Gammal vän
Hade en kanon kväll i går. Jag har så länge gått o känt mig lite nostalgisk till och från. Tog väl extra fart när jag var uppe på min barndomsgård.
I går fick jag så besök av en vän som jag inte träffat på väldigt många år. Min fd svägerska Lena. Så otroligt roligt det var och vilka minnen som kom upp.
Vi kunde prata om min bror som sen många år är väldigt sjuk. Han var bara 18 när han träffade Lena men jag kan nog säga att de hade mycket roligt tillsammans och vi som var i hans närhet fick även vi ha mycket roligt med honom och henne.
Skidstunder i Solbergsbacken, fisketurer på sjön, fester många fina stunder helt enkelt.
Jag tycker om raka och ärliga människor och precis en sån är min fd svägerska, tack för att du kom och förgyllde min kväll.
Idag vaknar jag upp till ett Bönhamn som känns grått och trist. I går kväll kom regnet och den lilla åska vi kunde höra tog tydligen den lilla värme vi hade med sig, hoppas den kommer igen snart.
Nu ska jag plocka fram slipmaskin för att renovera en gammal sliten utemöbel, som sen ska oljas och målas. Man kan ju inte sitta still en hel dag
Puls
Sitter och tittar ut på ett regnigt Bönhamn. Funderar fram och tillbaka och tycker det är märkligt att den sommar som man går och väntar på under en hel vinter går så otroligt fort. Vi har redan kommit in i juli och snart kan vi dessutom säga "i mitten av juli".
Vi jobbar på. På mitt jobb har vi ju högsäsong nu och väldigt mycket att göra, och eftersom B har nytt jobb så väntar vi med vår semester. Det är ju i ochför sig inget ovanligt, vi brukar ju göra så. Det är skönt med lite semester och sol när vi kommit in i januari/februari också.
I veckan som var tillbringade jag ett par dagar med min syster i vårt gamla barndomshem i Holmträsk. Det är så skönt att vara ensam med henne där. Det är en sån lugn och skön atmosfär, lugn puls. Här hemma är det väldigt hög puls just nu. Turister kommer och går, folk runt omkring hela tiden, de kommer upp i trädgården för att fota, fota utsikt och fota blommorna. På jobbet har vi som sagt högsäsong och där är pulsen på 100% hela tiden, så de få timmarna däruppe var såå sköna.
Min inflamation i foten verkar ha kommit tillbaka. Det var bra så länge jag åt voltaren men nu när kuren tog slut tog det bara 2 dagar så är samma smärta tillbaka igen. Det gör ohyggligt ont ibland och det är svårt att hålla sig stilla nu när trycket är som störst, dessutom har vi bara betong golv på jobbet och det är ju väldigt stora ytor så det blir en massa steg varje dag, vet inte hur jag ska göra men det känns som om VC får sig ett besök igen, de borde vara ganska trött på mig vid det här laget. Nåja, nåt måste de hjälpa mig med, jag ska jag hålla hela sommaren är det tänkt.
Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa en bra bok. Ligga och lyssna på regnet samtidigt, känns som en ren lyx så här på tisdag kväll.
Grattis älskade pappa
- Grattis pappa, jag hoppas du har det bra där i himlen där du nu bor. Jag saknar dig fortfarande så otroligt mycket.
- Här händer saker varje dag. Saker som många ggr skulle göra dig stolt över de dina, men tyvärr även saker som skulle göra dig mycket mycket bekymmrad.
Tack för de tecken du skickar mig för att visa att du finns i min närhet. Under hela förmiddagen har det varit mulet o grått men nu när vi bestämt att vi ska gå ner till bryggan för att känna närheten till dig, ja då kommer du med solen.
Tack och grattis älskade Far
Midsommar i bilder
Sofie och Jim några dagar före midsommar. Testar cykeln ute bland klipporna
Även Limpar med titeln "Frans den förste av Bönhamn" fick också vara med
Saras fina hår ros i Sofies hår
Underbara Midsommar. Oavsett vad, verkar det vara den helg på året nära alla är hemma samtidigt och det är helt enkelt ljuvligt
Midsommar som kom och gick
Tänk att det är redan en vecka sedan det var midsommar afton, och vilken midsommar det blev!! Alla ungarna hemma, vad kan man önska mera?
Sofie och Jim anlände först, redan en vecka innan, så jag fick rå om dom en hel vecka. Rätt hyfsat väder måste man ju även säga att det var den veckan också, så det blev en del mys. På torsdag kom Sara och Niklas och på kvällskvisten ramlade Kattis, Johan och Ellen in, så var alla samlade utom Kevin, Kattis pojkvän, han kom på fredag fm.
Kvällen innan midsommarafton tycker jag är mysigast, när alla samlas. Vi fick även bra väder så det blev middagsgrillning och mat ute och som sagt lyckan var fullständig.
