I Mitt Sinne

2009 började som ett alltför kyligt år. Bosse och jag hade ätit en god middag och som vanligt vandrade vi upp till vårt lilla kapell till tolvslaget. Kändes lite konstigt för där var vi bara vi. Varje år brukar byborna samlas där för vår egen klockringning men till året 2009 var det bara Bosse och jag. Men vi ringde i klockan och skålade i champagne och det var fruktansvärt kallt.

Under januari månad började vi renoveringen på övervåningen. Det gamla köket uppe skulle rivas ut. Vi visste inte riktigt vad det skulle bli för rum men som många vet slutade inte renoveringen förrän många månader senare pga av vissa saker. Bla rådade Bosse ut för ett alltför högt blodtryck där han fick starka ordrar från doktorn att verkligen ta det lugnt.

Vintern höll i sig under hela februari. Mycket snö och kalla grader en riktig vinter. Mitt pendlande mellan Övik och Bönhamn höll på suga musten ur mig. Jag var ganska trött på att leva i kappsäck men tyckte ju att jag hade ju ialla fall ett jobb och för mig är det jätte viktigt. När det sen kom ut några tjänster i Kramfors så sökte jag och tänkte som så att man kan ju inte få mer än ett nej.  I mars skulle jag följa med Sara till Östersund för ett besök hos en kinesisk läkare som kunde hjälpa henne med hennes svåra allergi och astman.
Dagarna innan hade jag fått ett telefonsamtal från en på Erikshjälpen om att de ville träffa mig för en anställnings intervju, kändes mycket spännande. Så på väg upp till Östersund stannade jag till i Kramfors och lät mig intervjuas.
För övrigt gick även saras behandling lysande och under våren kände hon inte av någon nämnvärd pollen. Hon som alltid haft det så jobbigt med den. Även astman blev så pass bra så hon kunde sluta med astma medicineringen.  Allergin mot katterna sitter tyvärr kvar, men det blir nog 2010:s grej.

I mars började det hända grejer.  Efter ett samtal från ett annat företag i sandö om ytterligare en intervju började jag känna ett himla bra självförtoende.  Inte ofta man söker 3 jobb och får komma på 2 intervjuer. '
Erikshjälpen hörde så av sig igen, jag får reda på att av över 100 sökande har dom från början plockat ut 10 st och från de 10 sparas det 3 st och jag är en av dem. Fatta vilken lycka att kommit så långt.  Jag åkte ner till Timrå för sista intervjuen och dagen efteråt ringde min nuvarande chef och erbjöd mig jobbet som butiksansvarig i Kramfors. 

Det var med många olika känslor som jag samma dag sa upp mig på Örntaxi. Efter så många år på det företaget var det alltså en epok som tog slut. Att lämna alla underbara arbetskamrater både på växeln och utav chaufförerna.  Jag saknar dem fortfarande väldigt mycket och åker alltid in för att säga hej när jag befinner mig i Övik.

Har under månaderna som gått träffat många som sökte min tjänst och ibland kan jag ställa mig frågan, hur kunde jag få jobbet?? Och jag tror att, min utbildning inom marknadsföring naturligtvis spelat en liten roll, men det viktigaste var nog mitt ursprung från den kristna sidan. Erikshjälpen är ju en kristen organisation och jag är ju trots allt uppvuxen i ett kristet hem och har många av de livsvärderingarna kvar.

Jag fanns på plats i Kramfors den 1 april och började sakta bygga upp det som idag står som lager och butik. Till min direkta hjälp hade jag en tjej som jobbar inom omsorgen och hennes tre brukare (vårdtagare) efter ca 2 veckor fick jag av kommunen 4 heltider som skulle jobba på lönebidrag. Eftersom månaderna gått har det kommit flera, en del arbetsprövar, en del praktiserar för försörjningsstöd och en del har fått lönebidrag. Sammanlagt är det nu 30 st som jobbar på Erikshjälpen.
Det har ju inte alltid varit helt lätt, att gå från 5 anställda till 30 på mindre än ett halv år det kan vara mycket turbulent.
Våren gick med en rasande fart, känns som om jag missade den fullständigt. Naturligtvis kom den men jag hade så fullt upp med att bygga upp Erikshjälpen i Kramfors att jag inte hann med.
I maj så kändes det som en försmak av sommaren, det var varmt och all snö var verkligen borta. Jag brukar ju alltid gå an med mina blommor denna tiden men iår så ville inte tiden riktigt räcka till och fröer och lökar blev bortprioriterade.

