I Mitt Sinne

I dag är en speciellt känslig dag känner jag. Jag och Bosse gjorde ett besök i Kramfors för att inhandla helgen. I kväll kom mina älskade döttrar hem. Känns riktigt skönt att ha dom innanför mina fyra väggar. Tillsammans en hel helg!

Jag känner mig väldigt sentimental i kväll. Gråt färdig med andra ord. Jag vet inte riktigt varför men så är det. Just nu är det så mycket som händer i  min familj. Min mamma är sjuk och går på  behandlingar, efter en behandling verkar det dock gå bra men frågan är om biverkningarna verkligen kommit igång. Visst det finns de som fixar denna behandling med att fortsätta jobba men det finns de som också blir jätte dåliga. Vågar man verkligen tro att min mamma skulle vara en av de som inte känner av behandlingen, jag hoppas att det är så.

Det finns ytterligare en sak i min familj som jag inte vill skriva om så mycket , men det rör upp mitt hjärta många ggr, jag gråter många ggr i mitt hjärta, inte så att någon ser det är jag för stolt för men det är en saknad som inte med ord går att beskriva.
Där känner jag att jag är i kväll. Just nu är det mycket som händer med denna saknad. Trots att tjejerna är hemma och förgyller mina dagar så finns saknaden så otroligt påtaglig. Den person som jag tänker på idag/ikväll, vet inte om hur påtaglig han är och ibland känner jag att jag hatar min egen stolthet så fruktansvärt. Varför blev det så här?? För att vi människor är dåliga på att lyssna eller för att vi är dåliga på att förstå att min sanning inte behöver vara någonannans sanning??

Vad vi människor behöver är ibland ett avstånd som får oss att förstå att det finns andra människor som kanske inte alltid förstår men som ändå hyser sympati och medkänsla. För den skull behöver man ju inte alltid tala ur sitt hjärta, man behöver inte alltid skrika ut sin känsla för att såra för att man först blev sårad. Det finns egentligen ingen hämnd om inte vi männskor tillåter det.

Vad är det som är så fel med att känna kärlek till en o samma person fast på olika sätt. Varför är det så fel med att helt enkelt vara olika.

Det här blev ju ett väldigt konstigt inlägg. Men just nu känner jag mig väldigt konstig, och frustrerad. Det finns säkert de som förstår vad jag menar men för lika många blev det ett stor frågetecken. Jag är ledsen för det men min blogg är nog ialla fall min ventil ur en ledsamhet och en saknad som ingen annan förstår


Ha en bra fredagkväll