Min nyårskrönika för 2021

Januari 2021
Den månad på året som är näst segast. Vaknar hos våra goda vänner efter ett mysigt firande med mycket gott att äta och dricka. Alla försöker vara positiva i den pandemi vi befinner oss i men tålamodet börjar tryta. Som vanligt i januari kommer det en storm och det vräker ner snö, allting blir vitt, vitt, vitt. 
 
 
I vårt hus händer det också saker renoverings mässigt i både kök och uppe i musikrummet blir det nya golv. 
 
Februari
Vintern håller i sig med ännu mera snö. I mitten av månaden fyller vår fina Katarina 30 år och vi åker till Stockholm för att fira henne med bara de närmaste, andra året som vi missar en stor 30 års baluns
 
 
Mars
I mitten av mars kommer nästa ordentliga storm, stormen Evert. Precis som man fått vårkänslorna. Tidig påsk i år och då får vi ha Sara och hennes familj hemma, så underbart härligt att få har små barn inom husets väggar igen.
 
 
 
Sara öppnar upp i Nordingrå en popup salong där tanken är att hon ska poppaupp ibland, underbart
 
Jag får även ett nytt xtra jobb på Måvikens rehab och konvalecent där jag börjar jobba xtra varannan helg.
 
April
Redan den 7e april är våren här. Det mesta är sopat, krattat och grillarna på plats och i poolen tinar det.
 
Men april är ju skojets månad så redan den 9e har vi fullt med snö igen. Men den nya snön tar alltid med sig den gamla och sedan går allt jätte fort att det blir riktig vår.
 
 
I slutet av april får jag goda nyheter för juni månad. 
Värken i min höft som jag haft under flera år ger inte med sig men nu träffar jag en läkare som tar mig på allvar och jag hamnar på reumatologen i Örnsköldsvik. De misstänker där att jag har en sjukdom kallad Sakroilit och jag får påbörja en biologisk behandling.
 
Maj
I början av maj är det så dax för vaccinering mot covid 19. 
Beställer hem en hel pall med planteringsjord och när den anländer blir det verkligen hårt jobb med att se till att allt kommer upp på gården och sedan ut på sina ställen i trädgården.
 
 
Alla små plantor och de stora blommorna åker ut och in för att härdas och trädgårdsarbetet är i full gång. 
 
Alltid den här tiden på året brukar jag få inflamation i hälen, belastar väl fel eller nåt...Så även i år, men i år är det annorlunda. Hälen sväller utåt och jag kan snart inte ha några andra skor än tofflor..
 
Juni
Börjar min anställning på Måviken fullt ut, nu är det inte längre bara xtra på helger utan nu är det ett "riktigt" jobb. 
Så kommer ett samtal från min Sofie i Australien och hon har något fantastiskt att berätta, Jag ska bli mormor...
 
Gissa hur mina tårar rinner, jag gråter av lycka, det är utan tvekan den största dagen på hela 2021. MORMOR, som jag önskat och som jag längtat. 
Andra vaccinsprutan för covid intas på curlinghallen i Övik och jag sprängs nästan av nostalgi känslor..
Under midsommar veckan är Sara och Dante hemma. Sara som numera har egen firma öppnar upp salong i Nordingrå när hon är hemma och har skaffat sig en egen kundkrets, på det viset föräras vi med hennes besök lite nu och då. 
Så får jag min nästa överraskning Johan kommer hem från Oslo för att fira midsommar med oss. 2 barn av 4 är ju 50% vad mera kan man önska i dessa tider.
Midsommar bjuder på värme, det var länge sedan sist.
 
 
 
Juli
I Juli är det mycket jobb som gäller, och även en otrolig värme. En riktig tropisk värme drar in över Sverige. 
 
Vi får så lov att berätta vår hemlighet, att Sofie och Gordon ska få barn och vi får också veta att det väntade barnbarnet är en flicka och vi kallar henne Freja.
Tack vare denna otroliga värme så mognar allt nu i en explosion, har aldrig haft så mycket jordgubbar och blommorna är helt fantastiska.
 
 
I slutet av juli, 30 juli firar vi vår 10 åriga bröllopsdag med vår fina vänner. Sillunch på berget, bad i poolen och middag och spel. 
Det är båtutflykter, picknikar och bad, härliga juli månad
 
Augusti
Min häl har fortsatt att svälla under sommaren och jag har nu fruktansvärt ont, så jag uppsöker läkare som remitterar till röntgen och ortoped, så börjar väntan..
Det kommer in kyla över vår by och hösten är redan här i augusti i år, det gick så fort att jag aldrig hann inse att sommaren som gick blev alltför kort. 
Varje år går något sönder och i år är det spisen som inte vill leva längre, alltid lika dant, varje år..
 
 
September
ABBA släpper ny musik, efter såå många år! Ett ABBA freak som jag dör nästan av lycka.
Sara kommer återigen upp för att umgås med oss och öppna upp sin popup salong och det är lycka för oss som har barn så långt borta att hon verkligen engagerar sig för att komma hit. 
Regeringen bestämmer även att samtliga restriktioner ska tas bort och hoppet om att kunna få börja leva lite mera normalt ökar. 
Äntligen kommer besked om röntgen tid för hälen och jag börjar hoppas på att kunna ha skor på fötterna igen. 
 
Oktober
Dax att börja plocka ihop min trädgård, alltid med samma vemod. Tiden gick så fort. Men dax att göra höst.
 
 
Hämtar en ny medlem till vår lilla gård. Zeya kallar jag henne för.  Suzuki S cross, en ny bil. Hämtar hem henne i början av månaden, 4 hjuls drift så där lagom innan snön kommer.
 
Oktober månad full med regn, varje dag regnar det lite.
Eftersom restriktioner nu är släppta hoppar vi på flyget och åker till Oslo till Johan och Ellen som under corona tiden köpt hus. Har längtat så efter att få se och kanske hjälpa lite
 
November
Så äntligen får jag komma till ortopeden för min häl, för nu börjar det bli kallt att gå i träskor och tofflor. De konstaterar att jag har en utväxt på hälsenan och det man kan göra är att skära bort den. Men det är kö på operationer och jag får meddelande om att kö tiden ligger på 2-3 månader för att då först börja med ett återbesök så kirurg får titta på det. 
November månad är kall, väldigt kall.
Oro, ständiga oro..nu oro över min dotter i Australien, som jag skulle vilja vara där när det drar ihop sig till förlossning. Flickan ligger inte som hon ska, men visst det finns tid för att hon ska ändra ställning och vi hoppas på det.
 
December
Tar en tur med tåg till Sara i Stockholm. De har flyttat under sommaren och det är hög tid att jag får se hur de bor. Lite kvalitetstid tillsammans helt enkelt. Babyshower för Sofie med hennes bästa vänner via teams. Julskyltning och träffa tomten med lilla Leon, underbara dagar. 
 
 
Advent och jul, ingen direkt julkänsla när snön uteblir för inte förrän i mitten av december kom så pass snö så det blev vitt i allafall.
Så återigen stänger världen! Covid fortsätter att utveckla sig nu i form av omicron.
På julafton bjuder vi in till glögg mingel i vår vinterträdgård.
 
Så avslutas året som vanligt med våra bästa vänner och i år blev det hemma hos oss i Bönhamn, med god mat och dryck och klockringning och skålande vid kapellet med alla bybor. The same procedure as every year.
 
Må vi nu få uppleva ett 2022 där världen åter öppnar upp och där vi återigen kan få börja leva lite mera normalt. 
Önskar er alla Ett Gott Nytt År
 
 

Nyårskrönika över 2020

Året 2020 har tagit slut, äntligen kan jag tycka. Det började som vilket år som helst, men redan i februari smög sig en vansinnig pandemi in och lamslog hela världen. Så äntligen är det värsta året i min livstid slut. Nu hoppas jag som många andra att 2021 ska innebära hopp, glädje och kärlek. 
 
 
Januari 
Vi firade in det nya året med våra bästa vänner. God mat och dryck och naturligtvis klockringning i kapellet. Snön lyste med sin frånvaro och det mesta var bara is och halka. Planeringen för Sofie och Gordons bröllop tar vid, så också för hur trädgården måste utformas för att vi ska rymmas
 
 
 
Februari
Sara fyller 30 år och det firas på Restaurang Himlen med familjen
Det stora firandet planeras till bal i Stockholm i april
 
Efter firandet åker jag och Bosse till Egypten på semester 1 vecka.  Veckan börjar lite kylslaget, kallt och blåsigt, men vi gör det vi är bra på, kopplar av under filten med en bra bok.
I mitten av veckan ger sig blåsten och solen kommer för att värma oss. Några bad i havet blir det dock inte, knappt man vill bada i poolen. 
 
 
Väl tillbaka i Sverige drabbas jag av en förkylning av det kraftigare slaget, fullständigt slagen i stort sett resten av månaden. 
 
Mars
I början av mars kommer snön. Det vräker ner snö.
 
Men tack och lov blir den inte långvarig redan i mitten av månaden töar den bort och våren visar sig från sin bästa sida. I slutet av  månaden blir jag återigen sjuk med feber. Orolig att det är corona så klart, jag brukar inte bli febrig så här ofta, 2 månader på raken och med alla skriverier och presskonferanser om denna pandemi är det ju klart man är orolig. Nu får man inte längre ha tillställningar med flera än 50 personer och det gör ju att Saras 30 års baluns ställs in. Min och Karins resa till trädgårdsmässan ställs också in.
Planering, planering och planering. Ser fram emot sommaren istället som kommer och hoppas att bröllopet får fint väder.  Det sätts fröer och omplanteras och trädgården omplaneras även den. 
 
