Årkrönika 2015

Brukar ju alltid skriva en liten krönika över det som hänt i mitt liv under året. Något bloggskrivande har det ju inte varit att tala om så krönikan får väl fylla i luckorna.
 
Januari blev en månad av sorg. Året 2014 slutade ju i fullständig sorg och trauma och januari blev månaden då många avsked var att ta. Min käre svärson Jims minnesstund blev den 4:e och det var en fin dag med många minnen. Min brors begravning uppe i Umeå någon vecka senare. Hoppet fanns dock om ett mycket lugnare 2015. Smärtorna i nacken efter vår bilolycka i december ger inte med sig och det blir besök efter besök hos både dr och sjukgymnastik 
 
Februari  Åker till Stockholm igen. Har blivit några sådana under de månader som gått. Nu åker vi ner för att fira Saras 25 års dag och sen fick jag äran att sitta modell på min dotters gesäll prov, äntligen skulle jag få mig en rakpermanent, och bra blev det. Så även där som alla andra år kommer datumet för vår efterlängtade semester. 24 februari lyfter vi, nu kändes det också att det var en semester vi verkligen gjort rätt för. Mot Thailand och det underbart vacka Mae Phim, 3 veckor med sol och värme.
 
 
 
Mars Stillsam månad. Sol, sol och sol. Underbart ställe, Mae Phim skulle jag gärna åka tillbaka till. Men landar så åter på svensk mark den 17:e mars. Inser nu när jag sitter och skriver att dessa 3 månader är som bortblåsta ur mitt huvud. Jag kommer inte ihåg, jag går tillbaka i min facebook för att se och minnas. Kanske kan det vara så att det traumatiska vi upplevde i slutet på året gjorde att mina minnen blockerades, vad vet jag?? Redan i mitten av månaden infinner sig våren. Vi fortsätter vårt renoverande av hallutbyggnaden, klinkersen kommer på plats i utbyggnaden, tak och väggar får färg.
 
 
April Månaden börjar med påsk. Och med påsken kommer mina älsklingar hem. Som vanligt blir det påskfirande uppe Järnsta vid tjärna med alla våra bästa vännerna och Sofie och Sara.
 
Det är påsk och hela familjen får samlas, det är lycka. Efter påsken åker jag ner till Stockholm för att hjälpa Sofie flytta tillbaka till sin lägenhet. Det är mycket som måste göras och mycket som måste rensas, jobbiga dagar och en jobbig tid. Men lite tid för att njuta av Stockholms vår hinner vi med. Som vanligt blir det vårfirande hos oss med goda vänner och majbrasa
 
 
Maj Vi måste ta ett tufft beslut. Vår älskade Limpar, Frans den förste av Bönhamn är gammal och sjuk.
 
Min kärleks handling till honom blir att låta honom få somna in. Den 11:e maj följer så min svägerska med mig till vetrinären för att låta honom få sova i frid. Ett tungt beslut eftersom han funnits hos oss i 18,5 år. Sorg i huset igen. Barndomshemmet ska säljas och jag åker upp för kanske sista gången för att hjälpa min syster att bli kvitt en massa saker, med nostalgi och tungt hjärta åker vi hemmåt. 
Förändringarna på vårt hem fortskrider, nu flyttas våra fina rosor och vi får vänta med spänning för att se om de tar sig på nytt ställe. Och äntligen, äntligen åker vi, de bästa, på vår resan till London. Saras födelsedags present, en resa med Sofie, moster Britt, jag och Sara. 4 dagar med varandra, något som vi verkligen behöver.
 
 
Sista kvällen får vi även fira Sveriges seger i Eurovision song contest. Den 30 maj tar så Sara sin gesell med betyget MVG
 
Juni Lite trädgårds planering med de bästa vännerna. Kylan håller sitt grepp om Sverige och det känns som om det skulle vara höst ute. Håller till inne istället och målar råspont så hallen kan bli helt färdig till midsommar då hela familjen återigen samlas.
 
Midsommar bjuder dock på strålande väder under dagen så några problem med att äta ute är det inte.
 
 
Men kvällen, då kryper graderna neråt och vi konstaterar att någon värme inte infinner sig. 
Sista helgen blir första camping helgen. Husvagnarna tar plats hos goda vänner och det är dax för Box vhisky festivalen. En underbar kväll i Rystrand
 
 
Juli 60 års kalas, bröllop och lite roadtrips med husvagnen.  Bröllop, finns väl inget roligare på sommaren. När det dessutom är omtyckta släktingar blir det ännu roligare, och dessutom samlas familjen åter igen.
 
Åker norrrut till norrbotten. Luleå är målet men det blir både Pajala och Kalix. Besök hos Jims mamma och bonus pappa, besök i Robertsfors hos morbror. Kylan behåller sitt grepp om sommaren 
 
Augusti Börjar månaden med en helgs husvagns semester, Ulf Lundell på skule och naturligtvis med de bästa vännerna.
 
En veckas semster för att fira min högtidsdag. Fyller 50 år och återigen samlas hela familjen, vilken lycka. Min första semesterdag, då händer det. Jag ramlar och gör mig illa. Min högra fot stukas svårt och det blir kryckor för mig och sjukskrivning i 3 veckor.
 
Men naturligtvis klarar jag min 50 års fest. En underbar fest tack vare mina älskade döttrar, utan dem har det inte blivit någon fest
 
 
September Månaden förflyter i jobb lunk. Men så plötsligt är det dax för vår familje semester. 1 vecka på Kreta med barnen. Underbart! den 26 september lyfter vi mot Kreta. Efter ca 1 timma på flyget sover vi alla. Så plötsligt vaknar jag av att någon knackar mig på vänstra axeln, jag blir lite irriterad och tror att det är Sara som retas. Men nej, hon sover djupt. Jag ändrar ställning och somnar om, vaknar igen av att någon knackar mig hårt i axeln, men ingen där. Så småningom landar vi, packar upp och ger oss ut för att äta lunch. På vår restaurang får jag ett meddelande om att något hänt hemma...Jag förstår ingenting, men fattar att något inte står rätt till. Jag rusar ut för att ringa min vän och får då reda på att min högra hand, min bästa vän, älskade Fia har somnat in. Chockad och omtumlad tar jag mig upp på hotellet för att ringa min chef och min biträdande chef. Så känns det som om allt rivs upp igen, rädslan att döden fortfarande finns i min närhet, vem blir den näste??
Så småningom orkar jag samla ihop mig och inser att vi befinner oss på den semester vi alla sett fram emot. Fia var naturligtvis den som knackade mig på axeln och jag vet att hon aldrig någonsin skulle förlåta mig om jag bröt semestern med familjen, vi behövde ju verkligen den. 
Vi fortsätter veckan och den blir en fin semester med mycket sightseing, bad och sol
 
