Utbränd

Läste precis på en blogg om en kvinna som fått diagnosen utmattningsdeprission. Verkligen ingenting att leka med, trots att många tycker det är en fånig diagnos.

I Nov 2003 jobbade jag (även då på taxi) Jag hade ansvar som växel ansvarig och skulle se till så¨att schemat var lagt och att det fanns personal på varje pass och att växeln fungerade. Inte så lätt när det ständigt fattades folk. När jag inte fick tag i personal tog jag passen själv. Som jag sa i tidigare inlägg så var arbetet på taxi väldigt stressigt och under de förutsättningar man hade ganska tungt.
Vi bodde i ett väldigt stort hus med stor tomt och mina barn då 16 och 13 år plus Bosses barn 14 och 12, det var väldigt slitsamt. Bosse körde buss och taxi och var nästan aldrig hemma, vi bodde väldigt dyrt och han var också tvungen att alltid ta extra pass för att få det att gå ihop. Det är ju inga fina löner som busschaufför kan jag säga.

Jag gick hos en sk beteénde vetare/kurator och det var de dagar jag såg fram mot. Jag sov och grät första tiden, såg enbart fel i allting, det var en svår tid  för oss alla och tyvärr så led nog barnen ganska svårt. 

När vi separerade blev jag tvungen att på största allvar verkligen ta i tu med min situation, så det kom verkligen nåt gott av den separationen, och vi lyckades ju hitta tillbaka till varandra.
När jag sedan började jobba igen var jag från början väldigt noga med att inte ta på mig för mycket, trodde väl att det skulle hjälpa. Men när man alltid ska vara duktigare än man är så är man snart tillbaka på ruta ett igen.
Kanske att min kropp tillät ryggen att pajja för att jag skulle bli tvungen att backa igen, tanken har funnits där många ggr för efter dessa 2,5 års sjukskrivning för ryggen känner jag mig som en annan människa igen.

Dessa år 04 och 05 är svåra år som jag ofta tänker tillbaka på. Det var väl samma år som vi började förstå att allting inte låg riktigt rätt till hemma hos mor och far också. Sedan gick det ju ganska fort med pappas diagnos för alzaimer. Jag har sagt det ofta och jag kan säga det hur många ggr som helst, vilken tur att vi har haft varandra jag och min syster.

Det har varit många svåra saker som hänt runt oss men vi står ju fortfarande på benen. Vetskapen om att det inte är slut på det svåra än finns, men man kan ju inte gå igenom det nu genom att oroas då får man ju gå igenom det två ggr och det känns väldigt tungt, så därför försöker ialla fall jag att försöka ta dagen som den kommer och problemen som dom kommer.

Om det inte vore för hoppet skulle hjärtat brista.

Kommentarer
Postat av: Kerstin

Tack för din kommentar hos mig!Är hemskt att FK kan försvåra för sjuka istället för att hjälpa dem!Ser att du inte haft det lätt heller,vi är många som traskat den långa,hårda vägen tydligen.Det du skrev i bloggen idag rörde mig,du kan beskriva så man känner det du känner...Hoppet är det sista som överger oss,om det händer finns inget kvar...Hoppas din dag blir en bra dag!Varm kram Kerstin

2008-01-29 @ 14:24:14
URL: http://tankeverkstaden.blogg.se
Postat av: Cissi

Varför ska vi kvinnor oftast vara så himla "rediga". Vi ordnar och fixar för vi känner ett sådant ansvar.. Vi skulle nog använda ordet NEJ lite oftare...
Hoppas du tar det lugnt nu när du börjat jobba igen!
Kramar!

2008-01-29 @ 19:35:05
URL: http://cissilina.blogg.se
Postat av: Inger

Ja det lät som du hade det jobbigt..
Skönt att du är där du är idag, kan jag förstå.
Ha det bra i nu på jobbet, och ta inte i för mycket..
Hoppas du mår bra och att febern har gått ner..
Kram

2008-01-29 @ 22:37:08
URL: http://IngerEmKssson.blogg.se
Postat av: Lillemor

ja att ryggen
pajjade" var nog bra" på sitt sätt.-.annars kanske du inte hade gått hem.och det e ju det man måste.inse liksom.men det är ju såå svårt. och nej..det är verkligen inget att leka med.riktigt farligt.. men det e såå många som tror att det är ren bullshit.men låt dom tro det då.hopaps dom får det själva typ.. hopaps du e okej?
kramar

2008-01-30 @ 08:59:13
Postat av: Nilla

Hej på dej
Ja man ska vara rädd om sig det går fortare utför än vad man anar....taxi nä det är nog stressjobb ..må så gott

2008-01-30 @ 11:42:45
URL: http://fnilla.blogg.se
Postat av: Millapilla

Hej! ja man ska vara rädd om sig..jag har själv jobbat för mycket och inte kunnat säga nej...och bromsar man inte sig så visar kroppen det på olika vis. Var rädd om dig och kram

Postat av: Kerstin

Hej igen!Blev glad att du också blir mörkrädd av forskarnas galenskaper!Jag blir kallad bakåtsträvare ibland tack vare mina åsikter,men ofta går teknologi och annan skit över alla gränser,tycker jag!Njut av dagen idag!Kram på dig!

2008-01-31 @ 09:30:29
URL: http://tankeverkstaden.blogg.se
Postat av: Sus i dus en desperat lyxhustru!

Ja man skall vara rädd om sig och inte stressa! Om man har ett stressigt jobb är det viktigt att varva ner efter jobbet! Du måste också vara rädd om dig!

Kram Sus

2008-01-31 @ 23:07:11
URL: http://sus68.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0