I Mitt Sinne

Klockan har hunnit bli 21.30 innan vi checkat in och kommit till rummet. Magen skriker av hunger, hittar ett ställe precis hotellet som serverar svensk mat...efter 3 veckor borta från svensk mat känner jag mig som en drottning när jag får äta stuvade makaroner och korv 🤣

Rummet är underbart och vi har egen poolnedgång bara för att skämma bort oss lite extra.

Vi har varit i Kata beach förr, 4 ggr tidigare, så vi vet vilken sida på stranden vi vill till. Där är det lugnt och trevligt.

 

Allting är dock ganska förändrat, det är 5 år sedan vi var här sist, så det är klart att det ändras. Solsängarna och parasollen är borta och alla massörer som sprang omkring och masserade aloe Vera är borta. Men...byn är istället fyllt av andra nationalliteter som inte är speciellt trevliga ute i världen, ryssar och kineser. Otroligt duktiga på att höras överallt, ingen respekt för andra och helt enkelt otrevliga och elaka mot Thailändare.

 

Men vi njuter i alla fall av solens strålar som värmt havet ordentligt.

Tillbaka i Melbourne gick det bättre att andas. Guldkusten var i mitt tycke alldeles för varmt. Trodde aldrig jag skulle säga nåt sånt, men så är det.

Fredagen tillbringade jag och Bosse med att vara verkliga turister. Vi besökte Queen Viktoria market. Stånd efter stånd med krimskrams, men vi köpte iallafall var sin känguru läder hatt som vi kan ha i sommar när vi kör runt i vår Jeep.

 

Vi åt lunch med Sofie och fick följa med upp och se hennes arbetsplats och utsikten från 21a våningen.

 

På lördag skulle Sofie och Gordon på bröllop, så vi fick följa med Gordons föräldrar upp till Farmen som de har i en by som heter Newbridge. 

Deras hus ligger ganska ensligt vid en flod, som tyvärr just nu vara ganska lite vatten i för de har en otrolig torka. 

 

Det blev lite sightseeing runt omkring på söndag innan vi åkte tillbaka till Melbourne. Vingårdsbesök, besök i second hand som även hade ett museum av en gammal butik och natur besök

 

 

Så var sedan sista dagen kommen. Bosse och jag roar oss med att hjälpa Sofie fixa i deras hem. Möblera om, lyfta, dra kablar..roligt att kunna vara till nytta för henne som är så långt borta.

När Gordon är hemma från jobbet åker vi i väg på en sista middag och en drink med vy, man ser hela Melbourne.

 

Förstår ni hur jag gruvat för den dag som sen kommer?

Jag hatar att ta ajö, speciellt när man inte vet när nästa gång blir.

Någon gång under 2020, det är långt dit...

Våra 9 timmar på flyget till Phuket blir långa, och många tårar blir det som trillar.  Saknar henne redan❤

Guldkusten i Australien, ligger på östra sidan, 2 timmars flygresa från Melbourne. Vi tyckte att det var en bra idé att åka dit och kolla läget eftersom Sofie och Gordon ändå hade jobb att sköta.

Så vi tog flyget ut på söndag och planerade att vara där tom torsdag.

 

Kan tala om att det var en enorm värme som slog omkull oss när vi klev ur flyget. Ca 35 grader den första dagen och temperaturen steg...

 

Vi bodde på fjärde våningen med utsikt mot havet men första kvällen kunde vi inte sitta ute för det var fruktansvärt blåsigt.

På morgonen när vi vaknade insåg vi att stranden vi bodde på inte var för oss. Alltför stora och många vågor och absolut ingen skugga och med närmare 40 grader behövs det sannerligen.

Vi åkte till Burleigh head och hittade en underbar strand som kallades Echo beach, en liten vik med underbar sandstrand.

Den lilla badstranden var en del av Burleigh heads nationalområde med jätte fin promenadled.

 

När det är 40 grader orkar man inte så mycket och den lägenhet vi hyrt hade inte AC så fläktarna gick för fullt, vilket i sin tur medförde att jag blev jätte förkyld med en hosta från andra sidan...