 
Oktober så småningom tar semestern slut. Och väl hemma gör jag den jobbigaste dagen i mitt liv. En trasig personal väntar på mig, det blir en oktober fylld av sorg och saknad och begravning. Nu får det väl ändå vara slut på döden runt mig. 
Min första tatuering är på plats, en fin födelsedags gåva
 
Så kom även beskedet från läkare och röntgen, jag har en skada i min nacke, jag har alltså inte inbillat mig värken. På sätt och vis känns det skönt, en del läkare har tydligt visat att jag är dum i huvudet, jag kan inte ha en skada där...och nu visar röntgen bilderna att det finns en skada där. Ja vad säger man? Dax att ta itu med det
 
November  Första dagen i månaden så hämtar vi vår nya familjemedlem. Sigfrid, Sigge, Frans den andre av Bönhamn har anlänt.
 
Ett riktigt litet charmtroll, men...
Den värsta dagen är här, årsdagen av Jims död. En tung dag med mycket tunga och traumatiska minnen. 
Tiden rullar dock på och november är en månad som tack och lov bara försvinner. Förberedelserna är i full gång för julmarknaden
 
December Så blir det julmarknad och återigen samlas inte hela men nästan hela familjen. Hamburgerförsäljning, försäljning av ljus, burkar och drömfångare. Vi hjälps åt Sofie, Sara, Katarina och jag. 
 
Julförberedelserna hoppar vi över i år. Vi åker till Prag för julen, vi hoppar över den helt enkelt. Skönt.
 
 
Nyårsafton firar vi med vår älskade vänner hemma i Bönhamn. Som vanligt klockringning och champagne och en önskan om ett nytt och lyckligt år för alla i familjen, alla vänner och bekanta. Förhoppningen är nu att 2016 ger Lycka och frid
 
 

Limpar i Katthimlen

 
I exakt 18 år och 160 dagar fick jag äran att vara matte till den finaste kissen i hela världen.
Limpar födde den 2/12 1996. Han har varit min ständige följeslagare i vått och torrt.
Flyttade en massa fick han också göra. När han var 10 månader flyttade vi upp på jakthornet i Domsjö. Där nära skogen trivdes han. Varje morgon när jag kom hem från jobbet kom han springande och jamande, följde med hem för att väcka barnen och sedan gå och lägga sig med mig. När vi efter 3 år flyttade ner till själva byn Domsjö protesterade han med att gå hela vägen tillbaka upp till skogen. I flera år fick vi lite nu och då åka tillbaka till vårt gamla område för att hämta honom.
 
Sommrarna som vi tillbringade ute i Bönhamn älskade han. Och det visade han genom att varje år i augusti när det blev dax att flytta hem till stan, rymma. Ett år var han borta i 2 veckor, jag hade i stort sett gett upp, men på min födelsedag låg han i min hamock när Bosse kom ut på morgonen. Då var han hemma 1 vecka och sedan rymde han igen, varje år likadant.  Inte förrän 2007 när vi flyttade ut till Bönhamn fick han lugn och ro. Där trivdes han. Där kunde han under sommartid sitta nere på vägen och låta sig klappas av alla turister som kom och gick.Ibland åkte han moped med husse och ibland fick han åka på någons axel, men med ville han vara.
 På alla mina promenader var han med, som en liten hund, alltid ett par steg framför eller bakom, men med hela tiden. Han älskade när det kom gäster och fick han vara mittpunkten så var det ännu bättre. Blev det inget party hemma kunde han istället gå ner till släktingarnas stuga och hälsa på det spelade inte så stor roll bara han fick vara med.
 
På kvällarna när det var dax för sömn var han först i sängen och där låg han mellan husse och matte. Klappade oss på kinden med sin lilla tass. I soffan hade han hedersplats och satte sig någon på hans plats visade han hur sur han blev.
 
 
Åren har gått alldeles för fort och tillsist blev vår Limpar, Limpedompen, Franseman ja allas våran Frans gammal. Vi såg  att han blev tröttare, började halta lite och nu insåg vi att han måste få vila.  Och idag 150511 fick våran älskade Limpar somna in.

Han somnade in med sin lilla nos intryckt i mitt armveck. Mina tårar rinner oavbrutet, men jag vet att jag fick ge honom en sista kärleks gåva och jag vet att han nu springer omkring i katthimlen och mår så bra igen. Men jag kommer aldrig att glömma min älskade lill pojke.
 

Att du var älskad

Att du inte har lämnat denna jord betydelselös

Du må ha lämnat jordelivet, men i mitt hjärta finns du kvar

För alltid, lilla gubben!

FÖR ALLTID

 

 

Årskrönika 2014

 
<a href="http://www.bloglovin.com/blog/234860/?claim=8cxbu6rjhm9">Follow my blog with Bloglovin</a>
Nyårsafton 2013/14 Dagen gick i sakta lunk. Middag med vänner och tankar till Sofie och Jim som skulle lämma landet för sina drömmars resa. Vaknade upp nyårsdagen med väntande av att få höra från dom, vart var dom och gick allt som det skulle.
Januari förflöt med jobb precis som februari gjorde ända fram till den efterlängtade semestern. Vi startade den i Dubai, 3 dagar i en stad som inte liknar nåt annat jag sett. Vad man än inbillade sig i storlek så var det ändå större, alla shoppingcenters, alla gator, alla stränder och alla hus, helt sjukt. Efter några dagar fortsatte vi resan ner mot Bali. Efter 2 flygbyten och x antal timmar på flygplatser så var vi äntligen framme och även Bali kändes otroligt drömlikt.
Kommer nog aldrig glömma första kvällen när jag står i duschen och hör hur det knackar på dörren och sen hör jag rösten på min äldsta efterlängtade dotter, den känslan var magisk, som jag saknat henne och nu var hon här..
 