April
Vår på rktigt!!
Restriktionerna är hårda tycker vi i Sverige, det diskuteras fram och tillbaka hurvida man får träffa folk, träffas på restauranger, butiker, håll avstånd!! Men i Australien där Sofie och Gordon bor gör de total lockdown. Ingen får resa på x antal månader och naturligtvis betyder det att vi måste ställa in bröllopet. Det betyder ju också att de inte kommer till Sverige överhuvudtaget. Jag gråter dagarna i ända, saknade är så total, saknaden efter henne, saknaden efter livet...Vilken tur att jag inte visste då, att det skulle bli ännu värre också. 
Så blir jag sjuk igen, med hög feber, svårt att andas. Jag får åka in och ta corona test och det visar negativt..vilken lättnad, jag har lunginflamation och får penicillin
 
Maj
Vi lever istort sett totalt isolerade. Jag jobbar ju, men i övrigt.
Men maj bjuder på underbart väder, sol och värme. Som tur är har vi många projekt både inne och ute så vi kan få dagarna att gå
 
 
Juni
Trädgårdsmarknaden i Hörnett blir iallafall av och som vanligt åker vi dit med ett leende på läpparna. Restriktionerna hänger i, så den enda av våra barn som kommer hem till midsommar är Sara och hennes lilla familj. Sara har varit sjuk i Corona så hon har antikroppar och vågar köra upp och vi vågar också.
Hela juni bjuder på värme och sol och poolen utnyttjas regelbundet.
 
 
 
Juli
Juli månad visar sig inte från sin bästa sida. kyligt, blåsigt och regnigt. 
Tacksam att det den 4e juli, som skulle varit min dotters bröllopsdag, är regnig och kall. Det har inte varit någon bra dag att ha bröllop på..
Jobbar väldigt mycket under juli månad och när sista veckan i juli inträder är jag gansa nöjd att få ha semester trots regn och rusk
Katarina och Jesper kommer på snabbt besök och tur där att det faktiskt blev 2 dagar med helt ok väder.
 
Augusti
Sara och Dante tar en veckas semester i Bönhamn och vi är tacksamma för att de kan och vill ha semester med oss. 
Dessutom tar de med sig sol och värme så vi får ha fina dagar. Ute med båten på klipporna och såklart poolen.
 
 
Under senare delen av augusti kommer min syster och svåger på besök och även då har vi sol och värme och vi har underbara dagar tillsammans. 
 
September
September bjuder på fina dagar med sol och värme och äntligen, äntligen kan även Johan och Ellen komma hem från Oslo. Innan våg nr 2 av coronan kommer öppnar Norge upp gränsen till västernorrland viket betyder att de unga kan komma hem. Vi bakar tunnbröd med hjälp av Johans mormor så vansinnigt trevligt att kunna göra sådant tillsammans. 
 
 
Jag får besked från läkarvården att min höft som jag haft problem med de senaste 13 åren äntligen ska röntgas och jag ska få börja med att träffa en ortoped...förstår ni lyckan??
 
Oktober
Dimma och dis, dis och dimma
Vi satsar på en tripp till Stockholm, får en kväll med Sara och hennes lilla familj och Katarina och Jesper.
Så trevligt att kunna åka bort en helg. 
 
November
Blir en mörk månad på många sätt. Mörkret lamslår hela världen och andra vågen av coronan når även oss. Jobb, läkarbesök, jobb. Händer inte mycket annat
Det pratas om att ett vaccin är på gång..
 
December
I mitten av december kommer hårdare restriktioner igen. Max 8 st i en grupp och så kommer det första vaccinet till Sverige. Vi får nu höra att innan sommaren skall alla vaccinationer vara klara. Betyder det att sommaren 2021 kommer bli en riktig sommar, betyder det att min älskade dotter kommer att kunna ta sig till Sverige, att det äntligen är slut på detta lidande som denna sjukdom förorsakat? Många är frågorna men tyvärr finns väl inga svar än så länge. 
Julpyssel dag hos Fredrik och Birgitta med inköpt jultallrik från Skutskepparn också det en dag att vara tacksam för.
Jag och Bosse firar jul ensamma, men det är inte så märvärdigt, det har vi gjort förr
Nyårsafton firar vi med Håkan och Karin, några av de absolut finaste vänner man kan ha
 
 Nu kommer det ljusare tider! 
Jag måste tro på det

Nyårskrönika 2019

Så var året 2019 till ända och det är dax att ta sig tid för lite reflektioner över det gångna året. Jag tycker det är jätte skönt att just ta sig tid för detta varje år. Tänka tillbaka och minnas och få känna tacksamhet över det som varit och förhoppningar över det som skall komma. 
 
Januari 2019
Vaknade på årets första dag hos goda vänner i Järnsta. Stormen som kom in över oss på nyårsafton hade bedarrat och årets första dag bjöd på ishalka och plusgrader. Januari bjöd inte på något riktigt vinterväder men stilla, ro. Hände med andra ord inte allt för mycket, utan reslängtan börjar ta form. Den 26:e januari beger vi oss iväg i fullt snökaos mot flyget som så småningom ska ta oss till Australien. 
Första stoppet på vår resa blir Bangkok där vi tillbringade 2 nätter.
 
 
Efter strul och 17 timmars försening lyfter äntligen flyget den 30e mot Melbourne och 11 timmar senare kl 0400 möter Gordon oss på flygplatsen, det var en skön känsla. 
 
Februari 
De första 4 dagarna i Melbourne spenderar vi med att bli kvitt jetlegen. Tar det lugnt och flanerar i stadsdelen Brunswick, botaniska trädgården, en tur upp till Altona för att bada och sola lite och lära känna Gordons familj. Förlovnings fest med hela släkten. 
 
 
 
 
 Den 4e beger vi oss sedan på Malacoota där vi hyrt hus några dagar. Lite fiske, bad och mycket kvalitets tid med Sofie och Gordon står på listan. 
I Mallacoota får vi vara med ösregn, verkligen ÖSregn. Vi åker båt på floden, träffar på kängrur, koalabjörnar och pussums och har underbara middagar på uteplatsen, verkligen kvalitetstid. Så glad att vi gjorde denna vecka, för nu har tyvärr mycket av Mallacota brunnit upp.
 
 
Tillbaka i Melbourne packar vi om för att ta flyget upp till Gold coast några dagar. Klart överreklamerat ställe tyckte vi, men jätte roligt att varit där och sett det alla pratar om. 
 
 
Nästa utflykt i Australien blir med Gordons föräldrar upp till deras farm som ligger ca 2 timmar från Melbourn. Kändes som om man kom direkt till en gammal stad på vilda western.
 
Det var väldigt torrt där och kändes som man klev in i barndomsserien lilla huset på prärien. 
 
Tillsammans gjorde vi en massa korta utflykter där till bla vingårdar, och små byar som med sin charm gjorde mig alldeles knottrig. 
 
 
Den 19e och efter 3 veckor hos vår Sofie var det dax för avsked och tid för 1 vecka i Thailand innan kalla Sverigen väntade igen. 
Väl i Thailand och Kata Beach tillbringade vi tiden med att sola, bada och läsa. Poängen med att det blev ett ställe vi varit tidigare var just det, att inte känna stressen på bara en vecka med att vi måste se och uppleva, det var bara till för att göra just ingenting
 
 
.
På väg från Bangkok till Sverige kommer besked att Indien och Pakistan skjuter på varandra och vi får inte flyga över deras luftrum....Pga detta blir vi 7 timmar försenad dvs 17 timmar i flyget innan vi äntligen får landa på Arlanda. Tack vare min syster har vi ändå ett flyg upp till Sundsvall och vi får komma oss hem samma dag som tanken var. Men på alla resor vi gjort har det aldrig strulat så mycket som på denna resa.
 
Mars
Kommer hem till riktig vinter.
 
Snön den bara vräker ner, hela mars bara vräker det ner snö ända till omkring den 25e, då tvärvänder det och plötsligt är våren här. Det sätts frö och omplanteras för fullt, det börjar tina och det porlar och man nästan hör hur det knastrar när snön försvinner ner i marken. 
 
Mitt pluggande på ekonomi är i fullgång och det går sakta men säkert frammåt, det var väldigt svårt att komma igång igen efter vår månad i solen, men nu så.....
 
April
Börjar denna underbara vår månad i Stockholm. Att tillbringa tid med mina kära är viktigt och att tillbringa tid med sig själv likaså. Lite studiehjälp av Björn och lunch träffar med dotter och syster.
Det börjar gro i källaren och det växer så det knakar.
Påsken tillbringar vi i Oslo då Johan fyller 30, mycket god mat och mycket gott umgänge. 
 
Snön är helt borta redan i mitten av april och det har verkligen gått med blixtens hastighet. Innan valborg är redan uterummet städat och jag bara väntar på att nattfrosten ska försvinna så jag på allvar får plocka fram hela trädgården. 
 
 
Maj
Börjar maj månad med Unicef galan med Sara, verkligen jätte roligt att få vara på plats irl.
I mitten av maj är det så dax. Bosse som införskaffat sig en grävare, fixar och donar och ibland tror jag han ska fullkomligt gräva om tomten vår.
 
Vi flyttar trädgårdsland, planterar om jordgubbar, planerar och planterar. Vår nya pool byggs upp, som vi längtat efter det. 
 
Fullkomligt älskar Maj månad
 
Juni
Månaden då jag äntligen får börja jobba igen. Jag jobbar hela sommaren på ICA.
växtmarknader, Bryggan öppnar, sommaren är äntligen här. Vi bygger pooldäcket klart och fortsätter med att fixa trädgården. och jag passar på att jobba så mycket jag får.
 
