Gå en mil i mina skor
I Joh. 8:7 står att läsa: "Den som själv är utan skuld kastar första stenen". Tänkvärda ord som många skulle fundera kring innan alla grodor hoppar ut.
Tänk va lätt det är att gå omkring och dömma andra utan att tänka på hur man själv agerar och vad man själv säger. Ett motto som jag försöker leva efter är att hur jag vill andra ska behandla mig så måste jag vara mot andra.
Vill jag ha glädje och omtanke måste ju jag själv också ge glädje och omtanke, vill jag inte att folk ska snacka skit, så ser jag ju till att inte jag också går och snackar skit. Man måste alltid börja med sig själv.
Att vara ett gott föredöme.
Tänk om alla kunde ta fasta på detta, så mycket trevligare det skulle vara runt omkring då.
Ingen vet väl egentligen så mycket om någon annan att man kan ha en åsikt om hur den andre ska vara och göra. Vi vet inte allt om varandra och det är nåt som vi måste acceptera
Skulle egentligen plocka över Elvis från youtube och låtit honom själv sjunga, men av någon anledning gick inte det. Googles översättning är ju inte heller den bästa. Men jag tror ni förstår vad jag menar? Vi måste faktiskt börja fundera över hur vi beter oss och hur vi behandlar våra nära, kära och arbetskollegor och många många andra
Tänk va lätt det är att gå omkring och dömma andra utan att tänka på hur man själv agerar och vad man själv säger. Ett motto som jag försöker leva efter är att hur jag vill andra ska behandla mig så måste jag vara mot andra.
Vill jag ha glädje och omtanke måste ju jag själv också ge glädje och omtanke, vill jag inte att folk ska snacka skit, så ser jag ju till att inte jag också går och snackar skit. Man måste alltid börja med sig själv.
Att vara ett gott föredöme.
Tänk om alla kunde ta fasta på detta, så mycket trevligare det skulle vara runt omkring då.
Ingen vet väl egentligen så mycket om någon annan att man kan ha en åsikt om hur den andre ska vara och göra. Vi vet inte allt om varandra och det är nåt som vi måste acceptera
Skulle egentligen plocka över Elvis från youtube och låtit honom själv sjunga, men av någon anledning gick inte det. Googles översättning är ju inte heller den bästa. Men jag tror ni förstår vad jag menar? Vi måste faktiskt börja fundera över hur vi beter oss och hur vi behandlar våra nära, kära och arbetskollegor och många många andra
Om jag kunde vara du och du kan vara mig för bara en timme Om vi kunde hitta ett sätt att komma in varandras sinne Om du kunde se mig genom dina ögon i stället för ditt ego Jag tror att du skulle bli förvånad att se att du hade blivit blind. Gå en mil i mina skor, gå en mil i mina skor Och innan du missbrukar, kritisera och anklaga Gå en mil i mina skor. Hela din värld du ser omkring dig är bara en reflektion Och lagen i gemensamma säger att du skörda precis vad man sår Så om du inte har levt ett liv i total perfektion Det är bäst att vara försiktig med varje sten som du slänger. Gå en mil i mina skor, gå en mil i mina skor Och innan du missbrukar, kritisera och anklaga Gå en mil i mina skor. Och ändå har vi tillbringa dagen kasta sten på varandra För jag tror inte eller bära mitt hår på samma sätt som du gör Jo jag kan vara vanliga människor, men jag är din bror Och när du slår ut och försöka göra mig illa sin a-hurtin "dig.
Lessen
I dag är en sån dag, en dag då jag tycker lite synd om mig själv. Det blir ju alltid lite ensamt efter helgen, de som tillbringat tid i byn i sina sommarstugor åker hem för att jobba, Bosse åker o jobbar och jag stannar kvar för att jobba. Jag borde ju vara van nu, men det blir jag nog aldrig.
Nu har jag målat och gjort mitt arbetsrum klart så nu är det bara att sätta sig och göra det som faller på. Där kan jag sy, stryka och även jobba om jag någon gång känner för att göra det administrativa hemma, det är skönt.
Läste en sak på facebook som jag tyckte var så bra,
När folk sårar dig om och om igen, så skall du tänka på dom som sandpapper! De kanske river ditt hjärta och skadar dig lite, men till slut har du blivit polerad och len, och de har blivit värdelösa.
Bra va?
