Midsommar som kom och gick

Tänk att det är redan en vecka sedan det var midsommar afton, och vilken midsommar det blev!! Alla ungarna hemma, vad kan man önska mera?
Sofie och Jim anlände först, redan en vecka innan, så jag fick rå om dom en hel vecka. Rätt hyfsat väder måste man ju även säga att det var den veckan också, så det blev en del mys. På torsdag kom Sara och Niklas och på kvällskvisten ramlade Kattis, Johan och Ellen in, så var alla samlade utom Kevin, Kattis pojkvän, han kom på fredag fm.
Kvällen innan midsommarafton tycker jag är mysigast, när alla samlas. Vi fick även bra väder så det blev middagsgrillning och mat ute och som sagt lyckan var fullständig.
 
 
På midsommar aftonen tillbringade solen sin tid I Bönhamn. Sill lunch ute i trädgården
 
, ungarna med resp som en del iallafall träffades för första gången stack iväg upp till sjön för att bada och kan det bli mera sommar än så?
 
Så småningom fixade killarna björkarna och tjejerna hjälptes åt att duka fram all den goda midsommar middagen.
 
Efter middagen hade vi som tradition är dans runt midsommarstången med de minsta i släkten och då tillsammans med hela släkten. 
 
Mot kvällningen blev det också som vanligt grillning på grundhällan, ända tills regnet kom och tyckte att vi skulle gå hem. Sagt och gjort vi gick hem. Någon tyckte att vi skulle sitta i uterummet en stund, sagt och gjort Bosse plockade upp gitarren och vips så var det mera kompisar som dök upp och ville lyssna på lite gitarrlir. 
 
Midsommar dagen började lite segt med små moln som höll sig kvar, men efter ett tag var de tvugna att ge sig iväg och solen tog fart med sina strålar.
 
Sofie fixade hemgjorda hamburgare som avnjöts i uterummet innan Kattis och Kevin var tvugna att ge sig iväg pga av jobb. På kvällen gick vi åter ner till grundhällan och grillade vår middag nere bland hav och klippor, såå mysigt.
 
 
Tyvärr så kom då den dag som jag fruktat. Dagen för avsked. Behöver jag säga mera? Först åkte Sara och Niklas och strax efter Sofie och Jim och bara kort därefter Johan och Ellen och helt plötsligt var klockan även slagen för Bosse som åkte till Skellefteå för att under 2 veckor jobba där. Kvar stannade jag och mina missar, vilken tur att jag har dem. Men så otroligt tomt det blev. 
Jag saknar de där 4 (8) underbara rösterna, som surrar och skrattar, hoppas det inte dröjer så länge förrän de är tillbaka här igen.....
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0