På midsommar aftonen tillbringade solen sin tid I Bönhamn. Sill lunch ute i trädgården
, ungarna med resp som en del iallafall träffades för första gången stack iväg upp till sjön för att bada och kan det bli mera sommar än så?
Så småningom fixade killarna björkarna och tjejerna hjälptes åt att duka fram all den goda midsommar middagen.
Efter middagen hade vi som tradition är dans runt midsommarstången med de minsta i släkten och då tillsammans med hela släkten.
Mot kvällningen blev det också som vanligt grillning på grundhällan, ända tills regnet kom och tyckte att vi skulle gå hem. Sagt och gjort vi gick hem. Någon tyckte att vi skulle sitta i uterummet en stund, sagt och gjort Bosse plockade upp gitarren och vips så var det mera kompisar som dök upp och ville lyssna på lite gitarrlir.
Midsommar dagen började lite segt med små moln som höll sig kvar, men efter ett tag var de tvugna att ge sig iväg och solen tog fart med sina strålar.
Sofie fixade hemgjorda hamburgare som avnjöts i uterummet innan Kattis och Kevin var tvugna att ge sig iväg pga av jobb. På kvällen gick vi åter ner till grundhällan och grillade vår middag nere bland hav och klippor, såå mysigt.
Tyvärr så kom då den dag som jag fruktat. Dagen för avsked. Behöver jag säga mera? Först åkte Sara och Niklas och strax efter Sofie och Jim och bara kort därefter Johan och Ellen och helt plötsligt var klockan även slagen för Bosse som åkte till Skellefteå för att under 2 veckor jobba där. Kvar stannade jag och mina missar, vilken tur att jag har dem. Men så otroligt tomt det blev.
Jag saknar de där 4 (8) underbara rösterna, som surrar och skrattar, hoppas det inte dröjer så länge förrän de är tillbaka här igen.....
Akutbesök
Jag har haft ont i min häl i 4 veckor, svårt för att stödja på den och ont när jag går. Så på torsdag morgon hade jag fått tid hos Vc och där blev det inte som jag tänkt....Min läkare trodde inte på inflamation och när hon såg mitt blodtryck och min svullna kropp ville hon att jag skulle ¨åka till akuten i Övik för hon trodde att det kunde ev vara en propp. Vi åkte till Övik och jag fick sitta på akuten medan Sofie och Jim fick fixa inför midsommar. Jag satt först 2 timmar i väntrummet sedan fick jag komma in till behandlingsrum där ett ekg kopplades på och det togs prover, sen sa sköterskan det vanliga "så kommer doktorn strax" Strax skulle visa sig bli lääänge.
Jag somnade till på britsen och när jag vaknade hade det gått närmare en timma. Efter ytterligare en halvtimma var jag både trött, hungrig, törstig och framför allt vansinnig. Gick ut och träffade en sköterska och frågade hur länge till jag måste vänta och fick svaret "att vi måste faktiskt prioritera" Visst det förstår man väl, men om det nu hade varit en propp på gång på min vänstra sida, vem hade upptäckt mig? Ingen hade ju tittat till mig på 1,5 timme där inne bakom en stängd dörr. Ställde frågan om det var länge kvar, förklarade att jag inte ätit eller druckit de närmsta 8 timmarna och hon svarade igen att hon inte visste för de måste prioritera. Det är inte kul att känna sig så bortprioriterad så jag skrev under ett papper och avvek så arg så bara det kunde gett mig en propp.
På måndag ringde jag min vc och berättade och tyvärr var svaret att remissen ligger ju kvar där och jag måste åka dit för undersökning. Hade dock för mig att man kan tala med dem och få en akuttid, men så var inte fallet och remissen visste de inte vart den tagit vägen.....Idag har jag suttit igen och väntat över 3 timmar och äntligen fick jag träffa en läkare. Efter ytterligare provtagning och undersökning konstaterade han att det inte finns någon propp utan jag har en kraftig inflamation i foten och ska hålla mig istillhet och äta antiinflamatoriskt. Tänk om jag hade fått reda på det tidigare, va många som inte behövt vara orolig i helgen.
Efter det besöket skulle jag göra ett tandläkar besök var det tänkt men det fick jag avboka, hann inte pga väntetiden på akuten men besöket upp till öron, näsa hals hann jag med iallafall. Där fick jag en optiskkamera ner igenom näsan. Inga konstigheter utan allt såg fint ut förutom mina torra och sköra slemhinnor. Doktorn konstaterade bara att det är nog så att jag klarar inte av torr luft. Jag undrade om han kunde skriva en remiss för boende i Thailand men det kunde han inte. När vi var där i vintras så fungerade ju min näsa och mina luftvägar så bra. Ok det är bara att leva med får köpa en luftfuktare som kan göra det lite lättare här hemma iallafall.
Nu ska jag inta liggläge i soffan med foten i högläge, nåt måste det väl finnas att kika på, hade ju tänkt tillbringa lite tid vid apparaten under några dagar. Får väl hoppas på skitväder annars längtar jag ju så ut till trädgården och det arbete som krävs där, men jag har lovat min kollega att vara still och vila så så får det bli
Oslo..
