilla fiske by!
Måndag.....
Är inte det den tråkigaste dagen på veckan? Bosse åkte precis till Övik, ska fortsätta jobba som snickare. Han har tydligen ungefär 2 dagar kvar där. Han har varit på ett företag och byggt toalett och några kontor. Jag känner mig välsignad som ännu fått ha honom hemma men vet att det förmodligen drar ihop sig till att resa igen för honom, vi får väl se om det blir så eller om turen fortsätter att låta honom jobba hemma.
Jag själv sitter o väntar på samtal från Lasarettet för att kollla lite om min mors behandlingar, där känns det dock tryggt att veta att jag ialla fall har min syster att prata med. Allting verkar ju avlöpa smidigt men det är klart att oron finns ialla fall för lilla mamma.
Förkylning och feber har smugit sig på mig i helgen. Förra veckan låg ju Sara i feber och den kanske flyttade över till min kropp. Termometern visar ialla fall på 39 grader så det känns tröttsamt just nu men å andra sidan brukar inte jag vara sjuk länge så jag är säkert på benen snart igen.
Återkommer senare och hoppas ge er ett avsnitt om min by i skärgården.
Tystnaden belägrar sig över hamna
Tänk vad otroligt fort en helg går. Nu är det redan söndag eftermiddag och flickorna har precis åkt. Och så otroligt tyst allt blev. En otrolig tomhet breder ut sig över Sjölanders i Bönhamn.
Vi har haft en super trevlig helg i alla fall och ett underbart väder hela helgen. Solen har strålat och det har nästan känts som om vi redan var inne i mars månad.
Vi har ätit och druckit gott hela helgen, sett på film och bara umgåtts, mycket trevligt.
Det är ju kul för tjejerna också att få träffas det blir ju inte så ofta längre. Sofie bor ju i Härnösand och Sara bor ju kvar i Ö-vik och båda två är ju mitt i livet så att säga. Men det syns att båda tycker att det är mysigt att få träffas så här. En gång i tiden under många år var det ju bara vi tre. Sofie var 13 år när jag träffade Bosse, Sara var 10 och i stort sett sedan de föddes så var det ju bara vi tre, så i bland kan jag också tycka att det är skönt att få tid tillsammans bara vi tre.
Det låter kanske tokigt, och jag önskar absolut inte bort den andra halvan av vår idag stora familj, aldrig!! Men i bland tror jag man behöver få vara lite egoistisk tillsammans med sina barn. Många ggr är vi ju alla sex och ännu flera om de har sina pojkvänner med o då får man inte samma tid tillsammans.
För mig har familjen alltid varit viktigast. Jag minns hur konstigt jag tyckte det kändes första gången som någon av oss syskon av någon anledning inte kom hem till vårt föräldra hem när det var något speciellt. När vi blev vuxna och försvann åt var sitt håll, det var naturligt men konstigt att förlora mer o mer av den kontakt som alltid funnits.
Jag hoppas verkligen att mina barn alltid kommer att bevara och vara rädda om den kontakt de har, även om de inte pratar med varandra i telefon varje dag (som jag o min syster, men för oss har det ju inte heller alltid varit så) men man vet ju ändå vart man har varandra när det kniper.
Nåväl helgen är slut och
Frustration
I dag är en speciellt känslig dag känner jag. Jag och Bosse gjorde ett besök i Kramfors för att inhandla helgen. I kväll kom mina älskade döttrar hem. Känns riktigt skönt att ha dom innanför mina fyra väggar. Tillsammans en hel helg!
Jag känner mig väldigt sentimental i kväll. Gråt färdig med andra ord. Jag vet inte riktigt varför men så är det. Just nu är det så mycket som händer i min familj. Min mamma är sjuk och går på behandlingar, efter en behandling verkar det dock gå bra men frågan är om biverkningarna verkligen kommit igång. Visst det finns de som fixar denna behandling med att fortsätta jobba men det finns de som också blir jätte dåliga. Vågar man verkligen tro att min mamma skulle vara en av de som inte känner av behandlingen, jag hoppas att det är så.
Det finns ytterligare en sak i min familj som jag inte vill skriva om så mycket , men det rör upp mitt hjärta många ggr, jag gråter många ggr i mitt hjärta, inte så att någon ser det är jag för stolt för men det är en saknad som inte med ord går att beskriva.
Där känner jag att jag är i kväll. Just nu är det mycket som händer med denna saknad. Trots att tjejerna är hemma och förgyller mina dagar så finns saknaden så otroligt påtaglig. Den person som jag tänker på idag/ikväll, vet inte om hur påtaglig han är och ibland känner jag att jag hatar min egen stolthet så fruktansvärt. Varför blev det så här?? För att vi människor är dåliga på att lyssna eller för att vi är dåliga på att förstå att min sanning inte behöver vara någonannans sanning??
Vad vi människor behöver är ibland ett avstånd som får oss att förstå att det finns andra människor som kanske inte alltid förstår men som ändå hyser sympati och medkänsla. För den skull behöver man ju inte alltid tala ur sitt hjärta, man behöver inte alltid skrika ut sin känsla för att såra för att man först blev sårad. Det finns egentligen ingen hämnd om inte vi männskor tillåter det.
Vad är det som är så fel med att känna kärlek till en o samma person fast på olika sätt. Varför är det så fel med att helt enkelt vara olika.
Det här blev ju ett väldigt konstigt inlägg. Men just nu känner jag mig väldigt konstig, och frustrerad. Det finns säkert de som förstår vad jag menar men för lika många blev det ett stor frågetecken. Jag är ledsen för det men min blogg är nog ialla fall min ventil ur en ledsamhet och en saknad som ingen annan förstår
Ha en bra fredagkväll
Taxi
Så hade man gjort 2 dagar till på taxi växeln. Fortfarande lika roligt att komma dit! Det är sån skillnad från sist jag jobbade där (innan jag blev sjukskriven) och nu. Det är nästan tyst trafik och det gör så otroligt mycket för den psykiska belastning som trots allt finns där.
Det kan ju vara ett väldligt stressigt arbete men i o med att mycket av radio trafiken är borta så minskar ju den stressen, väldigt roligt i alla fall.
