I Mitt Sinne

Eller ska jag säga nya utmaningar. I dag började vi dagen med lite gym, jätte skönt att starta dagen på det viset. 1 timme träning och sedan en välförtjänt frukost och en dusch.  Dagens teori lektion handlade om sömn. Jag har ju egentligen inte något problem med sömn men det är intressant att lära sig och att förstå hur och varför det ibland kan bli som det blir och vad man kan göra åt det.

Efter lunch ville min sjukgymnast att jag skulle lägga mig i sträckbänk. Förra veckan så sträckte hon mig per handkraft och det tyckte jag var väldigt skönt så idag gjorde hon det igen fast nu var jag fast låst i en säng som per el vönde mig i häng läge, mycket skönt även det.
Sen var det då dax för vattengymnastik. 1 timme i vattenbassäng där temperaturen var 33 grader, jätte skönt. Hoppas dock att jag tycker att det är lika skönt i morgon när jag vaknar.

Min sjukgymnast har redan efter en vecka sett vad som är mitt stora problem. Jag kan inte ta det lugnt! Nu hade hon även hälsat med den sjukgymnast som hade vattengympan att han skulle påminnan mig om att ta det lugnt. Men vad gör man när man nere i vattnet tycker att det bara är skönt? Som sagt får se hur jag känner mig i morgon. Nu efter en god middag ligger jag i sängen och är hur trött som helst.  Men somna får jag inte göra jag ska investera i en tradera tågbiljett till Stockholm, det får jag inte somna ifrån

Vi är ett härligt gäng. Sammanlagt 11 st från Övik, Docksta, Hemsön och runt Sundsvalls trakten. Alla har vi i stort samma problem, en smärta som vi ska lära oss leva och arbeta med. Det är tuffa dagar och jag är otroligt glad att jag inte behöver åka och jobba på torsdagar och fredagar utan kan ha mina hem uppgifter i lugn och ro. I dag började jag med gym kl 0730, sängen jag har på hotellet är inte den bästa för mig utan alltför mjuk och jag har ont redan när jag vaknar.

Idag hade värken inte lust överhuvudtaget att ge med sig och sådan värk tar ju på både psyke och annat så jag har varit otroligt trött hela efter middagen.

Efter gym passet hade vi lektion och pratade Anatomi och efter lunch var det dax för Basal kroppskännedom, sist idag blev det avslappningsövningar och gissa vem som tog tillfället iakt då för o sova lite...Vaknade av att jag låg där på golvet och snarkade...pinsamt, men skönt

Nu är jag hemma och gissa vad det blir då?? Jo klass 1 varning för storm läge....Jamen jag tror jag blir galen kan det inte vara slut snart, vi hade ju så fin vinter förra veckan. 5 cm snö och 10 grader kallt, precis som det ska vara på vintern.

Ska ta itu med min fina skänk i morgon igen, Åka in till jobbet en sväng nån dag, får väl se när beror lite på när Bosse kommer med flyget och naturligtvis vilket väder det är. Frivilligt åker jag inte en meter om det är snö storm. Men nu blir det faktiskt sängen, orkar inte mera, jag behöver vila

I dag började jag med en date med min sjukgymn. Jag vaknade och hade vansinnigt ont idag. Så hon fick börja med att dra ut mig, alltså dra i mig så diskarna kom ifrån varandra. Sen när jag kände mig någorlunda började vi väldigt försiktigt att gå igenom det program som blivit mitt gym program.
Här ska jag träna bålen, skinkorna och benen, det är alltså del 1. Inget alls ansträngande program idag eftersom min kropp inte riktigt ville vara med.

Konstigt..normalt skulle jag börjat dagen med en varm dusch, ruskat på mig tagit en tablett och bitit ihop. Men idag, här så har jag tillåtit mig själv att känna att det gör ont, jag tar det lugnt. Och det är väl det jag ska försöka lära mig också, visst är det bra att bita ihop men inte på fel sätt, man måste ju även tillåta sig att känna att man inte orkar pga att kroppen säger ifrån.

Kl 11 var det dax för gympa. Så här första dagen var den också av det lite lättare slaget. Kändes mest som om det var bara för att vi skulle gå igenom vad vi skulle göra och jag kan ju stolt säga att det faktiskt känns både i muskler och i leder att jag en gång i tiden var rätt väl tränad, jag kan fortfarande men nu gäller det att lära sig vart min kropp sätter begränsningarna, det får inte gå för fort och det är svårt för jag vill ju göra allting fort.

