I Mitt Sinne

Så är det! Finns ingen finare stad än just Stockholm. I flera år har jag intalat mig själv att så inte är fallet men jag har under veckan som gått fallit till föga.

Jag älskar stan. Att en stor stad kan vara så underbart vacker övergår mitt förstånd. Allt vatten och allt det gröna, mina barn har gjort ett bra val som flyttat dit.

Visst, det är mycket skit också men det är det överallt, inte mera där än någon annanstans. Där skiten finns behöver man inte vara.

Jag har umgåtts med mina barn och min syster. De som står mig närmast (förutom min man då) Vi har vandrat i de fina grön områdena, vi har gått på gatorna och vi har myst och det har varit vackert





Lite frusna var vi i söndags men en utomordentlig dag, så trevlig för en mamma som träffar sina ögonstenar så sällan.


Underbaraste Molly hade en underbar dag med oss. Kul med stora bollar




På tisdag fick hon, lilla hjärtat äntligen bada. Åhh så hon älskar det


Och lite sand att rulla i, det måste vara pricken över i:et..tycker Molly iallafall


Sen en picknick i det gröna med underbar shushi


När Sara åkte för att jobba tog syster och jag en promenad genom de absolut vackraste kvarter jag sett. Kolonilotterna i Tantolunden, finner inga ord bara vacker. Där vill jag bo







Är det underligt att man trivs? Så underbart vackert, mitt i en stor stad...
Tack älskade syster och svåger för att ni upplät ert hem till mig under dessa underbara dagar. Precis vad jag behövde

Ja det kan man fråga sig. April sa adjö med ett underbart väder, hela helgen var det idel solsken och varmt och skönt. Vi hade kanon väder hela valborg, titta så fint






Men vad hände när Maj klev över tröskeln?
På fredag kväll så snöade det för fullt här och temperaturen föll till minus grader, helt sjukt. I går morse ställde jag mig frågan om jag skulle ta mig till jobbet utan att halka av vägen men det gick och det gick jätte bra.

I dag har jag kunnat vara ute, om än dock väldigt blåsigt och kallt och periodvis regn blandat med hagel.

I morse när jag precis klivit ur sängen kom min mans fd svärföräldrar hit, gissa om jag blev tagen på sängen haha.. Bosses gamle svärfar är en klippa på att , just det, klippa träd och han har länge lovat mig att hjälpa mig med våra äppelträd så nu är de klippta för året och det känns jätte bra. Konstigt kan många tycka att min mans fd svärföräldrar kommer hit, men vi har en väldigt fin och bra kontakt och det tycker jag är väldigt viktigt både för Bosses barn och för honom, skönt att kunna ha det så.

För övrigt har det gått i sakta mak allting idag. Blåsvädret gör att jag inte klarar så mycket, vet inte varför men jag får ont i min kropp när det blåser och får ta det lite lugnare då. Men det gör inte nåt, förra helgen go väder gjorde ju att jag hann så mycket ute i min trädgård som just nu tar fart för fullt .

Jag har tänkt minska på vårt trädgårdsland i år för jag känner att jag inte längre orkar varken för tiden eller med kroppen. Så i år blir det bara squach och sockerärtor.  Det roade jag mig med förra helgen, sa till B att folk tror väl man är galen, först kör vi hit jord för ett stort land och efter bara 2 år bär jag bort jorden igen..hahaha
det blev bara 1/4 kvar av det.

Nu är det bara 3 grader ute så det är bäst jag skyndar mig att rädda mina små som står ute för lite härdning

Veckorna går så fort. Påsken är bortgjord och raskar på längre in i våren.  Ibland känns det som om vädret har lite svårt att bestämma sig om det ska vara vår eller om vintern vill hålla sig kvar.
I går hade vi en underbar vår dag, men idag hänger snön i luften igen.

På lördag tog vi en tur upp till Åsele i lappland för att tillbringa dagen med lilla mamma. Det är alltid så roligt att komma dit, för hon blir så glad och man känner sig så välkommen. Tyvärr kunde vi inte ta oss fram till min fars grav men det får bli nästa gång, då är säkert snön borta.