Poolen blev en svalkande vän.

Så sista kvällen åkte vi upp till Surfers paradiset, där hade de kvällsmarknad med tävling om bästa sandbyggnads kreationer, och vilka skapelser, helt otroligt.

Torsdag morgon och vaknar upp till regn, checkar ut och åker till flyget och väl tillbaka i Melbourne kommer solen också men en betydligt skönare värme. Besök på apoteket där jag förklarar min fruktansvärda hosta. Revbenen är ömma och bröstet känns sönderslitet, men nu kan det bara bli bättre.

Blir skönt att sova i en drägligare temperatur.

Mallacoota ligger ca 9 timmar från Melbourne. Vi åkte iväg tidigt på måndag morgon och mot skogsbränder. Det luktade rök och ibland blev det lite disigt men inte så märkvärdigt.

Åkte förbi några mindre städer som alla påminde lite om Amerikanska småstäder, uppbyggda i en fyrkant efter en huvudgatan.

Väl framme i Mallacoota luktade det som hemma, havsbris..

Ett helt underbart litet hus med flera sovrum, stort kök m allrum och veranda.

Vi tog en tur ned till vattnet så Gordon fick prova fiskelyckan lite och där träffade vi på ett helt gäng kängurur.

Gordon fick vara grillmästare och vi åt en underbar middag, ända tills regnet kom. När det smattrade så vi inte hörde vad vi tänkte så vi gonatt.

På tisdag åkte vi runt lite mera och tittade på allt det vackra runt omkring och Gordon fick också mera tid till fiske och den kvällen blev det flathead (en sorts fisk) till middag, ljuvligt gott. Regnet öste ner hela dagen och kvällen och eftersom vi var rejält trötta efter dagen innan så blev det en tidig kväll.

På onsdag åkte vi till New south Wales och en lite stad som kallas Eden, en riktig sightseeing dag blev det. På vägen hem stannade vi och fick se koala björnar.

På torsdag kom äntligen solen, så vi drog iväg ned till stranden. Lite väl kallt vatten för mig att bada i, men samlandet på snäckor från olika länder kunde jag fortsätta med.

Efter lunch hyrde vi båt och åkte ut på floden. Gordon och Bosse hade var sitt spö men fiskelyckan uteblev, men jag och Sofie fick oss ett dopp iallafall.

Och så helt plötsligt kom regnet igen, med både åska och blixtrar. Bosse och jag åkte tillbaka till huset för lite siesta och så avslutade vi vår resa med gott grillat och gott vin.

Klockan hade nog hunnit bli 19 innan vi var tillbaka i Melbourne på fredag kväll, trötta som jag vet inte vad dukade vi under för sömnen. Men vilken vecka vi haft, så mycket upplevelser.

 

 

 

I mitt sista inlägg trodde jag att vi var på väg. Det blev ju så också tillslut, efter 17 timmars försening. Ja det blev en jobbig resa, men väl värt det. 

Smidig landning och väldigt smidigt och snabbt i tullen, och väl igenom rullar Gordon in för att hämta oss.

Jetlegen blev lite värre pga förseningen och den uteblivna sömnen. Men när vi vaknade upp i ungdomarnas hem och funnit oss tillrätta, kändes det väldigt bra.

 

På fredag tog vi spårvagnen in till city och mötte Sofie när hon slutat sitt jobb. Flanerade lite och käkade lunch och begav oss till botaniska trädgården, en helt fantastisk sådan, så mycket nya intryck

 

På kvällen var det dax att träffa Gordons föräldrar och syster. Verkligen jätte roligt och det visar sig att vi är ganska lika. Tycker om samma saker och samma uppfattningar om saker och ting.

En väldigt trevlig kväll som avslutas mitt i natten med förhoppningar om en underbar fest för våra unga kvällen efter.

 

Så kom kvällen med ett underbart cocktail party, där vi fick träffa Gordons övriga släktingar och alla deras vänner. Så skönt att se att min dotter har en stor underbar familj även här i Australien som verkligen älskar henne. Och vilka fantastiska vänner, mamma hjärtat känner en otrolig tacksamhet och lycka.