är en vacker stad. Den kändes så liten i jämförelse med tex Stockholm, liten och mysig. Vi har sett och gjort så mycket roligt tillsammans med Johan.
Han hämtade oss på centralstationen när vi kom och vi promenerade iväg till hotellet. Ett fint lägenhetshotell precis granne med karl johansgate som är centrumgatan i Oslo. Bra hotell med de man behöver i Oslo, såsom spis o micro. Det gjorde ju att man kunde laga lite mat själv för är det nåt Oslo är så är det dyrt, väldigt dyrt.
Första kvällen gick vi till en mysig liten krog där Johan bjöd oss på middag och öl. Vi har ju inte setts på ett tag så vi hade massor att prata om och disskutera, men lite slitna efter resan så blev det inte så jätte sent ialla fall.
På lördag roade vi oss själva en stund. Vi roade oss med ett besök uppe på Askerhus fästning.
Mycket intressant att se hjemmefrontmuseét bla. Sedan tog vi en promenad ner till hamnen och satte oss på ett litet ställe och tog varsin öl (svimmade nästan när vi skulle betala)
När Johan dök upp tog vi en promenad ut efter hamnen och så småningom per buss och spårvagn hem till honom. Solen sken på sitt allra bästa sätt och vi fixade grill och grejor och hade en picknick vid hans område, gott med lite mat efter lite äventyr. Sen fortsatte vårat utforskande av Oslo, och som sagt Oslo är inte stort och man kan ta sig fram per fot, så gick var vad vi gjorde ett bra tag. Vi gick till Vigelandsparken och kikade på alla dessa statyer som finns där. Norrmän måste ha en förkärlek till nakna människor, för alla, och de var många, statyer var konst efter nakna kvinnor, män och barn...Men helt otroligt
Men vi slutade inte där, även Holmenkollen skulle få ett besök. Vi tog tunnelbanan upp dit, eller tunnelbana...den gick ju ovanför marken, och vilken utsikt den bjöd på, helt otroligt
Efter den eftermiddagen tog vi spårvagn tillbaka eftersom jag hade börjat känna av min fot ganska ordentligt. På kvällen bjöd vi Johan på middag på stekhuset Egon, gott att bara sitta där, äta gott och dricka gott och kika på alla människor som passerar på karl johann.
Å det blev en dag efter den lördagen också, men det blir sen
Vår!
Eller...jo nog är det väl vår, men man skulle väl kunnat önska att det varit varmare. Nåja min erfarenhet säger att om det är en lite sämre maj så blir det varmare i juni och juli och det är det jag främst önskar.
Vi jobbar för fullt både inomhus och utomhus. Såå mycket roligt att göra ute nu när allt det jobbiga vita är borta, så underbart att se hur det spirar och gror överallt. Inomhus där gör vi om lite. Vår fondvägg som vi tyckte om så mycket åker bort nu och istället blir även den väggen vit, så mycket ljusare och härligare.
Så där såg den väggen ut och numera ser det ut så´här
På övervåningen har det flyttats om lite också. Mitt syrum har blivit ett litet gästrum, Sofie gamla rum har blivit arb.rum och syrum och Saras gamla rum har tömts och blivit ytterligare ett gästrum. Ett rum till att sova över i är på gång men just nu ligger det på is. Där har vi egentligen redan ett sovrum, Johans gamla rum, men det ska bara ändras lite där, men det är det rummet som just nu agerar förråd... Så här blev det;
På jobbet rullar det också mot sommar. Vi har ju vår sk högsäsong nu när sommaren kommer och det brukar kunna bli tufft på många sätt. Personalen ska ha semester och det gäller att få folk att räcka till. Sysslar just nu med semester schema och sliter mitt hår på en massa sätt. Inser att det blir mycket jobb för mig, ska försöka ha iallafall 2 veckors ledighet men det beror lite på hur Bosse kan vara ledig eftersom han har ett nytt jobb, Vi gör nog som vi brukar, vi tar vintersemester och det är inte heller helt fel.
Jag har själv inte mått så bra under de månader som gått, det har varit väldigt mycket runt omkring. Mitt blodtryck är alldeles för högt och jag ska lära mig att inte stressa....lättare sagt än gjort tycker jag. Men jag äter medicin nu så får vi se, ska tillbaka om några veckor och vi får se vart jag då ligger någonstans. Remiss är skickad till Öviks sjukhus för att kolla upp min täthet i luftvägarna, för någon allergi finns inte utan det beror på nåt annat...