Just nu ser jag fram emot att få börja med vårstädning både ute och inne. Det mesta blir ju som vanligt vitt och ljust inomhus och utomhus planerar vi för lite nytt bygga som även betyder att jag måste flytta rabatt och blommor, men det gör inget, bara kul jobb.
En ny häck är beställd för i år ska trädgården utökas vid vår nya gräsmatta på baksidan. Lite medelhavs känsla på vår stora betong platta hade jag även tänkt mig, vi får se hur mycket jag orkar och klarar av när allt kommer till kritan. I huvudet vill man jag så mycket, men.....

Vecka 22 åker jag till Lettland för jobbets räkning och det ska bli mycket intressant. Så jag välkomnar våren, ljuset och solen. Och med lite tur kanske jag även får ha min käraste hemma lite mera också....

Alla dessa högtider har blivit för mig minnen. Minnen av svunna tider som jag både med glädje och med lite vemod kan tänka tillbaka på. Har i många år försökt skapa våra egna traditioner som kan bli nya minnen men det är svårt när hela familjen är så utspridd.

Påsk är iallafall för mig vår.
Sofie föddes på onsdag före påsk 1987, så Sofie hon är lite påsk. Så hennes födelsedag firar vi ofta på påsken.


Förr när Pappa och Mamma bodde på gården försökte vi alltid åka dit allihopa. Det betydde mycket uteliv, i form av skoter åkning, utflykter med grillning. Och ofta är det ju sånt kul som man kommer ihåg.
Ungarna då var Sofie, Sara, kusin Carolina och tremänning Malin från Skellefteå


Morfar var en hejjare på att köra med tjejerna och de tyckte att det var så kul


Ett år innan vi åkte upp till gården samlades några tjejer för att påska lite runt omkring där vi bodde i Övik.
Jag kommer ihåg att folk tyckte de var så söta så de tjänade en massa både pengar och massa godis. Om jag inte minns fel fick de ihop 200 kr var och en korg full med godis.

Det var Evelina, Sara, Sofie och Jasmina. Visst var de söta?

Med detta lilla minne vill jag önska er alla en riktigt glad påsk, för det ska jag ha för i morgon kommer min påskkärring hem till mig och på lördag ska vi tillverka påskminne med våra bästa vänner Fredrik och Birgitta, det kommer att bli så trevligt.

GLAD PÅSK!

Ön Kho Khao ligger 3 mi norr om Khao lak, bara en liten bit ut i havet. På öns norra del finns en lång utsträckt "sandrevel" där Andamanhavet sluter sig om ön med vågor som möts väst - öst i fräsande virvlar.  Efter tsunamin som gick mycket illa åt hela ön låg nordspetsen helt öde med bara en enda liten restaurang.


I dag finns en handfull hotell - resorts, men ön är fortfarande ganska oexploaterad. Ön är öppen för turism bara 6 månader nov-april. På söndag tog vi moped upp till den mer öde delen av ön. Där hittade vi Virgen beach och vi var de enda kunderna, dagen innan hade han haft 10 kunder. Han planerar däremot att bygga 10 st bungalows, så det är ingen tvekan om vart vi ska bo om det blir en nästa gång. Vi tog en promenad ut efter stranden och hittade den mest sagolika strand man bara kan tänka sig, helt underbart.



Vägen in till Virgin beach var ju inte det mest bekväma, en sand väg som blev ganska svår körd med en liten moped med små hjul, ca 2 km i slirig öken sand...Ni som känner mig vet ju hur åkrädd jag är för det mesta, så gissa vart mitt lilla hjärta satt under vägen fram o tillbaka..


När vi åkte tillbaka mot bebyggelsen stannade vi nere i byn vid piren och intog en helt underbar lunch. På väg mot hotellet kom regnet och åskan. Varje eftermiddag har det regnat och åskat här ute, ibland blixtrar det så himlen blir alldeles vit, det är mäktiga krafter.

Det blir många promenader efter stranden. Vid hotellet är det ingen höjdare att bada vid havet för de har byggt en hög cement brygga för att försöka stoppa vågorna som slår in. Så ska man bada får man använda en trapp ner till stranden eller gå en bit bort för att bada.

Vad jag inte förstår på såna här ställen är turisterna. En del som kommer hit nöjer sig med att ta sin handuk tidigt på morgonen och lägger sig sedan vid pool området och ligger där hela dagen, på kvällen går de till hotellets restaurang och äter och sätter sig sedan på verandan. Samma sak varje dag, ibland kan de dock följa med på hotellets utflykt. Så sitter de där på en speedboat som packade sillar och snorklar en halvtimme på varje ställe...tråkigt.

