Energi!!!

Det är inte längre ofta jag åker till min gamla stad, Övik. Men idag har jag gjort en snabbis i stan, jätte kul. Som alltid. De absolot första jag stöter på är min morbror och moster. Så jätte, jätte roligt. Att kunna stå där mitt i stan och snacka och disskutera olika världsproblem och privata problem, o inga problem alls. Trevligt, väldigt roligt. Handla, morsa på polare och handla samt äta lite lunch...bara trevligt. 
 
Att tillbringa tid med energigivare, det kallar jag värdefull tid. Det har varit lite mycket på senare tid med såna som suger energi, jobbigt. 
Har lite lite energi just nu med såna som inte kan ta kritik för vad den är. Gör man ett fel kanske man står för det, man klarar att ta ett nederlag och sedan får ta lite kritik för det. Att höra sanningen ibland har väl ingen dött av eller?  Naturligtvis handlar det om hur man säger den också, men att hantera sanningen bör väl alla kunna göra? 
 
Äsch...orkar inte med människor längre som tycker att mitt sätt är sant och inget annat spelar någon roll, när man ifrågasätter hur en kompis tänker och sen får skit för att man bara ifrågasatt, det är sånt som jag inte längre orkar med. Ingen är perfekt, hur man än försöker. Äh lämnar det. 
 
Ikväll är det på spåret som gäller, lite fortsatt planering för vår kommande semester och energin kommer som ett brev på posten.
 
Började skriva en årskrönika men råkade trycka på fel knapp och poff, var den borta....Men det kommer mera

Lucia

Lucia är inte som den var förr i världen. Om det beror på att barnen är vuxna och inte hemma eller om det är en själv som förändrats vet jag inte, kanske det är världen som förändrats? Nu får man ju tydligen inte längre ha pepparkaksgubbar i Lucia tåget.
 
När barnen var små såg vi alltid på Lucia på tv samtidigt som vårt morgon fika. Lite extra naturligtvis var det ju med pepparkaka och lussebulle. Sen var det ju alltid Lucia på skolan någon kväll, det var en känsla över det. På kvällen brukade flickorna åka till vänner och bekanta o Lussa för alltid fick den ju nån liten peng för att de kom. Det var tider det. Jag satte på TV.n i morse men ingen känsla infann sig, så tråkigt.
 
Här fortsätter snön att vräka ner, som om det inte räckte nu. Men det blir en vit jul och det var ju det jag ville ha.
 
I morgon gör min älskling juluppehåll i Göteborg, han får ta med sig jobbet hem och sköta det på avstånd och det ska bli så mysigt att få ha honom hemma. På tisdag ska vi åka upp till lappmarken och önska lilla mamma en god jul, leverera lite julklappar och någon julblomma. Sen på fredag beger vi oss till Stockholm för att fira jul med barnen, det ska bli mysigt tror jag att få fira jul i ett vitt stockholm. Jag är inte ledig mellandagarna utan jobbar på som vanligt. Nyårsafton åker vi åter igen upp till Åsele när lilla mamma fyller 80 år. Och sen efter nyår är det bara en månad kvar till semester, det ska bli skönt.
 
Men nu är det nog dax för en liten session i soffan framför tv:n
 
 

Julmarknaden i Bönhamn

Vilken kanon marknad det blev!! Tänk er själva vilken mysfaktor,  den vita snön mot sjöbodarnas röda färger. Men lite nervösa var vi allt, med tanke på det väder som varit innan under veckan. Både 20 gradig kyla och snöstorm. Men på lördag morgon var det bara -5 och lätt snöfall, perfekt med andra ord. Det är klart att kallt blev det ju, eftersom det blåste lite från havet, men det är ju bara att klä på sig såna ggr. 
 
Vi hade marchaller hela vägen från vårt lilla kapell och genom hela byn. Många sjöbodar öppnade upp så man kunde gå in i dem och handla där, för överallt var det marknadssäljare. Inne i sjöbodarna, i vår bagarstuga bakades det, efter vägen stod det säljare och vår gamla, numera nedlagda affär var även den öppen för försäljning. Tomtar som gick omkring, den ena för att dela ut små godispåsar till alla barnen och den andra för att hälsa välkommen och önska god jul. 50 st godispåsar hade vi gjort iordning och allihopa gick åt. Jag vågar inte gissa hur många besökare vi hade men det var hundratals iallafall. 
 