I övrigt så leker livet. Sofie trivs i Stockholm i sin alldeles egna lägenhet med första handskontrakt. I år blev det ingen polishögskola, men tösen verkar ha många planer. Sara lever sin dröm just nu. Befinner sig i Malmö för att styla artister till Eurovision song contest, tuffa dagar men jag kan höra hur hon njuter över att befinna sig i sin dröm. Till veckan får även hon skriva kontrakt på en egen lägenhet och det känns så fint att allt ordnar sig. Kattis fick ju i våras en alldeles egen lägenhet i Övik och det är minsann inte det lättaste idag och Johan verkar trivas förträffligt i Oslo. Dit ska vi åka nu i början av juni det ska bli fint att träffa honom och att se staden.
Nu känns det som om det blev mycket på en gång, men det var ju så länge sedan. Nåja vi ångar vidare...ja ja naturligtvis utan att stressa :))
Vårkänslor
Nu vet jag vad jag saknat. Måsarnas skrik och havets brus, det är vad jag saknat. Nu är havet och måsarna tillbaka och som vanligt är jag säkert skit less på dem i september, men i år tycker jag det tagit tid innan de kom tillbaka, fast det är faktiskt tvärtom.
När man är van att höra allt detta dagarna i ände och så blir det vinter, havet fryser och tystnar och måsarna flyttar. Ja då blir det väldigt tyst och i vinter tycker jag det varit tystare än vanligt och mörkare än vanligt. Men nu känns det som om man tinat fram.
För bara ett par veckor sedan trodde jag att snön aldrig skulle kunna försvinna innan valborg, men nu har vi inte mycket av det vita kvar. Idag har jag faktiskt redan krattat min första rabatt, det känns skönt.
I påskas när ungarna var hemma, det är faktiskt bara en månad sen såg det ut så här,
(lägg märke till räven mellan busken och det blåa huset)
Idag ser det ut så här
Vilken kontrast va? Bara på en månad, det går så otroligt fort nu.
Saker förändras också runt omkring mig. Bosse har fått ett nytt jobb, vilket är väldigt skönt för nu stannar han mestadelen av tiden här hemma. Jag själv stannar naturligtvis på mitt jobb, vart skulle jag annars ta vägen ;) Mitt andra hem som det blivit. Nåja jag blir nog tvungen att ta det lite lugnare, min kropp börjar säga ifrån. Är så vansinnigt trött jämt och har fått en huvudvärk som inte likanr nåt jag varit med om. Nu visar det sig att blodtrycket stigit och där jag befinner mig nu så ska jag ta en serie så får vi se om det verkligen är så eller.....Men jag måste lugna mig lite och så får det bli.
Vi ser fram emot vår stundande resa. Denna gången blir det till Oslo. Märkligt kanske nu tycker men vi har ju faktiskt Johan där och det ska bli så kul att hälsa på honom och upptäcka staden. Även om det är en dyr stad tror jag att det är en fantastisk stad. Och resa är ju bland det bästa man kan göra så ...
Nu har jag gett er lite vår från Bönhamn, ska försöka återkomma innan det är full sommar.
Inga vårkänslor
Tänk vad tiden går. Redan den 20 mars och snart påsk, igen...Tycker inte det var länge sen det var påsken 2012.
Här ute har det under 2 dagars tid blåst kuling, och det blåser kallt, väldigt kallt. Man kan inte tro att det är vår ute, förutom då när man är ute o kör bil och ser hur asfalten sakta men säkert kommer fram mer o mer för varje dag.
Har försökt att få lite vårkänslor genom att börja med mina blommor, men tyvärr blev det inte mer än väckningen av änglatrumpeterna och pelargonierna och lite sådd av tomater, sen tog kylan över och mina vårkänslor försvann.
Har ju hållit på nu ett par veckor med min lilla koll på varför jag är så tät jämt. Tyvärr är jag nog tvungen att säga att det beror nog på mina missar. Sover mycket bättre nu och är inte lika tät längre. Tät är jag för de finns ju i det övriga huset så deras hår finns ju, men sovrummet är förbjudet område nu och det är ju där man tillbringar en massa timmar på raken. Ska ta kontakt med min läkare nu och kolla vilken typ av allergi motverkare det finns. Fick tipset att det finns någon typ av vaccin, har också fått tips om allergitabletter som ska vara bra och speciellt mot pälsdjur.
Men som jag sagt till många som undrat, missarna blir kvar, då är jag hellre tät för familjemedlemmar plockar man inte bara bort. De är ju mina vänner som funnits för mig i så många år.
För övrigt händer det inte mycket här ute i skärgården, mer än att vi som alla andra väntar på vårvärmen, men konstaterar att det är i allafall skönt att ljuset kommit.
Blev uppringd och erbjuden nytt jobb förra veckan, det var ju lite kul, även om jag inte är intresserad. Ullånger taxi behövde en heltidschaufför och hade fått tips om mig av någon åkare i Övik, det var ju kul, men som sagt min tid som taxichaufför är nog förbi.
Bosse bor hemma igen och det är ju skönt... och lite konstigt att komma hem på eftermiddagarna och inte vara ensam....