I juni blev det så bråda dagar. Butiken skulle öppnas den 27:e och veckorna innan var det jobb istort sett dygnet runt. Tidiga mornar och sena kvällar men den 27:e var allt verkligen klart och vi kunde slå upp portarna. Det var en helt otrolig känsla att stå där o se alla människor som kom till invigningen, underbart. Trodde då att så mycket framför dörren vid öppning det var nog en tillfällighet. Men det är en tillfällighet som hållit i sig. Vi kallas numera för Kramfors lilla Ullared, hihihi.

Någon semester blev det inte i sommar. Lång helger fick vi semestra. I början av Juli åkte vi upp till Piteå på Sveriges största beach party. Nåt speciellt semesterväder var det dock inte kalla vindar och regn.

Så gick sommaren sin stilla gång. Jobbade istort sett varje dag utom söndagar. I början av augusti tog jag mig ledigt tre dagar och då var det faktiskt ett underbart väder, så då blev det lite sol och bad.


September och oktober gick de månaderna med, mest regn och rusk. I november kom så den dag jag sett fram mot under den tid som man varit som mest trött. Vår efterlängtade resa till Thailand.  2 underbara veckor och med fulladdat batteri hemma igen sitter vi redan och drömmer om nästa resa.  Det får nog bli en vecka nu i vår också, en sista minuten någonstans i värmen.


Julen har varit helt underbar i år. Lugn och ro precis som det ska vara. Helgen innan jul kom den fruktansvärda kylan. När vi den helgen åkte upp till Åsele för att träffa lilla mamma var det 25 grader kallt. Under vägen upp och under natten steg temperaturen, tack o lov.
På julafton var alla barnen hemma, vi firade en underbar julafton tillsammans alla sex och det var nästan som förr i världen. På juldagen åkte alla ungarna, men vad gör väl det när man haft det så fint tillsammans före.

Nu är det så alltså dax att byta år igen. Tiden går alltför fort. Jag hoppas och tror att det nya året kommer att bli minst lika fint som 2009 har varit. Känner mig full av tillförsikt. Ikväll åker vi till våra goa vänner på nyårsmiddag, ska bli kanon trevligt och I morgon är en ny dag och ett nytt år.


Önskar er alla ett mycket Gott Nytt År!!

Den här dagen började inte speciellt bra. Bilen startar inte när jag ska iväg. Bosse hade redan åkt och kvar stod jag. Himla irriterande, jag blir så less på sånt här. Temeperaturen har ju åkt berg o dalbana hela helgen, men motorvärmaren hade varit på en timme innan jag skulle iväg men vad hjälpte det?  Så himla handlingsförlamad man blir som kvinna. Det retar mig till vansinne att jag inte fixar vissa saker, måste nog ta en kurs i bilmek.

Jag fick helt enkelt gå in o värma mig en stund innan jag kunde gå ut och försöka igen. Naturligtvis var jag lat på onsdag em när jag kom hem så jag hade kört upp bilen i stället för att backa så dessutom var det svårt att komma åt den för starthjälp också *suck* Efter en halvtimma startade den dock och jag kunde ge mig iväg, men va irriterande att starta dagen på det viset, speciellt när man vet att man har mycket att göra.

I dag har vi inventerat butiken och fyllt på varor så i morgon är det bara att välkomna alla kunder igen.

Väl hemma hade Sofie planerat maten och bjöd på spagetti carbonara, så skönt att komma hem och slippa det där med matlagning.

3 dagar kvar av detta gamla år och man kan undra vad det nya året har för hemligheter. Kan det verkligen bli bättre än detta varit? Måste snart sätta mig ner för att göra min egen årskrönika,det har hänt mycket.
Tänk vad tiden går fort, måste ta till vara på det.

Ha en bra kväll allihopa där ute i cybern

Har aldrig tidigare sett så mycket snö i Bönhamn. Vi brukar ju vara ganska förskonade men nu är det verkligen vinter ända ut i skärgården.

På juldagen började det storma. Och i går på annandagen blåste det så det gick inte att vara ute överhuvudtaget.


På kvällssidan kom snön, och som det vräkte ner sen. I morse när vi vaknade och tittade ut fick man nästan en chock.  Jag har aldrig varit med om att det varit så mycket snö i Bönhamn, och jag har ju i allafall varit här i 10 år.