Vi har fått väldigt bra respons för vår marknad och kommer att ha den även nästa år, samma tid den andra advent. Och naturligtvis mera välplanerad då. Nu har vi ju lite kött på benen och vet vad vi kunde gjort bättre. Jätte, jätte roligt var det iallafall. 
Det roliga med såna här tillställningar är ju att alla verkligen är med. Jag tror att det är kanon för hela byn, det har varit en otrolig sammstämning. Jag hoppas på att sammanhållningen i byn kommer att bli helt otrolig efter några till julmarknader. 
 
På söndag träffades vi igen, vi som hållit i lite trådar, uppe hos Peeter för att gå igenom dagen innan. Dricka lite glögg och bara surra bort några timmar. Mycket trevligt.

Vecka i korta drag

Vilken vecka, tur det är sista arbetsdagen i morgon. Efter förra helgens oväder trodde jag att vi skulle vara förskonade ett tag men ack..
Under de dagar som gått har kylan gått upp mot över -20 grader och nu när det åter igen är mildt kommer ju snön som ett brev på posten. Sen i går har det kommit ca 1 dm här ute. Nu har det visserligen slutat snöa men då kommer blåsten, det tar i riktigt ordentligt ibland. Hoppas bara att strömmen blir kvar denna gången. 
 
I morgon ska jag återigen ner och hämta B som kommer hem eftersom vi har julmarknad på lördag.
Och de ska bli så kul. Det är första gången som vi ordnat julmarknad här ute, hoppas bara att det blir någorlunda bra väder. Det är över 30 st anmälda försäljare.
Fattar ni...i vår lilla by, 30 st....Bönhamn i vinterskrud är ju som en levande liten julby. Tror stämningen kommer att bli fantastisk, bara vädret nu är på vår sida också
 
Sen till veckan är det ju lucia. Tiden går onekligen väldigt fort. Julen ska vi i år fira i Stockholm och det tror jag också blir kanon. Ett stockholm i vinterskrud i juletid, med alla dessa fantastiska belysningar....Det blir kanon
 
 

Vecka i korta drag

Vilken vecka, tur det är sista arbetsdagen i morgon. Efter förra helgens oväder trodde jag att vi skulle vara förskonade ett tag men ack..
Under de dagar som gått har kylan gått upp mot över -20 grader och nu när det åter igen är mildt kommer ju snön som ett brev på posten. Sen i går har det kommit ca 1 dm här ute. Nu har det visserligen slutat snöa men då kommer blåsten, det tar i riktigt ordentligt ibland. Hoppas bara att strömmen blir kvar denna gången. 
 
I morgon ska jag återigen ner och hämta B som kommer hem eftersom vi har julmarknad på lördag.
Och de ska bli så kul. Det är första gången som vi ordnat julmarknad här ute, hoppas bara att det blir någorlunda bra väder. Det är över 30 st anmälda försäljare.
Fattar ni...i vår lilla by, 30 st....Bönhamn i vinterskrud är ju som en levande liten julby. Tror stämningen kommer att bli fantastisk, bara vädret nu är på vår sida också
 
Sen till veckan är det ju lucia. Tiden går onekligen väldigt fort. Julen ska vi i år fira i Stockholm och det tror jag också blir kanon. Ett stockholm i vinterskrud i juletid, med alla dessa fantastiska belysningar....Det blir kanon
 
 

Gilla läget

Jodå nog startade den alltid, tack o lov kände jag. Åkte iväg tidigt så de andra i byn skulle finnas bakom mig om utifall att..Så fort laddningslampan började lysa fick jag se till att varva upp bilen så den började ladda igen och jag tog mig till jobbet..skönt! Väl i Kramfors åkte jag in på mekonomen för att köpa ett laddningsrelä och sen gav jag killarna på jobbet (som kan) i uppdrag att byta under dagen. Tyvärr visar det sig då att det sitter så illa till så man måste bort med hela generatorn för att komma åt och de har inga grejer för det. *suck* bara att beställa tid på verkstan då, så i morgon kl 13. Jaha tänkte jag hur tar jag mig då hem?  Men hela mitt jobb är ju fyllt av änglar så Fia bjuder mig sin bil och jag tar mig hem. Skönt.
 