I morgon kväll kommer Sofie, Sara, Jim och Nicklas och Kattis hem. Det ska bli underbart roligt att få ha dem hemma önskar att även Johan hade varit med, men man får vara nöjd ändå tycker jag. I dagsläget kan det vara svårt att samla dem alla
Nu lockar sängen för helt ärligt mår jag inte riktigt bra ikväll, så jag intar sängen
Hemma
Har nu varit hemma precis en vecka. Det har denna gång betytt en vecka med jetleg, det är faktiskt först idag som jag börja känna mig normal igen. Som ni sett har vi haft en helt underbar semester. Inga sjukdommar eller förkylningar denna gången. Mina luftvägar har varit helt rena och jag har kunnat andas helt normal, har varit jätte skönt. Men efter bara en dag hemma så slog det igen. Facit känns som att det är nåt här som jag inte gillar...Och tyvärr är det nog så att det är mina missar som är iallafall en av orsakerna. Inatt har jag sovit i ett stor städat sovrum med dörren stängd och i morse när jag vaknade så var det en helt annan känsla *suck* Så nu blir det att sova utan kissar i sängen hädanefter, jag hoppas det stannar vid det. Ska testa att ha en luftfuktare ett tag ockå, ska bara ordna den först.
För övrigt rullar livet på, Bosse har åkt till Göteborg igen men det är sista gången han är nere nu sen ska han jobba här hemma i allafall ett tag, sen får vi se.
Jag blev uppringd och erbjuden jobb idag. Kul känsla men jag har inte tänkt byta jobb, Han som ringde ville att jag skulle börja köra taxi igen, köra taxi i Nordingrå och ullånger, men som sagt inget för mig längre, men kul iallafall.
I morgon är det jobb som gäller och sen ska jag försöka ta mig upp till lilla mamma någon dag hoppas på att jag får ihop det denna vecka eller absolut senast nästa vecka. Ska även nu under våren se till att ta mig upp till Umeå för att hälsa på min bror men det får nog vänta tills älskade syster också åker upp.
Som sagt livet rullar på, vi går snart in i den för oss hektiska tiden på jobbet. Det är när våren kommer och alla sommarstuge ägare och turister kommer, blir mycket jobb som vanligt men det är en rolig tid och min trädgård ska jag nog hinna med iallafall.
Våren är ju underbar här ute vi har lite bygg projekt och en hel del ute projekt så jag är övertygad om att det kommer bli en helt underbar vår
Nu lite nedladdning i soffan, trevlig helg
Maneter
Det är fjärde gången vi är i Thailand och jag har aldrig råkat ut för dessa förr. I förmiddags när vi kom ner till stranden frågade några nyanlända svenskar om vi sett några maneter eller hört om dom. Nej svarade vi, vi hade ju varit på stranden i stort sett varje dag och aldrig.... Jag vet att jag log lite i smyg och tyckte att de överdramatiserade nåt. Någon hade brännt sig i går.
I strax före lunch gick vi ut för att ta ett bad och då råkade jag ut för dessa vidriga...AJ,I högra foten och vänstra låret brände det fint. Jag sprang upp och på låret hade jag, stort som en kaka en brännmärke och på foten ett mycket mycket mindre märke. Inget allvarligt men det gjorde ont. Och lusten att bada försvann. Strax innan vi skulle gå hem råkade Bosse ut för samma sak. Så det var vår sista dag i Khao lak, maneter....usch inte kul.
I kväll ska vi gå på vårt favvo ställe och käka Khao laks godaste grönpeppar biff och i morgon kl 8 hämtar vår taxi kille oss för att köra oss till södra Phuket. Så på återhörande från ett annat ställe
På 2 hjul
Det är så skönt att sitta på en tvåhjuling med motor när det är så himla varmt. Det blåser och fladdrar i skjortan. Ca 2 mil avverkade vi, fram till färjan som tog oss ut till Kho koh kha. Vi var där i förra året också, då en hel vecka och nu ville vi se om det hänt lika mycket där som i khao lak. Det hade det inte. Men det är ändå så otroligt mycket man kan missa när man är där bara en gång, en andra gång ser man allt i ett nytt ljus.
Vi åkte ut till en strand som kallas sunset beach. Dit går inga bussar utan man får leta sig fram själv. Förmodligen så fanns där ett hotell komplex innan Tsunamin, idag är det bara ruiner i stort sett
Bredvid ligger en jätte mysig restaurang som jag tror är uppbyggd efteråt. Förra året var det inte alls lika mycket verksamhet eller människor där, när vi svängde förbi. Nu var det väl inte heller speciellt många människor kanske 10 st på sin höjd, men så många fanns inte där förra året. Nu hade de byggt fasta parasoll med solsängar och sanden var som vitt mjöl, helt fantastiskt
Väl hemma i Khao lak igen kom det 3 droppar regn...Så det fick ikväll bli en skön stund i solnedgången på The Beach. Varsin drink före maten, Fryed biff in sweet and sour och varsin stor chang för 200 kr, lagom pris. Avslutar nu kvällen med en gin o tonic vid poolen.