Min bil eller kanske en igloo??



Är det verkligen där vi brukar sitta o mysa på sommarkvällarna??

Nu tänker jag tillbringa sista lediga dagen i soffan med en god bok, godis och ev nån bra film så småningom. En riktigt lat dag får det bli.

Glömde fullständigt bort kameran i år!! Så några bilder blir det inte, men om vår underbart lugna och mysiga jul ska jag väl kunna berätta i ord.

Börjar varje julafton med tomtegröt. I år kom Sara på den ljusa idéen att den som får mandeln i år får en liten julklapp. Nu var det ju så att alla inte hört/fattat att det var så. Robban råkade få mandeln i grötsleven men ville inte bli gift så han byte det han hade på sleven mot en ny slev heheh...Johan var den som fick mandeln men tyvärr var det ingen vinst på trisslotterna som låg i paketet.

Jag hade för omväxlingsskull planerat in i minsta detalj i år, så allt var klart på onsdag kväll när alla kom hem. Det bidrog ju till att det blev så mycket lugnare för min del på självaste julafton. Lullade omkring, tog en promenad, tog ett bad och sedan lite kalle på det.

Gott julbord som vi satt runt ganska länge och sen var det ju dax för Karl-Bertil Johnssons jul. Det är nåt som vi aldrig missar, ingen Karl-Bertil = ingen jul.

julklappar och lite spel. Sen visar det sig att havsluften gjort sitt med våra ungdommar så de till slut bara sitter och gäspar. Havsluften är fantastisk, kanske vore nåt för människor med sömnproblem hihiih..

Vi har haft en underbart lugn och skön julafton, precis som den ska vara. Nu ska jag och Bosse fortsätta julen själva, men det blir nog precis lika mysigt. Eventuellt kommer Sofie tillbaka till oss i morgon, här kan hon finna lugn och ro för sitt pluggande. Och jag tycker det är fantastiskt att få ha henne hemma, det händer ju alltför sällan numera.

Hoppas även ni som läser mitt skrivande fortsätter med en lugn och trevlig helg.

Javisst då var vi där då. Jul stämningen är det väl lite siså där med, men.. En vit jul fick vi iallafall.



Och en god jul önskar jag er alla.

Tror kanske många att jag gjort, men det har jag inte, det är bara det att det nu före jul är jätte mycket att göra både på jobbet och hemma.

Har ju försökt sedan jag kom hem att få lite julkänsla, den har inte velat infinna sig i år men jag jobbar sten hårt på det.
I går var jag ledig och tillbringade dagen i Övik för att julhandla och återigen söka efter lite julstämning.  Nä jag får nog vara utan den iår.  Kämpar stenhårt här hemma för att se till att allting verkligen ska vara klart tills ungarna kommer hem dagen före julafton.

I går med Sara så sa jag att min önskan var att i år verkligen vara klar med allt så att vi kan vara lediga tillsammans, hon tittade på mig, log och sa att det trodde hon inte på, det skulle inte lyckas för det hade hon hört förr. Så nu är ju min önskan ännu mera att verkligen kunna komma hem från jobbet den 23:e och bara sätta sig ner o vara ledig. Hoppas det fungerar.

Har faktiskt funderat över en sak.  I morse på mixmegapol talade de om en undersökning ang jul. De hade kollat och kommit fram till att det är  95% av kvinnorna som städar och fixar jul. Inte undra på att många kvinnor somnar framför tv:n efter julmiddagen.
Kommer så väl ihåg min egen mors fixande inför jul. Hon gjorde ost, messmör, det bakades tunnbröd, lutfisk, ja precis allt och så har jag en känsla av att det varit i alla tider.  Kommer så väl ihåg de såp skurade golven (alltså lukten)
Nä nu sitter jag ju här och blir tårögd och kommer på mig själv med att längta tillbaka till jular som tyvärr inte längre finns.

Jag hoppas, hoppas  att det någon gång ska gå att ordna så att vi alla, vi som finns kvar, ska kunna fira jul en gång till på gården.


Drömma tillbaka, gråta en skvätt och fortsätta minnas. Många underbara barndoms jular. Så lyckliga vi kan känna oss som fått ha såna jular. Jag hoppas att jag en dag kan ge mina barnbarn de jular som mina föräldrar gett mig och mina barn.