 
De sista dagarna i februari tillbringade vi på mopedsäten upp över bergen i Bali. En roadtrip utan dess like, vilka vyer. Men första kvällen på denna roadtrip får jag meddelanden på facebook att vi måste höra av oss hem och naturligtvis grips man av en stark oro, vad har hänt? Wifi upp i bergen fungerade inte bra eller inte alls, så det tog tid att nå Sverige och när jag äntligen får tag i våra anhöriga nås vi av årets första dödsbud. Vår granne, kära lilla tant Astrid hade lämnat oss.
Vi fortsatte vår roadtrip över bergen. Magiska vyer fortsätter. Jims gps slutar fungera och han tar ut riktningen själv och vi följer efter. Lite irriterande men så här i efterhand tacksamma för allt vi fick se som vi annars inte fått se.
 
 
Väl framme i Lovina på kvällen blir Bosse sjuk. Balibelly....inte kul att få på mopedrygg. Värsta sortens magåkomma med hög feber som följd. Vi stannar 2 nätter i Lovina och sista morgonen åker jag, Jim och Sofie ut på havet för att titta på delfinerna, underbart.
Mars månad och de 2 första veckorna tillbringar vi med Sofie och Jim i Seminyak. Väl hemma igen nås jag av dödsbud nr 2 och min älskade Limpar är dålig och haltar hela tiden. I ett samtal med yngsta dottern säger jag med gråten i halsen att det känns som det här kommer bli ett dödens år. 
Sista helgen i mars firar vi Bosses 50 års dag med kalas för vännerna.
April månaden rullar på. Jag mår inte bra, får ibland problem med att andas och tungan känns svullen och ond. Ingen förstår varför, är det nåt som jag inte tål?? Men vad?? Månaden rullar på och det är en riktig vårmånad med frösättning och tillvaratagning av ved.
Maj I början av maj kommer det 3:e dödsbudet. En nära vän, fd kollega och chef somnar helt plötsligt in bara 48 år gammal. Vädret är underbart, blommorna plockas ut redan  i mitten av maj och värmen är magisk.
Mamma blir sjuk och det blir svåra beslut att ta. På jobbet blir det allt mera att göra samtidigt som personalen krymper.
Juni. Börjar månaden med helt underbart väder, sol och värme. Men tyvärr håller inte värmen i sig när vi närmar oss midsommar är det nästan köldgrader på kvällarna. Alla barnen med resp utom Sofie och Jim firar som vanligt midsommar i Bönhamn. En lugn och härlig midsommar den bästa på många många år. Men för övrigt verkar det bara vara jobb och nästan ingen personalstyrka
 
 
Juli Blir den bästa på många många år. En helt underbar värme lägger sig över Sverige och vår nya pool används dagligen. Några dagars ledigt med syster i underbara Holmträsk. suraströmmingar på verandan tillsammans med mamma.
 
Jobb och en och annan festlighet.
Resa till Tallin med bästa Håkan och Karin

Jag blir sjuk, blodtrycket stiger och en massa tårar och en trötthet som inte är av denna värld drabbar mig. Jag känner igen symtomen, sjukskriven en månad. Trött, trött och trött. Kroppen signalerar på en massa olika sätt, svullnad i halsen, känslan av blodproppar i benen (fast det var det inte) fortsatt sjukskriven...
 
Augusti fortsatt sjukskriven, och värmen håller i sig. Firar födelsedagen med min allra bästa svåger. Han fyller nämligen 2 dagar innan mig, precis 20 år emmellan oss. Fina dagar med syster och svåger i början av augusti.
 
En kortare tur med husvagn för att komma ifrån detta turistparadis som Bönhamn är.  Jag bestämmer mig för att ingenting blir bättre av att vara sjukskriven, vill jobba men börjar försiktigt. Dock svårt att ta det lugnt när man är lite av en arbetsnarkoman. Nås även av budet att store bror blivit sämre i sin sjukdom och får nu palitativ vård, känns som om man skickas in i ett väntrum.
 
September Vi tar med oss barn och resp till Mallorca en vecka. Vilken underbar vecka. Underbart väder och underbart sällskap.
 
 
Kommer hem sen med massor av energi och återbruks anda. Tillverkningen av både lampa, öppenspis, burkar och tavlor inför kommande julmarknad
 
Oktober månaden rullar på mycket jobb inför kommande julrusch. Äntligen kommer också beskedet när Sofie och Jim landar på Arlanda, bara 1,5 månad kvar tills vi får kramas. Sista oktober och allhelgona tillbringas i Stockholm för att hjälpa Sara att flytta till en bättre och större lägenhet.
 
November Första november är min glädje stor, jag kan börja nedräkningen för den 1 dec kommer mina hjärtan tillbaka till Sverige. Mycket jobb första veckan. Sen kommer den dag som kommer att bli den absolut värsta dagen i hela mitt liv. 6:e november, en svart dag. Sofie ringer från Sri Lanka med det absolut värsta budet...Jim har avlidit i ett plötsligt hjärtstopp. Orden tar slut, förväntningar, drömmar allt blir svart. Det fjärde dödsbudet under året och det absolut största, värsta. Resten av november månad är svart
 
December Finns inte så mycket att säga om denna månad. Vi håller ihop mycket mer än så är det inte. I mitten av månaden har vi askspridning, ett besök till lilla mamma innan jul. Den 23:e kommer så det sista dödsbudet för 2014, Sven-Erik, store bror har fått somna in. Så skönt för honom men ändå så kommer sorgen. Sorgen över hur hans liv blev, sorgen över den store bror som man upplevt så mycket med. Han var den som lärde Sofie åka skidor, han var den som lärde mig köra bil, han var den som kom med motorcyklen och lät mig åka med på turer. Han var min storebror.
Julen tillbringar vi i Bönhamn med Sara och Sofie. Kattis och Kevin är hemma till mitt i dagen på julafton och under kvällen på julafton händer nåt märkligt. Jag och flickorna går ut och helt plötsligt kommer en stråle innifrån skogen, en vit stråle tornar upp sig, delar sig till tre strålar och det blir ett bländande sken. Under en längre tid bara strålar det. Plötsligt går strålarna ihop till en igen och det hela flyttar sig in mot berget och sakta sakta avtar det. Vi står kvar med tårarna rinnande ner för kinderna och förstår att det hela var en hälsning från våra kära. Pappa, Sven-Erik och Jim. De är nära och de tar hand om varandra.
Nyårsafton tillbringar Bosse och jag ensam hemma. Orken är slut och det är skönt att bara få vara. God mat och klockorna i kapellet till tolvslaget, mer än så behöver det inte vara.
 