När jag först började på taxi 1988 hade vi inget datasystem. Allting gjordes då med papper och penna. Alla färdtjänster, sjukresor och flygtaxi beställdes genom oss i växeln och vi samkörde så gott vi kunde. I bilarna fanns inte heller nåt datasystem utan det gällde för chaufförerna att hålla reda på papper och kvitton.
Vi hade en växel som nu mera känns som om den kunde vara från 1800 kallt, men förmodligen var det det som fanns på den tiden.
Efter att jag gjort mitt uppehåll och mitt liv som stockholmsbo, studerande och mamma och kom tillbaka till Örntaxi hade alltså dataåldern hunnit upp även taxi. Det var ett mycket enkelt system men byggt i dos så det var alltså redan gammalmodigt. All trafik ropades ut på ett speciellt sätt, det var mycket information som skulle ut till chaufförerna och allt det skulle genom radion.
Ni förstår säkert hur trött i huvudet man var när man slutade sitt skift. Sen är ju jag en människa som gärna axlar ansvar, så det var mer än en gång som jag tog med mig jobbet hem och funderade över olika problem och lösningar.
Inte förrän 2005 byttes så systemet men då blev jag sjukskriven. Jag hann jobba en ynka dag i det nya systemet som inte var riktigt färdigt ännu.
Men i dag, alltså 2,5 år efter som sjukskriven jobbar jag där igen, (kommer förmodligen att sluta som inventarie där). Numera bara som extra anställd vid behov, max halvtid och helt utan ansvar, det är en ny grej för mig men ack så skönt.
Men så roligt att vara tillbaka önskar bara att jag skulle fixa att köra också. Jag har ju inte försökt men jag tror inte att min rygg fixar det. Det är långa pass och mycket sittande. Kanske efter operation men inte nu.
Men jag tror att det egentligen var det allra roligaste. Köra bil har jag alltid tyckt om o männsikor har jag också alltid tyckt om det var en mycket bra kombination.
Nåväl jag är hemma igen och det är himla skönt! Det är väl så borta bra men hemma bäst.
Barn
Skilsmässor med små barn kan vara upprörande.
När jag skilde mig för 16 år sedan var jag väldigt noga med att mina barn alltid skulle komma i första hand, att de aldrig någonsin skulle känna det som om det var deras fel. Jag försökte ta reda på varje minut med mina barn. Sara var bara 2 och Sofie var 5 år.
Naturligtvis gjorde väl inte jag allting som en "perfekt" förälder skulle gjort, men jag var/är inte perfekt heller. Men för mig har det under deras uppväxt alltid varit viktigt att de skulle ha nån relation i alla fall med deras far. Som jag berättat tidigare så har inte han uppfört sig speciellt bra mot mina barn under de helger som passerat, jul och nyår.
Det gör fortfarande ont i mitt hjärta att jag inte kunde gett dom en bättre pappa, men tyvärr så är det bara att gilla läget.
Men under mina första år som ensam så lärde jag mig att det inte alltid kan handla om kvantitet när man har barnen utan de måste vara kvalitet.
Många ggr fick jag höra "att jag kan inte hämta barnen för jag har inte pengar för att hitta på nåt i helgen"! Men mina barn skulle ju varit lycklig om de fick vara med pappa o bara kanske sitta i knä, bara umgås det är det jag menar med kvalitet. Inte hur ofta man har dom utan att man verkligen är med sina barn under tiden.
Mitt ex gick ju istort sett från mig till en annan, Det blev en stor omställning för tjejerna. Men den tjejen visade sig vara en fin kompis till dom under några år. Sedan när hon fick eget barn förändrades det och det blev ytterligare en smäll för tjejerna.
Jag träffade ingen ny förrän 1,5 år senare, jag ville lära mig leva ensam och jag njöt av ensamheten.
Varför jag tar upp detta nu beror helt enkelt på att vi, jag och min sambo pratade om just detta hur viktigt det är att barnen får en chans när det ska in nya människor i deras familje bild. Barn är känsliga o man måste ta det varsamt. Allting som händer i deras liv när de är små kommer ju att prägla dom som vuxna. Har man skaffat barn så måste de få vara prioritering nr 1 under såna tumultartade former som en separation kan bli.
Så alla ni där ute, Tänk på era barn! Det är ni vuxna som valt in dom i era liv, det är inte dom som valt er!!!!
Vinter igen??
Nja, jag vet inte om jag vill kalla det för vinter, men svänger ordentligt med vädret det gör det. Det snöar för fullt men jämför man med vintrar för ca 30 år sedan är ju det ingenting. Titta och jämför själv med bilder jag tagit nu och bilder som är tagna på tidigt 70 tal.
Den här bilden tog jag i förmiddags, man ser här hur lite is har tryckts in i hamnen. På nästa bild ser ni hur det ser ut nu.
Men så här såg vintern ut för ca 30 år sedan, och då förstår ni nog vad jag pratar om!!
Och det här tror jag visst är lille Bo!! hihi..
Men nu förstår ni i alla fall när jag pratar om Vinter! Likadant var det där uppe i Holmträsk där jag bodde när jag var liten. Där kunde man bygga snögrottor och åka pulka. Det kan man inte nu.
Men kanske kanske att vi får lite vinter nu i alla fall, vi måste hoppas på det annars tror jag det även blir en skit sommar. Jag tror det ena tar ut det andra.
Glad vinter på er.
Lilla solen tittar fram
Vilken underbar dag! Solen har lyst över oss hela dagen. Vi tog en underbar promenad utmed stranden och runt hela byn i solens strålar.
Gick ner till pir bryggan och satte oss med var sin klementin o bara lät solen värma oss. Tänk så lite som behövs för att man ska känna hur det spirar till igen, det är ju inte långt kvar nu tills solen stannar uppe längre o längre.
När vi kom hem i fredags hade ju Bosse en laptop till mig. Problemet är för mig att det är vista jag är ju mest van vid xp men man vänjer sig väl. Det är ju i alla fall kul att kunna sitta nere tillsammans, men när jag ska göra nåt större jobb få jag sätta mig uppe i mitt hobbyrum.
Har lekt med min blogg i dag som ni säkert ser. Är ju jätte roligt när man ser vad och hur man kan ändra, kul att lära sig nya saker hela tiden tycker jag. Men nåt proffs är jag ju inte, men roligt att göra bloggen mera personlig.