I morgon åker jag upp till mamma för att fira en lite tidig jul med henne. Kanske jag hos henne och i mina barndoms trakter kan finna lite julstämning

Ja det har väl blivit mycket sådant ett tag. Men tyvärr, jag är ledsen, kommer nog att återkomma till vår resa och Thailand ända tills jag kommer dit igen *skratt*

När jag var barn bodde det en kille i vår by som flyttade iväg, och varje gång han kom hem så pratade han jämt om sin nya hemvist och talade om hur mycket han längtade dit. Jag vet det blir tjatigt, men som sagt, jag längtar dit.


Våra två sista dagar tillbringade vi i Patong. Bosses dotter Katarina kom ner med sin pojkvän och hans familj, så naturligtvis ville vi träffa dem. Så vi packade ihop oss i Khao lak och åkte ner till Patong och tog in på ett billigt hotel där.

Jag kan säga att jag är glad att vi inte tillbringat mera tid där. På stranden nedanför hotellet låg man som packade sillar, folk precis överallt.  På kvällen gick en promenad genom staden och det var ingen rolig promenad. Så visst finns det baksida även i Thailand.

Sista dagen bestämde vi att vi skulle börja med att shoppa det vi hade kvar.  När vi kommit kanske 100 meter utanför hotellet blev vi uppraggade av 2 killar som gav oss varsin lott.

Bosse vann en T-shirt och jag vann en hög vinst.  Förbehållet var dock att vi skulle följa med till kontoret och avsätta 90 minuter för att få våra vinster.  Vi gjorde ingen större affär av det utan tyckte väl mest att det var spännande att se vad det var.

Vi fick åka Lexus limo i en 20-30 minuter genom en slingrande väg efter kusten. Bara den åkturen var värt allting. Väl framme träffade vi en svensk kille som skulle informera oss.
Det handlade om en reseklubb.  Ja ja ok, prata på tänkte vi.  Naturligtvis gick inte vi med i någon klubb, vi är nog intresserade av att resa på ett lite annorlunda sätt än vad de hade att erbjuda. Men Bosse fick sin tröja och jag fick ett papper med telefonnummer och en bekräftan på att jag vunnit en hotell vistelse inom klubben under en vecka vart jag ville i världen där de har hotell.

Sen om det fungerar är väl en annan sak, vi får väl se. Erbjudandet skall dock användas inom ett år. Ganska smart av dom för på det viset har de ju inte släppt oss, utan kan ju återigen försöka varva oss till den klubben.  Det kostade ju "bara" 124 000.-....... Det blir många resor för oss det.

Resan på lördag var tung.  Men hem kom vi, frös nästan ihjäl under första veckan hemma men jag har överlevt. Det var mycket jobbigare att ställa om sig här hemma än att komma dit och vända på dygnet. Men nu är det gjort och vi börjar genast att spara till nästa resa. Med lite tur åker vi till Thailand till våren igen.

Totalt är det nio olika granitöar som täcks av tropisk djungel, omringat av kritvita stränder och kristallklart blått vatten. Ett fantastiskt vackert område.

Hit åkte vi en dag och det var en rolig upplevelse på många sätt.

Vi åkte ut till piren i en av dagens moderna tuktuk. Sammanlagt var vi 7 st från vårt område. När vi kom fram till piren blev vi emottagna av 8 st killar som tillsammans hade en tour som hette Fantastic Similan. Dessa killar var, hur ska jag säga..en aning (väldigt mycket) feminina. De tillhörde under kvällstid en cabare, typ after dark. De spelade hela tiden på sin feminina läggning och många av karlarna på utflykten visste inte riktigt hur de skulle bete sig. Jag fick många goda och roliga skratt den dagen.


Ut till öarna åkte vi speed boat.



En timme och tjugo minuter på havet, underbart.  Första ön gick vi i land på, simmade, snorklade och käkade lunch.



Vi skulle besöka fyra av de nio öarna. På den första fick vi gå iland, men de två andra öarna fick vi inte gå iland på.  Vid den första ön fanns det inget lämpligt ställe att lägga till på, men det var ett fantastiskt snorklings ställe och på den tredje ön där hade havs sköldpaddorna lagt ägg, så där kunde vi inte heller lägga till.




