I Mitt Sinne

Som vanligt serverar jag mig själv och de som vill läsa en nyårs krönika för året som gått.

 

Vaknar med de bästa vännerna i huset efter en mycket trevlig nyårsafton. Min älskade Sara anländer hem för att frisera Nordingrå bor. Månaden bjöd på sagolikt vinterväder och den 24e föddes äntligen vårt första barnbarn,  Prinsessan Freja Sara Gartside❤️❤️

Snöstormar och riktig vinter. En månad där det faktiskt inte händer så mycket, bara jobb och inne tid.

 

Sara kommer återigen hem för att jobba lite med hår i Nordingrå. Jag får äntligen veta vad som är fel i min högra fot och även operations tid för att åtgärda. Min hälsena har varit av och även läkt ihop fel. Hur kan läkarvården missat det efter all röntgen som är gjord??

 

Äntligen dax för operation, gips, rullstol och kryckor.

Sara är hemma igen för påskfirande så även Johan och Ellen. Äntligen en mage att känna små sparkar från❤️

Underbart påskväder och jag får all hjälp jag behöver av mina 3 ungdomar och min man att både kunna ta mig ut i solen och kunna ha en planterings och så verkstad på vårt matsalsbord, måste vara lätt att rulla mellan plantorna.

Valborg firas vid grundhällan i rullstol. Ingen brasa i år, både Bosse och jag handikappad och ingen annan verkade tycka det var viktigt så...En grillad korv vid grillringen gick ju också bra, men tråkigt..

 

 

Äntligen åker gipset av och jag får istället en ortos som ska sitta på i minst 8 veckor, jag får försiktigt börja stödja på foten med hjälp av kryckorna.

Jag får lära mig att med rullstolens hjälp ta mig rullande fram och tillbaka över gården för att fixa och trixa med min trädgård.

 

Så fina dagar. Så varmt, så skönt. Midsommar i böljande sol och värme. Sara är återigen hemma och hjälper alla med hår och mig med allt som jag själv inte klarar, älskade dotter som hon åkt fram o tillbaka under detta år bara för att finnas här för oss under en jobbig tid❤️❤️

Så blir det äntligen dax för ortos borttagning och rehabilitering kan börja. 

Och så kommer dagen jag längtat till under hela 2022. Sofie och Freja landar i Sverige. Sofie så trött, sliten och efterlängtad och Freja det sötaste jag sett. Äntligen är de hemma i Sverige.

 

 

Så kom det kyligare väder. Skönt att få ha mina hjärtan hemma i Bönhamn. Sara pendlar mellan Sthlm o Bönhamn, Kattis kommer hem och Sofie o Freja såklart. Den 19e juli föds så vårat andra barnbarn, en liten prins vid namn Hugo. Älskade, älskade barn som vi väntat❤️❤️

 

  Njuter för fullt av Sofie och Frejas sällskap. Har rehab för hälsenan och kryckorna hänger kvar.

Cillafortochfel gör ju såkkart en dunder tabbe..lyfter en väldigt tung vattenkanna på helt fel sätt och trots smärta släpper jag inte. Detta resulterar i att ett muskelfästa i hö arm skadas ordentligt, ajajaj...

 

Bosse och jag åker på en liten semester. Väl framme i Norrtälje blir vi båda väldigt dåliga, testar för covid som visar positivt och vi isolerar oss i stugan och i bilen. Hemma åker både Freja och Sofie på samma sak och får hjälp av snälla släktingar och grannar❤️

På väg hem plockar vi upp Gordon på Arlanda och efter någon dag hemma blir även han sjuk.

I mitten av månaden får jag en för tidig 60 års present av Sara. Jag fyller ju 57, men tydligen så är det något som bara händer nu. Jag får veta att jag ska åka tåg, och på tåget får jag veta att jag ska kliva av på Arlanda.. Lite brydd tänker jag att det kan ju inte bli långt för jag har inget pass. När jag möter Sara säger hon att i min väska ligger en present, jag öppnar och döm om min förvåning när mitt pass ligger där.

Vi åker till London och den stora överraskningen är ABBA voyager!! Vilken upplevelse, vilken present för ett ABBA fan som jag. Shopping, god mat och ABBA❤️❤️❤️

 

Väl hemma igen väntar barndop och Sofie får sin överraskning när hennes bästa väninnor anländer.

Ett underbart vackert dop blir det.

Så börjar jag jobba igen, försiktigt bara 25% till att börja med, det är ovant med mycket spring och jag har ont, men det måste gå.

 

I jobbet går jag upp på fulltid, det fungerar men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har ont. Försöker ta vara på varje minut nu med Sofie och Freja. Sommaren är slut och det drar ihop sig till resan hem till Melbourne för mina hjärtan. Vi åker ner till Stockholm den 21 september och ett par dagar senare åker jag hem ensam. Vägen hem är lång och det är många tårar, tur att det finns facetime.

 

Kommer och går. Fortfarande väldigt ont i min arm som jag skadade i juli, söker hjälp men någon röntgen blir det inte utan rekomenderas alvedon.

Plockar bort trädgården ute, fixar mys inne, ställa om klockan till vintertid och vips är månaden slut.

 

Äntligen blir det dax för en Oslo resa. Vi ska äntligen få träffa barnbarn nr 2, prins Hugo. Har inte kunnat träffa Johan och Ellen sedan påsk, så det är ett kärt återseende och bonusen den allra finaste❤️

Nästan en hel vecka har vi möjlighet att vistas med dem och lära känna Hugo, så otroligt mysigt.

Hemma igen rullar livet på och helt plötsligt är vi inne i första advent. Söker hjälp igen för min arm, känner att smärtan blivit värre och jag har problem att sova ordentligt pga den smärtan, men fortfarande så noncholeras jag.

 

Månaden startar på värsta tänkbara sätt. Vi har Lodjur i byn. Min älskade Sigge råkar möte dem och har ju inte en chans. Han är försvunnen och vi söker ett par dagar innan en vovve i byn hittar honom gömd i en buske hos grannen. Underbara, älskade och kloka Sigge har vandrat över regnbågsbron, men så tacksam över att vi hittade honom.

Sara som är hemma vid tillfället hjälper oss att begrava honom men tyvärr blir ju inte alls helgen med Sara som vi tänkt.

Kisse Assar sörjer sin bror och för allas vår skull kommer så lilla virvelvinden Frasse in i våra liv.

Julafton firar vi med att bjuda våra bybor på glöggmingel ute i vår vinterträdgård, lite jobb och lite mys.

Sista dagen på året äter vi gott och ringer in det nya året i vårt fina kapell med våra grannar och bybor.

 

Nu ser vi fram mot ett lättsammare 2023.

Vi har många planer och drömmar och önskar så klart att förverkliga många av dem.