Måste nog skaffa en trådlös router till Sara så jag kan sitta hos henne nu också med min nya leksak.
Har förövrigt varit en väldigt lugn helg. Känner mig väldigt trött men jag tror det har att göra med både saknaden av sol och mina blödningar som jag fortfarande känner av.
Men mina vänner vi går mot ljusare tider och snart spritter det i kroppen igen. I morgon ska jag påminna er om min historie berättelse om Bönhamn, så har ni nåt att se fram mot
Ha nu en fin söndag kväll.
Flyttningar
Vi satt tidigare idag och pratade om flyttningar. Jag drog mig till minnes att jag flyttat sammanlagt 21 ggr under hela mitt liv, det är många ggr det!!
Första gången jag flyttade var när jag skulle börja gymnasiet i Övik. Då flyttade jag från mitt föräldrahem i Holmträsk och 12 mil, men inte ensam utan även min syster flyttade dit så vi delade lägenhet hon o jag under det allra första året. Jag kommer ihåg precis hur lägenheten såg ut. Det var 3 rum o kök näst högst upp i ett hyreshus, det var loftgångar så för att gå till vår lägenhet kunde man kika in i alla grannars kök när man gick förbi, men en mycket trevlig lägenhet.
Min andra lägenhet var en spricka i väggen! Den låg på en väg i Övik som inte längre finns, Tovägen hette den. Man kom direkt in i ett rum, sen fanns det en liten kokvrå och innanför den en liten sov alkov. Toaletten var ute i trappen och duschen en trapp ner. Jag kan idag se lägenheten framför mig som ett litet dockhus. Den låg högst upp i ett 3 vånings hus så hos mig var det dessutom snedtak.
Mitt tredje ställe var nere i en källare rätt stort, skulle faktiskt tippa på ca 55kvm, med toa och dusch inne där jag bodde!!! Men familjen jag hyrde av bodde ovanpå så det var väl egentligen ingen höjdare. Flyttade dit under hösten och till våren flyttade jag igen.
In till stan till Solgårdsgatan, det blev mitt fjärde ställe. En jätte fin lägenhet 1 rok, med BAD rum, ingen hall utan man kom direkt in i köket, men gissa va många roliga fester det var där. Sedan flyttade jag o min bästis i hop i en stor 2:a på sörliden och när hon våren efteråt skaffade kille flyttade jag till en egen liten 2:A på sörliden dit jag o min syster flyttade första gången. Efter det trodde jag att jag fått nog av lilla Övik och flyttade till Sthlm.
Från början där fick jag bo hos en kompis men efter några månader hade jag turen att få hyra en 1:a på fleminggatan på kungsholmen, visserligen i andra hand men det var ju sthlm! Här hade jag också duschen på övervåningen men vad gjorde väl det, jag var väldigt tacksam för min fina lägenhet.
Naturligtvis blev ju jag trött på detta o när jag sedan fick chansen till en riktig lägenhet 1 rok och riktigt badrum + en jätte fin uteplats. Visserligen i Fisksätra Saltsjöbaden men vad gjorde väl det att det tog 1 timme till jobbet istället för 20 min....Ungefär samtidigt träffade jag flickornas pappa och jag flyttade till Hässelby istället. Sedan gick lasset tillbaka till Övik, för jag ville inte bo i Sthlm med småbarn. Men han trivdes inte i Övik o när han blev arblös fick vi packa igen för att återvända till Sthlm. Efter ett byte med lägenhet så bodde vi väl där ialla fall ett par år innan det var dax igen att flytta till Övik.
Väl där hade vi en jätte fin nyrenoverad lägenhet, både jag o barnen trivdes. Men efter ett tag så insåg jag att vi tillsammans inte skulle gå av olika orsaker, och när skiljsmässan var över ville inte jag bo kvar, jag ville ha nåt som var mitt, bara mitt! Så jag bytte lägenhet igen. Men nu bodde jag faktiskt kvar i den lägenheten i 4 år!!!
Men varför bo i stan med små barn när man kan låta dom växa upp lite utanför stan???
Så -95 flyttade jag ut till Domsjö. Fick återigen tag i en lägenhet som var nyrenoverad. Ett typ av radhus länga med enbart från skillda kvinnor. Lägenheten var i 2 plan, ingång direkt utifrån med en stor terrass på baksidan, snacka om hus känsla. 1997 visade det sig att min yngsta dotter hade mögel allergi. Hon var ständigt sjuk, hade varit så sedan vi flyttade in i detta hus. Vad gör man?? Jo flyttar igen. Nu till en bostadsrätt i ett par hus. Det var också väldigt skönt för det var ju MITT!!!
När jag träffade Bosse så blev det ju försäljning och flytt igen 3 ggr och nu då sista gången ut till Bönhamn. Och härifrån flyttar jag aldrig. Det är känslan av att äntligen kommit hem. Här ska jag leva och här ska jag dö, så enkelt är det. Jag flyttar aldrig mer igen!!
Utsikten jag har varje morgon när jag kommer ut på trappen förklarar väl allt, eller hur??
Äntligen Fredag
Oh vilken dag! Det kan väl sägas både ur positiv och negativ synvinkel! Men min dag har nog varit både och. Masade mig upp ur sängen 0415!!! Snacka om okristlig tid! Började jobba 0500, hmväck....men morgonen flöt på och jag tycker ju fortfarande att det är himla skoj!
En av mina kollegor sa idag att "man borde bara få gå hem" men jag har svårt att förstå det resonemanget efter 2,5 år borta från arbete och kollegor. För mig är allting nytt! Det är så himla roligt att ha någonstans att gå, att få göra ett arbete och sedan så tycker jag så mycket om alla människor som jag jobbar med.
Jag inser visserligen att när jag gick hem för 2,5 år sedan mådde inte jag speciellt bra. Hade ju min rygg att bära på och sedan var jag nog ganska mycket utbränd trots att jag inte såg det då.
Nu med facit i hand kan jag säga så, och nu kan jag även se att det betyder så mycket för en liten människa att ha ett ställe att återkomma till varje vecka. Ett ställe med arbetskompisar och nåt att göra. Det är en viktig bit i ens liv, i alla fall i mitt liv.