Gott nytt år, välkommen 2015. Det året får bli ett lugnt år

Dubai

 
 
 Vilken mäktig stad! Tänk er en jätte fin konstgjord stad där allting är mycket större än det största ni sett.
 
Nä, nu ska jag inte överdriva, även i Dubai finns det sånt som inte alls är speciellt vackert. Vi bodde i en stadsdel som heter Bur Dubai, på en bakgata låg vårt fina hotel. Savoy Park, lägenhets rum med en jätte konstig balkong med utsikt mot en byggarbetsplats .Men det spelar ju ingen roll för jag var inte i Dubai för att sitta på en balkong.
 
På onsdag när vi vaknade hade vi naturligtvis inget handlat för frukost så vi tog en taxi till närmaste shopping center, där intog vi den största frukost jag någonsin haft på ett bord
Det här är bara en bråkdel, sen kom det in bacon, omelett och grönsallad, billigt? Nä inte det minsta.
Efter vår måltid hoppade vi på en hop on hop off buss för att ha chansen att se så mycket som möjligt och kunna stanna där vi tyckte vi ville se mera.
Tänk er att allt detta gröna är uppdrivet i en öken. Det har gått åt massor med tusen och åter tusentals ton med vatten till det och det här är bara en bråkdel av parker.
Vi hoppade på en båt och fick se lite från sjösidan. Inne i hamnområdet så kunde bara väldigt små båtar komma in förr i världen, men idag har de fixat och jobbat så idag går vilka båtar som helst in, det mesta av deras import och export kommer från sjövägen
Dubai som var en fiske och pärl by på 1800 talet har fortfarande en del av det gamla kvar.

I kontrast till det moderna med skyskrapor i alla dess former
Guldsouken
Guld i alla dess former, i flera kvarter i flera hus....mållös blev jag. Där avslutade vi vår runda på onsdag och vår dag slutade vi i en ytterligare konstgjord typ av park  som ligger vid Souk Madinat Jumeirah, en jätte mysig restaurang med namn Toscana, en Italiensk som tom hade vin till maten, för i Dubai blir man inte bortskämd med öl eller vin. Dag nr 2 kommer vid nästa blogg tilfälle, nu ska Bali upplevas

 
 
 

Snart

Snart är det dags för lite semester! Gissa hur skönt det ska bli.
För ett par månader reste min dotter och hennes pojkvän iväg till Bali för studier, och upptäckar världen glädje.  Nu om exakt en vecka åker vi på semester och då beger vi oss dit för att hälsa på.
På vägen dit ska vi göra ett stopp i Dubai och upptäcka lite och det ska ju bli spännande. 3 dagar blir vi i Dubai, kanske lite kort men jag tror det räcker för oss, vi är inga storstads människor och jag tror, bara tror att det vi kommer att uppleva blir nog.
 
Bali där kommer semestern, och det ska bli såå skönt.
Det har varit en jobbig vinter, både för att det just är vinter ( jag är verkligen ingen vintermänniska ) vädret har inte varit kul i år, körmässigt helt enkelt skitjobbigt. Halka var och varannan dag. Ska det vara vinter vill jag ha vintervägar i 10 gradig kyla, inte detta slaskiga, isiga.
Vi har haft tufft med personal i vår butik och det gör ju att man får flyga som en skottspole fram och tillbaka mellan avdelningar för att packa upp och få fram varor, plus det övriga som egentligen ligger på mig som chef.
Men nu är det i alla fall snart dags för semester och det var på tiden säger min kropp.
Jag känner att väggen är alltför nära.
 
Jag hoppas att jag ska kunna skriva lite mera blogg under min semester tid. Jag brukar ju försöka skärpa mig, inte minst för att jag tycker det själv är kul att kunna gå in senare och minnas, titta på bilderna och läsa.
 
Just nu kurerar jag min förkylning och hoppas att jag är piggare inom en vecka så jag kan njuta, både av ön Bali och av Sofie och Jims sällskap. Och som grädde på moset kommer Johan och Ellen också att dyka upp där under tiden vi är där. Och av 4 barn är det väl inte dumt att halva styrkan kan vara på plats eller hur?
 
Så nu fortsätter jag att drömma om vad som händer nästa vecka.
 
Allt gott till er

Änglavakt

Ja, jag hade nog änglavakt idag, känner mig såå tacksam. När jag skulle åka från jobbet kom jag på att jag glömt en del saker som jag behövde. Jag fick gå in igen istället för att åka. Tack vare detta så känns det som att jag klarade mig. Det var ett fruktansvärt jobbigt väder och väglag hem idag. Snön vräkte ner, snöade och blåste samtidigt så att köra med helljus var helt uteslutet, man blev nästan bländad av sig själv om man slog på ljuset. Nej jag fick nöja mig med halvljus och en sikt på bara ett par meter framför bilen. Under nysnön var det en otäck halka.
 
När jag efter efter ca 3 mil kommer in i en kurva i en liten backe får jag möte med en bil, strax efter mötet kommer man ner i en korsning. I den korsningen har en bil åkt rakt över vägen och ner i diket. Efter honom står en stor lastbil. De har hunnit ur bilarna och de mötande bilarna har stannat. Jag ser bilspåren efter bilen som jag precis mötte och inser att detta har precis hänt. Om jag kommit några sekunder tidigare.....Antingen kan jag kört in i honom eller han in i min sida, jag inser att allt kan bara  precis skett. Ett tecken på att änglar finns, vilken tur att jag glömde och var tvungen att springa tillbaka in på jobbet.
Efter korsningen till grannbyn var det helt oplogat och ingen hade kört in till vår by. Tackade min ängel för att  det även sitter nya däck på min bil och inser att det jag tidigare sagt, vikten av nya däck på bilen är sant.
 
 
Nu efter lite snöskottning känns det skönt att få sitta inne i värmen och hoppas, hoppas, hoppas att plogbilen tänker besöka oss i natt, annars blir det nog ännu roligare i morrn. Snövädret verkar ska fortsätta, men så är det ju. Så fort jag blir gräsänka några dagar så blir det oväder, verkar lite överdrivet eller hur, men helt sant. Nu tycker jag att det räcker med vinter, fram till semester tycker jag att det räcker med snö nu, och det räcker med 5-8 minusgrader, det skulle vara en vinter jag kunde stå ut med.
 
Nu blir det soffan och en deckare om Harry Hole, den norske snuten. Gillar ni deckare så ska ni absolut läsa Jo Nesboe, men läs böckerna i kronologisk ordning. Det blir bäst så...