Efter det, en lång varm skön dusch och lite lunch. Sedan var det dax för smärtpsykologi. Att lära sig kunna hantera sin smärta, att lära sig kunna slappna av mitt i det onda.

Nu ligger jag döslut i sängen och inser att jag har gym i morgon bitti men nu är det dax för kvällsfika. Det är underbart på vårdhotell!!

Så var det alltså igång. Första dagen är avverkad, och inte speciellt hård var den dagen.  Nu har det alltså börjat det jag önskat i över 10 år, att få komma på nåt sånt här. Här ska jag lära mig träna rätt så kroppen ska få de muskler den behöver utan att värken ska bli värre, här ska jag lära mig hantera min smärta så den kan vara överlevbar och här ska jag lära mig lyssna på min kropp och lära mig säga stopp.

Jag tror att vad jag behöver är just det där alltihopa, jag är ju helt otroligt dålig på att säga nej och stopp. Helt värdelös på att lyssna på min kropp.

Första dagen var absolut inte krävande. Vi är 11 st i gruppen och indelad i 2 grupper. Den första gruppen hade idag träff med sjukgymn, arbetsterapft, kurator eller psykolog. Vi i grupp 2 fick en ledig eftermiddag, lite tråkigt men ändå ok.

Vi bor på vårdhotellet där vi serveras både frukost, lunch, middag och kvällsfika. Vansinnigt bortskämd blir man.
6 veckor ska jag vara här och det ska jag ju alltså sedan avsluta med semester i 3 veckor i Thailand, det tror jag kommer bli helt underbart.

På sätt o vis saknar jag redan jobbet, men det ingår ju faktiskt även det i min smärtkurs för hur många ggr bortser jag ifrån min rygg när jag är på jobbet?

Nåja om en timme är det dax för kvällsfika, det blir intressant att se hur man gör en kvällsfika på det här stället med LCHF  hahaha Akta er jag gör mig iordning för Beach 2012 haha...

Det finns ingenting som gör mig så besviken som människor, vänner, släktingar ja alla olika typer av människor som inte kan se sitt eget ansvar i olika saker.

Jag vet att jag skrivit det tidigare men gör det igen. Att ha ett förhållande handlar om att ge och ta. Spelar ingen roll vad det är för förhållande om det är mellan vänner, släktingar, i kärlek m.m
Om jag har någon som försöker på olika sätt nå kontakt så vet jag att det är även upp till mig om förhållandet ska fungera. Man kan inte bara tro att det hela tiden är upp till en enda person.

Man måste alltså gå halva vägen, även om det är jobbigt många ggr.

Varför skriver jag då så här? Hela sanningen ska jag inte berätta. Jag kommer nog att få ta skit ändå. Men när någon inte förstår det jag skrivit här ovanför, MAN MÅSTE IBLAND GÅ HALVA VÄGEN!!!
 När man bara kastar skit trots att man får både det ena o det andra för att det alltid ska vara på den enes vis, det handlar om otacksamhet och säkert mycket mera. Det är inte mig det handlar om utan något helt annat men ta åt sig den som vill, jag tycker att det är både otacksamt och odrägligt och det står jag för.

Ett förhållande kan aldrig vara på bara den enes villkor.

Visst be om hjälp men va tacksam för den hjälp man får o inte förbannad för den hjälp man själv tyckte man skulle fått

Jag brukar ju alltid skriva en typ av krönika över det år som varit. Har ju inte gjort det ännu men ska försöka minnas tillbaka

Nyår 2011 firade vi som vanligt här hemma med god mat och klockringning i kapellet. Januari var en kall och mörk månad. I slutet av januari hjälpte jag min yngsta dotter med att packa ihop i Övik för att dra till Stockholm och göra klart sin utbildning som frisör, även Bosse började åka iväg för att jobba på annan ort, Göteborg var hans destination. Nog kändes det lite som om jag var den som blev kvar, men fortfarande hade jag ju Sofie i Umeå och hon kom numera pga av olika saker hem ganska ofta.
Tiden gick som vanligt jobb, jobb och jobb och kylan hängde kvar. I mars blev det då äntligen lite vår och lite varmare, men när jag tittar tillbaka så kommer jag så väl ihåg att våren 2011 var en eftertänksam vår