För övrigt har jag tillbringat dagen i Sollefteå för att hjälpa till att bygga upp den nya butiken. Mycket jobb och mycket att tänka på. Öppnar på lördag. Åker samma väg upp dit i morgon igen.
 
Väl hemma har snön vräkt ner under dagen. Och det finns väl inget som känns så jobbigt som att skotta snö när man kommer hem efter en lång dag och bara är trött..Men vill man in med bilen för att den ska vara varm i morgon så är det bara o gilla läget. Som tur är var det ju inte blöt snö utan lätt kall snö. 
 
Nu känner jag att det inte finns så mycket mera att orda om utan det är bara att dra täcket över huvudet för i morgon kommer det att bli en mycket längre dag än idag. Gilla läget

Alla goda ting är tre...

Tre är faktiskt en siffra som det är nåt magiskt med. Alla goda ting är tre, när någon dör är det oftast tre st som följs åt och händer nåt skit är det oftast tre saker samtidigt.
 
Vi har konstaterat att det är så! Förra veckan gick elpannan sönder, i fredags under stormen fick in all rök, som då gjorde att allting fick tvättas och avtorkas. I dag upptäcker vi att laddningen på bilen inte fungerar. Tre saker som kanske inte är alltför dyra och det kunde ju varit värre, men ganska tröttsamma och bökiga grejer. 
I morgon bitti för jag bara hoppas att bilen startar och att jag tar mig till Kramfors där jag kommer att ha hjälp, annars vet jag inte vad eller hur jag gör...Finns inte så mycket hjälp att få här ute. 
 
Nu är jag iallafall väl hemma och ska börja fundera över vardagliga saker. I morgon är det återigen dax för en tur och hårt arbete i Sollefteå. På lördag öppnar butiken och då ska allting vara tipp topp och helt fyllt med saker
 
Men nu, huvudvärkspiller och en stund i soffan

vinter

 
Javisst, nu är den här. På gott och ont tycker jag. Det blir ju så mycket ljusare och trevligare ute. Men kylan gillar jag inte och inte min kropp heller. Men årstiderna varierar ju och det är bara att gilla läget. 
 
Idag har det varit en mycket lugnare dag än i går, ingen blåst och inget snöande. Så här kan det fortsätta vara tycker jag, vi behöver inte mera snö. Knappt en halvmeter och minus 6 grader, perfekt. Skönt tycker jag att det kom nu medans Bosse var hemma, blir ju så mycket lättare för mig med skottningen...
 
Klockan 12 i går såg det ut så här:
 
 
Idag kl 12 såg det ut så här
 
 
onekligen en viss skillnad. 
Kul tycker jag att det är snö nästa helg när vi har julmarknad i byn. Hoppas bara att det inte tänker blåsa, för då blir det ju så kallt för alla de som säljer och alla de som handlar. ca 30 st utställare och försäljare har anmält sig, blir en stor marknad. Förstår ni hur mysigt det kan bli med julmarknad här, ska bli så kul
 
Nu är det dax för söndagsmiddag

Vinterhamn

I dag är det verkligen vinterhamn. Oväder har vi haft hela veckan men i går ökade det lavinartat. kl 1730 ungefär for strömmen och sen hade vi nästan ingen ström på hela kvällen. Middagen, ja den fick vänta tills mycket sent när strömmen var tillbaka. Det är vid såna tillfällen man inser att man kanske skulle haft nån typ av mat som man även kan äta kall..Man lär sig kanske ev att handla hem sånt när man i förväg vet att det blir oväder. 
Mysigt ändå kan jag tycka för utan ström blir det varken tv eller dator. Mycket levande ljus och mysig samvaro kan det ju bli istället. Som tur är kan vi ju elda när strömmen lägger av så värmen behåller vi ju någorlunda. Tyvärr så eftersom det blåste så fruktansvärt fick vi ett baksug i pannan som gjorde att all rök kom in, så idag har jag fått ägna tiden till att tvätta och städa allt för att få bort röklukten någorlunda. 
 
Idag är det full storm och under dagen har det säkert kommit 2 dm snö. Det fullkomligt vräker ner samtidigt som det stormar hårt. Men istället för att skriva har jag varit ute i ovädret och fotat för att visa er. De första och sista fotona är ifrån idag.
 
 
 
Ska kanske tillägga att efter det att jag tog bilderna har det kommit säkert 2dm ytterligare

lite pyssel

Vi har en väldi blåst här nere i hamna. Det blåser riktigt ordentligt och ibland regnar det och ibland haglar det. 
 