I morgon ska vi ta en buss tur till Takuapa. Tycker det är skönt att åka lokal buss, finns så mycket man kan missa annars. Ofta när vi varit i Thailand har vi ju åkt både skolbuss, mjölkturer och dyl, charmigt tycker jag.
För er som är rädd att jag inte kan slappa o ha semester kan jag tala om att iår har det inte varit några som helst svårigheter. Jag vet att butiken rullar i goda händer och eftersom jag har den personal jag har kan jag släppa och litar fullständigt på dem. Så jag har verkligen semester med stort S
kram på er alla
En dag efter stranden
I dag har det varit en varm och fuktig dag. Det har nästan inte blåst någonting och det blir ju helt olidligt då. Eftersom det känns som om vi vilat oss i kapp dygnen nu så blir jag lite rastlös utav att bara ligga och läsa och inte göra nåt.
För 4 år sedan 2009 var vi i Khao lak för första gången. Mycket har förändrats, mycket av vad som Tsunamin förstörde har sakta börjat utformats igen. Många byggen håller fortfarande i gång. Men för oss är det jätte intressant att se att så mycket har förändrats sedan första gången.
När vi var här var vårt hotell Fanari det som var mest nybyggt och det var det sista huset på den gatan. Nu är det inte alls så utan massor har byggts upp just på den gatan.
Vi gick en tur efter stranden precis som vi gjorde då för 4 år sedan. Den gången gick vi säkert ca 7 km efter stranden. Vi fick vada över på 2 ställen pga att det rinner ett par små vattendrag rakt ner i havet och blir stora vatten ansamlingar. I dag gick vi inte riktigt så långt men vi blev faccinerade över vad vi såg, hur mycket som förändrats. Då var vi helt ensamma, det var vi verkligen inte idag.
Ikväll har vi varit på en kanon restaurang ( återigen ) och ätit gott. Har en känsla av att det blir en tidig kväll ikväll. Vi är båda ganska trötta av värmen och i morgon funderar vi på att hyra moped och köra iväg och kika lite på andra ställen.
Någon dag ska vi åka upp till Takuapa, en gammal stad i närheten men dit tar vi nog taxi.
Men nu blir det en kall drink på vår lilla verandra
4.4 miljoner skr får man betala för detta hus som blivit uppbyggd efter stranden där i Bangniang
Sara 23 år
När jag skriver det här är kl 02.50 svensk tid. För exakt 23 år sedan var jag trött och lycklig, Sara låg nyfödd bredvid i en liten säng på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. En lycklig tilldragelse som gör att tårarna rinner på mig varje 6:e februari.
Min lilla dununge som vuxit upp och blivit en snygg ung kvinna, en självständig kvinna, duktig frisör och allt en mamma kan drömma om.
Allt igenom har väl inte Sara varit riktigt så självständig, utan hon var ju en riktig busunge. Juni 92 var hon på väg att bli påkörd av en bil, bara för att hon tjurrusade iväg så att jag inte skulle få tag i henne, akuten nästa och foten fick läggas om och hon fick krypa igen för ett tag.
I dec 92 tog det eld i hennes hår när hon skulle släcka ljus, hon brann i håret ända upp på hjässan, akuten nästa och sen vård 2 ggr i veckan för omläggning, en tredje gradens brännskada uppe i pannan.
juni 93 höll det också på att gå illa när vi var på Gran Canaria. Jag, moster Britt, Sofie och Sara. Barnen sprang och lekte runt poolen och precis som jag hojtat att de skulle ta det lugnt så halkar Sara och ramlar i poolen där hon sjunker som en sten rakt ner. Aldrig har jag väl varit så snabb i handling någon gång. Tänk om Britt o jag varit inne i nåt så vi inte sett direkt vad som hände.... Efter det så gick jag i många år och väntade. Det var ju ca 6 månader mellan varje händelse och hon lyckades ju alltid ställa till nåt..
Åren har gått alltför fort och idag sitter jag flera hundra mil bort när min lilla Sara fyller 23.
Jag hoppas att hon har en helt underbar dag trots att varken jag eller stora syster är närvarande. Som tur är har hon idag en jätte fin pojkvän och jag är ganska säker på att han tar hand om henne idag.
Grattis Sara
Köld
Jodå, kylan håller i sig. Hela helgen har det varit väldigt köldslaget, men det har det ju varit i hela sverige vad jag förstår.
Har trivts bäst under filten i helgen.
En liten promenad tog jag dock i går, så pass att jag kom ut för att känna kylan bita i kinden.
Isen ligger nu, iallafall inne i hamnen, hur långt den ligger har inte jag den blekaste lust att ta reda på. Jag har en enorm respekt för isen på havet. Vet att det minsta lilla det börjar blåsa så är risken mycket stor att den river isen och det kan gå riktigt fort, men visst är även isen vacker
Visst ser det kallt ut? Nåja nu ska det visst bli mildare och ett visst snöfall. Hoppas det inte blir för mycket snö bara, jag är ganska trött på den, tycker det har varit nog så mycket snöskottning i vinter.