Detta den största ön är enda ön där man även kan övernatta antingen i bungalow eller i tält. Nu gjorde inte vi det och om jag förstår rätt så är det ju ett paradis för dykare, snorkla det klarade jag av på en dag. Men det är så otroligt vackert på denna ö.  Tyvärr så ser man ju fortfarande spår efter tsunamin.





Toaletterna var helt underbara :)...



Det kommer att ta tid för mig att förstå att ett land kan vara så underbart byggt att det finns allt, Bergen, havet, vattnet, stranden och det övriga landet och alla människor. Ja jag är förälskad, till min stora glädje är Bosse lika betagen  som jag. Man kan helt enkelt inte fånga landet och upplevelserna det bjuder på, på bild, det måste upplevas.  Naturen är storslagen

Jo nog var det en vit strand alltid. Sanden var som ett vitt puder. Jätte skönt att gå i men tyvärr var det inte lika skönt att gå ner här och bada. Sten och koraller. Men en ögonfröjd helt klart. Här tillbringade vi en stund en dag.

Bansai beach (fel stavning, jag vet) Var också en helt underbar strand, men samma sak där. Stranden, sanden var helt underbar men bada..nej inte med dessa stenar och koraller. Båda dessa stränder låg norr om Bang niang där vi bodde.

Andra dagen vi hyrde moped åkte vi till söder om Bang niang en bit förbi Khao lak. Där var det också ganska fin sand men bada..Nej inte där heller, visst badade vi men där var det fullt av stora stenar. Bosse simmade och skrapade sitt knä för rätt va de var så var det en sten ivägen.






Nä nog nu med strand och bad, Thailand är ju så mycket mycket mera har jag sett.



Och ännu mera än så..



Nästa gång ska vi åka ut på lite turné. Det finns så mycket kvar att se

Dagarna gick så fort på semestern, men så är det väl alltid när man njuter och har trevligt. Både första och andra dagen latade vi oss, någon speciell jetleg kände vi inte av men jag tror och förstår nu i efterhand att det är både mycket lättare att åka dit än hem pga flera olika orsaker.  Flyget lyfte ju från Sverige kl 16 efter god middag och bra film var man ju ganska trötta. Jag hade ju dessutom tandvärk och hade precis börjat äta penicillin så sova det kunde jag, visserligen av o till men det blev ju några timmar. När vi landat och kommit oss till hotellet tog ju nyfiken över och sova var det sista man ville.
När vi däremot åkte hem fick vi kliva upp kl 0530, då var kl 2330 här hemma. När vi landade 1520 hade vi inte sovit många timmar, man åkte ju mot ljuset och jag har svårt att sova när ljuset finns hela tiden. Att gå o lägga sig när man kommit fram till syrran var inget alternativ, då handlade det om att vända dygnet. Klockan 2130 däckade jag dock men vaknade utsövd och pigg kl 0330...men en liten insomningstablett fick mig att sova till 0830.

På tisdagen där nere åkte vi ut till James Bond island. en fantastisk utflykt, men det var inte själva ön som var fantastisk.
Vi blev hämtade av vår guide på morgonen. Åkte några mil till en stad som heter pang nga därifrån åkte vi long tail boat genom träsk och flod med växande mangrove träd.



Dessa mangrove träd är väl helt fantastiska?



Så var vi då till slut framme. Men jag måste säga att resan var det mest fantastiska. Själva ön var inte mycket att se.  Och tyvärr så förstördes den ännu mera av dessa marknadssäljare som slet och drog i en. Madam hit och madam dit...





Vi fortsätter båtfärden till en muslimsk fiskeby på ön Koh Pan Yii. Byn har ca 1300 invånare och är byggd på pålar ute i vattnet. Vår guide berättar att dessa muslimer en gång kom från Indonesien men var inte välkomna och därför byggde de sina hem ute i vattnet. I dag är det alltså en ganska stor by och man inser att någon större fattigdom det är det inte direkt tal om. Turismen flödar och restaurangen är bland de finaste jag sett, toaletten fick pris som världens finaste toalett 2008.









Efter båtturen fick vi sätta oss i bilen för vidare färd till monkey cave temple.



Tjusiga vattenfall fick vi också uppleva innan denna dagen var till ände och vi var hemma på vårt hotel igen.





Snacka om underbar natur. Thailand har allt!! Känns som om det här var både lite natur och kultur.  Dax för er alla att fundera över resten, det kommer mera, jag lovar