I dag efter jobbet gjorde jag för omväxlingsskull nåt. Ja, jag är inte så företagsam på kvällarna. Antingen fastnar jag i ett surfande, eller i en bok eller i nåt tv program. Men ikväll stannade jag i Nordingrå för pysselafton på
Blomsterhuset.  3 kvällar nu före jul kommer det att hända. I kväll tillverkade vi blomsterkransar
 
 
 
Nästa vecka ska vi göra blomsterprydnader, blomgrupper. Verkligen jätte kul.
 
Det var väl kanhända mindre roligt att komma hem till ett hus som i stort sett var utkylt, 14,5 grader. Inte bra för min värk, men det finns de som har det värre.
 
Nu ska jag springa ner o se till pannan och det känns som om det blir en tidig kväll, ska ju upp o iväg till Sundsvall i morgon bitti

Blogg frånvaro

Har varit borta länge från det här med blogg skrivandet. Ibland är det skönt att inte känna det där "måste skriva"
 
Har väl egentligen inte hänt så mycket heller, men det är faktiskt kul att skriva för sin egen skull och kunna gå tillbaka o se hur saker o ting var 
 
Vi har kommit in i slutfasen på min mans borta arbete och det känns ju otroligt skönt att snart kunna säga att snart är det klart. Vad som väntar sedan vet vi inte än men man får hålla tummarna och hoppas att han där uppe ser till så det blir nåt bra. Känner mig stolt över att jag faktiskt klarat av att vara gräsänka i vårt hus i nästan 2 år. Tror jag vågar säga att det inte är alla som skulle klarat det. 
Vi bor ju 5 mil från tätort, där jag jobbar. Så med alla resorna, huset, på vintern skottning och så mycket mera är det inte bara. Hit ut är det ju sällan någon som kommer (förutom när det är sommar) så helst ska man ju vara tuff nog att även klara en viss ensamhet. Men ensamhet är nåt som jag tycker är väldigt skönt, speciellt på kvällarna eftersom jag har ett ganska påfrestande arbete många gånger.
 
I huset renoverar vi o grejar som vanligt. Bosse håller som bäst på att bygga ut hallen. Det blir en veranda med stora fönster och det kommer att bli så fint när det är klart. Jag slipar innedörrarna och spaklar så de så småningom ska bli vita, fondväggen i sovrummet är också på väg att få en makeover. Och under veckan hoppas jag att vi kan komma  till skott och boka vår vintersemester. Både jag och Bosse har 20 dagar kvar och nu när mörkret är här så känner vi att det börjar bli välbehövligt med lite vila. 
 
Kan ju bjuda på lite bilder på byggandet så ni ser va fint det kommer att bli
 
Före, eller vid starten. Plintarna är ljutna iallafall 
 
 
Och i dags dato ser det ut så här;
 
När vi väl är klara kommer det att bli ett vackert hus både inne och ute. Det tar tid, men det får det göra. Vi är överens om att vi inte ska renovera ihjäl både varandra och det vi har. 
Så, nu har jag fått denna kvällen att gå och det var ju lite trevligt att blogga bort en stund
 

6 år av saknad

 
 
 
Kommer ännu ihåg min systers telefonsamtal under natten, hur vi körde emot varandra för att senare sammanstråla med mina barn i Övik för att min syster skulle kunna åka till vår mamma och hjälpa henne. Det var den dagen för 6 år sedan.
 
Saknaden efter pappa kommer alltid att finnas, jag vet det. Men den är om möjligt ännu större denna dagen

Salaspills


På denna sk monolit (ser ut som en byggnad som rasat) Står det (fritt översatt) från livet till döden. Inuti kan man gå och uppåt strålar det in ljus medan det nedåt finns en svart stängd dörr. Vad det symboliserar kan man ju fantisera om...

Hur kan det komma sig undrar många att Lettland som ligger i Europa så nära oss i Sverige kan ha det så dåligt. Som många vet var ju Lettland ockuperat av Ryssland under en väldigt massa år. Inte förrän den 6:e september 1991 erkände Sovjet unionen Lettland som självständigt. I dag bor det fortfarande väldigt mycket ryssar kvar i Lettland och det är väldigt mycket spänningar fortfarande i landet.
En ganska enkel förklaring är detta, under andra världskriget när tyskarna klev in i staden Salaspils i Lettland, började de byggandet av ett av de allra första koncentrationslägren.