Nåja nu ska vi ut o bada, får se vart vi hamnar idag. Antingen går vi mot norr eller syd eller kanske ytterligare en moped tur för nya upptäckter

Ett besök på phuket bestämde vi att vi skulle göra också.  Vi fick oss ett boende i Patong, absolut ingen höjdare i semester svängar men i vårt fall blev det ett billigt boende så...
Nära Patong finns en liten beach som kallas för paradis beach, dit åkte vi en dag för som sagt Patong är inget vidare ställe.



Förra året när vi var i Thailand stannade vi ett tag i Kata. Det är också ett ganska exploaterat område men inte alls som Patong och trots det trivdes vi ganska bra i Kata. Vi var med om en invigning av en fin ny restaurang och den ville vi gärna återvända till så därför blev även Kata besökt av oss denna gången. Under tiden som vi väntade på ett ledigt bord på Cafe Opera tog vi en drink vid en av dessa omgjorda wolksvagen bussar.

Första gången jag druckit en strawberry daquri i en plast mugg.....Men god var den


I morgon drar vi vidare upp mot khao lak och ut till koh kho khaao, det blir ett nytt spännande ställe

Japp snart är det dax, bara 5 dagar kvar sen lyfter vi mot underbara Thailand igen. Nu känns det faktiskt som att vi gjort rätt för det, o kanske Bosse mera än jag kan jag tänka. Han som sliter i Göteborg och bara får komma hem ibland. Nu i helgen iallafall kommer han hem för han går på semester på fredag, jag ska ju iallafall även göra måndag på smärtis.

I helgen ska vi packa våra väskor och förbereda både hemmet, katterna och oss själva på borta varo.

I dag kom mitt nya sim kort till mobilen. När jag åker till Thailand använder jag ju HolidayPhone. En smart grej som gör att våra nära och kära alltid kan få tag i oss. De kan ringa billigt till oss och vi kan ringa billigt till dom dessutom kan man numera även surfa med deras sim kort.

I morgon ska jag ta itu med snön som kommit under tiden jag varit på smärtis i sundsvall, inget idealiskt göra för mig just nu men man vill ju gärna ta sig ut och in. Nu är det snart dax för att få sova i sin egen säng och det känns helt underbart kan jag säga

En helt vanlig dag i Bönhamn 2012 då kan det se ut så här. Det var i torsdags jag tog en promenad och då kändes det verkligen som en riktig vinterdag



Som vanligt när jag tar en promenad har jag ju oftast sällskap


Och vi kan konstatera att just nu hänger det inte så mycket nät som ska rengöras  på Gisten, och isen ligger i hamnen, det ser ganska kallt ut


Det är ingen loppis i sjöboden och ingen grillning på grundhällan


Men idag lyser solen och det dropppar från taken, då ser allting helt plötsligt varmare ut. Jag tar en promenad och till och med gamle Limpar orkar sig på att följa med. Så skönt så  jag dammar av min eldningstunna och njuter av att elda det gamla

Inne på vecka 4 på smärtrehab. Känns onekligen som man kommit en bit på väg. Vi har fysisk träning 2 timmar per dag och övrig tid handlar det mycket om ergonomi och psykiska övningar och smärthantering.

Varje tisdag avslutar vi dan med promenad. Hittills har jag aldrig kunnat följa med på hela rundan, tanken är ju att vi ska lära oss känna igen signaler när smärtan är på väg och vända innan den blir för kraftig. I dag gick jag tillsammans med de övriga hela tiden!! Jag är ju medveten om att även om det känns så idag så kanske jag inte klarar det i morgon, Jag vet att jag inte blir smärtfri här men jag kan lära mig att hantera olika saker på olika sätt.
Vi pratar mycket om saker som vi inte längre klarar, som vi inte kan göra mera. Och vad vi istället kan göra som känns meningsfullt och som kan fylla tomrummet, för det är ju som så att det spelar ingen roll hur mycket vi ältar, klagar och gnäller så blir det ju inte bättre för det.
Oavsett om det handlar om värk eller annat, oavsett vilken typ av förlust vi drabbats av så måste livet gå vidare och det gäller att hitta meningsfulla saker att fylla det med.