Sårad kan man ju bli på många sätt. Baktalande människor, människor...som låtsas, som inför andra låtsas vara nåt som de inte är och sedan så fort man vänder ryggen till hugger en i ryggen.
Riktig vänskap är för mig ett givande och ett tagande.
Ibland kan man känna att man ger och ger så ens egen energi blir helt förbrukad. Då är det inte äkta vänskap. Det är en sak att finnas där för de som har det svårt, men jag har svårt att se att man har det så svårt att man inte kan visa tillbaka att man uppskattar det man får, utan istället kräver mer och mer utan att tillföra vänskapen nåt själv.
Man vill ha och vill ha, man får det man vill ha men är inte nöjd iallafall. Detta är en tanke hos mig i kväll, varför den dök upp vet jag inte, men det skadar ju aldrig att tänka till ibland.
Som du vill att andra ska vara mot dig, så ska du vara mot andra
Nu har jag målat och gjort mitt arbetsrum klart så nu är det bara att sätta sig och göra det som faller på. Där kan jag sy, stryka och även jobba om jag någon gång känner för att göra det administrativa hemma, det är skönt.
Läste en sak på facebook som jag tyckte var så bra,
När folk sårar dig om och om igen, så skall du tänka på dom som sandpapper! De kanske river ditt hjärta och skadar dig lite, men till slut har du blivit polerad och len, och de har blivit värdelösa.
Bra va?
Sårad kan man ju bli på många sätt. Baktalande människor, människor...som låtsas, som inför andra låtsas vara nåt som de inte är och sedan så fort man vänder ryggen till hugger en i ryggen.
Riktig vänskap är för mig ett givande och ett tagande.
Ibland kan man känna att man ger och ger så ens egen energi blir helt förbrukad. Då är det inte äkta vänskap. Det är en sak att finnas där för de som har det svårt, men jag har svårt att se att man har det så svårt att man inte kan visa tillbaka att man uppskattar det man får, utan istället kräver mer och mer utan att tillföra vänskapen nåt själv.
Man vill ha och vill ha, man får det man vill ha men är inte nöjd iallafall. Detta är en tanke hos mig i kväll, varför den dök upp vet jag inte, men det skadar ju aldrig att tänka till ibland.
Som du vill att andra ska vara mot dig, så ska du vara mot andra
Brott
Vilken otroligt turbolent vecka det har varit hittills.
På lördag morgon fick jag reda på av min biträdande att det varit inbrott på jobbet. 2 kassaskåp var uppbrutna och förstörda och de kontanter vi hade där borta. Olustigt är inte rätt ord, det kändes snarare fruktansvärt fult.
Jag ställde mig frågan hur någon kan göra inbrott hos en biståndsorganisation och kände bara att svaret kan ju här bara bli fel. För vad gör många höga chefer inom just bistånd många ggr, vi har väl alla läst om det i tidningarna.
Grejen är väl bara att detta var på en lägre nivå.
Men jag blir arg. För det kändes som om den som varit inne hos oss visste precis vart han skulle gå (jag skriver han, för jag är rätt säker på att det är en han pga den styrka som han måste äga) Jag tror det är ett insider jobb, personen har antingen varit hos oss eller så har inbrottsmakaren blivit tipsad av någon som varit hos oss. I vilket fall som helst så är det så fult, att stjäla från oss, som vill försöka göra världen bättre.
Nåväl klockan tickar vidare och det är så det är, bara lägga det bakom sig och gå vidare.
I dag har vi hämtat bohag i Bönhamn på 2 ställen och tyvärr har jag nog lyckats igen...Min rygg gör ont, tänk att jag aldrig lär mig. Egentligen så tror jag nog inte att det beror på hämtningarna för jobbet utan det kanske istället beror på vad jag gjorde efteråt.
Jag donade ute på gården. Det är grovsopor om nån vecka och då måste man ju passa på att försöka bli kvitt allt skräp som någon bär hem till oss varje år. Tänk om jag bara kunde komma på vem denne någon är. Det blir en stor hög i år.