Midsommar anländer och då även halva flocken av våra underbara barn. Johan och Ellen och Sara.
 
Sara och jag inviger poolen och inser att det här är bra, väldigt bra. 
En sväng till Stockholm för att göra en insats för Sara som ska flytta igen, nu hoppas jag det är sista gången på ett tag:)
 
Juli
Det blev 2 underbart härliga veckor i juli, underbar sommar värme. själv jobbade jag då och när jag skulle vara ledig 1 vecka då kom kylan och regnet tillbaka...va säger man...otur..
 
Ute i trädgården stod allt stilla, det var helt enkelt för kallt denna sommaren. 
 
Augusti
Vår oturs månad med 1 veckas mellanrum gick vår tvättmaskin och vår diskmaskin sönder.
Redan i mitten av månaden var det höstvarning, det var kallt igen, och den där känslan på morgonen när allt är fuktigt...Sommaren gick för fort
 
September
Denna månad förde med sig ännu mera av oro. Min man får klart för sig att han och det företag han jobbat för i 8 år måste gå skilda vägar...Pga stroken gjort honom lite handikappad går det inte att utföra vissa sysslor och en överenskommelse görs. Vi ska alltså båda två börja vara hemma utan jobb. Jag jobbar ju vidare på ICA men bara vid behov och jag förstår ju själv att under vinterhalvåret behövs inte mycket personal. 
Efter 1,5 år får jag återigen ett anfall av kristallsjuka, mycket hårdare denna gången och det tar näsan 2 veckor innan jag känner mig helt återställd. Jag har ju redan förstått att stress och oro kan ge mig dessa anfall och nu står det ju helt klart tycker jag.
26e packar vi väskan och tar en sista minuten till Kos. Vi behöver sol, bad och lata dagar
 
 
Oktober
Tillbaka i Sverige igen träffar vi Gordons föräldrar som tagit svängen förbi Stockholm på sin resa till Scottland. Tillbringar helgen tillsammans med god mat och ABBA museet i ett väldigt blåsigt och kallt Stockholm.
Tillbringar månaden med lite jobb, mina studier i ekonomi avslutas (äntligen) hittar ett bord som jag bara måste renovera. Plockar bort trädgården och låser igen uterummet. Det är bara att konstatera, nu är det slut. 
 
November
November är månaden när jag gärna ändrar i hemmet. Vill förnya, göra ändringar.  Älgköttsdags och med det kommer nostalgin. Mycket minnen under hösten som tar mig tillbaka till en annan tid i mitt liv. 
Dags för alla förberedelser inför julmarknaden och det betyder trevligt samvaro med våra fina grannar. Jag är utstämplad från Akassan och får numera något som kallas för jobb och utvecklingsgarantin och mera krav att hitta jobb. Hitta jobb är svårt i Nordingrå så jag fortsätter timvika på ICA.. I samband  med att Bosse nu slutat jobba så lämnades ju även bilen tillbaka så svarta faran får återigen kliva in och tjänstgöra. 
snön kommer och försvinner lika fort men isen som kommer den får vi dras med och isvägar är aldrig roliga. Mörkt, mörkt och mörkt regn och rusk
 
December
December och första advent. Första advent i Stockholm med julskyltning på NK och adventsmys med syster, svåger och Sara
Julmarknaden som i  år slog rekord.
 
 
Ett underbart julmarknadsväder, jätte mycket fina knallar och super mycket folk.
Lite jobb på ICA och lite snö och sen mera is. Mörkt och regn och rusk. Men så plötsligt lagom till jul kommer det snö och vi får en vit jul, men redan på annandagen kommer det återigen plusgrader allt tinar, regnet kommer och isen...På nyårsafton, som i år firas hos oss i Bönhamn är det återigen plusgrader och vägen ut till grunnhällan är full av svallis
 
Nyårsafton och ytterligare ett år att lägga till handlingarna. 
Nu ser jag med förhoppning fram mot ett helt underbart 2020. Det kommer bli ett fint år och nu tar vi tag i planeringen för min äldsta dotters bröllop. Längtar så
 
GOTT NYTT ÅR
 

Gamla 2018

Tänk att det blivit så att min blogg bara uppdatera 1 gång om året, och då mest för min egen skull. Förra årets nyårs krönika blev tydligen inte ens klar. Nåja dessa inlägg skriver jag numera mest för att ta mig tiden att reflektera över det år som gått, att tänka tillbaka och minnas.
JANUAR 2018
 
Så mycket snö och kallt Firade nyårsslaget som vanligt med goda vänner. Jag var fortfarande sjukskriven och kunde därför tillbringa årets första dagar i Stockholm för att ta ajö av Sofie och Gordon som reste tillbaka till Melbourne. I mitten av januari började jag jobba igen på 50% vilket visade sig alldeles lagom för jag var fortfarande inte läkt efter min utmattningsdepression. Snö, snö och snö det vräkte ned snö.
 
FEBRUARI
 
Kliver upp på 75% och det känns som om man stressar fram mig. Jag måste, måste tillbaka till jobb, men hela jag skriker förtvivlat, jag är verkligen inte frisk nog för det. I mitten av månaden kommer äntligen vår semester, och vi åker mot Filippinerna.
 
 
 
 
MARS
Sol, värme, upplevelser och massor med tankar om framtiden. Filippinerna är ett underbart land, fyllt med underbara, trevliga och hjälpsamma människor dit åker jag gärna igen.
Väl hemma igen så börjar gnetandet på fulltid. Min biträdande är sjuk och det visar sig långvarigt. Jag som inte ska stressa, jag som absolut inte ska jobba övertid. Vi tappar medarbetare och det kommer inte in nya, inga volontärer. Jag försöker bita ihop, hjälpa mig själv. Den 26e händer nåt. Jag får så fruktansvärt ont i huvudet, allting snurrar och jag kallsvettas. Tar mig från kontoret och ut till personalen. Både de och jag är säker på att det är en stroke el dyl på gång.
Kommer in på akuten där jag kräks och hela världen snurrar. Alla värden är bra, de konstaterar kristallsjuka. Sakteliga går det över för denna gången.
 
APRIL
Känner att jag återigen blir mer och mer stressad och efter ytterligare anfall av kristaller sjukskriver min läkare mig igen. Det/jag fungerar inte. Dax att ta beslut, hur vill jag ha mitt liv....
 
MAJ
Då kommer försäkringskassan med beslutet att de godkänner inte min sjukskrivning.. Visst är de rara dessa idioter som tycker de vet bättre än läkarna. Nåja jag har inte så mycket längre att vela om ifall jag vill återfå styrkan i mig. Jag avslutar min tjänst, och hoppas att min äkta hälft har rätt "det löser sig" och ofta har han ju rätt.
Vila, ta det lugnt, andas in och andas ut.
 
 
JUNI
Tid för rekreation i trädgården. Och tänk, mellan de 26e mars och 8 maj hade jag 3 anfall av kristaller, men sedan jag slutade jobbet har det inte hänt mera. Jag älskar juni månad. Allt blommar, värmen kommer och jag kan vara ute hela tiden. Midsommar och alla barn är hemma. Det blev en underbar midsommar. Lugn och trivsam. Veckan efter midsommar händer det. Mannen kommer hem och säger, det är nåt konstigt med mig. Vi åker in till Öviks sjukhus. Prover, röntgen och de ser också att det är nåt konstigt, röntgen visar ingenting men blodtrycket är alltför högt, han blir kvar. Tack gode Gud för det! På morgonen när jag kommer har det hänt, Bosse har fått en stroke. En blödning på vänstra hjärnstammen. Tänk om de skickat hem oss kvällen innan......
 
JULI
Tack och lov att jag är arbetsbefriad just nu kan jag känna. Den första veckan är han kvar i Övik men skickas sedan ned till Sundsvall på rehab. Högra sidan har tagit stryk. Armen och benet men det är det enda och vi tänker att de kan tränas upp. Totalt 3 veckor och sedan är han hemma igen, tack gode Gud. Vägen tillbaka börjar. Det blir en annorlunda sommar. Kattis kommer hem under några dagar så jag åker till Sara i Sthlm, skönt att få komma hemifrån lite och skönt att va med henne Sommaren håller i sig, sjukt varmt varje dag.
 
AUGUSTI
Sofie anländer till Sverige igen för några veckor. Underbart att få ha båda döttrarna nära. Det blir några dagar i Sthlm och sedan har vi henne hemma i Bönhamn ett par veckor. Hela augusti ligger värmen fortfarande kvar över oss. Bosse åker 2 gånger i veckan på rehab träning, och det går verkligen frammåt.
 
SEPTEMBER
TIME FLYES. Det blir dax för Sofie att åka tillbaka till Melbourne, och dessa avsked är så vidrigt jobbiga. Livet lunkar på med Bosses träningar och mina egna försök att hitta mig själv 28 september får han tillbaka sitt körkort. Fattar ni? 3 månader, han är en lycklig man och jag med
 
OKTOBER
Vi bestämmer oss för att ta en resa med våra goda vänner. 1 vecka på Rhodos, nästan som att stjäla tillbaka lite av sommaren som nåt annat stal av oss. Grekland är inte mitt höjdare resmål, men vi hade en fin vecka både med vädret, mat och dryck och framför allt sällskapet, vi har så himla kul tillsammans. Väl hemma kände man verkligen hösten stå och vänta. Mitt beslut är taget, jag blir student, börjar plugga ekonomi på distans. Revisor assistent ska jag bli
 
NOVEMBER
Bosse börjar jobba på 50%, helt otroligt. Efter bara 4 månader. Jag själv bara pluggar, all ledig tid går till studierna. Jag har gett mig sjutton på att det ska genomföras. Agerar chaffis ibland när B måste iväg på jobb. Det är jobbigt för honom med långa sträckor fortfarande och jag ser ju mina chanser att tillbringa tid med Stockholms brudarna. Den 12e november måste vi så säga adjö till vår älskade Smulan. Hon är nu så sjuk att det finns bara en väg att gå och det är över regnbågsbron. I över 14 år har jag fått äran att vara hennes matte, och som vi älskat varandra.
 