Var inte hemma här förrän vid 15 tiden och det enda jag klarade av då var att sova!! 2 timmar låg jag i soffan med smulan bredvid o sov. Så skönt!
Nu måste jag dock göra både Millan och Maria besvikna! Lovade se efter om det fanns nåt tips i min "Farmors praktiska råd" men tyvärr hittar jag inget! Ni får nog leva med lukt från hund spyor och hund hår och svärtan från tränset!! sorry!!!
Men det är väl egentligen pettitesser, ni har ju små älsklingar som springer omkring på fyra ben o bara avgudar er så lite får väl ni som mattar stå ut med!
I morgon ska jag försöka ge er en lite mera matnyttig blogg, men framtill dess tycker jag att ni ska ha en så ljuvlig fredagkväll som det bara går och gör ingenting som inte jag skulle ha gjort!! Njut av livet med andra ord
Vilken dag!
I dag har det för mig varit en psykiskt jobbig dag! Jag hatar att gå till tandläkaren!! Det är ända sedan jag var liten det värsta jag vet.
När jag var ca 6 år var jag till tandläkaren i Åsele. Jag besökte tandläkaren ensam, min pappa hade ett sammanträde och min mamma var kvar på gården för att sköta den. Min syster och kusin var med men de stannade ute i väntrummet medans jag var inne hos tandis. Som brukligt är fick ju jag vänta i stolen medans han väntade på att bedövning skulle värka eller röntgen bilder, kommer inte ihåg där. Jag var så rädd så jag kissade på mig. Glömmer det aldrig.
Sedan när jag blev äldre fick jag tandställning. Egentligen inget märkvärdigt, men jag hade en hörntand som växte på en annan hörntand, och jag behövde en operation. Min pappa körde mig de 12 milen till tandläkaren men kunde inte stanna så jag fick gå in själv. Jag var då 14 år, så det skulle väl inte vara så märkvärdigt.
De gav mig 6 sprutor bedövning. En av sprutorna träffade förmodligen en nerv och dagen efteråt såg jag ut som om jag varit i en större brottningsmatch.
Nu nästan 30 år senare, får jag alltså höra att den operationen förmodligen orsakade min tandvärk i julas!! Nåt har tydligen blivit fel vid operationen och den hörntand som orsakade min tandvärk var död??
Nåja första besöket är gjort och som tröst har vi ikväll låtsats att det är semle dag! Jovisst det går alldeles utmärkt att äta semlor i januari. Semlor är det godaste som finns och för figuren det mest livsfarliga som finns men den var god och jag tyckte jag var värd den!
Först tandläkare sedan semlor, hmm! vilken kombination
Praktiska Råd
Vem minns inte Ville, Valle och Viktor och deras Farfars Praktiska Råd? I går kväll städade jag bland en massa saker som finns kvar på vinden efter Bosses mamma och då hittade jag bla denna bok.
900 Råd och Rön för Hemmet. Till hjälp i varje brydsam situation. Jag vet att det har florerat liknande på bloggen förrut, men visst är det kul att hitta dessa gamla saker.
Här finns alltså råd för blommor, fläckborttagning, husmoderns kroppsvård, klädernas vård, sjukvård i hemmet och mycket, mycket mera.
Boken är tryckt 1943 och kostnaden ute i handeln verkar ha varit 1:50:-
Så nu mina vänner, är det råd ni behöver så vänd er till mig! Jag tittar genast i "Farmors praktiska råd"
Ha en bra dag!
Att imponera på andra
Jag brukar lyssna på Rix fm när jag kör bil. Speciellt efter kl 15 när Sofia har programmet. I dag handlade det om att imponera på folk. Killar som försöker imponera på tjejer genom att köpa fräcka bilar sk penisförlängare och vi tjejer försöker att imponera på killar genom att fixa snygga frisyrer, snygga naglar eller bröst förstoringar! Frågan var om det verkligen stämmer och om det funkar.
Blev lite full i skratt när jag lyssnade på folk som ringde in för att diskutera saken. Klart som attan tycker jag att det stämmer. Alla vill vi ju mer eller mindre göra intryck på andra människor, sedan om det är för att imponera på killar eller tjejer det var ju en annan sak.
En kille berättade om när hans kompis kom med en nyinköpt fräck bil, skinnklädsel och värsta motorn. Alla tjejer ville absolut åka med honom, men sedan när han skulle starta och de skulle åka iväg startade inte bilen, utan killen med den gamla bilen fick hjälpa honom att bogsera. Kul grej.
Men jag tror ju att i många fall handlar det inte om att imponera på andra människor. Jag tror att många som kanske lider av dåligt självförtroende måste hjälpa sig själv genom tex bröstförstoringar, långa naglar och snygga frisyrer.
Jag själv har faktiskt sedan minst 8 år tillbaka inte mina egna naglar utan jag bygger min naglar med bla glasfiber. Men ska jag vara ärlig så gör ju jag inte det för att imponera på andra, utan det har blivit en del av mig. Jag känner mig väldigt naken om jag tar bort mina naglar och jag gör bara illa mig på finger topparna.
Att bygga mina naglar gör jag för min egen skull för att känna mig som mig.
Samma sak tror jag gäller för många andra, visst finns det dom som gör och kostar på en massa för att andra människor ska bli imponerade, men det är farligt att döma, för ingen av oss vet ju egentligen varför man har och gör vissa saker.
Solberg
Solberg det var den by där jag nästan växte upp! Där gick jag i skola mellan åk 1-9. Det var där jag gick på min första dans, det var där jag rökte min första cig. Underbara lärare och underbara elever.
När jag var ung (13 år) byggdes det en slalombacke i den by där jag gick i skolan. Det var ju naturligtvis en höjdare att det hände nåt i den byn. Jätte spännande var det. Alla elever fick också vara med i själva i ordningställandet. Dvs vi var där när vi hade frilufsdagar och idrottsdagar, vi fick plocka bort stenar och stubbar. Det var ett slit och ett släp, men gissa hur kul det var.
Många av oss hade ju aldrig stått på ett par slalomskidor. Detta var alltså i slutet av 70-talet när Ingemar Stenmark åkte och vann allting. Han var vår stora idol.