Påsken firade vi på Gran Canaria, värme och god mat. Det var precis vad vi behövde då. När man är borta så mycket som vi från varandra måste man hitta tid att bara ägna sig åt varandra och det har vi blivit bra på och då får det faktiskt också kosta lite extra

Sommaren kom och som vanligt firade vi midsommar här hemma med familj och vänner. Sara kom hem, Sofie kom hem och de hade båda vänner med sig. Och helt plötsligt så dök även Johan med kompis upp hela vägen från Norge och vi som hade trott att det skulle bli en lugn midsommar fick hela huset fullt, tack o lov

På sensommaren gjorde vi då också slag i saken. Vi gick till kapellet och blev man och fru. Det var den absolut finaste dagen på hela året. Det absolut bästa vädret, den absolut bästa musiken och den absolut bästa festen. Tack alla som var med!

Så kom då hösten igen med allt vad den innebär. Min lilla, stora Sofie packar också hon ihop sitt bohag och drar till stor stan. Jaha kände jag ett tag, lika bra att även jag flyttar snart. Och har man som jag då jobbat i stort sett hela sommaren börjar man bli trött. Då kommer min bästa väninna och bjuder mig på en resa, för att vi tillsammans ska vila upp oss och snacka tjejsnack en hel vecka. Tack för det Carina. Det blev en underbar resa till Egypten

Tillbaka i Sverige igen fixade jag en liten lya i Kramfors för att allt skulle bli så mycket lättare, trodde jag ja....Inget är väl som att komma hem till sitt eget varje kväll, det hela slutar med att jag otrivs så till den milda grad med allting så jag säger helt sonika upp den och under mellandagarna hjälps jag och Bosse att tömma och återigen flytta hem. Den sista månaden har jag ju också gått omkring och gruvat mig för jul. Det skulle bli den första julen utan några ungar hemma. Bosse som tidigare varit med om det tyckte att det var väl helt ok, men jag som alltid i 20 års tid haft tjejerna hemma på jul tyckte att det skulle bli en mardröm.
Julen har ju flutit på men visst har det varit en otrolig saknad. Kanske vi nästa år gör slag i saken och tar ledigt 5 dagar och får vara ledig 16 dagar...gissa vart vi firar jul då?

Det har varit ett turbolent år, mina känslor har åkt berg och dalbana en massa ggr men nu ser jag mycket ljus i tunneln och jag kan med säkerhet säga att 2012 kommer att bli ett helt underbart år. Jag börjar det i stortsett på smärtrehab i sundsvall och sedan tar jag 3 veckors semster i Thailand. Det blir helt underbart

Med facit i hand idag kan jag hålla med fritidsresor i deras reklam

"Livet är inte de dagar som gick utan de dagar man minns" Tänk vad viktigt det är att skapa minnen för livet

Som en blogg vän brukar säga, foten i kläm jajjemen...Men man landar väl alltid på fötterna jorå. Har haft en lugn och trivsam nyår. Vädret kan man väl då möjligtvis klaga på men det hjälper ju föga. Nyårsafton hade vi kanon väder ca 9 grader kallt och stjärnklart, kan även kallas raketväder men nåt sånt har inte vi i vår by, vi är alltför rädda om våra små vänner, katterna och hundarna.

Efter en kanon middag gick vi upp till Peter och inväntade det nya året. Strax före det var dax samlades en gäng bybor vid vårt fina kapell och tillsammans ringde vi in det nya året och skålade i champagne. På nyårsdagen var det fullt oväder igen. Hård kuling och spöregn, men en bra dag för att ligga i soffan och se på tv och idag....ska vi väl inte tala om. Jag är så trött på dessa stormar som kommer med allt möjligt skit.
I eftermiddag åkte vi mot Sundsvalls flygplats och Bosse fick sätta sig vid ratten, jag tyckte att det räckte för mig att köra hem.
Här ute regnade det men några km innåt kom snöslasket. Plogbilarna hinner inte med att ploga och salta så snömodden och isen under blir inte så kul. Tom E4 var bara ett enda slask.