DECEMBER
Juletider är numera jobbiga tider tycker jag. Advent kan vara mysig, med alla ljus vårt planerande av julmarknaden, det är mys. Några turer med B söderut. Jul i Stockholm hos Sara med syster och svåger. Och som vanligt firas det nya året in med våra goda vänner. Nedräkning till ett bättre och lyckligare år. Och nedräkning till vår underbara resa. GOTT NYTT ÅR
 

Årkrönika 2015

Brukar ju alltid skriva en liten krönika över det som hänt i mitt liv under året. Något bloggskrivande har det ju inte varit att tala om så krönikan får väl fylla i luckorna.
 
Januari blev en månad av sorg. Året 2014 slutade ju i fullständig sorg och trauma och januari blev månaden då många avsked var att ta. Min käre svärson Jims minnesstund blev den 4:e och det var en fin dag med många minnen. Min brors begravning uppe i Umeå någon vecka senare. Hoppet fanns dock om ett mycket lugnare 2015. Smärtorna i nacken efter vår bilolycka i december ger inte med sig och det blir besök efter besök hos både dr och sjukgymnastik 
 
Februari  Åker till Stockholm igen. Har blivit några sådana under de månader som gått. Nu åker vi ner för att fira Saras 25 års dag och sen fick jag äran att sitta modell på min dotters gesäll prov, äntligen skulle jag få mig en rakpermanent, och bra blev det. Så även där som alla andra år kommer datumet för vår efterlängtade semester. 24 februari lyfter vi, nu kändes det också att det var en semester vi verkligen gjort rätt för. Mot Thailand och det underbart vacka Mae Phim, 3 veckor med sol och värme.
 
 
 
Mars Stillsam månad. Sol, sol och sol. Underbart ställe, Mae Phim skulle jag gärna åka tillbaka till. Men landar så åter på svensk mark den 17:e mars. Inser nu när jag sitter och skriver att dessa 3 månader är som bortblåsta ur mitt huvud. Jag kommer inte ihåg, jag går tillbaka i min facebook för att se och minnas. Kanske kan det vara så att det traumatiska vi upplevde i slutet på året gjorde att mina minnen blockerades, vad vet jag?? Redan i mitten av månaden infinner sig våren. Vi fortsätter vårt renoverande av hallutbyggnaden, klinkersen kommer på plats i utbyggnaden, tak och väggar får färg.
 
 
April Månaden börjar med påsk. Och med påsken kommer mina älsklingar hem. Som vanligt blir det påskfirande uppe Järnsta vid tjärna med alla våra bästa vännerna och Sofie och Sara.
 
Det är påsk och hela familjen får samlas, det är lycka. Efter påsken åker jag ner till Stockholm för att hjälpa Sofie flytta tillbaka till sin lägenhet. Det är mycket som måste göras och mycket som måste rensas, jobbiga dagar och en jobbig tid. Men lite tid för att njuta av Stockholms vår hinner vi med. Som vanligt blir det vårfirande hos oss med goda vänner och majbrasa
 
 
Maj Vi måste ta ett tufft beslut. Vår älskade Limpar, Frans den förste av Bönhamn är gammal och sjuk.
 
Min kärleks handling till honom blir att låta honom få somna in. Den 11:e maj följer så min svägerska med mig till vetrinären för att låta honom få sova i frid. Ett tungt beslut eftersom han funnits hos oss i 18,5 år. Sorg i huset igen. Barndomshemmet ska säljas och jag åker upp för kanske sista gången för att hjälpa min syster att bli kvitt en massa saker, med nostalgi och tungt hjärta åker vi hemmåt. 
Förändringarna på vårt hem fortskrider, nu flyttas våra fina rosor och vi får vänta med spänning för att se om de tar sig på nytt ställe. Och äntligen, äntligen åker vi, de bästa, på vår resan till London. Saras födelsedags present, en resa med Sofie, moster Britt, jag och Sara. 4 dagar med varandra, något som vi verkligen behöver.
 
 
Sista kvällen får vi även fira Sveriges seger i Eurovision song contest. Den 30 maj tar så Sara sin gesell med betyget MVG
 
Juni Lite trädgårds planering med de bästa vännerna. Kylan håller sitt grepp om Sverige och det känns som om det skulle vara höst ute. Håller till inne istället och målar råspont så hallen kan bli helt färdig till midsommar då hela familjen återigen samlas.
 
Midsommar bjuder dock på strålande väder under dagen så några problem med att äta ute är det inte.
 
 
Men kvällen, då kryper graderna neråt och vi konstaterar att någon värme inte infinner sig. 
Sista helgen blir första camping helgen. Husvagnarna tar plats hos goda vänner och det är dax för Box vhisky festivalen. En underbar kväll i Rystrand
 
 
Juli 60 års kalas, bröllop och lite roadtrips med husvagnen.  Bröllop, finns väl inget roligare på sommaren. När det dessutom är omtyckta släktingar blir det ännu roligare, och dessutom samlas familjen åter igen.
 
Åker norrrut till norrbotten. Luleå är målet men det blir både Pajala och Kalix. Besök hos Jims mamma och bonus pappa, besök i Robertsfors hos morbror. Kylan behåller sitt grepp om sommaren 
 
Augusti Börjar månaden med en helgs husvagns semester, Ulf Lundell på skule och naturligtvis med de bästa vännerna.
 
En veckas semster för att fira min högtidsdag. Fyller 50 år och återigen samlas hela familjen, vilken lycka. Min första semesterdag, då händer det. Jag ramlar och gör mig illa. Min högra fot stukas svårt och det blir kryckor för mig och sjukskrivning i 3 veckor.
 
Men naturligtvis klarar jag min 50 års fest. En underbar fest tack vare mina älskade döttrar, utan dem har det inte blivit någon fest
 
 
September Månaden förflyter i jobb lunk. Men så plötsligt är det dax för vår familje semester. 1 vecka på Kreta med barnen. Underbart! den 26 september lyfter vi mot Kreta. Efter ca 1 timma på flyget sover vi alla. Så plötsligt vaknar jag av att någon knackar mig på vänstra axeln, jag blir lite irriterad och tror att det är Sara som retas. Men nej, hon sover djupt. Jag ändrar ställning och somnar om, vaknar igen av att någon knackar mig hårt i axeln, men ingen där. Så småningom landar vi, packar upp och ger oss ut för att äta lunch. På vår restaurang får jag ett meddelande om att något hänt hemma...Jag förstår ingenting, men fattar att något inte står rätt till. Jag rusar ut för att ringa min vän och får då reda på att min högra hand, min bästa vän, älskade Fia har somnat in. Chockad och omtumlad tar jag mig upp på hotellet för att ringa min chef och min biträdande chef. Så känns det som om allt rivs upp igen, rädslan att döden fortfarande finns i min närhet, vem blir den näste??
Så småningom orkar jag samla ihop mig och inser att vi befinner oss på den semester vi alla sett fram emot. Fia var naturligtvis den som knackade mig på axeln och jag vet att hon aldrig någonsin skulle förlåta mig om jag bröt semestern med familjen, vi behövde ju verkligen den. 
Vi fortsätter veckan och den blir en fin semester med mycket sightseing, bad och sol
 
 
Oktober så småningom tar semestern slut. Och väl hemma gör jag den jobbigaste dagen i mitt liv. En trasig personal väntar på mig, det blir en oktober fylld av sorg och saknad och begravning. Nu får det väl ändå vara slut på döden runt mig. 
Min första tatuering är på plats, en fin födelsedags gåva
 
Så kom även beskedet från läkare och röntgen, jag har en skada i min nacke, jag har alltså inte inbillat mig värken. På sätt och vis känns det skönt, en del läkare har tydligt visat att jag är dum i huvudet, jag kan inte ha en skada där...och nu visar röntgen bilderna att det finns en skada där. Ja vad säger man? Dax att ta itu med det
 
November  Första dagen i månaden så hämtar vi vår nya familjemedlem. Sigfrid, Sigge, Frans den andre av Bönhamn har anlänt.
 
Ett riktigt litet charmtroll, men...
Den värsta dagen är här, årsdagen av Jims död. En tung dag med mycket tunga och traumatiska minnen. 
Tiden rullar dock på och november är en månad som tack och lov bara försvinner. Förberedelserna är i full gång för julmarknaden
 
December Så blir det julmarknad och återigen samlas inte hela men nästan hela familjen. Hamburgerförsäljning, försäljning av ljus, burkar och drömfångare. Vi hjälps åt Sofie, Sara, Katarina och jag. 
 
Julförberedelserna hoppar vi över i år. Vi åker till Prag för julen, vi hoppar över den helt enkelt. Skönt.
 