Min egen nyårskrönika

Året som farit har vi nu avslutat med buller och bång. Hade en fantastisk kväll i goa vänners lag. Avverkat första veckan har vi också gjort och en nyårs krönika ska väl egentligen skrivas direkt, men lite tid till eftertanke skadar väl aldrig.
 
Januari månad började med kyla och mycket snö. Sofie gjorde fystest inför polisskolan och tog sig vidare till psyktest. Bra jobbat tycker jag.
 
 
Februari månad innehöll semester och varmare bredgrader. Vi besökte kära Thailand, Khao lak, Kata, Coral Island och Kamala. Väl hemma igen landade vi i Umeå med snöstorm. Det var en kontrast att komma hem till
 
Mars månad innehöll en massa jobb, Bosse i Göteborg och jag här hemma. Problem med luftrören och upptäckt av en tam räv i byn. I slutet av månaden kom alla ungdomarna hem och spred sin glädje
 
 
April månad Då kom värmen och snön nästan rann iväg och bort. Vid valborg fanns ingen snö kvar här. Jobb, jobb, jobb. Bosse söker nytt jobb och gör en intervju i Stockholm och Sara och jag får tillbringa en dag på trädgårdsmässan i Älvsjö

Maj månad var kall och blåsig, jag hade trott att en kall maj skulle ge en varm sommar, men....Sara fick den stora äran att åka till Malmö för att jobba med Eurovision, så otroligt stolt jag var.  Nya tapeter i vardagsrummet och lite ommöblering på övervåningen. Läkar besök och stränga order om att varva ner när mitt blodtryck skjutit i höjden ordentligt på gränsen till stroke varning. Bosse fick nytt jobb och förväntningen på att få ha honom hemma mera ökade
 
Juni månad och ingen värme. Gjorde en lång weekend till Oslo för att träffa Johan. Mycket roligt att se denna vackra stad, men dyrt. under helgen där slår en otrolig smärta till i foten som svullnar upp och ändrar färg. Vc tror att jag var på väg att få en propp och skickar mig till Övik och akuten. Midsommar var som vanligt alla våra barn med respektive hemma, men som sagt kallt .Bosse blir tvungen att jobba runt omkring Västerbotten, men kunde i alla fall vara hemma hela midsommaren
 
Juli månad och fortfarande väldigt kyligt på kvällarna .Ett par dagar med syster på barndomsgården Besök av gammal och kär vän. Min gamla svägerska kom förbi och bjöd på nostalgi och värme. Bosse fortfarande uppe i lappmarken på jobb. Fortfarande problem med foten men jobbar på så mycket jag kan och naturligtvis Åsele marknaden, den missar vi ju inte och några dagars ledighet med båtturer och klippor

Augusti månad tar vi oss lite ledigt och åker till Stockholm för att fira min födelsedag. Härlig middag med tjejerna och deras pojkvänner och min syster och svåger, en helt underbar kväll var det och lite skärgårdsmys blev det också. Surströmmings skiva och fina dagar men fortfarande väldigt kyliga kvällar
 
 
 
September månad. Norrköping och ledarforum, Besök av flickorna mina och i slutet av månaden en veckas ledighet i Bodrum, Turkiet. Bygget på huset fortskrider och det blir så himla fint.
 

Oktober månad är vi på plats i Bodrum och sen väl hemma igen fortsätter jobbandet. I den senare delen åker jag upp till mor och den dagen kommer så snön och vägen tillbaka är riktigt hal, det var den första halkan.
 
 
November månad känns som den både startade och slutade samtidigt, Det var en månad som gick så otroligt fort. Middag med goa vänner, fram med all jul på jobbet och första advent. Men ingen snö, bara blött och mörkt och halt.
 
December månad blir ingen vit december. Men så plötsligt till vår jul marknad kommer snön, hela helgen den andra advent ligger snön och det är ljust och fint, men dagen efter regnar det bort alltihopa. Halt, halt och halt, regn i plusgrader och underkylt. Helgen före jul kommer mina hjärtan hem för att fira en tidig jul med oss, själva julen firar vi på tu man hand. Helgen efter drar vi till Stockholm för att hämta hem min svarta madam ( min bil )och säga adjö till Sofie som åker till Bali för plugg och resa. 1 år har hon och Jim tänkt vara borta *suck*, Nyårsafton firar vi med goda vänner. Spöregn och blåst och halka.
 
Det var året 2013 nu är vi inne i ett nytt år och kanske, kanske att det med det nya året kan komma lite snö. En och en halv månad kvar och sen ska vi ha semester. Åker till Sofie i Bali via Dubai, New Dehli och Singapore. Det känns som om det är en resa som varit värd att vänta på
 
Gott Nytt år
 

Gott Nytt år

 GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla. Än är det några timmar kvar på det gamla året men jag ska strax bege mig till goda vänner för att fira in året.
Brukar alltid skriva min egen nyårs krönika och det tänker jag göra i år också men inte idag får bli i morgon.
Nu vill jag bara önska er alla ett gott avslut på året

God Jul

Julen är här, Mitt vackra vita vinterland, bjällerklang, ja det är några av de julsånger som ger mig vibbar. Nostalgi har jag ju talat om förr. I år befinner sig julkänslan någon annanstans än i Bönhamn.
När jag var liten så följde jag Alltid med min Far och min Bror ut för att tända alla de machaller som Far och Bror gjort under dagen. Det var machaller uppför hela vägen till grannen, hela gården lös av machaller. I kväll när jag tänkte tända några så gick min tanke till min Far och min bror, saknaden är stor.
 
Det blev inga machaller hos oss i år. Det stormar ute och spöregnar så att ens försöka skulle vara dumt, men jag vill bjuda på en gammal youtube rulle jag gjorde för några år sedan. En film full av nostalgi.
 
 
 
 
God jul till er Alla
 
 
 

Dan före dan, före dan

Jag lovade ju att jag skulle visa lite kort och skriva lite blogg om vår fina julmarknad. Tyvärr har jag inte fått tag i nåra foton ännu. Jag var ju upptagen med att sälja hamburgare hela dagen så min kamera hade fått ledigt, så tyvärr får jag återkomma till den biten senare.
 