Hjärtat i halsgropen
Så har jag känt det hela dagen. Min nervositet har inte vetat några gränser, för det finns väl inget värre än att få ett telefonsamtal från någon som är jätte, jätte ledsen. Det har varit min oro idag att behöva få det samtalet, fast innerst inne trodde jag hela tiden att det skulle gå bra, men man är ju bara mamma.
Nu undrar ni nog varför? Jo det är så här att min äldsta dotter vill bli Polis och har bestämt sig för att söka in till polishögskolan. Det är ju då en massa tester som ska göras och detta var det andra testet hon skulle göra. Simtestet gick bra och idag har hon gjort fystestet, som alltså också gick bra. Nu är det ett test kvar psykologiska testet och det får hon nu börja vänta på att få reda på var och när.
Hon har en lång väg att gå, men när man väl bestämt sig så...och jag tror att hon kommer att bli en lysande polis.
Förutom min väntan på att hon skulle ringa och berätta så har min egen dag varit fylld med möten, inventering och uppackning. Fullt upp med andra ord. Förra januari och ännu förra januari hade vi väldigt lite att göra så årets januari är verkligen inte lik något annat år.
Kylan är tillbaka igen, eller kyla o kyla. Men det har sjunkit ner mot 10-15 grader och det kallaste vi haft här ute i vinter är 16 grader så det kanske är kallt...
Nu ska jag inta soffläge ett tag och njuta till lite nostalgi med ABBA
På väg
Första dagarna har vi nu avverkat på vårt nya år, och jag tror det blir ett bra år med nya möjligheter.
Några nyårslöften avgav inte jag i år, börjar bli trött på att inte klara av dem.
All jul har vi nu rensat bort från butiken och även hemma är julen borta. Vädret, ja vad säger man om det? Spelar ju egentligen ingen roll, det är ju bara att gilla läget, inget vi kan göra nåt åt. Men jag skulle ljuga om jag sa nåt annat än att jag tycker vintern är jobbig.
Inte minst för dessa tvättbrädor som skapas på vägarna. Just nu är vägarna här ute under all kritik och tyvärr verkar inte vägverket dela min uppfattning för det händer iallafall ingenting. Brukar tänka på min pappa under mina ensamma timmar i bilen. Han var verkligen en som stred med just vägverket, och han hade koll på pennans makt. Det var inte bara en insändare i tidningar eller bara ett brev till just vägverket. Han var en stor man min far.
Nåja, det är nog bara att gilla läget där också, och anpassa hastigheten efter vägen.
Bosse har åkt till Göteborg igen, men det känns inte så ensamt iallafall. Vi ser ljuset i tunneln skulle man kunna säga. Analkande semester och sedan ska han nog få vara hemma ett tag, blir en bra början på detta år.
Kort blogg får det bli i kväll, sänder en tanke till min älskade Sofie som har en jobbig dag med jobbigt prov i morgon, skänk henne en tanke är ni snälla, vi kanske berättar sen
Ha en go kväll
2013
Det blev ett år som började kanon bra.
Vi åkte ju upp till mamma på morgonen som fyllde 80 år. Och vilken fin dag hon fick. Så mycket blommor och gratulations hälsningar.
Fin sång och musik från Filadelfia församlingen som hon är med i sen en massa år tillbaka. God tårta och härligt sällskap är skönt både för gammal och ung.
När vi sedan begav oss söderut och hemåt igen skrek magen, men på nyårsaftons eftermiddag är det inte mycket som är öppet mellan Åsele och Bönhamn. I Bredbyn tog vi oss en korv och skyndade sedan vidare mot nyårsfirandet.
Nyårsfirandet i år bestod av lax fylld avacado, flamberad älgfilé och hasselbackare och härliga björnbär i vanilj grädde. Tolvslagets ringande i kapell klockorna är helt underbart nyårsfirande. Att sedan få börja det nya året med lite surr med goda grannar, det är helt perfekt.
Nyårsdagen gick i still lunk ända tills eftermiddagen när Katarina dök upp med sina fina vän. Återigen god mat och gott sällskap.
Nu är vardagen tillbaka och det är mycket jobb som ska snurras igång igen. Julen ska packas bort och andra fina saker ska in i butiken.
Eftersom min semester är i antågande har jag en del som ligger på som måste ordnas innan jag kan åka iväg. Det är personalmöten, kurser och budgetar och andra möten som ska inplaneras och helst ordnas så bra som möjligt först. Så mycket jobb väntar nu till veckan när det blir den första 5 dagars veckan på året.
Men nu ska jag lata mig soffan, det tar på för en latmask att börja jobba efter en sån här helg
Krönikan över 2012
Årets näst sista dag. Sitter och tänker tillbaka och inser att det har varit ett år fyllt av möjligheter och upplevelser. Känner en stor tacksamhet och ödmjukhet inför livet och vad det ger mig.