Rabatterna måste ju också få sitt. Tyvärr har vi också som så många andra haft sork här i massor och de har lyckats förstöra både mina jordgubbsplantor och mina fina klängrosor som jag fick av Sofie för många många år sedan. Rosbuskarna ser helt förstörda ut, det kommer lite längst ner på dem men det lutar åt att jag antingen får gräva bort dem eller klippa ner dom helt och då även flytta på dem men ingenting av det känns speciellt kul. Som tur är har äppelträdet som jag fick av pappa och mamma på min 40 års dag klarat sig
Frågan är vad jag kan hitta på som växer fort till min portal där rosorna hittills vuxit. Jag vill ju att det ska vara fint här i sommar och portalen tycker jag är jätte fin. Kom gärna med förslag på vad jag kan hitta på.
Jag hoppas att dessa äckliga sorkar försvunnit nu, annars måste jag nog ta o läxa upp Smulan, hon har ju inte alls skött sitt jobb tycker jag
På lördag morgon fick jag reda på av min biträdande att det varit inbrott på jobbet. 2 kassaskåp var uppbrutna och förstörda och de kontanter vi hade där borta. Olustigt är inte rätt ord, det kändes snarare fruktansvärt fult.
Jag ställde mig frågan hur någon kan göra inbrott hos en biståndsorganisation och kände bara att svaret kan ju här bara bli fel. För vad gör många höga chefer inom just bistånd många ggr, vi har väl alla läst om det i tidningarna.
Grejen är väl bara att detta var på en lägre nivå.
Men jag blir arg. För det kändes som om den som varit inne hos oss visste precis vart han skulle gå (jag skriver han, för jag är rätt säker på att det är en han pga den styrka som han måste äga) Jag tror det är ett insider jobb, personen har antingen varit hos oss eller så har inbrottsmakaren blivit tipsad av någon som varit hos oss. I vilket fall som helst så är det så fult, att stjäla från oss, som vill försöka göra världen bättre.
Nåväl klockan tickar vidare och det är så det är, bara lägga det bakom sig och gå vidare.
I dag har vi hämtat bohag i Bönhamn på 2 ställen och tyvärr har jag nog lyckats igen...Min rygg gör ont, tänk att jag aldrig lär mig. Egentligen så tror jag nog inte att det beror på hämtningarna för jobbet utan det kanske istället beror på vad jag gjorde efteråt.
Jag donade ute på gården. Det är grovsopor om nån vecka och då måste man ju passa på att försöka bli kvitt allt skräp som någon bär hem till oss varje år. Tänk om jag bara kunde komma på vem denne någon är. Det blir en stor hög i år.
Rabatterna måste ju också få sitt. Tyvärr har vi också som så många andra haft sork här i massor och de har lyckats förstöra både mina jordgubbsplantor och mina fina klängrosor som jag fick av Sofie för många många år sedan. Rosbuskarna ser helt förstörda ut, det kommer lite längst ner på dem men det lutar åt att jag antingen får gräva bort dem eller klippa ner dom helt och då även flytta på dem men ingenting av det känns speciellt kul. Som tur är har äppelträdet som jag fick av pappa och mamma på min 40 års dag klarat sig
Frågan är vad jag kan hitta på som växer fort till min portal där rosorna hittills vuxit. Jag vill ju att det ska vara fint här i sommar och portalen tycker jag är jätte fin. Kom gärna med förslag på vad jag kan hitta på.
Jag hoppas att dessa äckliga sorkar försvunnit nu, annars måste jag nog ta o läxa upp Smulan, hon har ju inte alls skött sitt jobb tycker jag
Brott
Vilken otroligt turbolent vecka det har varit hittills.
På lördag morgon fick jag reda på av min biträdande att det varit inbrott på jobbet. 2 kassaskåp var uppbrutna och förstörda och de kontanter vi hade där borta. Olustigt är inte rätt ord, det kändes snarare fruktansvärt fult.
Jag ställde mig frågan hur någon kan göra inbrott hos en biståndsorganisation och kände bara att svaret kan ju här bara bli fel. För vad gör många höga chefer inom just bistånd många ggr, vi har väl alla läst om det i tidningarna.
Grejen är väl bara att detta var på en lägre nivå.
Men jag blir arg. För det kändes som om den som varit inne hos oss visste precis vart han skulle gå (jag skriver han, för jag är rätt säker på att det är en han pga den styrka som han måste äga) Jag tror det är ett insider jobb, personen har antingen varit hos oss eller så har inbrottsmakaren blivit tipsad av någon som varit hos oss. I vilket fall som helst så är det så fult, att stjäla från oss, som vill försöka göra världen bättre.