Förra helgen firade vi julafton här hemma. Alla barnen utom Johan var på plats och det var såå mysigt att få ha dem alla här. Nu drar det ju ihop sig till den "riktiga" julen, men tyvärr så måste jag säga att någon julstämning infinner sig då inte. Men när det är 4 plusgrader och spöregn ute så... .Jag har idag försökt, jag har julstädat, tagit in granen, spelat Lars Vegas jul precis som sig bör, men icke,  inte någon stämning alls. Kanske det beror på att jag vet att mina tjejer inte kommer att vara på plats.
Vi har sagt att vi ska göra det absolut mysigaste hela helgen. Mycket bra tv, bra böcker och god mat. Vi kommer säkert ha det jätte mysigt men visst känns det lite konstigt att fira jul bara vi.
När jag var liten var det vanligt att vi firade jul med mina kusiner, vi kunde vara upp emot 20 st,  julotta på juldagsmorgon, mycket snö och kallt. Så att vara bara 2 i plusgrader och regn ger inte mycket....
 
Nåja nästa år blir det bättre, då hoppas jag verkligen att de kommer hit o firar jul med oss.
 
Ser fram emot att på fredag åka ner till Stockholm. Ska ner dit främst för att krama om Sofie och Jim som nu ger sig ut på sitt stora äventyr. De ska åka till Bali för att plugga, surfa och upptäcka världen. 1 år har de planerat, sen hoppas ju jag att de kommer hem mycket tidigare... I slutet av februari åker vi på semester och planen är ju att besöka dem på Bali då.
 
Jag tänker inte önska er en god jul nu, för jag ska faktiskt skriva en blogg till innan jul det har jag bestämt
 
 
 

Innan

Innan det här vädret kom så ville man ha lite vitt på backen, det vill jag egentligen fortfarande. Det blir ju ljusare och det blir lättare att köra med vinterväg. Men nu får det ge sig. Skotta är det värsta jag vet och med den storm som varit i södra Sverige så vet jag att min B kommer att åka iväg för att hjälpa alla i Sverige att få tillbaka sina telefoner. Det betyder att det blir jag som måste skotta, som tur är har vi inte så mycket men det är därför bla som jag tycker att nu får det ge sig med att snöa. Roligare kan man ha en em efter jobbet.
 
Så här till vår julmarknad var det ju perfekt att det kom nu. För vad blir mysigare på vår julmarknad än med lite snö också. Tänk er bilden av vår lilla by, alla sjöbodar som är öppna för olika alster, facklor och marschaller genom hela byn, knallar som står med sina bord genom nästan hela byn (över 50 st anmälda) och små eldar som brinner lite överallt. Tomten som kommer med godis till alla barna...Det kommer att bli en kanon dag, bara det ville sluta blåsa också.
 
Efter i morgon ska jag sätta in bilder på vår marknad så ni själva får se. Förra året var det någon som beskrev det som att komma in i en av Astrid Lindgrens julböcker och någon hade sagt nu att varför ska man till Jamtli i Östersund när man kan åka till Bönhamn, och det mina vänner är ett himla fint betyg.
 
Jag ska sälja hamburgare, för efter flera år på Norra grillen i Övik så vet jag att jag kan det, så ingen ska behöva vara hungrig. Hela byn är pyntad och fin, bara det ville sluta blåsa.
 
För övrigt i livet rullar det på. Mycket att göra är det ju nu på jobbet så här innan jul. Erikshjälpen blev enl undersökningar landets ledande second hand kedja och det är jag ju otroligt stolt över. Och det vill man ju leva upp till men det medför ju även en massa jobb. Folk har lärt sig efter dessa 4 år att vår butik innehåller hela tiden nya varor, rent och fräscht och lätt att hitta, ingen gammal lump och ingen loppis utan en second hand butik. Det har jag hela tiden varit väldigt noga med att lära ut skillnaden på en second hand butik och en loppis.
 
Alla röda dagar har vi ju stängt, men alla svarta dagar är arb dagar. I år kommer jag att jobba hela helgerna.
Alla våra 4 barn kommer att fira jul med jobb, respektive eller sin andre förälder, så det känns väl inte som någonting att fira i år. Tror det är första gången som vi blir helt ensamma, känns ju lite jobbigt. Hoppas att det är mycket på tv och det finns ju alltid bra böcker att läsa, men jag gruvar mig lite, kommer ju att sakna töserna alldeles hemskt. Men ingen idé att sitta här o böla över det nu, ser istället fram mot nästa jul för då hoppas jag att läget är tvärtom att alla är hos oss och att min Sofie är hemma igen efter sin världs resa.
 
Nu är det nog dags att sätta igång med förberedelserna annars kanske det inte blir någon marknad .......
 
Ni kommer väl ???

Funderingar

Vad känns lättare än att konstatera att det äntligen är helg?  Det har varit en vidrig vecka.  Say no more säger en del av mig, men jag kan säga så mycket som att vissa människor saknar man i sitt liv, och ibland finns det inget som kan göra den smärtan lättare. Ingenting som man kan säga eller förklara, varför saker o ting blir som det blir eller vems fel det egentligen är..spelar det någon roll egentligen? Nej det gör det inte men när saker blir uppbyggda på förtal och lögner då blir så mycket fel. Ok en del av er vet vad jag menar och en del av er förstår inte, så får det vara i detta inlägg, jag kommer inte att säga mera. Men veckan har varit jobbig.
 
Men nu är det äntligen Helg!!
Det är höst i  Bönhamn nu, vinter egentligen men snön lyser med sin frånvaro. Det är kan jag känna på gott o ont. Gott för att jag hatar att skotta, men ont för att det blir ju så mycket ljusare och finare med snö och vitt.
 
I veckan som varit har jag skattat mig lycklig för att min dotter inte är i Asien just nu utan "bara" i Marocco. Förra året åkte hon till Filippinerna och hade underbara dagar. Idag är det inte så underbart i Filippinerna. Just såna saker påminner mig om hur skört livet är, när det är dags då är det dags..då spelar det ingen roll vart vi befinner oss, men jag kan förstå alla anhörigas förtvivlan när man vet att det hänt och oron över vart mina anhöriga är.
Alla barn som där nere mister sina anhöriga, utan att förstå kanske. Livet är inte rättvist, men vem har sagt att det ska vara det?
Det känns för mig skönt att kunna säga att på lördag gör vi vår andra insats för Filippinerna, våra 55 butiker skänker sina dagskassor till katastrofen, det är vid såna tillfällen man känner att man verkligen bidrar till att försöka göra världen bättre. Vad betyder det då att det finns en infekterad ådra  i släkten? Det finns de som har det 100 ggr värre än vad vi har det.
 