Nu är jag väl hemma igen men tyvärr gick det inte lika bra för min man. När jag var i Nordingrå ringde han och talade om att flyget var inställt, flyget hade fått vända halvvägs till Sundsvall. Passagerarna skulle istället få buss till Arlanda så där kommer han att tillbringa sin natt *suck*

Jaja, nu kan det ju bara bli bättre, hur oddsen är i morgon för mig att ta mig till jobbet återstår ju att se.

Jo just det, när jag nu kom hem så tänkte jag skriva denna blogg och lägga in lite kort från Nyårsaftonen. Insåg då att min datakabel ligger på jobbet så jag tog mitt teleusbminne istället men kortet var för litet och precis som en riktigt skjutvapen la kortet iväg upp på bänken, mot väggen och sedan ut och bort någonstans. Har sopat och letat men något minneskort hittar jag inte, så vad tror ni om det nya året?? Det kan bara bli bättre som sagt

Jag blir ju alltid så nostalgisk när det är jul. Jul har alltid varit en stor högtid för mig, när jag var liten var vi alltid så många som firade tillsammans. Min farbror och hans familj och ibland även min andre farbror. Mina kusiner Ingmarie, Mats ibland och min kusin Christer, vi kunde ibland vara runt en 10-15 st och länge efter att mina barn kom så firade vi jularna i Holmträsk på det viset. Mycket mat och mycket julklappar. Visst var det väl en hysteri runt julen men så otroligt mysigt.

De senaste åren har det varit bara vi i familjen och det har varit minst lika underbart. Nu har jag bestämt att det blir vad man gör det till, men jag kan inte sluta minnas och ibland önskar jag att jag var barn och tillbaka i Holmträsk igen.  Min dröm är ju fortfarande att återigen nån gång få fira jul i Holmträsk.
Tidigare år har jag gjort minnes flaschar på youtube och jag tänkte faktiskt ta en repris




Önskar er alla en riktigt God Jul

Det har jag besökt idag. 



Mitt vinterland, det finns uppe i västerbotten. Egentligen är det väl Holmträsk som är det men Åsele får duga. Naturen på väg upp dit är underbar oavsett vilken väg jag kör. Nu körde jag över sollefteå och Junsele och det kan jag ju säga inte är någon bra väg, iallafall nu när det är vinter. Snacka om att köra på en tvättbräda, oplogat och hemskt. Och helt plötsligt när man kör in i Västerbotten blir väg så mycket bättre, det är märkligt men det sa faktiskt min far också på sin tid.

Som vanligt blev Mamma jätte glad när jag dök upp. Jag kom ju med julklappar så jag kände mig lite som en jultomte. Tog en tur till konditoriet som vi brukar göra pyntade och gjorde lite mera jul i hennes rum. Lilla Mamma har blivit gammal och det går så, så fort nu. Så synd att vi inte kan fira jul däruppe med henne, men ibland är det saker man inte styr över.

Vägen tillbaka gick genom Solberg och mot Övik istället. Skrattade för mig själv när jag lämnade Västerbottens län bakom mig för direkt på gränsen så var tvättbräda till väg tillbaka igen. Ganska precis 3 timmar upp och 3 timmar tillbaka i detta väglag.

Nu är jag hemma igen och funderar lite över allt julbestyr som inte blir gjort här hemma. Men Bosse kommer hem på onsdagnatt och då får vi väl hjälpas åt. På torsdag em blir det iallafall en tur till Övik för lite julhandel och sen så kanske...
Tittar på Ernst och önskar jag vore lika kreativ, men men...
På torsdag kanske...

Efter stormen.
Ser det ut som, ja just det efter stormen. Fortfarande lite hög vatten men inte alls som i fredags.


Men följande två bilder visar vilken kraft det varit. Den ena bilden visar vår grillplats, där ser man att det fattas nåt, det som fattas är pinnen som grillgallret sitter på, det hittade vi ute i vattnet några meter därifrån. Det sitter fast i en annan sten, men som sagt det sitter inte just nu där det borde sitta.


Otroligt myckert skräp som tagit sig upp på land och som sagt många som fått stora problem efter den.