Så under vintern 78-79 stod backen färdig! Det fanns visserligen ingen lift förrän året senare, men vad gjorde väl det när man hade ett bussbolag som ställde upp att frakta alla skidsugna upp till toppen för att sedan åka ner och in i bussen.
Jag och mina kompisar var där och åkte varje ledig stund. När sedan liften var igång fick jag även mina syskon och kusiner intresserade och det var ju ändå roligare då.
Brorsan och han flickvän kom hem från Mellansel nästan varje helg för att åka, min kusin från Lycksele kom med, Min syster. Det var underbara år kan jag säga.
Jag glömmer aldrig första gången som min syster skulle ner i backen. Det fanns 2 avstigningar och vi valde att kliva av på den första eftersom hon var ny. Hon hade aldrig stått på ett par skidor förrut. Vi stod och inväntade de andra som kom efter oss i liften, och helt plötsligt så glider syrran iväg bara, utan instruktioner. "Wow" tänkte en annan, "hon kan ju redan det här", men så plötsligt virvlar det till av ett stort snömoln, det var då hon kom på att hon inte visste hur hon skulle svänga eller bromsa!
Vi hade många underbara år i Solbergs backen!
Uppe på logen på syrrans gård finns många av våra skidor kvar som minner oss om svunna tider. Nu är ju dessa skidor omoderna för nu ska det ju åkas snowboard eller andra fantastiska skidor. Men jag saknar min gamla slalom skidor och denna svunna tid när vi höll ihop som en familj och som en syskon skara ska göra.
Hoppas jag en dag är så bra i min rygg så jag återigen kan ställa mig på ett par slalom skidor, det är en dröm .
Välkommen
Tänkte att det kanske finns någon enstaka ny person som råkar snubbla in på min blogg nu när jag bytt. Så för dig som kommer inramlande här kan jag berätta att detta är min by!! En by som jag älskar o det kanske syns på min blogg. Det är en ganska intressant by med en lång historia. Den kan du få läsa hos mig!
För er andra som jag redan känner kan jag berätta om min dag idag.
Bosse åkte iväg till Övik för att jobba, stannar över hos Sara för att spara in lite mil. Jag tänkte vara hemma jag o njuta av lite ensamhet, men gissa vart jag varit idag?
Jo, precis jag har bott i datorn och som vanligt med Smulan i knät. Jag börjar bli en klippa på skriva med en katt i knät som helst önskar att jag enbart strök och kliade henne.
Nu är jag klar och ska gå ner i mitt älskade kök, sätta på kamin och elda ljus och bara njuta av att få tid för mig själv
Ha en bra kväll
Tidigare inlägg om vår renovering som fått följa med
Ja visst, trodde ett tag att det aldrig skulle sägas, men nu så! Visst är det ju mycket kvar men i det stora hela så.
Så här har vårt nya hem blivit. Det är ju som sagt en hel del kvar men i det stora hela så.
Där de svarta mattorna ligger, där ska det läggas klinkers, men för att ingen ska fastna med sockorna i bräderna så gjorde vi så där.
på bilden saknas tv och bord men det ska också på plats.
I det stora hela! I dag har jag enbart ägnat mig åt julen, skinka, godis och pynt. Om en stund ska vi klä granen.
Bosse gjorde sig en tur ut i skogen idag och hämtade en gran, den är lite sned men det luktar gammal dags jul av den, mysigt!
Engagemanget är inte som när barnen var små, nu är det mest tv som gäller. Men jag har mina små traditioner, när man klär granen så blir det glögg och jul musik och av med tv. Jag gillar jul när man har det mysigt och umgås. Så i år kommer barnen att få lägga tv tittandet en stund.
Ja mina kära vänner, vårt hem kan vi bo i igen och det är jul stämning i huset, skönt!
Jag hoppas att ni alla få ha en mycket lugn och skön jul
den 20 december 2007
Renoverings stadiet
Renoveringen går sakta men säkert framåt. På måndag morgon åker min käre man till Kiruna igen. Två veckor blir han borta igen så därför känns det ju extra bråttom nu när han är hemma.
Men i stora drag så har han ju hunnit både vatten, avlopp, tagit upp för fönstret, satt alla skåp på plats. Nästa gång han kommer hem är det ju fönstret som måste sättas in och golvet som ska läggas. Sen kan vi nog fira jul. Taket och om tapetsering får vi ta efter jul, det får faktiskt fungera så.
I dag har jag skruvat ihop lådor och lådfronterna. Montererat in alla lådor, så även i skafferiet.
Jag känner mig jätte nöjd, tycker vi har hunnit ganska mycket och bitarna faller ju på plats mer och mer. Nu får jag under tiden Bosse är i Kiruna ägna mig åt att rensa bort allt skräp som ligger kvar, då är det ju lättare för honom att bara sätta igång när han är hemma igen.
I dag anlände vårt Ikea kök!! Nu är det alltså bara Bosse som fattas.. Men han kommer ju hem på fredag, skönt då blir han hemma en vecka och förhoppningsvis hinner han en hel del då. Muren är ju klar men avloppet, fönster, tak och golv är ju inte färdigt än och allting tar ju en hel del tid. Får väl se hur mycket han hinner på en vecka. Nästa gång han kommer hem är ju till Lucia och då är det ju jul nästan.
Tur vi hade plockat ur källaren, blev himla bra att bara kunna bära in köket dit
Kartonger, kartonger, kartonger och som alltid när man köper från Ikea fattas det ju saker. För oss fattas det 3 kartonger. 2 olika fronter och fläktskåpsstommen är borta, så typiskt.
Nåja får ringa om det i morgon.
Nu är det här iallafall och nu är det bara resten kvar.
Stod nere i vårt blivande kök idag o funderade på olika inredningslösningar. Det är tur att vi ska fira jul i vårt nya kök så man hinner få en susning om vad och hur man egentligen vill ha det sen när det ska vara helt färdigt.
Köksön som vi ska bygga hinner vi ju inte med till jul utan det får bli ett projekt under vår vintern. Vår bruna skinngrupp kommer inte att passa in, men just nu finns det inte pengar iallafall för en ny soffa, det får bli nåt typ av överdrag, vill iallafall ha en någorlunda ljus soffa.