Nu ska jag krama kudden och försöka ta igen energi som försvunnit under veckan. Önskar er en helt underbar helg och glöm för allt i världen att vara rädda om varandra. Det finns ingen som vet när tiden är räknad
 
 

Skitsnack

Skitsnack i olika former har alltid funnits i världen. Men någonstans trodde väl jag att när man kommer upp i vår ålder så försvinner det där elaka, men så är inte fallet har jag fått lära mig. När man sen försöker ta avstånd från människor som håller på och ändå blir attackerad av deras elaka tungor och osanningar då undrar jag vart världen är på väg.
 
Idag blev jag så arg, och jag tackar gud att mitt förra dåliga tålamod och mitt spontana sätt att  säga vad jag tycker har fått prövas så många ggr att jag lärt mig att, ibland tjänar det inget till. Jag vänder andra kinden till och sväljer. Men helst av allt skulle jag vilja......men det är förmodligen det människan i fråga vill att jag ska göra, så jag gör det inte. Men här inne kan jag ju skriva av mig lite ilska.
Att bli beskylld för att vända ryggen till, fast man inte gjort det, att bli beskylld för en massa annat också som inte stämmer det är orättvist och fult. Och jag har sagt det igen och jag tänker fortsätta att säga det. Vill man att ett förhållande ska fungera då måste båda parter hjälpas åt, och kommunikation är jätte viktigt.
 
Nåja nu känns det bättre. Här ute i skärgården rullar livet sin gilla gång. Vi förbereder just nu byn för vår nya tradition, julmarknad. Förra året hade vi vår första julmarknad och det blev succé, i år känns det som om det kommer att bli större och naturligtvis bättre. Handel i sjöbodar, stånd efter vägen, jultomten som kommer och massa annat kul. Har ni vägarna förbi så missa inte julmarknaden i Bönhamn.
 
I morgon är det måndag igen, nya friska tag för en julmarknad som är i full gång

Tiden går

Tänk hur fort tiden går, veckorna praktiskt taget bara flyger iväg. Nyss var det varmt och sommar och nu bara öser regnet ner i hösten som anlänt.
 
Under de sista veckorna som flugit iväg har jag hunnit med både Norrköping och Åsele. 2 olika orter på långt avstånd.
I Norrköping var jag på vad vi kallar för ledarforum. Kort sagt en träff för alla butikschefer runt om Sverige. Roligt att träffas en gång om året och även ganska nyttigt, nyttig information som vi kan behöva.
 
Veckan efter fick mina barndomstrakter besök av mig. Ett nyttigt och lite jobbigt besök hos min mor i Åsele, vemod och nostalgi. Vi hade en trevlig dag tillsammans min mor och jag. Lite fika på kronans blommiga café och höststäd på min fars grav. Sen hoppas jag naturligtvis att hon kommer ihåg att jag varit där, men tyvärr så går det alltför fort nu.
 Och sen besök av mina hjärtan från Stockholm, Sofie och Sara har gjort oss ett besök i helgen, som alltid lika roligt och trevligt att ha ungarna i huset.
De kom i fredags kväll och i dag när de åkte blev det som vanligt tyst och tomt, vi får se när vi ses igen.
 
Vi planerar som bäst för lite ledighet. Vart det blir vet vi i dagsläget inte men till helgen går vi på ledighet en vecka och då måste vi bort.  Måste för att det just nu känns att vi måste få vara lediga tillsammans och det är lite svårt i ett hus där det alltid renoveras och fixas, det finns ju alltid nåt att göra. Det är ju kul o renovera tycker vi, men även kroppen behöver sitt.
 
Nu efter en ledig dag ska jag dra mig tillbaka. Har åkt på en fin förkylning och med den kom även trötthet och svårt att sova på nätterna så nu är jag ganska trött och sängen ropar högt på mig. I morgon är en annan dag, en dag med öppen butik och alltså kunder och mycket att göra, kul men lite jobbigt när man har en förkylning i kroppen.
 
Sussilull allihopa där ute.
 

Va händer?

Har tillbringat ett par dagar i ett soligt Norrköping. Vi har varit där på konferens så mycket sol har jag väl inte fått se men ibland har jag känt av den.
Det blir alltid så intensiva dagar så när man väl är hemma igen är jag fullständigt däckad första dagen.  I år har vi pratat om miljön och vad vi kan göra och det finns mycket att göra den saken är glasklar. Ändå så kan jag ju säga att privat är ju inte jag någon som sorterar och bara handlar kravmärkt. Min inställning är egentligen att köpa kravmärkt skulle jag nog kunna tänka mig, men då får de sänka priserna på sånt och allt som är miljövänligt för det är ganska mycket dyrare många ggr. Ta bara avfettningsmedel, ska man använda miljövänligt så måste man ju ta dubbelt så mycket än om man använder vanligt...
 

Men vi pratade i o för sig om textilier, tänk er att 70% av alla textilier vi i världen inte längre vill ha hamnar på ett sopberg. Ett sopberg som bara blir större o större. Tänk om i alla fall en del av de där 70% kunde hamna hos second hand som försöker göra nytta, typ hos oss....

Hm har nu börjat med att erbjuda 50 kr för inlämnade kläder, och det är nog bra tänkt. Men för de där 50 kr köps ju nya kläder, och de där nya kläderna kommer ju en dag de också att kanske slängas, det känns som ett moment 22. Hm kommer ju inte heller att börja med second hand, utan vad de är ute efter är att i forskning kolla om de kan återanvända fibrer till bättre fibrer, kan ju vara intressant. Några intressanta tankar...

 Väl hemma igen ser jag att det hänt grejer. Bosse som håller på att bygga en farstukvist har vidgat sina vyer och håller nu på att brädfodra hela sidan. Projekt farstukvist har vuxit

Oj oj vart ska det sluta kan man undra..
 
Och min lilla trasselsudd hon har också varit på äventyr medan matte varit bortrest. Det äventyret har slutat med 2 st fästingar och en vansinnigt trött katt som inte ens lyfter på ögonlocken när jag plockar bort dessa otäckingar.
 
 
I morgon är jag dock tillbaka i butiken och jag har en känsla av att det är en dämpad arbetsplats i morgon. Min fina vän och vänstra hand fick idag en liten hjärtinfarkt. Ett bevis på hur otroligt fort allt kan förändras. Jag tar det på största allvar både fysiskt och psykiskt. Som chef undrar man ju om jag kunnat förhindra det på nåt sätt, kanske inte, det fysiska hos en annan person rår jag nog inte över och för min egen del kanske jag ska ta lärdom av detta och jobba på ett annat sätt, ett lite lugnare, kanske tänka lite mera på min egen hälsa.