 
Nyårsafton firar vi med vår älskade vänner hemma i Bönhamn. Som vanligt klockringning och champagne och en önskan om ett nytt och lyckligt år för alla i familjen, alla vänner och bekanta. Förhoppningen är nu att 2016 ger Lycka och frid
 
 

Limpar i Katthimlen

 
I exakt 18 år och 160 dagar fick jag äran att vara matte till den finaste kissen i hela världen.
Limpar födde den 2/12 1996. Han har varit min ständige följeslagare i vått och torrt.
Flyttade en massa fick han också göra. När han var 10 månader flyttade vi upp på jakthornet i Domsjö. Där nära skogen trivdes han. Varje morgon när jag kom hem från jobbet kom han springande och jamande, följde med hem för att väcka barnen och sedan gå och lägga sig med mig. När vi efter 3 år flyttade ner till själva byn Domsjö protesterade han med att gå hela vägen tillbaka upp till skogen. I flera år fick vi lite nu och då åka tillbaka till vårt gamla område för att hämta honom.
 
Sommrarna som vi tillbringade ute i Bönhamn älskade han. Och det visade han genom att varje år i augusti när det blev dax att flytta hem till stan, rymma. Ett år var han borta i 2 veckor, jag hade i stort sett gett upp, men på min födelsedag låg han i min hamock när Bosse kom ut på morgonen. Då var han hemma 1 vecka och sedan rymde han igen, varje år likadant.  Inte förrän 2007 när vi flyttade ut till Bönhamn fick han lugn och ro. Där trivdes han. Där kunde han under sommartid sitta nere på vägen och låta sig klappas av alla turister som kom och gick.Ibland åkte han moped med husse och ibland fick han åka på någons axel, men med ville han vara.
 På alla mina promenader var han med, som en liten hund, alltid ett par steg framför eller bakom, men med hela tiden. Han älskade när det kom gäster och fick han vara mittpunkten så var det ännu bättre. Blev det inget party hemma kunde han istället gå ner till släktingarnas stuga och hälsa på det spelade inte så stor roll bara han fick vara med.
 
På kvällarna när det var dax för sömn var han först i sängen och där låg han mellan husse och matte. Klappade oss på kinden med sin lilla tass. I soffan hade han hedersplats och satte sig någon på hans plats visade han hur sur han blev.
 
 
Åren har gått alldeles för fort och tillsist blev vår Limpar, Limpedompen, Franseman ja allas våran Frans gammal. Vi såg  att han blev tröttare, började halta lite och nu insåg vi att han måste få vila.  Och idag 150511 fick våran älskade Limpar somna in.

Han somnade in med sin lilla nos intryckt i mitt armveck. Mina tårar rinner oavbrutet, men jag vet att jag fick ge honom en sista kärleks gåva och jag vet att han nu springer omkring i katthimlen och mår så bra igen. Men jag kommer aldrig att glömma min älskade lill pojke.
 

Att du var älskad

Att du inte har lämnat denna jord betydelselös

Du må ha lämnat jordelivet, men i mitt hjärta finns du kvar

För alltid, lilla gubben!

FÖR ALLTID

 

 

Årskrönika 2014

 
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/234860/?claim=8cxbu6rjhm9">Follow my blog with Bloglovin</a>
Nyårsafton 2013/14 Dagen gick i sakta lunk. Middag med vänner och tankar till Sofie och Jim som skulle lämma landet för sina drömmars resa. Vaknade upp nyårsdagen med väntande av att få höra från dom, vart var dom och gick allt som det skulle.
Januari förflöt med jobb precis som februari gjorde ända fram till den efterlängtade semestern. Vi startade den i Dubai, 3 dagar i en stad som inte liknar nåt annat jag sett. Vad man än inbillade sig i storlek så var det ändå större, alla shoppingcenters, alla gator, alla stränder och alla hus, helt sjukt. Efter några dagar fortsatte vi resan ner mot Bali. Efter 2 flygbyten och x antal timmar på flygplatser så var vi äntligen framme och även Bali kändes otroligt drömlikt.
Kommer nog aldrig glömma första kvällen när jag står i duschen och hör hur det knackar på dörren och sen hör jag rösten på min äldsta efterlängtade dotter, den känslan var magisk, som jag saknat henne och nu var hon här..
 
 
De sista dagarna i februari tillbringade vi på mopedsäten upp över bergen i Bali. En roadtrip utan dess like, vilka vyer. Men första kvällen på denna roadtrip får jag meddelanden på facebook att vi måste höra av oss hem och naturligtvis grips man av en stark oro, vad har hänt? Wifi upp i bergen fungerade inte bra eller inte alls, så det tog tid att nå Sverige och när jag äntligen får tag i våra anhöriga nås vi av årets första dödsbud. Vår granne, kära lilla tant Astrid hade lämnat oss.
Vi fortsatte vår roadtrip över bergen. Magiska vyer fortsätter. Jims gps slutar fungera och han tar ut riktningen själv och vi följer efter. Lite irriterande men så här i efterhand tacksamma för allt vi fick se som vi annars inte fått se.
 
 
Väl framme i Lovina på kvällen blir Bosse sjuk. Balibelly....inte kul att få på mopedrygg. Värsta sortens magåkomma med hög feber som följd. Vi stannar 2 nätter i Lovina och sista morgonen åker jag, Jim och Sofie ut på havet för att titta på delfinerna, underbart.
Mars månad och de 2 första veckorna tillbringar vi med Sofie och Jim i Seminyak. Väl hemma igen nås jag av dödsbud nr 2 och min älskade Limpar är dålig och haltar hela tiden. I ett samtal med yngsta dottern säger jag med gråten i halsen att det känns som det här kommer bli ett dödens år. 
Sista helgen i mars firar vi Bosses 50 års dag med kalas för vännerna.
April månaden rullar på. Jag mår inte bra, får ibland problem med att andas och tungan känns svullen och ond. Ingen förstår varför, är det nåt som jag inte tål?? Men vad?? Månaden rullar på och det är en riktig vårmånad med frösättning och tillvaratagning av ved.
Maj I början av maj kommer det 3:e dödsbudet. En nära vän, fd kollega och chef somnar helt plötsligt in bara 48 år gammal. Vädret är underbart, blommorna plockas ut redan  i mitten av maj och värmen är magisk.
Mamma blir sjuk och det blir svåra beslut att ta. På jobbet blir det allt mera att göra samtidigt som personalen krymper.
Juni. Börjar månaden med helt underbart väder, sol och värme. Men tyvärr håller inte värmen i sig när vi närmar oss midsommar är det nästan köldgrader på kvällarna. Alla barnen med resp utom Sofie och Jim firar som vanligt midsommar i Bönhamn. En lugn och härlig midsommar den bästa på många många år. Men för övrigt verkar det bara vara jobb och nästan ingen personalstyrka
 
 
Juli Blir den bästa på många många år. En helt underbar värme lägger sig över Sverige och vår nya pool används dagligen. Några dagars ledigt med syster i underbara Holmträsk. suraströmmingar på verandan tillsammans med mamma.
 
Jobb och en och annan festlighet.
Resa till Tallin med bästa Håkan och Karin

Jag blir sjuk, blodtrycket stiger och en massa tårar och en trötthet som inte är av denna värld drabbar mig. Jag känner igen symtomen, sjukskriven en månad. Trött, trött och trött. Kroppen signalerar på en massa olika sätt, svullnad i halsen, känslan av blodproppar i benen (fast det var det inte) fortsatt sjukskriven...
 
Augusti fortsatt sjukskriven, och värmen håller i sig. Firar födelsedagen med min allra bästa svåger. Han fyller nämligen 2 dagar innan mig, precis 20 år emmellan oss. Fina dagar med syster och svåger i början av augusti.
 
En kortare tur med husvagn för att komma ifrån detta turistparadis som Bönhamn är.  Jag bestämmer mig för att ingenting blir bättre av att vara sjukskriven, vill jobba men börjar försiktigt. Dock svårt att ta det lugnt när man är lite av en arbetsnarkoman. Nås även av budet att store bror blivit sämre i sin sjukdom och får nu palitativ vård, känns som om man skickas in i ett väntrum.
 
September Vi tar med oss barn och resp till Mallorca en vecka. Vilken underbar vecka. Underbart väder och underbart sällskap.
 
 
Kommer hem sen med massor av energi och återbruks anda. Tillverkningen av både lampa, öppenspis, burkar och tavlor inför kommande julmarknad
 
Oktober månaden rullar på mycket jobb inför kommande julrusch. Äntligen kommer också beskedet när Sofie och Jim landar på Arlanda, bara 1,5 månad kvar tills vi får kramas. Sista oktober och allhelgona tillbringas i Stockholm för att hjälpa Sara att flytta till en bättre och större lägenhet.
 
November Första november är min glädje stor, jag kan börja nedräkningen för den 1 dec kommer mina hjärtan tillbaka till Sverige. Mycket jobb första veckan. Sen kommer den dag som kommer att bli den absolut värsta dagen i hela mitt liv. 6:e november, en svart dag. Sofie ringer från Sri Lanka med det absolut värsta budet...Jim har avlidit i ett plötsligt hjärtstopp. Orden tar slut, förväntningar, drömmar allt blir svart. Det fjärde dödsbudet under året och det absolut största, värsta. Resten av november månad är svart
 
December Finns inte så mycket att säga om denna månad. Vi håller ihop mycket mer än så är det inte. I mitten av månaden har vi askspridning, ett besök till lilla mamma innan jul. Den 23:e kommer så det sista dödsbudet för 2014, Sven-Erik, store bror har fått somna in. Så skönt för honom men ändå så kommer sorgen. Sorgen över hur hans liv blev, sorgen över den store bror som man upplevt så mycket med. Han var den som lärde Sofie åka skidor, han var den som lärde mig köra bil, han var den som kom med motorcyklen och lät mig åka med på turer. Han var min storebror.
Julen tillbringar vi i Bönhamn med Sara och Sofie. Kattis och Kevin är hemma till mitt i dagen på julafton och under kvällen på julafton händer nåt märkligt. Jag och flickorna går ut och helt plötsligt kommer en stråle innifrån skogen, en vit stråle tornar upp sig, delar sig till tre strålar och det blir ett bländande sken. Under en längre tid bara strålar det. Plötsligt går strålarna ihop till en igen och det hela flyttar sig in mot berget och sakta sakta avtar det. Vi står kvar med tårarna rinnande ner för kinderna och förstår att det hela var en hälsning från våra kära. Pappa, Sven-Erik och Jim. De är nära och de tar hand om varandra.
Nyårsafton tillbringar Bosse och jag ensam hemma. Orken är slut och det är skönt att bara få vara. God mat och klockorna i kapellet till tolvslaget, mer än så behöver det inte vara.
 