Min syster skrev en väldigt fin blogg häromdan glitteroga.blogg.se om att inte vänta på att livet ska börja, livet är här och nu.

Livet är ju inte de dagar som gått, utan de dagar vi minns

Jag känner mig ikväll väldligt tacksam till livet. Och jag har valt att fylla mitt liv med värdefulla saker för mig, jag har en underbar familj, underbart jobb där jag känner att jag kan göra skillnad för människor som behöver mig och möjlighet att ändra saker och ting som kan bli jobbigt. Behöver man mera?

Va hopplöst det känns ibland. Kroppen protesterar för fullt och jag vet inte vad det betyder. Natten som var ville den inte sova, nu har ju jag fått lära mig iofs att sover gör man men  kanske att djup sömnen inte infinner sig ordentligt. Men det gör ju iallafall att man känner sig osövd. Efter frukost fick jag ont, krampade ordentligt på ungefär samma ställe som en blindtarm sitter. Hela förmiddagen kom kramperna och gick. När jag gick ner till gymnastiken kändes det jätte jobbigt och jag kände det som att "jaha nu kommer jag med en ny smärta" bit ihop tänkte jag för mig själv.
Väl därnere kom en kramp så jag trodde jag skulle svimma. Mina fina nya kompisar här såg det och tog hand om mig och hämtade min sjukgymn. Låg där i någon form av viloläge och så småningom försvann dessa kramper. Vem vet vad det var, kanske en reaktion från kroppens muskler att det händer nåt eller...tja får väl se om det händer igen.

Nu har vi haft en uppfriskande promenad och det var skönt. Veckans läxa består av att jag ska sätta upp mål och då mål som ska vara rimliga att nå och inte som vanliga Cilla mål, så det måste kämpas som tusan och innan man kommit dit har jag gett upp för länge sen. 
Mitt mål är ju att jag till våren ska kunna ta min härliga promenad inne i skogen, förbi det gamla torpet och runt Mjösjön. Men just nu är det en bit dit, det får inte göra så här ont när jag promenerar men sen förstår ju även jag att smärtan kommer ju inte helt att försvinna, jag måste lära mig hantera den.

Tack vare min rygg är det ju mycket som jag fått avstå och slutat med. Vissa saker kommer jag kanske aldrig att kunna göra igen, som tex att spela curling, men då måste jag hitta på annat som uppväger den känslan.

I går pratade jag med min gamla curling kompis. Hon hade fått ett brev av en kille som samlade på autografer från spelare som tagit VM,EM och SM guld. Han hade velat ha våra autografer!!!! Fattar ni??? Någon vill ha min autograf!! För någonting jag gjorde 1998, det är 14 år sedan. Gissa om det värmer. När jag kommer hem i mitten av mars ska vi träffas o skriva autografer hahaha

Nu ska jag lägga mig på sängen fram till middagen och försöka fundera över dagens händelser. Ta itu med läxan det får jag göra på torsdag och fredag, nu måste jag blunda en stund

Jorå så är det. Ett tag sen jag skrev igen, men så är det. Idé torka kan man ha fast det händer mycket.
Förra veckan var ett hårt pass. Om jag tyckte att första veckan började med isärplockning så skulle allt byggas tillbaka förra veckan.
 Måndag gym en timme och sedan lektioner med teori om sömn. Sedan lite individuell tid med sjukgymn. Jag lades på en säng som sträcker ut mig. Aha tänkte jag, att jag inte fått lägga mig i den tidigare då kanske jag varit 165 cm nu istället för mina ynka 159,5.. Men det var skönt, helt underbart för mina diskar och kotor. Efter det var det dax för en timmes vattengympa också det helt underbart.

På tisdag gruppdisk med psykolog och sen en timmes  gympa lunch och en halv timmes promenad i kylan. På onsdag började vi med en timmes gym, lite smärtfysiologi efter lunch litesträckbänk för mig och sen basal kroppskännedom och sedan var vi färdiga för denna vecka.

Jag fick skjuts ner till station för att ta tåget till Stockholm. Jag hade abstinens efter mina döttrar. Väl nere hade jag sedan en helt underbar helg med de bästa döttrar nån kan ha.
På fredag kväll åt vi och drack gott tillsammans med mina gamle och bäste vän sen många år tillbaka där nere. Som alla förstår så blir det ju väldans mycket snack en sån kväll, mycket nostalgi om när barna var små, tjejernas minnnen och våra minnen. Mycket känslor med andra ord.