Nåväl klockan tickar vidare och det är så det är, bara lägga det bakom sig och gå vidare.
I dag har vi hämtat bohag i Bönhamn på 2 ställen och tyvärr har jag nog lyckats igen...Min rygg gör ont, tänk att jag aldrig lär mig. Egentligen så tror jag nog inte att det beror på hämtningarna för jobbet utan det kanske istället beror på vad jag gjorde efteråt.
Jag donade ute på gården. Det är grovsopor om nån vecka och då måste man ju passa på att försöka bli kvitt allt skräp som någon bär hem till oss varje år. Tänk om jag bara kunde komma på vem denne någon är. Det blir en stor hög i år.
Rabatterna måste ju också få sitt. Tyvärr har vi också som så många andra haft sork här i massor och de har lyckats förstöra både mina jordgubbsplantor och mina fina klängrosor som jag fick av Sofie för många många år sedan. Rosbuskarna ser helt förstörda ut, det kommer lite längst ner på dem men det lutar åt att jag antingen får gräva bort dem eller klippa ner dom helt och då även flytta på dem men ingenting av det känns speciellt kul. Som tur är har äppelträdet som jag fick av pappa och mamma på min 40 års dag klarat sig
Frågan är vad jag kan hitta på som växer fort till min portal där rosorna hittills vuxit. Jag vill ju att det ska vara fint här i sommar och portalen tycker jag är jätte fin. Kom gärna med förslag på vad jag kan hitta på.
Jag hoppas att dessa äckliga sorkar försvunnit nu, annars måste jag nog ta o läxa upp Smulan, hon har ju inte alls skött sitt jobb tycker jag
På lördag morgon fick jag reda på av min biträdande att det varit inbrott på jobbet. 2 kassaskåp var uppbrutna och förstörda och de kontanter vi hade där borta. Olustigt är inte rätt ord, det kändes snarare fruktansvärt fult.
Jag ställde mig frågan hur någon kan göra inbrott hos en biståndsorganisation och kände bara att svaret kan ju här bara bli fel. För vad gör många höga chefer inom just bistånd många ggr, vi har väl alla läst om det i tidningarna.
Grejen är väl bara att detta var på en lägre nivå.
Men jag blir arg. För det kändes som om den som varit inne hos oss visste precis vart han skulle gå (jag skriver han, för jag är rätt säker på att det är en han pga den styrka som han måste äga) Jag tror det är ett insider jobb, personen har antingen varit hos oss eller så har inbrottsmakaren blivit tipsad av någon som varit hos oss. I vilket fall som helst så är det så fult, att stjäla från oss, som vill försöka göra världen bättre.
Nåväl klockan tickar vidare och det är så det är, bara lägga det bakom sig och gå vidare.
I dag har vi hämtat bohag i Bönhamn på 2 ställen och tyvärr har jag nog lyckats igen...Min rygg gör ont, tänk att jag aldrig lär mig. Egentligen så tror jag nog inte att det beror på hämtningarna för jobbet utan det kanske istället beror på vad jag gjorde efteråt.
Jag donade ute på gården. Det är grovsopor om nån vecka och då måste man ju passa på att försöka bli kvitt allt skräp som någon bär hem till oss varje år. Tänk om jag bara kunde komma på vem denne någon är. Det blir en stor hög i år.
Rabatterna måste ju också få sitt. Tyvärr har vi också som så många andra haft sork här i massor och de har lyckats förstöra både mina jordgubbsplantor och mina fina klängrosor som jag fick av Sofie för många många år sedan. Rosbuskarna ser helt förstörda ut, det kommer lite längst ner på dem men det lutar åt att jag antingen får gräva bort dem eller klippa ner dom helt och då även flytta på dem men ingenting av det känns speciellt kul. Som tur är har äppelträdet som jag fick av pappa och mamma på min 40 års dag klarat sig
Frågan är vad jag kan hitta på som växer fort till min portal där rosorna hittills vuxit. Jag vill ju att det ska vara fint här i sommar och portalen tycker jag är jätte fin. Kom gärna med förslag på vad jag kan hitta på.
Jag hoppas att dessa äckliga sorkar försvunnit nu, annars måste jag nog ta o läxa upp Smulan, hon har ju inte alls skött sitt jobb tycker jag
En resa
Jag är inte bra på det här med blogg, det kan bara konstateras.