Tankarna virvlar iallafall runt i huvudet och jag börjar se framför mig hur jag vill ha det, men dit är det fortfarande väldigt lång väg känns det som.
Regnig och grå söndag. Så är det idag. I går hade vi i vanlig ordning arbetsdag!! Nån som är förvånad?? Det har ju blivit arbetsdag här nu dygnet runt, men gissa vad det händer grejor. B började såga ur vägen för att visa mig hur det blir med de nya fönstren. Han sågade o kämpade och grejade så det stod härliga om, sen hörde jag ett jätte vrål nerifrån. Då hade han fått in en gammal spik rakt in i fingret ungefär vid knogen, fingret svällde upp o blödde så det sprutade, han hade jätte ont i knogen och kan fortfarande inte böja på fingret, men det stoppar inte honom från att fortsätta jobba...
På fredag kväll roade vi oss med att rita upp vägg och golv vart alla nya köksskåp och hurtsar ska sitta. Jätte roligt för det gjorde ju att man fick en helt annan över blick över det nya köket.
Här ser ni bla hur fönstret ska flyttas, det blir en aning större, men bor man som vi vid havet och med vår utsikt så måste man ju se till att man verkligen kan utnytta den.
Ni kan också se på ett ungefär hur allt kommer att placeras, tycker själv att det kommer att bli jätte bra. Låd hurtsen som står kvar kommer jag att använda sedan när köksön ska byggas.
Här kommer kyl o frys att placeras på ena sidan och på andra sidan kommer det att bli en braskamin, Mysigt.
Snart kommer min "Fia" ska bli mysigt att få umgås med henne idag. Hon har ju varit o Öivik med lill S, de har haft en syskon helg, blir ju inte så många av såna dagar längre när de nu bor i varsin stad 11 mil ifrån varandra.
Min Stor S är ju en tjej som är så mån om alla andra och vill göra vad hon kan för att alla i familjen ska ha det så bra som möljligt,
I går hittade jag ett barbord med 4 stolar på blocket. Lill S har ju så länge önskat sig ett sådant och det roliga var att det var i Domsjö där hon bor. 400 kr för allt! Och det fanns kvar när hon ringde också, bordet var lite repigt men Stor S tar hit det nu när hon kommer så jag ska hjälpa till att slipa det och olja in det.
Hade min svåger och svägerska på middag i går kväll. Bjöd på fläskfilé gryta och potatisgratäng. Blev lite sent så idag känner man sig lite seg. Var in till Nordingrå och handlade, på svärfar o svärmors grav och planterade lite och tände ljus. Var ute och plockade lite mossa och enris, få se vad man kan hitta på för skoj med det.
Just nu är det så grått och trist ute så jag tror jag lägger mig vid tv:n och kurar i hop mig precis som mina två katter gjort.
Ha en bra, grå söndag!!
Så intressant att renovera. Idag ropade B på mig ville att jag skulle komma o titta på vad han hittat! Hans nyfikenhet hade fått honom att riva i golvet lite lätt och gissa?? Där under ligger det ett trägolv.....Hade vi inte haft en aning om. så även i vardagsrummet. Vi vågar väl egentligen inte hoppas för mycket för rätt va det är så kan det ju vara lappat och förstört någonstans. Men tanken är ju kanon. Tyvärr så är det ju också så att diskbänken idag står ju precis mitt emmaelan köket och vardagsrummet, där ska ju väggen bort och det ska ju bli helt öppet. Under diskbänken går ju vatten rören ner i glvet o frågan är väl hur man ska kunna täcka över det på ett snyggt sätt?
Det skulle ju vara kanon om det gick att använda. Så mycket billigare att slipa upp istället för att lägga nytt. Det är spännande. Arbetet fortskrider så sakteliga.
30 minuter senare: Så kommer B upp o förklarar att möljigtvis i vardagsrummet kan vi spara golvet men i köket måste vi lägga nytt. Han blir ju tvungen att bryta upp det för att flytta vatten och el. Jaha så var det med det. Upp som en sol o ner som en pannkaka
Vissa helger känns så himla tröga. Nu har det varit en sån helg. Av nån konstig anledning har jag blivit sne. Har värk i hela vänster sidan o känner mig som lutande tornet. Måste nog uppsöka nån som kan dra till mig för nu måste kotorna fått sig nån smäll.
Ska sätta mig i bilen o åka 23 mil till mamma i morgon. Jag hoppas hon ska känna sig lite lugnare om jag kommer, är ju själv lite orolig också.
Få se vad hon har lust att göra om ev det kan bli en liten utflykt till Holmträsk.
Nu ska jag börja med maten och sedan ska vi skjutsa Johan o Kattis till bussen. Hoppas nu att allting funkar m buss så det inte blir nåt strul, jag orkar inte sitta o åka till övik i kväll också.
Det känns bra, murningen nere verkar klar, allting är utrivet det går framåt, blir spännande sen o se hur långt han hunnit när jag kommer hem från Åsele i slutet av veckan.
Förvirrat
Ja precis så är det, förvirrat. Jag håller på hela tiden o flyttar och packar. Jag kan ju tala om att hela köket, dvs det som jag ska använda dessa månader, är på plats uppe utom köksbord och kylskåp. Hmm hur ska jag kunna göra mat och duka nu?? O inte finns det nån pizza i närheten så man hade kunnat äckla sig lite. Visst mat kan jag ju göra uppe men vart ska vi äta nånstans??Hur kunde det bli så här. En fråga som jag också ställer mig är, Vart ska vi ha tv någonstans under dessa månader?? Man kan ju numera inte använda vanlig antenn så alltså måste B dra om parabol kablar över hela huset. Vilken tur att han redan i våras drog så vi kunde ha en dator uppe också annars har väl Cilla fått frispel.
Limpar tycker det är spännande just nu. Han har ju tidigare år alltid sprungit bort när han känt på sig att det är dax att åka till stan. Nu när jag börjat packa ihop kök och allt tittar han väldigt irriterat på mig. Är lite rädd att han sticker på egen picknick snart. Men det här med kartonger det gillar han. Det har han alltid gjort ända sedan han var liten, papperskassar och kartonger, de kryper han gärna in i så fort de hamnar på golvet, märklig katt....