Hann även umgås lite med min älskade syster, och sånt behövs också. Vi har lite lite tid tillsammans numera, både hon och jag jobbar mycket och försöker ju på bästa sätt fördela tid så när hon är upp blir det ju i Åsele hon är och jag försöker ju i den mån jag kan att åka dit när hon inte är där, för vår mors skull. Men nog skulle det kanske vara roligt med lite mera tid för henne och mig.

Nåja, nu har första dagen på vecka 3 passerat. Dagen har innehållit Gym, lektion i gränssättning och för de andra vattengymnastik. För mig blev det tyvärr ingen bassäng idag, jag fick göra ett besök på gyn istället. Jag har haft ont ett tag och i natt var det helt hopplöst så min sjukgymn hjälpte mig fixa en tid så jag fick kolla och nu väntar jag på svar från prover, vi får se vad som händer, kanske är jag bara en klimakteriekossa...haha

Nu väntar lite kvällsfika och sen är det väl bara att ladda inför en ny dag innehållande gympa, promenader och gruppdiskussioner.

Eller ska jag säga nya utmaningar. I dag började vi dagen med lite gym, jätte skönt att starta dagen på det viset. 1 timme träning och sedan en välförtjänt frukost och en dusch.  Dagens teori lektion handlade om sömn. Jag har ju egentligen inte något problem med sömn men det är intressant att lära sig och att förstå hur och varför det ibland kan bli som det blir och vad man kan göra åt det.

Efter lunch ville min sjukgymnast att jag skulle lägga mig i sträckbänk. Förra veckan så sträckte hon mig per handkraft och det tyckte jag var väldigt skönt så idag gjorde hon det igen fast nu var jag fast låst i en säng som per el vönde mig i häng läge, mycket skönt även det.
Sen var det då dax för vattengymnastik. 1 timme i vattenbassäng där temperaturen var 33 grader, jätte skönt. Hoppas dock att jag tycker att det är lika skönt i morgon när jag vaknar.

Min sjukgymnast har redan efter en vecka sett vad som är mitt stora problem. Jag kan inte ta det lugnt! Nu hade hon även hälsat med den sjukgymnast som hade vattengympan att han skulle påminnan mig om att ta det lugnt. Men vad gör man när man nere i vattnet tycker att det bara är skönt? Som sagt får se hur jag känner mig i morgon. Nu efter en god middag ligger jag i sängen och är hur trött som helst.  Men somna får jag inte göra jag ska investera i en tradera tågbiljett till Stockholm, det får jag inte somna ifrån

Vi är ett härligt gäng. Sammanlagt 11 st från Övik, Docksta, Hemsön och runt Sundsvalls trakten. Alla har vi i stort samma problem, en smärta som vi ska lära oss leva och arbeta med. Det är tuffa dagar och jag är otroligt glad att jag inte behöver åka och jobba på torsdagar och fredagar utan kan ha mina hem uppgifter i lugn och ro. I dag började jag med gym kl 0730, sängen jag har på hotellet är inte den bästa för mig utan alltför mjuk och jag har ont redan när jag vaknar.

Idag hade värken inte lust överhuvudtaget att ge med sig och sådan värk tar ju på både psyke och annat så jag har varit otroligt trött hela efter middagen.

Efter gym passet hade vi lektion och pratade Anatomi och efter lunch var det dax för Basal kroppskännedom, sist idag blev det avslappningsövningar och gissa vem som tog tillfället iakt då för o sova lite...Vaknade av att jag låg där på golvet och snarkade...pinsamt, men skönt

Nu är jag hemma och gissa vad det blir då?? Jo klass 1 varning för storm läge....Jamen jag tror jag blir galen kan det inte vara slut snart, vi hade ju så fin vinter förra veckan. 5 cm snö och 10 grader kallt, precis som det ska vara på vintern.

Ska ta itu med min fina skänk i morgon igen, Åka in till jobbet en sväng nån dag, får väl se när beror lite på när Bosse kommer med flyget och naturligtvis vilket väder det är. Frivilligt åker jag inte en meter om det är snö storm. Men nu blir det faktiskt sängen, orkar inte mera, jag behöver vila