Gott nytt år, välkommen 2015. Det året får bli ett lugnt år

Dubai

 
 
 Vilken mäktig stad! Tänk er en jätte fin konstgjord stad där allting är mycket större än det största ni sett.
 
Nä, nu ska jag inte överdriva, även i Dubai finns det sånt som inte alls är speciellt vackert. Vi bodde i en stadsdel som heter Bur Dubai, på en bakgata låg vårt fina hotel. Savoy Park, lägenhets rum med en jätte konstig balkong med utsikt mot en byggarbetsplats .Men det spelar ju ingen roll för jag var inte i Dubai för att sitta på en balkong.
 
På onsdag när vi vaknade hade vi naturligtvis inget handlat för frukost så vi tog en taxi till närmaste shopping center, där intog vi den största frukost jag någonsin haft på ett bord
Det här är bara en bråkdel, sen kom det in bacon, omelett och grönsallad, billigt? Nä inte det minsta.
Efter vår måltid hoppade vi på en hop on hop off buss för att ha chansen att se så mycket som möjligt och kunna stanna där vi tyckte vi ville se mera.
Tänk er att allt detta gröna är uppdrivet i en öken. Det har gått åt massor med tusen och åter tusentals ton med vatten till det och det här är bara en bråkdel av parker.
Vi hoppade på en båt och fick se lite från sjösidan. Inne i hamnområdet så kunde bara väldigt små båtar komma in förr i världen, men idag har de fixat och jobbat så idag går vilka båtar som helst in, det mesta av deras import och export kommer från sjövägen
Dubai som var en fiske och pärl by på 1800 talet har fortfarande en del av det gamla kvar.

I kontrast till det moderna med skyskrapor i alla dess former
Guldsouken
Guld i alla dess former, i flera kvarter i flera hus....mållös blev jag. Där avslutade vi vår runda på onsdag och vår dag slutade vi i en ytterligare konstgjord typ av park  som ligger vid Souk Madinat Jumeirah, en jätte mysig restaurang med namn Toscana, en Italiensk som tom hade vin till maten, för i Dubai blir man inte bortskämd med öl eller vin. Dag nr 2 kommer vid nästa blogg tilfälle, nu ska Bali upplevas

 
 
 

Snart

Snart är det dags för lite semester! Gissa hur skönt det ska bli.
För ett par månader reste min dotter och hennes pojkvän iväg till Bali för studier, och upptäckar världen glädje.  Nu om exakt en vecka åker vi på semester och då beger vi oss dit för att hälsa på.
På vägen dit ska vi göra ett stopp i Dubai och upptäcka lite och det ska ju bli spännande. 3 dagar blir vi i Dubai, kanske lite kort men jag tror det räcker för oss, vi är inga storstads människor och jag tror, bara tror att det vi kommer att uppleva blir nog.
 
Bali där kommer semestern, och det ska bli såå skönt.
Det har varit en jobbig vinter, både för att det just är vinter ( jag är verkligen ingen vintermänniska ) vädret har inte varit kul i år, körmässigt helt enkelt skitjobbigt. Halka var och varannan dag. Ska det vara vinter vill jag ha vintervägar i 10 gradig kyla, inte detta slaskiga, isiga.
Vi har haft tufft med personal i vår butik och det gör ju att man får flyga som en skottspole fram och tillbaka mellan avdelningar för att packa upp och få fram varor, plus det övriga som egentligen ligger på mig som chef.
Men nu är det i alla fall snart dags för semester och det var på tiden säger min kropp.
Jag känner att väggen är alltför nära.
 
Jag hoppas att jag ska kunna skriva lite mera blogg under min semester tid. Jag brukar ju försöka skärpa mig, inte minst för att jag tycker det själv är kul att kunna gå in senare och minnas, titta på bilderna och läsa.
 
Just nu kurerar jag min förkylning och hoppas att jag är piggare inom en vecka så jag kan njuta, både av ön Bali och av Sofie och Jims sällskap. Och som grädde på moset kommer Johan och Ellen också att dyka upp där under tiden vi är där. Och av 4 barn är det väl inte dumt att halva styrkan kan vara på plats eller hur?
 
Så nu fortsätter jag att drömma om vad som händer nästa vecka.
 
Allt gott till er

Änglavakt

Ja, jag hade nog änglavakt idag, känner mig såå tacksam. När jag skulle åka från jobbet kom jag på att jag glömt en del saker som jag behövde. Jag fick gå in igen istället för att åka. Tack vare detta så känns det som att jag klarade mig. Det var ett fruktansvärt jobbigt väder och väglag hem idag. Snön vräkte ner, snöade och blåste samtidigt så att köra med helljus var helt uteslutet, man blev nästan bländad av sig själv om man slog på ljuset. Nej jag fick nöja mig med halvljus och en sikt på bara ett par meter framför bilen. Under nysnön var det en otäck halka.
 
När jag efter efter ca 3 mil kommer in i en kurva i en liten backe får jag möte med en bil, strax efter mötet kommer man ner i en korsning. I den korsningen har en bil åkt rakt över vägen och ner i diket. Efter honom står en stor lastbil. De har hunnit ur bilarna och de mötande bilarna har stannat. Jag ser bilspåren efter bilen som jag precis mötte och inser att detta har precis hänt. Om jag kommit några sekunder tidigare.....Antingen kan jag kört in i honom eller han in i min sida, jag inser att allt kan bara  precis skett. Ett tecken på att änglar finns, vilken tur att jag glömde och var tvungen att springa tillbaka in på jobbet.
Efter korsningen till grannbyn var det helt oplogat och ingen hade kört in till vår by. Tackade min ängel för att  det även sitter nya däck på min bil och inser att det jag tidigare sagt, vikten av nya däck på bilen är sant.
 
 
Nu efter lite snöskottning känns det skönt att få sitta inne i värmen och hoppas, hoppas, hoppas att plogbilen tänker besöka oss i natt, annars blir det nog ännu roligare i morrn. Snövädret verkar ska fortsätta, men så är det ju. Så fort jag blir gräsänka några dagar så blir det oväder, verkar lite överdrivet eller hur, men helt sant. Nu tycker jag att det räcker med vinter, fram till semester tycker jag att det räcker med snö nu, och det räcker med 5-8 minusgrader, det skulle vara en vinter jag kunde stå ut med.
 
Nu blir det soffan och en deckare om Harry Hole, den norske snuten. Gillar ni deckare så ska ni absolut läsa Jo Nesboe, men läs böckerna i kronologisk ordning. Det blir bäst så...

Min egen nyårskrönika

Året som farit har vi nu avslutat med buller och bång. Hade en fantastisk kväll i goa vänners lag. Avverkat första veckan har vi också gjort och en nyårs krönika ska väl egentligen skrivas direkt, men lite tid till eftertanke skadar väl aldrig.
 
Januari månad började med kyla och mycket snö. Sofie gjorde fystest inför polisskolan och tog sig vidare till psyktest. Bra jobbat tycker jag.
 
 
Februari månad innehöll semester och varmare bredgrader. Vi besökte kära Thailand, Khao lak, Kata, Coral Island och Kamala. Väl hemma igen landade vi i Umeå med snöstorm. Det var en kontrast att komma hem till
 
Mars månad innehöll en massa jobb, Bosse i Göteborg och jag här hemma. Problem med luftrören och upptäckt av en tam räv i byn. I slutet av månaden kom alla ungdomarna hem och spred sin glädje
 
 
April månad Då kom värmen och snön nästan rann iväg och bort. Vid valborg fanns ingen snö kvar här. Jobb, jobb, jobb. Bosse söker nytt jobb och gör en intervju i Stockholm och Sara och jag får tillbringa en dag på trädgårdsmässan i Älvsjö

Maj månad var kall och blåsig, jag hade trott att en kall maj skulle ge en varm sommar, men....Sara fick den stora äran att åka till Malmö för att jobba med Eurovision, så otroligt stolt jag var.  Nya tapeter i vardagsrummet och lite ommöblering på övervåningen. Läkar besök och stränga order om att varva ner när mitt blodtryck skjutit i höjden ordentligt på gränsen till stroke varning. Bosse fick nytt jobb och förväntningen på att få ha honom hemma mera ökade
 
Juni månad och ingen värme. Gjorde en lång weekend till Oslo för att träffa Johan. Mycket roligt att se denna vackra stad, men dyrt. under helgen där slår en otrolig smärta till i foten som svullnar upp och ändrar färg. Vc tror att jag var på väg att få en propp och skickar mig till Övik och akuten. Midsommar var som vanligt alla våra barn med respektive hemma, men som sagt kallt .Bosse blir tvungen att jobba runt omkring Västerbotten, men kunde i alla fall vara hemma hela midsommaren
 
Juli månad och fortfarande väldigt kyligt på kvällarna .Ett par dagar med syster på barndomsgården Besök av gammal och kär vän. Min gamla svägerska kom förbi och bjöd på nostalgi och värme. Bosse fortfarande uppe i lappmarken på jobb. Fortfarande problem med foten men jobbar på så mycket jag kan och naturligtvis Åsele marknaden, den missar vi ju inte och några dagars ledighet med båtturer och klippor

Augusti månad tar vi oss lite ledigt och åker till Stockholm för att fira min födelsedag. Härlig middag med tjejerna och deras pojkvänner och min syster och svåger, en helt underbar kväll var det och lite skärgårdsmys blev det också. Surströmmings skiva och fina dagar men fortfarande väldigt kyliga kvällar
 
 
 
September månad. Norrköping och ledarforum, Besök av flickorna mina och i slutet av månaden en veckas ledighet i Bodrum, Turkiet. Bygget på huset fortskrider och det blir så himla fint.
 