Men det kanske är som dom säger, sådan matte sådan katt, märklig alltså.
Det som nu är kvar i köket nere är sådant som ska slängas eller packas ner, det känns ju skönt att man kommit så långt. Sedan har vi då vardagsrummet kvar, det ska ju också bort. Hela köket och vardagsrummet kommer ju att sitta i hop helt öppet. Vart i himmelens namn ska vi göra av alla grejor? Har satt ut annons på blocket på vårt köksbord o en massa andra saker, skulle ju va skönt om nån kom o köpte det o bara tog med sig sakerna härifrån.
Det är så tyst här hemma idag, syster är ju borta och naturligtvis känns det av fast vi bor så långt från varann. Normalt pratar vi med varandra flera ggr om dan o nu när hon är borta så är det väldigt tyst. Nåja jag överlever nog, får prata med Limpar o Smulan o tala om att röran är inte så farlig
Nä nu måste jag fundera hur jag ska ordna maten i em. Återkommer med rapport från världens mest röriga bostad!
Så har vi alltså börjat! Det har varit ett fantastiskt väder hela helgen. Jag hade planerat att plocka bort så mycket humle som möjligt från portalen vid trappen upp till terrassen Gissa om jag slitit??Tänk att dessa rötter kan bli hur stora som helst. Men till slut så fick jag upp dom, till min förfäran såg jag dessutom att hela humlen var full av bladlöss, äckligt!! Men nu är humlen bortplockad och rosorna som blev kvar är såpspolade.
Min svägerska Agneta ringde o bjöd oss på middag, och det var väldigt välkommet eftersom vi hade så mycket att göra att jag totalt glömt bort att plocka fram nåt att äta. Var ju framför allt väldigt skönt att bara få åka bort o bara sätta sig, kanon.
Vaknade idag och kände mig som om en ångvält kört över mig. Men idag hade jag absolut inte tid för att ha ont i kroppen, i med några piller o sätt igång bara.
Tvättade Stor S matta, funkar ju jätte bra med högtryckstvätten och såpa, blev som ny. Sedan har jag burit och packat och packat, vårt kök försvinner mer o mer.
Kanon bra att vi fortfarande har det gamla köket kvar på övervåningen, där tar alltså just nu vårt tillsvidare kök form, men det kommer att funka jätte bra. Det var ju där uppe vi bodde på somrarna när Bosses mamma levde, det var ju ok då så självklart blir det ok för ett par månader nu medans vi bygger nytt kök.
Det mesta är som sagt på plats där uppe och allt annat blir nerpackat i kartonger, men naturligtvis fattas det kartonger. Hoppas jag får tag på mera kartonger i morgon för tanken är att from i morgon ska vi husera i köket uppe.
Har tagit foton för att sätta ut annonser på köksbord och en massa gammalt porslin o sånt. Vi ska ju inte ha nåt riktigt köksbord utan en köksö som vi klarar oss med när det bara är jag o bosse och sedan ska vi bygga en bordsskiva som man kan sätta fast i köksön när vi är många.
Men jag har burit och packat så just nu känns det i min kropp som jag sprungit ett maraton lopp. Måste i vilket fall som helst fortsätta i morgon att tömma. Förhoppningen är att vi på fredag ska kunna åka till ikea o beställa köket *hoppas*
Pratade med mamma idag hon lät glad igen. Hon har ju blivit sjuk, men ingen vet riktigt än vad det är som händer. Hon har gått ner jätte mycket i vikt, har jätte dåligt blodvärde och blod i proverna och för en dam i hennes ålder (75 år) är det tydligen väldigt ovanligt med dåligt blodvärde. De har gjort en undersökning, nån typ av colonskopi? och nu ska hon in på röntgen, känns lite oroande och jag tror att hon själv känner sig orolig också. Och eftersom jag då är en Ingelsson så tror jag naturligtvis det värsta direkt. Det är väl molnet på himmelen just nu men det ordnar sig säker det också, brukar ju göra det. Tur hon har Axel!! Måste ta mig i väg snart till mamma gumman. .
Ha en trevlig söndag kväll, det ska jag
Inlägg om Bönhamn som fått följa med!!
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och vår fabrik. Andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs, och förra gången Edvin Näslunds.
Nästa hus på höger sida blir då kapellet, men det har jag ju redan berättat om så det blir detta hus också ganska vackert.
Detta hus byggdes 1917 av Per-Daniel och Mina Näslund. De hade 7 barn, Edit, Edvin, Berta, Bertil, Anna, Knut och Maiy.
Bertil, Edvin och Knut byggde ju senare sina egna gårdar och de har jag tidigare berättat om.
P-D Näslund var väldigt drivande, han startade en fabrik som gjorde burkar till surströmmingen från början höll man till i en sjöbod, men senare så byggdes ju fabriken som i dag är en träfabrik.
I dag bor Lennart och Anna-Greta Tjäder här. Anna-Greta är även hon väldigt driftig, hon gör väldigt mycket för Bönhamn. På somrarna har hon här ett konst galleri i ladugården på gården. Där har hon byggt om gjort jätte fint. Varje sommar har hon även konst kurs
Rösta på mig
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och vår fabrik. Förra gången berättade jag om andra huset på vänster sida Harry Sjöbergs.
Nu har vi kommit till tredje huset på höger sida. Edvin Näslunds
Ett av dom absolut vackraste husen i Bönhamn. Med en trädgård som skulle kunna bli hur underbar som helst. Där skulle jag verkligen vilja gräva, plantera och dona.
Edvin Näslund var en av en syskon skara på 7 barn. Hans bröder byggde husen i avsnitt 2 och 3. Huset byggdes 1946 tillsammans med fru Elsa. De fick en dotter Eva som idag äger huset. Eva bor i en annan av Nordingrå byarna så gården står idag helt tom och förfaller från år till år.
Många är dom som velat köpa gården men tyvärr säljer inte hon. Det finns både hundgård och jätte fin trädgård med damm.
Rösta på mig
Resumé: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, jag har berättat om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen. Om andra huset på hö sida och förra gången berättade jag om vår fabrik.