På söndag fick en kille ut med älgdragare och gevär för att ta hand om en älg. Förmodligen har någon kört på den men inte stannat...Älgen låg ute på en åker med avslaget ben och sånt gör mig tokig av ilska..Hur kan man köra på ett så stort djur utan att ens märka det? Bara lämna djuret och åka vidare, ja jag förstår inte hur man är funtad när man gör nåt sånt. Djurplågeri är det!

Jag själv då? Jo min lårkaka dras jag fortfarande med och handen är fortfarande blå och ond men det har ju kunnat vara mycket värre.

Har överlevt måndagen och nu ser jag bara fram emot fredag em när sofie kommer hem över helgen
Och sen så är det snart jul..på gott och ont. Nästa måndag ska jag åka upp till Åsele för att önska min mamma en god jul och efter det kommer ju snart Bosse hem Och snart så...snart är det slut på ett år som för mig varit jobbigt och tungt, hoppas bara att 2012 blir lättare

På torsdag natt drog den in, den riktiga höststormen som iallafall jag väntat på. Varje år brukar det ju bli nåt, men det har ju bara varit varmt och gött hela hösten nu. Men på torsdag natt kom den.
25 m/sek och det gjorde ju att allt vatten steg, steg och steg.


Sjöbod bryggorna låg under vatten, grundhällan där vi brukar grilla på somrarna låg under vatten och strömmen försvann.
Jag gick ner till sjöboden för att försöka hjälpa min svåger och svägerska att tömma och flytta på saker, det är ju där hon har sin loppis på somrarna så  jag förstod att mycket måste försöka räddas. Det var otroligt mäktigt att se hur vattnet helt plötsligt steg och då menar inte jag bara lite utan riktigt ordentligt minst 1.20m så det syntes ordentligt.

Inne i sjöboden finns det ett rum som vi kallar för kokhuset, i golvet där finns en liten lucka och när vi bar saker fram o tillbaka där lossnade luckan och naturligtvis kommer jag rusande samtidigt med några glas i händerna och halkar med ena benet rakt ner i luckan, ner i vattnet. I ren reflex så tar man ju naturligtvis emot sig, helt dyblöt blev jag....Kanske inte det bästa att bli nerkyld av havsvatten i min förkylning men det var inte det värsta. Jag slog handen så kraftigt att hela höger handen blev blå och svall upp ordentligt, kände också att det gjorde ont i höger lår. Tänkte inte så mycket på det då utan gick hem för att få av mig allt blött och kallt, spolade i ett varmt bad och gled ner i det. I dag har jag en stor lårkaka och jätte ont, handen är fortfarande uppsvullen och mörk blå

Till slut så kom strömmen tillbaka till oss, men jag vet att på vissa ställen är de fortfarande utan ström

Vädrets makter rår ingen på och ibland kan det vara otroligt nyttigt att bli påmind om hur liten vi är när vädret slår till

Jag har tagit beslutet. Min mysiga lilla lägenhet får bli någonannans. Jag fixar inte att bo någonstans som inte känns bra.  Visst trivs jag med lägenheten, den är jätte mysig, men det är inte jag. Jag bor hemma i huset med katterna och det som är vårt.
Jag klarar inte av känslan att mina älskade kissar ska vara ensamma. Jag längtar efter dom och jag längtar hem. Så jag tog beslutet att eftersom jag nu den 16:e januari ska in på ryggis i sundsvall 6 veckor och sedan ska jag ha semester 3 veckor, varför ska jag då ha en lägenhet kvar när jag känner som jag gör. Så lägenheten är uppsagd och jag önskar naturligtvis att bli kvitt den så fort som möjligt.
Har frågat hyresvärden när, men han skulle fundera och återkomma med svar. Han pratar om ev hyresgäst och nästa gång ska han renovera en annan lägenhet och då ska de hyresgästerna utnyttja denna lägenhet...Vi får se när jag kan tömma och få börja bo hemma igen.

Hur som helst känns det skönt att veta att snart ska mina kissar få ha sin matte hemma varje kväll.

I helgen har jag jobbat så jag har varit kvar här. På fredag kväll kom Birgitta och Annsofie hit på lite glögg och sen käkade vi mat på china, vi hade en mycket trevlig tjej kväll. I går kväll hade vi grötafton på jobbet, lite glögg och lite jul gröt, mycket mycket trevligt.