Oktober månad är vi på plats i Bodrum och sen väl hemma igen fortsätter jobbandet. I den senare delen åker jag upp till mor och den dagen kommer så snön och vägen tillbaka är riktigt hal, det var den första halkan.
 
 
November månad känns som den både startade och slutade samtidigt, Det var en månad som gick så otroligt fort. Middag med goa vänner, fram med all jul på jobbet och första advent. Men ingen snö, bara blött och mörkt och halt.
 
December månad blir ingen vit december. Men så plötsligt till vår jul marknad kommer snön, hela helgen den andra advent ligger snön och det är ljust och fint, men dagen efter regnar det bort alltihopa. Halt, halt och halt, regn i plusgrader och underkylt. Helgen före jul kommer mina hjärtan hem för att fira en tidig jul med oss, själva julen firar vi på tu man hand. Helgen efter drar vi till Stockholm för att hämta hem min svarta madam ( min bil )och säga adjö till Sofie som åker till Bali för plugg och resa. 1 år har hon och Jim tänkt vara borta *suck*, Nyårsafton firar vi med goda vänner. Spöregn och blåst och halka.
 
Det var året 2013 nu är vi inne i ett nytt år och kanske, kanske att det med det nya året kan komma lite snö. En och en halv månad kvar och sen ska vi ha semester. Åker till Sofie i Bali via Dubai, New Dehli och Singapore. Det känns som om det är en resa som varit värd att vänta på
 
Gott Nytt år
 

Gott Nytt år

 GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla. Än är det några timmar kvar på det gamla året men jag ska strax bege mig till goda vänner för att fira in året.
Brukar alltid skriva min egen nyårs krönika och det tänker jag göra i år också men inte idag får bli i morgon.
Nu vill jag bara önska er alla ett gott avslut på året

God Jul

Julen är här, Mitt vackra vita vinterland, bjällerklang, ja det är några av de julsånger som ger mig vibbar. Nostalgi har jag ju talat om förr. I år befinner sig julkänslan någon annanstans än i Bönhamn.
När jag var liten så följde jag Alltid med min Far och min Bror ut för att tända alla de machaller som Far och Bror gjort under dagen. Det var machaller uppför hela vägen till grannen, hela gården lös av machaller. I kväll när jag tänkte tända några så gick min tanke till min Far och min bror, saknaden är stor.
 
Det blev inga machaller hos oss i år. Det stormar ute och spöregnar så att ens försöka skulle vara dumt, men jag vill bjuda på en gammal youtube rulle jag gjorde för några år sedan. En film full av nostalgi.
 
 
 
 
God jul till er Alla
 
 
 

Dan före dan, före dan

Jag lovade ju att jag skulle visa lite kort och skriva lite blogg om vår fina julmarknad. Tyvärr har jag inte fått tag i nåra foton ännu. Jag var ju upptagen med att sälja hamburgare hela dagen så min kamera hade fått ledigt, så tyvärr får jag återkomma till den biten senare.
 
Förra helgen firade vi julafton här hemma. Alla barnen utom Johan var på plats och det var såå mysigt att få ha dem alla här. Nu drar det ju ihop sig till den "riktiga" julen, men tyvärr så måste jag säga att någon julstämning infinner sig då inte. Men när det är 4 plusgrader och spöregn ute så... .Jag har idag försökt, jag har julstädat, tagit in granen, spelat Lars Vegas jul precis som sig bör, men icke,  inte någon stämning alls. Kanske det beror på att jag vet att mina tjejer inte kommer att vara på plats.
Vi har sagt att vi ska göra det absolut mysigaste hela helgen. Mycket bra tv, bra böcker och god mat. Vi kommer säkert ha det jätte mysigt men visst känns det lite konstigt att fira jul bara vi.
När jag var liten var det vanligt att vi firade jul med mina kusiner, vi kunde vara upp emot 20 st,  julotta på juldagsmorgon, mycket snö och kallt. Så att vara bara 2 i plusgrader och regn ger inte mycket....
 
Nåja nästa år blir det bättre, då hoppas jag verkligen att de kommer hit o firar jul med oss.
 
Ser fram emot att på fredag åka ner till Stockholm. Ska ner dit främst för att krama om Sofie och Jim som nu ger sig ut på sitt stora äventyr. De ska åka till Bali för att plugga, surfa och upptäcka världen. 1 år har de planerat, sen hoppas ju jag att de kommer hem mycket tidigare... I slutet av februari åker vi på semester och planen är ju att besöka dem på Bali då.
 
Jag tänker inte önska er en god jul nu, för jag ska faktiskt skriva en blogg till innan jul det har jag bestämt
 
 
 

Innan

Innan det här vädret kom så ville man ha lite vitt på backen, det vill jag egentligen fortfarande. Det blir ju ljusare och det blir lättare att köra med vinterväg. Men nu får det ge sig. Skotta är det värsta jag vet och med den storm som varit i södra Sverige så vet jag att min B kommer att åka iväg för att hjälpa alla i Sverige att få tillbaka sina telefoner. Det betyder att det blir jag som måste skotta, som tur är har vi inte så mycket men det är därför bla som jag tycker att nu får det ge sig med att snöa. Roligare kan man ha en em efter jobbet.
 
Så här till vår julmarknad var det ju perfekt att det kom nu. För vad blir mysigare på vår julmarknad än med lite snö också. Tänk er bilden av vår lilla by, alla sjöbodar som är öppna för olika alster, facklor och marschaller genom hela byn, knallar som står med sina bord genom nästan hela byn (över 50 st anmälda) och små eldar som brinner lite överallt. Tomten som kommer med godis till alla barna...Det kommer att bli en kanon dag, bara det ville sluta blåsa också.
 
Efter i morgon ska jag sätta in bilder på vår marknad så ni själva får se. Förra året var det någon som beskrev det som att komma in i en av Astrid Lindgrens julböcker och någon hade sagt nu att varför ska man till Jamtli i Östersund när man kan åka till Bönhamn, och det mina vänner är ett himla fint betyg.
 
Jag ska sälja hamburgare, för efter flera år på Norra grillen i Övik så vet jag att jag kan det, så ingen ska behöva vara hungrig. Hela byn är pyntad och fin, bara det ville sluta blåsa.
 
För övrigt i livet rullar det på. Mycket att göra är det ju nu på jobbet så här innan jul. Erikshjälpen blev enl undersökningar landets ledande second hand kedja och det är jag ju otroligt stolt över. Och det vill man ju leva upp till men det medför ju även en massa jobb. Folk har lärt sig efter dessa 4 år att vår butik innehåller hela tiden nya varor, rent och fräscht och lätt att hitta, ingen gammal lump och ingen loppis utan en second hand butik. Det har jag hela tiden varit väldigt noga med att lära ut skillnaden på en second hand butik och en loppis.
 
Alla röda dagar har vi ju stängt, men alla svarta dagar är arb dagar. I år kommer jag att jobba hela helgerna.
Alla våra 4 barn kommer att fira jul med jobb, respektive eller sin andre förälder, så det känns väl inte som någonting att fira i år. Tror det är första gången som vi blir helt ensamma, känns ju lite jobbigt. Hoppas att det är mycket på tv och det finns ju alltid bra böcker att läsa, men jag gruvar mig lite, kommer ju att sakna töserna alldeles hemskt. Men ingen idé att sitta här o böla över det nu, ser istället fram mot nästa jul för då hoppas jag att läget är tvärtom att alla är hos oss och att min Sofie är hemma igen efter sin världs resa.
 
Nu är det nog dags att sätta igång med förberedelserna annars kanske det inte blir någon marknad .......
 
Ni kommer väl ???

Funderingar

Vad känns lättare än att konstatera att det äntligen är helg?  Det har varit en vidrig vecka.  Say no more säger en del av mig, men jag kan säga så mycket som att vissa människor saknar man i sitt liv, och ibland finns det inget som kan göra den smärtan lättare. Ingenting som man kan säga eller förklara, varför saker o ting blir som det blir eller vems fel det egentligen är..spelar det någon roll egentligen? Nej det gör det inte men när saker blir uppbyggda på förtal och lögner då blir så mycket fel. Ok en del av er vet vad jag menar och en del av er förstår inte, så får det vara i detta inlägg, jag kommer inte att säga mera. Men veckan har varit jobbig.
 
Men nu är det äntligen Helg!!
Det är höst i  Bönhamn nu, vinter egentligen men snön lyser med sin frånvaro. Det är kan jag känna på gott o ont. Gott för att jag hatar att skotta, men ont för att det blir ju så mycket ljusare och finare med snö och vitt.
 