Det här lägret tillhör knappast de mest kända och det ligger precis utanför en liten stad som heter Salaspils knappt två mil sydöst om Riga. Det upprättades i oktober 1941 på initiativ av SS-Sturmbannführer Rudolf Lange och var först tänkt som ett större polishäkte. Sovjetiska krigsfångar från Stalag 350 och judar från gettot i Riga utnyttjades som slavarbetare för att bygga lägret. När de första kom dit fanns alltså inga baracker, ingenting och många frös ihjäl under den första vintern. De judiska barn som kom dit användes för att tappas på blod. En halv liter varje dag tills de dog. I dag kan man på Salaspils höra från en högtalare hjärtljuden från barn och kvinnor som skriker i bakgrunden,  vansinnigt stark..

Under 1942 vidgades planerna och det planerades att bli ett uppsamlingsläger för judar som deporterats från Tyskland. Men dessa planer skrinlades och i slutet på 1942 var den övervägande majoriteten av fångarna politiska fångar som förts till Salaspils från diverse fängelser i Riga. Lägrets egentliga funktion återgick delvis till det ursprungliga syftet som ett polishäkte men det blev också ett arbetsläger. Lägret fungerade också som ett transitläger för fångar i den ena eller andra riktningen. Medlemmar ur Sonderkommando Arájs skall ha tjänstgjort i lägret. Lägret avvecklades och befriades på sommaren 1944. Ca 12 000 personer gick igenom lägret under dess existens, hur många som dog varierar beroende på källa.

Själva huvudmonumentet är en stor lång snedliggande ihålig monolit som det går att promenera inuti och lyssna till ljudet av ett hjärta. På det f.d. lägerområdet finns det sex stycken överdimensionerade skulpturer som bl.a. representerar offervilja, motstånd och lidande.


Hela området präglas av en underbar och fascinerande klassisk ful sovjetisk betongarkitektur i förfall, men detta var bara en återspegling av det samhälle det uppfördes i. Även staden Salaspils är en typisk ”sovjetisk” förort med ett tiotal klassiska socialistiska bostadskomplex som trots sin dystra arkitektur representerar en tid för den socialistiske arbetarens välfärd.

Letterna vill inte erkänna att detta har hänt, för många av vakterna i Salaspils var just Letter och de flesta fångar var Ryssar.
Frågar man idag någon Lett ang dagens motstånd i Lettland svarar de"se hur de behandlat oss under deras maktår" och frågar man någon Ryss svarar de " Se hur Letterna behandlar oss idag" Generation efter generation lär få höra om de båda sidornas syn på frågan och frågan är väl just den, kommer det någonsin att gå att bygga en bro över det förflutna?

Men må vi aldrig glömma vad som hände under Andra världskriget!

Stockholm i mitt hjärta

Så är det! Finns ingen finare stad än just Stockholm. I flera år har jag intalat mig själv att så inte är fallet men jag har under veckan som gått fallit till föga.

Jag älskar stan. Att en stor stad kan vara så underbart vacker övergår mitt förstånd. Allt vatten och allt det gröna, mina barn har gjort ett bra val som flyttat dit.

Visst, det är mycket skit också men det är det överallt, inte mera där än någon annanstans. Där skiten finns behöver man inte vara.

Jag har umgåtts med mina barn och min syster. De som står mig närmast (förutom min man då) Vi har vandrat i de fina grön områdena, vi har gått på gatorna och vi har myst och det har varit vackert





Lite frusna var vi i söndags men en utomordentlig dag, så trevlig för en mamma som träffar sina ögonstenar så sällan.


Underbaraste Molly hade en underbar dag med oss. Kul med stora bollar




På tisdag fick hon, lilla hjärtat äntligen bada. Åhh så hon älskar det


Och lite sand att rulla i, det måste vara pricken över i:et..tycker Molly iallafall


Sen en picknick i det gröna med underbar shushi


När Sara åkte för att jobba tog syster och jag en promenad genom de absolut vackraste kvarter jag sett. Kolonilotterna i Tantolunden, finner inga ord bara vacker. Där vill jag bo







Är det underligt att man trivs? Så underbart vackert, mitt i en stor stad...
Tack älskade syster och svåger för att ni upplät ert hem till mig under dessa underbara dagar. Precis vad jag behövde

Sköna maj...eller??