 
Nu ska jag hoppa in i duschen för att sen kunna sitta  godan ro och titta på äckliga serier, tex Gla
 
 
 

 

 

 
 

 

 

 

 

 


sommaren i sammanfattning

Det har varit en konstig sommar tycker jag. Konstig på det viset att det har inte varit någon nämnvärd ledighet att prata om. Det är ju naturligtvis självvalt men det blev så eftersom vi värdesätter vintersemestern så mycket. Totalt har jag haft 3 veckor som spridda skurar och där emellan har det varit vansinnigt mycket jobb. Våra barn har heller inte varit hemma så mycket och det är väl det som känns mest tråkigt.
 
Så vad har jag då gjort? Ett par dygn med min syster på barndomsgården, det var nog det mest underbara. Numera ses vi sällan och just därför värdesätter jag den tiden så otroligt.
Under en vecka i juli var Bosse och jag ledig i ett underbart väder. Då blev det både båtturer och underbara dagar ute bland klipporna i vår skärgård, just den biten av sommaren är det bästa jag vet.
Första veckan i augusti var vi till Stockholm några dagar, träffar med mina barn och syster, och lite flanerande, en tur ut till fjärderholmarna. Helt underbart, Stockholm är en underbar sommarstad.
Många vänner har hälsat på ute hos oss i sommar och även valt att stanna över natten och det är ju så vansinnigt roligt så visst är det mycket skoj som har hänt under sommaren också. Gamla kontakter som har återknutits.
 
Nu är säsongen slut känns det som. Alla är tillbaka på jobben och så även i min butik. Alt rullar på som det ska vara.
Denna helg har varit fylld med fest, surströmmingsskiva, och bästa vännerna på besök. Helt underbart!
 
Vad som väntar nu under hösten är inte heller helt fel. Ledarforum i Norrköping, jobb men det kan ju vara kul i alla fall. Ev blir det efter dom dagarna lite ledighet sammanknippat med sol och värme, vi får se. Nu tänkte jag ta lite ledighet i soffan med en god bok, det är också sånt som uppskattas.
 

Gammal vän

Hade en kanon kväll i går. Jag har så länge gått o känt mig lite nostalgisk till och från. Tog väl extra fart när jag var uppe på min barndomsgård. 
I går fick jag så besök av en vän som jag inte träffat på väldigt många år. Min fd svägerska Lena. Så otroligt roligt det var och vilka minnen som kom upp. 
Vi kunde prata om min bror som sen många år är väldigt sjuk. Han var bara 18 när han träffade Lena men jag kan nog säga att de hade mycket roligt tillsammans och vi som var i hans närhet fick även vi ha mycket roligt med honom och henne. 
Skidstunder i Solbergsbacken, fisketurer på sjön, fester många fina stunder helt enkelt. 
 
Jag tycker om raka och ärliga människor och precis en sån är min fd svägerska, tack för att du kom och förgyllde min kväll.
 
Idag vaknar jag upp till ett Bönhamn som känns grått och trist. I går kväll kom regnet och den lilla åska vi kunde höra tog tydligen den lilla värme vi hade med sig, hoppas den kommer igen snart. 
 
Nu ska jag plocka fram slipmaskin för att renovera en gammal sliten utemöbel, som sen ska oljas och målas. Man kan ju inte sitta still en hel dag

Puls

Sitter och tittar ut på ett regnigt Bönhamn. Funderar fram och tillbaka och tycker det är märkligt att den sommar som man går och väntar på under en hel vinter går så otroligt fort. Vi har redan kommit in i juli och snart kan vi dessutom säga "i mitten av juli". 
Vi jobbar på. På mitt jobb har vi ju högsäsong nu och väldigt mycket att göra, och eftersom B har nytt jobb så väntar vi med vår semester. Det är ju i ochför sig inget ovanligt, vi brukar ju göra så. Det är skönt med lite semester och sol när vi kommit in i januari/februari också.
 
I veckan som var tillbringade jag ett par dagar med min syster i vårt gamla barndomshem i Holmträsk. Det är så skönt att vara ensam med henne där. Det är en sån lugn och skön atmosfär, lugn puls. Här hemma är det väldigt hög puls just nu. Turister kommer och går, folk runt omkring hela tiden, de kommer upp i trädgården för att fota, fota utsikt och fota blommorna. På jobbet har vi som sagt högsäsong och där är pulsen på 100% hela tiden, så de få timmarna däruppe var såå sköna. 
 
Min inflamation i foten verkar ha kommit tillbaka. Det var bra så länge jag åt voltaren men nu när kuren tog slut tog det bara 2 dagar så är samma smärta tillbaka igen. Det gör ohyggligt ont ibland och det är svårt att hålla sig stilla nu när trycket är som störst, dessutom har vi bara betong golv på jobbet och det är ju väldigt stora ytor så det blir en massa steg varje dag, vet inte hur jag ska göra men det känns som om VC får sig ett besök igen, de borde vara ganska trött på mig vid det här laget. Nåja, nåt måste de hjälpa mig med, jag ska jag hålla hela sommaren är det tänkt.
 
Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa en bra bok. Ligga och lyssna på regnet samtidigt, känns som en ren lyx så här på tisdag kväll.
 
 

Grattis älskade pappa

  • Grattis pappa, jag hoppas du har det bra där i himlen där du nu bor. Jag saknar dig fortfarande så otroligt mycket.  
  • Här händer saker varje dag. Saker som många ggr skulle göra dig stolt över de dina, men tyvärr även saker som skulle göra dig mycket mycket bekymmrad.
  •  
Tack för de tecken du skickar mig för att visa att du finns i min närhet.  Under hela  förmiddagen har det varit mulet o grått men nu när vi bestämt att vi ska gå ner till bryggan för att känna närheten till dig, ja då kommer du med solen.
Tack och grattis älskade Far

Midsommar i bilder

Sofie och Jim några dagar före midsommar. Testar cykeln ute bland klipporna
Även Limpar med titeln "Frans den förste av Bönhamn" fick också vara med
Saras fina hår ros i Sofies hår
 
 
Underbara Midsommar. Oavsett vad, verkar det vara den helg på året nära alla är hemma samtidigt och det är helt enkelt ljuvligt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0