2012 började med för mig bara 2 veckors arbete. den 16:e jan åkte jag till Sundsvall på smärtrehab. 6 veckor skulle jag göra där. Å vilka fantastiska veckor det blev. Så mycket jag lärde mig om min värk både på det fysiska och det psykiska planet. Vi var en grupp på ca 12 personer varav 6 st bodde kvar på patienthotellet mellan måndag tom onsdag. Vilka underbara vänner jag fick därnere, vilket fantastiskt sätt vi tog hand om varandra, för allting var inte som sagt bara toppen där. Vi gick igenom mycket psykisk smärta också. Många av oss har fortfarande kontakt och det kommer vi nog att alltid ha. Efter smärtis sista dag tog jag tåget ner till Stockholm, Arlanda för att börja min semester, 3 veckor i Thailand. Skönt och välbehövligt.
22:a feb landade vi i Thailand. Phi phi öarna, Patong, Khao lak och Bangkok. Underbara veckor i värme. Väl tillbaka i Sverige var vi redan inne i mitten av mars, närmare bestämt den 20:e mars. Då hade ju jag varit borta så länge från jobbet så jag kände mig lite som en nykomling. Många nya ansikten som kommit till och naturligtvis tog det lite tid innan man var inne i arbetet igen. Men som många vet har jag ju ett underbart jobb, ett tacksamt jobb med många underbara människor och känslan av att göra skillnad är otrolig.
Till slut kom påsken och den firades hemma i ganska lugn och ro. Sara kom hem, lite sjuk och ganska slut på. Skönt att få ta hand om henne.
Det har ju blivit något av en tradition att fira en av påskdagarna med vår goa vänner Fredrik och Birgitta. Då brukar vi ta oss ut till deras tjärn som ligger mitt i skogen så naturskönt. Öppen eld, god mat och dryck och efteråt på kvällen en god middag tillsammans. Så även i år. Tillsammans var vi 9 st som hade en underbar dag och kväll därute.
April gick, och våren gjorde en relativt tidig ankomst. Mycket av min tid på våren går ju till att fixa trädgård, ett mycket angenämt göra.
I mitten av maj åkte jag på en liten ledighets tripp igen. Tog mig ner till Stockholm och tillbringade några helt underbara dagar med min syster och min döttrar. Jag hade vädret med mig och det var verkligen försommar där då.
Efter dessa underbara dag tog jag mig vidare ner till Göteborg för att tillbringa tid också i den underbara staden. Båttur, Liseberg, god mat och en biltur till Malmö för att träffa Katarina.
Väl hemma klev vi in i juni månad. I denna sommarmånad börjar turisterna komma och vår butik går upp på högtryck, mycket jobb. I år fick jag även äran att åka till Lettland där vi precis öppnat en butik. En hel del studiebesök blev det inte bara i vår egen butik utan även runt om, för att få en större inblick i hur läget är där nere. Och läget i Lettland är inte bra, enorm fattigdom. Sista dagen åkte vi ut till Salaspils, ett koncentrationsläger. Mycket berörd åkte vi sen hem till Sverige
Juli och Augusti var det inte så mycket som hände utan mest jobb. Åsele marknad naturligtvis, kan ju inte missa den ;) September tog vi en veckas ledigt för att åka till Gran Canaria,avkopplande och skönt för att sen ta tag i nästa stora arbetstid.
Oktober, november och december är för mig som för alla andra handlare en högtrycksrygg. Det har blivit många arbetstimmar i halvstress. I december hade vi även vår allra första julmarknad här i Bönhamn. En mycket lyckad sådan. Tänk er själva en julmarknad i en liten by, där man kan gå runt i hela byn, in i sjöbodar och i gammal affär. Det brinner eldar och machaller i hela byn, tomten som går omkring och delar ut påsar till barnen. Ja det var såå mysigt. Missa inte den nästa år till 2:a advent.
Nu har vi precis firat jul i Stockholm tillsammans med nästan alla barnen. Sofie, Johan och Sara var där, tyvärr hade vi inte Katarina med oss, men man kan ju inte få allt, kanske nästa gång...
I morgon avslutar vi året med min mors födelsedag. Hon fyller 80 och det ska vi fira med en mysig dag tillsammans med henne. Som tur är kom ovädret vi väntat på inatt, så förhoppningsvis ska vägarna vara farbara i morgon igen, nu ser de ut som en hockeybana.
Jag är tacksam för det år vi haft. Kanske inte mycket som hänt. Vänner har kommit till och vänner har gått. Jag tror att jag kan säga att jag är tacksam för att jag lärt mig att man kan inte vara alla till lags. Min energi sparar jag till de vänner som ger mig energi tillbaka. Besvikelser kommer och besvikelser går, men vi är alla friska, vi lever ett gott liv finns det något större att äga i livet?
Önskar er alla ett Gott nytt år