Idag blir det inte mycket gjort. Jag är jätte förkyld så det blir en kureringsdag idag, i kväll landar B på midlanda, han ska vara hemma en vecka så i morgon åker han till Bönhamn men jag blir kvar för att jobba. Mår jag inte bättre på onsdag ska jag vara hemma men måndag och tisdag måste jag jobba, så han får klara sig själv tillsammans med missarna.

Nu väntar sängen på en liten tupplur, skönt att inte ha en massa måsten idag när jag inte är riktigt pigg

Det blev advent även här.
Och hur har vi det då när det är advent? Jo här tar man upp fiskebåten "Gumman"



Det syns inte på bilderna men det var snöflister i luften, perfekt väder för att rensa bort gammalt skräp, förmodligen det sista för i år. O vad gör man med gammalt skräp? Jo man eldar!!!
Mysigt!

Sen har det faktiskt snöat hela dagen så nu har vi ett fint vitt täcke på marken. Bosse åkte för att sätta ett ljus på sina föräldrar grav men jag har lite ont idag så jag lägger mig en stund istället

Önskar er alla en glad advent

Körde upp till Åsele och lilla Mamma idag.  Hade lovat att komma o hjälpa till att göra advent fint. Vägen upp var allt jag hade förväntat mig idag. Hela tiden skiftade det mellan +-0 - -1 grad och lätt regn, snor halt med andra ord. I Näsåker kom snön, alltså det snöade inte men den låg på marken.  Och efter Junsele kom både minnen av olika saker och som jag tycker då, vacker natur och upplevelser.

Träffade en liten gullig räv, som inte verkade ett dugg rädd för mig när jag stannade bilen och sa hej


Tomtens renar finns som vanligt på väg uppn mot Åsele, men nu lite mera söderut. I Gulsele där var de idag




Isen har börjat lägga sig på Ångermanälven


Väl uppe hos mamma blev hon ju naturligtvis glatt överraskad för hon visste inte att jag skulle komma. Jag älskar att överraska henne så här o se hennes glädje när hon ser mig komma. Jag donade lite och hennes underbara kontakt person LilliAnne kom med lunch till oss båda som vi avnjöt i hennes rum.
Tänk vilket fantastiskt ställe mamma bor på, underbar personal som tar hand om så mycket dom bara hinner och till och med bjuder besökare på lunch, inte alla boenden som gör det idag. Vi och Mamma har haft tur.

Vi gjorde lite advent


Vi gjorde en paus för att gå ut och fika lite på konditori kronan och samtidigt inhandla lite hyacinter. På vägen upp mot parkeringen kommer en bil som jag känner igen och ur den kliver min käre farbror Brynolf och faster Hjördis. Vilken överraskning igen! Jag har inte träffat mina släktingar på väldigt, väldigt länge och Mamma har nog inte heller träffat dom på ganska länge så det var otroligt roligt. Vi åkte upp till kronan samtidigt och där bjöd faster på fika. Vi hade en lång mycket trevlig stund där


Vägen hem gick över Solberg och Bredbyn. Av och till i regn på snövägar samma gradtal ända ner till Bredbyn där blev det helt plötsligt +5 och regn. Här hemma i Bönhamn blåser det kuling och de varnar för köldgrader under natten. I morgon går kosan ner till Sundsvall och rygginstitutet och på Fredag blir det sundsvall igen för jobbets räkning. Många mil blir det, håller tummarna för att halkan inte slår till här.

Det var min dag

Eller det kanske inte kan kallas för kök. Det är verkligen litet, men å andra sidan fullt dugligt.
Genast när jag såg det första gången kände jag "vilken gräslig tapet" men nu tycker jag den är charmig. Det känns väldigt charmigt med dessa små sneda skåp och låga bänkar. De är verkligen låga, de är så låga att tom jag som bara är 159 hög tycker att det är obekvämt, men å andra sidan lagas till inte till så många maträtter eller dyl här inne heller.

Skafferiet är ett sånt här gammalt som kan kliver in i, gulligt..
Finns väl inte så mycket man kan säga om mitt kök eftersom det inte rymms så mycket här i. En liten frukost hörna finns det men den utnyttjar jag inte.









Tja det är väl inte mycket mera o säga om det. Ett kök är ett kök och i ett litet kök utan fönster är det inte mycket mera att göra åt