Men idag har jag i allafall gjort nåt som jag känner att jag vill dela. Har berättat att jag blivit alltmer känslosam, får alltmera lätt till tårarna. Och idag har varit en sån dag. Åkte i morse upp mot Åsele för att tillbringa dagen med mamma.
Körde från Bönhamn upp till Övik och vidare in mot landet. Passerade Bredbyn och tänkte att det är otroligt vilken skillnad det är innåt landet och här ute vid havet, vi har så mycket grönare.
Kom till Hälla
och minns hur vi ungdommar i byn Holmträsk ibland kunde ta cykeln och cykla de 2 milen hit för att köpa godis...va?? Då var man godissugen, eller...
Macken står kvar som ett monument över svunna tider.
Kom så till Åsele efter ca 2, 5 timme
Och kom ihåg all tid man spenderat här på det ena eller det andra sättet...Men likväl så ser allt likadant ut efter alla år som gått.
Det var vårfest på filadelfia och dit ville mamma gärna. Så vi gick dit. Vårfest det betyder att det är avslutning på barngrupper som tillbringat nån kväll i veckan under terminen där. I dag spelade de upp en musikal "Herren är min herde". Där jag satt och tittade på detta gick mina tankar tillbaka i tiden till 70-talet när jag var med i dessa avslutningar.
vi var ungefär lika många som dagens ungar i kyrkan, oh tänk, de har hela livet framför sig på gott och ont. Jag skulle inte vilja byta med dem. Ungar, så sorglösa och så glada över att det var vår. De sjöng och spelade och gjorde allt så fint, var så duktiga och där satt jag och tänkte på tider som gått.
Tryggare kan ingen vara, och naturligtvis kom mina tårar. Tänkte på hur pappa och mamma engagerat sig i denna församling, vilken tid de lagt ner. Nu är pappa borta och mamma bor på ett hem i det lilla samhället och är ensam. Så tacksam för de ggr någon har tid att komma, tid att kanske hämta så hon får följa med till kyrkan som betyder så mycket. Är det verkligen så det ska vara när man blir gammal? Att när man inte längre kan gå själv till det som betyder så mycket då får man vara tacksam för de ggr någon har tid. Det grämer mig att jag inte bor närmare och kan följa henne oftare.
Efteråt tog vi en promenad genom Åseles gator och jag kom ihåg en tjej på 14-15 år som mycket hellre gick runt på gatorna och tittade på killar och bilar, än satt på gudstjänsterna på söndagar. Tänk om jag visste då vad jag vet idag..
När det närmade sig middag för mamma tog jag adjö och vänden nosen söderut. Tvekade lite i Hälla och undrade om jag skulle köra samma väg eller inte. Jag valde inte, och körde över Sollefteå. Naturen är så vacker den vägen. Ca 1 mil efter Sollefteå händer nåt, bilen låter så konstig och färskt i minnet har jag ju förra veckan när jag höll på tappa hjulet på väg till sundsvall, så jag stannar och upptäcker en punktering *suck*
Fram med grejjerna och efter några försök att få upp bultarna ger jag upp. Min älskling har dragit åt allt vad han kan så jag inte ska tappa några hjul....Inga bilar...jo efter en stund kommer ett gäng bilar, jag vinkar och visar att jag behöver hjälp, inte en enda stannar. Tji fick alla som tror att en ensam tjej ALLTID får hjälp, så är det inte. Som tur är bor en kille vi känner där och efter lite kontakter fram o tillbaka, (man ska ju ha tele nr o det har man ju inte) kommer han körande till undsättning. Så med ett sånt där reservhjul rullar jag vidare i 70 km i timmen. Jag är inte van att köra 70 km i timmen......!!!!!!!
Resan hem tog en timme längre plus att den där andra vägen var längre, så den kommer jag aldrig köra mera. Nåja, väl hemma så går luften ur mig som vanligt och alla intrycken kommer tillbaka.
Lilla, lilla mamma så glad att få besök och jag tänker på den där visan "jaså säger du det, du kan inte komma från. Du tog fel på vilken dag det var. Nej det gör ingenting om det är nåt bara ring för jag finns ju här var dag"
Man borde göra som jag gjorde idag lite oftare. Ta sig tid, visst det är långt, men va skönt det är både för henne och för mig. Hon fick sällskap några timmar och den glädje hon visar över det lever jag länge på
Men idag har jag i allafall gjort nåt som jag känner att jag vill dela. Har berättat att jag blivit alltmer känslosam, får alltmera lätt till tårarna. Och idag har varit en sån dag. Åkte i morse upp mot Åsele för att tillbringa dagen med mamma.