Nu har jag alltså kommit till andra huset på vänster sida, precis efter vår träfabrik.
Harry Sjöbergs!
Detta hus byggdes av Manne och Mildred Sjöberg 1944. Manne arbetade som styrman på fartyg. De hade en son Harry Sjöberg. När de gick bort bodde Harry kvar i huset tills han dog för ca 10 år sedan. Vinden hyrde man ut och där bodde systern till Manne, hon hette Selma, henne kommer vi att återkomma till.
Innan Manne och Mildred byggde huset och flyttade in här så hyrde de på andra våningen hos Konrad Snäll. Konrad Snäll var min mans morfar och honom kommer jag också att återkomma till. Han är en av många som gjort mycket för byn Bönhamn.
Tyvärr står huset nu tomt, det ägs av Harrys barn men det händer bara ibland på somrarna och väldigt sällan att man ser folk i huset, mycket synd på ett väldigt charmigt hus.
Resume: Första gången berättades det om kapellet och om byn Bönhamn, Förra gången berättade jag om första huset på hö sida när du kommer in i Bönhamn, om sjöarna, om turridningen.
Första huset på vänster sida är det egentligen inte så mycket att berätta om. Där har vi vårt andra företag. Nordingrå Trä. Där tillverkas olika typer av golv, staket mm , men det är ett ganska stort företag och det är jätte bra att det finns för det är ganska mycket trafik dit så vägarna hålls ständigt under uppsikt nu under vinter tid. Berättar inte så mycket mera om det utan går direkt på
Andra huset på höger sida istället!
Denna gård byggdes 1948 av Bertil och Elsie Näslund. Där bodde de med döttrarna Ulla, Berit och Agneta. När sedan Bertil Näslund dog bodde Elsie kvar i många år själv.
2004 sålde Elsie gården och flyttade in till Nordingrå.
Gården såldes till Martin och Camilla Göransson som i dag är den yngsta familj som bor här i Bönhamn. Tillsammans har de även två små pojkar som förgyller vår tillvaro här med härliga barnskratt.
I detta hus finns även Bönhamns tredje företag. Bönhamn kajak som ni säkert förstår finns där kajaker till uthyrning och försäljning. Jag har aldrig provat, men det är nog en underbar känsla att under en fin sommar dag få paddla fram på havet.
Innan du kommer in i vår charmiga by kommer du till två sjöar som kallas för Mjösjöarna. Det är två jätte små sjöar och dit brukar vi gå på sommaren för att bada. Bönhman ligger ju mellan sött och salt, mellan sjöar och hav. Men bli inte förvånad för bredvid där brukar även 8-10 hästar gå och beta. De hästarna jobbar på Bönhamns turridning.
Bönhamns Turridning är ett av alla företag som finns i Bönhamn, och det ägs av Sven-Erik och Anette Mehlin.
Första huset på höger sida ägs av Sven-Erik och Anette.
Gården byggdes av Knut och Elsa Näslund med dottern Anita år 1953. Sven-Erik köpte sedan gården på tidigt 70-talet.
Bosse har ändrat en liten visa till förmån för vår "Ecke på Kullen", en väldigt charmig visa som alltid sjunges glatt på somrarna när Bosse plockar fram gitarren.
Bönhamn är ett litet pittoreskt fiskeläge som ligger ca 11 mil norr om Sundsvall efter kusten. Precis i hjärtat av Höga kusten. Sjöbodarna står tätt runt hamnen. Det är ett rent paradis på sommaren och en aning kyligare på vintern.
Här bor 21 personer året runt. Jag och min sambo flyttade hit i april 07 för att bo här året runt. Min sambo är född och uppvuxen i byn och det är hans föräldrahem som vi nu bor i.
Hit till byn kom Gävlefiskarna under 1600-talet, och de fick senare marken av drottning Christina. Namnet Bönhamn kommer från att Gävle fiskarna gick in i hamnen för att böna, eller som vi säger täta sina båtar. Jag tänker berätta för alla intresserade om såväl gamla som nya tider i fiskeläget.
Det här är ett par gamla flyg foton över byn, ett är från
1958 och det andra är taget tidigare men jag vet inte från när.
Många ggr så säger man ju att kyrkan ligger mitt i byn. Lite grann kan vi väl hålla med även i Bönhamn. I gamla bondesamhället är ju byn bygd runt kyrkan, riktigt så är det inte här men nog ligger Kyrkan mitt i byn.
Fiskekapelet i Bönhamn är uppfört 1659 Och byggdes på ön Höglosmen norr om Högbonden av de sk Gävlefiskarna. Det var män från Norrtälje, Torshälla och Gävle som seglade upp till ångermanlandskusten med sina familjer och låg kvar här över sommaren och fiskade.
På den tiden gällde "kyrkoplikt", som innebar att alla enligt lag måste "gå i kyrkan". Det var det enklaste sättet för den tidens överhet att nå ut till befolkningen med sina kungörelser och påbud. Kapellet i havsbandet låg nära fiskarnas arbetsplatser och gjorde det lättare för dem att närvara och på så sätt slippa dryga böter. På vintern kunde man förvara fiskeredskapen i kapellet fram till nästa säsong. I Guds hus låg redskapen i säkert förvar!
När fisket upphörde på 1800-talet, flyttades kapellet till fastlandet och återuppfördes i Bönhamn.
Bönhamns Kapellag avtäckte sommaren 2003 den grund av sten på Höglosmen , som fiskarkapellet ursprungligen vilade på. En minnessten anger platsen, där kapellet en gång stod.
Så det var början det! Nu kommer ju inte allt i min blogg att handla om Bönhamn, men ungefär en gång i veckan kommer det att komma nåt nytt. Som jag sagt tidigare har ju alla hus en egen historia och den ska jag ta reda på och berätta om. Jag hoppas att ni kommer som jag att tycka detta är intressant.
Godnatt nu Sverige vart än ni är!!
Välkommen till min nya blogg!
Jag hoppas nu att ni inte blir förvirrad av detta hastiga byte. Egentligen är det inte heller hastigt utan noga igenom tänkt. Jag bloggade på blogg.se förr o trivdes bättre här. Hur som helst så hoppas jag att ni som läst min blogg på bloggspot följer med mig o min smula över.