Ja det kan man fråga sig. April sa adjö med ett underbart väder, hela helgen var det idel solsken och varmt och skönt. Vi hade kanon väder hela valborg, titta så fint






Men vad hände när Maj klev över tröskeln?
På fredag kväll så snöade det för fullt här och temperaturen föll till minus grader, helt sjukt. I går morse ställde jag mig frågan om jag skulle ta mig till jobbet utan att halka av vägen men det gick och det gick jätte bra.

I dag har jag kunnat vara ute, om än dock väldigt blåsigt och kallt och periodvis regn blandat med hagel.

I morse när jag precis klivit ur sängen kom min mans fd svärföräldrar hit, gissa om jag blev tagen på sängen haha.. Bosses gamle svärfar är en klippa på att , just det, klippa träd och han har länge lovat mig att hjälpa mig med våra äppelträd så nu är de klippta för året och det känns jätte bra. Konstigt kan många tycka att min mans fd svärföräldrar kommer hit, men vi har en väldigt fin och bra kontakt och det tycker jag är väldigt viktigt både för Bosses barn och för honom, skönt att kunna ha det så.

För övrigt har det gått i sakta mak allting idag. Blåsvädret gör att jag inte klarar så mycket, vet inte varför men jag får ont i min kropp när det blåser och får ta det lite lugnare då. Men det gör inte nåt, förra helgen go väder gjorde ju att jag hann så mycket ute i min trädgård som just nu tar fart för fullt .

Jag har tänkt minska på vårt trädgårdsland i år för jag känner att jag inte längre orkar varken för tiden eller med kroppen. Så i år blir det bara squach och sockerärtor.  Det roade jag mig med förra helgen, sa till B att folk tror väl man är galen, först kör vi hit jord för ett stort land och efter bara 2 år bär jag bort jorden igen..hahaha
det blev bara 1/4 kvar av det.

Nu är det bara 3 grader ute så det är bäst jag skyndar mig att rädda mina små som står ute för lite härdning

Dagarna går

Veckorna går så fort. Påsken är bortgjord och raskar på längre in i våren.  Ibland känns det som om vädret har lite svårt att bestämma sig om det ska vara vår eller om vintern vill hålla sig kvar.
I går hade vi en underbar vår dag, men idag hänger snön i luften igen.

På lördag tog vi en tur upp till Åsele i lappland för att tillbringa dagen med lilla mamma. Det är alltid så roligt att komma dit, för hon blir så glad och man känner sig så välkommen. Tyvärr kunde vi inte ta oss fram till min fars grav men det får bli nästa gång, då är säkert snön borta.

Just nu ser jag fram emot att få börja med vårstädning både ute och inne. Det mesta blir ju som vanligt vitt och ljust inomhus och utomhus planerar vi för lite nytt bygga som även betyder att jag måste flytta rabatt och blommor, men det gör inget, bara kul jobb.
En ny häck är beställd för i år ska trädgården utökas vid vår nya gräsmatta på baksidan. Lite medelhavs känsla på vår stora betong platta hade jag även tänkt mig, vi får se hur mycket jag orkar och klarar av när allt kommer till kritan. I huvudet vill man jag så mycket, men.....

Vecka 22 åker jag till Lettland för jobbets räkning och det ska bli mycket intressant. Så jag välkomnar våren, ljuset och solen. Och med lite tur kanske jag även får ha min käraste hemma lite mera också....

Glad Påsk


Alla dessa högtider har blivit för mig minnen. Minnen av svunna tider som jag både med glädje och med lite vemod kan tänka tillbaka på. Har i många år försökt skapa våra egna traditioner som kan bli nya minnen men det är svårt när hela familjen är så utspridd.

Påsk är iallafall för mig vår.
Sofie föddes på onsdag före påsk 1987, så Sofie hon är lite påsk. Så hennes födelsedag firar vi ofta på påsken.


Förr när Pappa och Mamma bodde på gården försökte vi alltid åka dit allihopa. Det betydde mycket uteliv, i form av skoter åkning, utflykter med grillning. Och ofta är det ju sånt kul som man kommer ihåg.
Ungarna då var Sofie, Sara, kusin Carolina och tremänning Malin från Skellefteå


Morfar var en hejjare på att köra med tjejerna och de tyckte att det var så kul


Ett år innan vi åkte upp till gården samlades några tjejer för att påska lite runt omkring där vi bodde i Övik.
Jag kommer ihåg att folk tyckte de var så söta så de tjänade en massa både pengar och massa godis. Om jag inte minns fel fick de ihop 200 kr var och en korg full med godis.