Körde från Bönhamn upp till Övik och vidare in mot landet. Passerade Bredbyn och tänkte att det är otroligt vilken skillnad det är innåt landet och här ute vid havet, vi har så mycket grönare.
Kom till Hälla
och minns hur vi ungdommar i byn Holmträsk ibland kunde ta cykeln och cykla de 2 milen hit för att köpa godis...va?? Då var man godissugen, eller...
Macken står kvar som ett monument över svunna tider.
Kom så till Åsele efter ca 2, 5 timme
Och kom ihåg all tid man spenderat här på det ena eller det andra sättet...Men likväl så ser allt likadant ut efter alla år som gått.
Det var vårfest på filadelfia och dit ville mamma gärna. Så vi gick dit. Vårfest det betyder att det är avslutning på barngrupper som tillbringat nån kväll i veckan under terminen där. I dag spelade de upp en musikal "Herren är min herde". Där jag satt och tittade på detta gick mina tankar tillbaka i tiden till 70-talet när jag var med i dessa avslutningar.
vi var ungefär lika många som dagens ungar i kyrkan, oh tänk, de har hela livet framför sig på gott och ont. Jag skulle inte vilja byta med dem. Ungar, så sorglösa och så glada över att det var vår. De sjöng och spelade och gjorde allt så fint, var så duktiga och där satt jag och tänkte på tider som gått.
Tryggare kan ingen vara, och naturligtvis kom mina tårar. Tänkte på hur pappa och mamma engagerat sig i denna församling, vilken tid de lagt ner. Nu är pappa borta och mamma bor på ett hem i det lilla samhället och är ensam. Så tacksam för de ggr någon har tid att komma, tid att kanske hämta så hon får följa med till kyrkan som betyder så mycket. Är det verkligen så det ska vara när man blir gammal? Att när man inte längre kan gå själv till det som betyder så mycket då får man vara tacksam för de ggr någon har tid. Det grämer mig att jag inte bor närmare och kan följa henne oftare.
Efteråt tog vi en promenad genom Åseles gator och jag kom ihåg en tjej på 14-15 år som mycket hellre gick runt på gatorna och tittade på killar och bilar, än satt på gudstjänsterna på söndagar. Tänk om jag visste då vad jag vet idag..
När det närmade sig middag för mamma tog jag adjö och vänden nosen söderut. Tvekade lite i Hälla och undrade om jag skulle köra samma väg eller inte. Jag valde inte, och körde över Sollefteå. Naturen är så vacker den vägen. Ca 1 mil efter Sollefteå händer nåt, bilen låter så konstig och färskt i minnet har jag ju förra veckan när jag höll på tappa hjulet på väg till sundsvall, så jag stannar och upptäcker en punktering *suck*
Fram med grejjerna och efter några försök att få upp bultarna ger jag upp. Min älskling har dragit åt allt vad han kan så jag inte ska tappa några hjul....Inga bilar...jo efter en stund kommer ett gäng bilar, jag vinkar och visar att jag behöver hjälp, inte en enda stannar. Tji fick alla som tror att en ensam tjej ALLTID får hjälp, så är det inte. Som tur är bor en kille vi känner där och efter lite kontakter fram o tillbaka, (man ska ju ha tele nr o det har man ju inte) kommer han körande till undsättning. Så med ett sånt där reservhjul rullar jag vidare i 70 km i timmen. Jag är inte van att köra 70 km i timmen......!!!!!!!
Resan hem tog en timme längre plus att den där andra vägen var längre, så den kommer jag aldrig köra mera. Nåja, väl hemma så går luften ur mig som vanligt och alla intrycken kommer tillbaka.
Lilla, lilla mamma så glad att få besök och jag tänker på den där visan "jaså säger du det, du kan inte komma från. Du tog fel på vilken dag det var. Nej det gör ingenting om det är nåt bara ring för jag finns ju här var dag"
Man borde göra som jag gjorde idag lite oftare. Ta sig tid, visst det är långt, men va skönt det är både för henne och för mig. Hon fick sällskap några timmar och den glädje hon visar över det lever jag länge på
