I Mitt Sinne

I dag ska jag fortsätta hylla de som jag älskar och betyder så mycket mig, så idag fortsätter jag med min yngsta dotter Sara som förra veckan fyllde 18 år



Sara och jag är väldigt lika i sättet, vet inte om det beror på att vi båda är yngst, kanske lite bortskämda. Men hon kan vara så känslig och lyhörd, vill alltid väl. Samtidigt lika slarvig som bara jag kan vara. Men alltid världens snällaste och även hon så vansinnigt omtänksamma. De har ju få dra ett ganska tungt lass de ggr jag varit så dålig att jag knappt kommit upp. Fler än en gång har de fått hjälpa mig med sockar och sånt.

Sara var bara 2 år när vi separerade så naturligtvis har hon också fått växa upp alltför fort egentligen. Men hon har ju alltid varit solstrålen. Lilla Sara med sina stora korkskruvar i sitt mörka hår. (hon tycker om plattänger idag) Glömmer aldrig hur hon snurrade en tofs runt sitt finger för att visa att hon var trött, en gång fastnade fingret och jag fick klippa bort håret för att få lös fingret.

När Sofie flyttade förra året så blev det ju bara jag och Sara kvar, det var en mysig tid, en tid av förberedelse eftersom jag då skulle flytta ut hit och  Sara skulle få egen lägenhet.

Nu är gumman stor,  och även fast vi är så tighta idag så nog saknar man tiden när barnen var riktigt små, men det är väl nu man ska börja se fram mot att få vara mormor (fast nog hoppas jag att det dröjer några år)

Jag älskar dig Sara!