Det var Evelina, Sara, Sofie och Jasmina. Visst var de söta?

Med detta lilla minne vill jag önska er alla en riktigt glad påsk, för det ska jag ha för i morgon kommer min påskkärring hem till mig och på lördag ska vi tillverka påskminne med våra bästa vänner Fredrik och Birgitta, det kommer att bli så trevligt.

GLAD PÅSK!

Snart..

Japp snart är det dax, bara 5 dagar kvar sen lyfter vi mot underbara Thailand igen. Nu känns det faktiskt som att vi gjort rätt för det, o kanske Bosse mera än jag kan jag tänka. Han som sliter i Göteborg och bara får komma hem ibland. Nu i helgen iallafall kommer han hem för han går på semester på fredag, jag ska ju iallafall även göra måndag på smärtis.

I helgen ska vi packa våra väskor och förbereda både hemmet, katterna och oss själva på borta varo.

I dag kom mitt nya sim kort till mobilen. När jag åker till Thailand använder jag ju HolidayPhone. En smart grej som gör att våra nära och kära alltid kan få tag i oss. De kan ringa billigt till oss och vi kan ringa billigt till dom dessutom kan man numera även surfa med deras sim kort.

I morgon ska jag ta itu med snön som kommit under tiden jag varit på smärtis i sundsvall, inget idealiskt göra för mig just nu men man vill ju gärna ta sig ut och in. Nu är det snart dax för att få sova i sin egen säng och det känns helt underbart kan jag säga


Bönhamn i vinterskrud

En helt vanlig dag i Bönhamn 2012 då kan det se ut så här. Det var i torsdags jag tog en promenad och då kändes det verkligen som en riktig vinterdag



Som vanligt när jag tar en promenad har jag ju oftast sällskap


Och vi kan konstatera att just nu hänger det inte så mycket nät som ska rengöras  på Gisten, och isen ligger i hamnen, det ser ganska kallt ut


Det är ingen loppis i sjöboden och ingen grillning på grundhällan


Men idag lyser solen och det dropppar från taken, då ser allting helt plötsligt varmare ut. Jag tar en promenad och till och med gamle Limpar orkar sig på att följa med. Så skönt så  jag dammar av min eldningstunna och njuter av att elda det gamla





Livet

Inne på vecka 4 på smärtrehab. Känns onekligen som man kommit en bit på väg. Vi har fysisk träning 2 timmar per dag och övrig tid handlar det mycket om ergonomi och psykiska övningar och smärthantering.

Varje tisdag avslutar vi dan med promenad. Hittills har jag aldrig kunnat följa med på hela rundan, tanken är ju att vi ska lära oss känna igen signaler när smärtan är på väg och vända innan den blir för kraftig. I dag gick jag tillsammans med de övriga hela tiden!! Jag är ju medveten om att även om det känns så idag så kanske jag inte klarar det i morgon, Jag vet att jag inte blir smärtfri här men jag kan lära mig att hantera olika saker på olika sätt.
Vi pratar mycket om saker som vi inte längre klarar, som vi inte kan göra mera. Och vad vi istället kan göra som känns meningsfullt och som kan fylla tomrummet, för det är ju som så att det spelar ingen roll hur mycket vi ältar, klagar och gnäller så blir det ju inte bättre för det.
Oavsett om det handlar om värk eller annat, oavsett vilken typ av förlust vi drabbats av så måste livet gå vidare och det gäller att hitta meningsfulla saker att fylla det med.

Min syster skrev en väldigt fin blogg häromdan glitteroga.blogg.se om att inte vänta på att livet ska börja, livet är här och nu.

Livet är ju inte de dagar som gått, utan de dagar vi minns

Jag känner mig ikväll väldligt tacksam till livet. Och jag har valt att fylla mitt liv med värdefulla saker för mig, jag har en underbar familj, underbart jobb där jag känner att jag kan göra skillnad för människor som behöver mig och möjlighet att ändra saker och ting som kan bli jobbigt. Behöver man mera?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0