I veckan som varit har jag skattat mig lycklig för att min dotter inte är i Asien just nu utan "bara" i Marocco. Förra året åkte hon till Filippinerna och hade underbara dagar. Idag är det inte så underbart i Filippinerna. Just såna saker påminner mig om hur skört livet är, när det är dags då är det dags..då spelar det ingen roll vart vi befinner oss, men jag kan förstå alla anhörigas förtvivlan när man vet att det hänt och oron över vart mina anhöriga är.
Alla barn som där nere mister sina anhöriga, utan att förstå kanske. Livet är inte rättvist, men vem har sagt att det ska vara det?
Det känns för mig skönt att kunna säga att på lördag gör vi vår andra insats för Filippinerna, våra 55 butiker skänker sina dagskassor till katastrofen, det är vid såna tillfällen man känner att man verkligen bidrar till att försöka göra världen bättre. Vad betyder det då att det finns en infekterad ådra  i släkten? Det finns de som har det 100 ggr värre än vad vi har det.
 
Nu ska jag krama kudden och försöka ta igen energi som försvunnit under veckan. Önskar er en helt underbar helg och glöm för allt i världen att vara rädda om varandra. Det finns ingen som vet när tiden är räknad
 
 

Skitsnack

Skitsnack i olika former har alltid funnits i världen. Men någonstans trodde väl jag att när man kommer upp i vår ålder så försvinner det där elaka, men så är inte fallet har jag fått lära mig. När man sen försöker ta avstånd från människor som håller på och ändå blir attackerad av deras elaka tungor och osanningar då undrar jag vart världen är på väg.
 
Idag blev jag så arg, och jag tackar gud att mitt förra dåliga tålamod och mitt spontana sätt att  säga vad jag tycker har fått prövas så många ggr att jag lärt mig att, ibland tjänar det inget till. Jag vänder andra kinden till och sväljer. Men helst av allt skulle jag vilja......men det är förmodligen det människan i fråga vill att jag ska göra, så jag gör det inte. Men här inne kan jag ju skriva av mig lite ilska.
Att bli beskylld för att vända ryggen till, fast man inte gjort det, att bli beskylld för en massa annat också som inte stämmer det är orättvist och fult. Och jag har sagt det igen och jag tänker fortsätta att säga det. Vill man att ett förhållande ska fungera då måste båda parter hjälpas åt, och kommunikation är jätte viktigt.
 
Nåja nu känns det bättre. Här ute i skärgården rullar livet sin gilla gång. Vi förbereder just nu byn för vår nya tradition, julmarknad. Förra året hade vi vår första julmarknad och det blev succé, i år känns det som om det kommer att bli större och naturligtvis bättre. Handel i sjöbodar, stånd efter vägen, jultomten som kommer och massa annat kul. Har ni vägarna förbi så missa inte julmarknaden i Bönhamn.
 
I morgon är det måndag igen, nya friska tag för en julmarknad som är i full gång

Tiden går

Tänk hur fort tiden går, veckorna praktiskt taget bara flyger iväg. Nyss var det varmt och sommar och nu bara öser regnet ner i hösten som anlänt.
 
Under de sista veckorna som flugit iväg har jag hunnit med både Norrköping och Åsele. 2 olika orter på långt avstånd.
I Norrköping var jag på vad vi kallar för ledarforum. Kort sagt en träff för alla butikschefer runt om Sverige. Roligt att träffas en gång om året och även ganska nyttigt, nyttig information som vi kan behöva.
 
Veckan efter fick mina barndomstrakter besök av mig. Ett nyttigt och lite jobbigt besök hos min mor i Åsele, vemod och nostalgi. Vi hade en trevlig dag tillsammans min mor och jag. Lite fika på kronans blommiga café och höststäd på min fars grav. Sen hoppas jag naturligtvis att hon kommer ihåg att jag varit där, men tyvärr så går det alltför fort nu.
 Och sen besök av mina hjärtan från Stockholm, Sofie och Sara har gjort oss ett besök i helgen, som alltid lika roligt och trevligt att ha ungarna i huset.
De kom i fredags kväll och i dag när de åkte blev det som vanligt tyst och tomt, vi får se när vi ses igen.
 
Vi planerar som bäst för lite ledighet. Vart det blir vet vi i dagsläget inte men till helgen går vi på ledighet en vecka och då måste vi bort.  Måste för att det just nu känns att vi måste få vara lediga tillsammans och det är lite svårt i ett hus där det alltid renoveras och fixas, det finns ju alltid nåt att göra. Det är ju kul o renovera tycker vi, men även kroppen behöver sitt.
 
Nu efter en ledig dag ska jag dra mig tillbaka. Har åkt på en fin förkylning och med den kom även trötthet och svårt att sova på nätterna så nu är jag ganska trött och sängen ropar högt på mig. I morgon är en annan dag, en dag med öppen butik och alltså kunder och mycket att göra, kul men lite jobbigt när man har en förkylning i kroppen.
 
Sussilull allihopa där ute.
 

Va händer?

Har tillbringat ett par dagar i ett soligt Norrköping. Vi har varit där på konferens så mycket sol har jag väl inte fått se men ibland har jag känt av den.
Det blir alltid så intensiva dagar så när man väl är hemma igen är jag fullständigt däckad första dagen.  I år har vi pratat om miljön och vad vi kan göra och det finns mycket att göra den saken är glasklar. Ändå så kan jag ju säga att privat är ju inte jag någon som sorterar och bara handlar kravmärkt. Min inställning är egentligen att köpa kravmärkt skulle jag nog kunna tänka mig, men då får de sänka priserna på sånt och allt som är miljövänligt för det är ganska mycket dyrare många ggr. Ta bara avfettningsmedel, ska man använda miljövänligt så måste man ju ta dubbelt så mycket än om man använder vanligt...
 

Men vi pratade i o för sig om textilier, tänk er att 70% av alla textilier vi i världen inte längre vill ha hamnar på ett sopberg. Ett sopberg som bara blir större o större. Tänk om i alla fall en del av de där 70% kunde hamna hos second hand som försöker göra nytta, typ hos oss....

Hm har nu börjat med att erbjuda 50 kr för inlämnade kläder, och det är nog bra tänkt. Men för de där 50 kr köps ju nya kläder, och de där nya kläderna kommer ju en dag de också att kanske slängas, det känns som ett moment 22. Hm kommer ju inte heller att börja med second hand, utan vad de är ute efter är att i forskning kolla om de kan återanvända fibrer till bättre fibrer, kan ju vara intressant. Några intressanta tankar...

 Väl hemma igen ser jag att det hänt grejer. Bosse som håller på att bygga en farstukvist har vidgat sina vyer och håller nu på att brädfodra hela sidan. Projekt farstukvist har vuxit

Oj oj vart ska det sluta kan man undra..
 
Och min lilla trasselsudd hon har också varit på äventyr medan matte varit bortrest. Det äventyret har slutat med 2 st fästingar och en vansinnigt trött katt som inte ens lyfter på ögonlocken när jag plockar bort dessa otäckingar.
 
 
I morgon är jag dock tillbaka i butiken och jag har en känsla av att det är en dämpad arbetsplats i morgon. Min fina vän och vänstra hand fick idag en liten hjärtinfarkt. Ett bevis på hur otroligt fort allt kan förändras. Jag tar det på största allvar både fysiskt och psykiskt. Som chef undrar man ju om jag kunnat förhindra det på nåt sätt, kanske inte, det fysiska hos en annan person rår jag nog inte över och för min egen del kanske jag ska ta lärdom av detta och jobba på ett annat sätt, ett lite lugnare, kanske tänka lite mera på min egen hälsa.

 
Nu ska jag hoppa in i duschen för att sen kunna sitta  godan ro och titta på äckliga serier, tex Gla
 
 
 

 

 

 
 

 

 

 

 

 


sommaren i sammanfattning

Det har varit en konstig sommar tycker jag. Konstig på det viset att det har inte varit någon nämnvärd ledighet att prata om. Det är ju naturligtvis självvalt men det blev så eftersom vi värdesätter vintersemestern så mycket. Totalt har jag haft 3 veckor som spridda skurar och där emellan har det varit vansinnigt mycket jobb. Våra barn har heller inte varit hemma så mycket och det är väl det som känns mest tråkigt.
 
Så vad har jag då gjort? Ett par dygn med min syster på barndomsgården, det var nog det mest underbara. Numera ses vi sällan och just därför värdesätter jag den tiden så otroligt.
Under en vecka i juli var Bosse och jag ledig i ett underbart väder. Då blev det både båtturer och underbara dagar ute bland klipporna i vår skärgård, just den biten av sommaren är det bästa jag vet.
Första veckan i augusti var vi till Stockholm några dagar, träffar med mina barn och syster, och lite flanerande, en tur ut till fjärderholmarna. Helt underbart, Stockholm är en underbar sommarstad.
Många vänner har hälsat på ute hos oss i sommar och även valt att stanna över natten och det är ju så vansinnigt roligt så visst är det mycket skoj som har hänt under sommaren också. Gamla kontakter som har återknutits.
 
Nu är säsongen slut känns det som. Alla är tillbaka på jobben och så även i min butik. Alt rullar på som det ska vara.
Denna helg har varit fylld med fest, surströmmingsskiva, och bästa vännerna på besök. Helt underbart!
 
Vad som väntar nu under hösten är inte heller helt fel. Ledarforum i Norrköping, jobb men det kan ju vara kul i alla fall. Ev blir det efter dom dagarna lite ledighet sammanknippat med sol och värme, vi får se. Nu tänkte jag ta lite ledighet i soffan med en god bok, det är också sånt som uppskattas.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0