I Mitt Sinne

Skilsmässor med små barn kan vara upprörande.
När jag skilde mig för 16 år sedan var jag väldigt noga med att mina barn alltid skulle komma i första hand, att de aldrig någonsin skulle känna det som om det var deras fel. Jag försökte ta reda på varje minut med mina barn. Sara var bara 2 och Sofie var 5 år.
Naturligtvis gjorde väl inte jag allting som en "perfekt" förälder skulle gjort, men jag var/är inte perfekt heller. Men för mig har det under deras uppväxt alltid varit viktigt att de skulle ha nån relation i alla fall med deras far. Som jag berättat tidigare så har inte han uppfört sig speciellt bra mot mina barn under de helger som passerat, jul och nyår.

Det gör fortfarande ont i mitt hjärta att jag inte kunde gett dom en bättre pappa, men tyvärr så är det bara att gilla läget.

Men under mina första år som ensam så lärde jag mig att det inte alltid kan handla om kvantitet när man har barnen utan de måste vara kvalitet.
Många ggr fick jag höra "att jag kan inte hämta barnen för jag har inte pengar för att hitta på nåt i helgen"! Men mina barn skulle ju varit lycklig om de fick vara med pappa o bara kanske sitta i knä, bara umgås det är det jag menar med kvalitet. Inte hur ofta man har dom utan att man verkligen är med sina barn under tiden.

Mitt ex gick ju istort sett från mig till en annan, Det blev en stor omställning för tjejerna. Men den tjejen visade sig vara en fin kompis till dom under några år. Sedan när hon fick eget barn förändrades det och det blev ytterligare en smäll för tjejerna.
Jag träffade ingen ny förrän 1,5 år senare, jag ville lära mig leva ensam och jag njöt av ensamheten.

Varför jag tar upp detta nu beror helt enkelt på att vi, jag och min sambo pratade om just detta hur viktigt det är att barnen får en chans när det ska in nya människor i deras familje bild. Barn är känsliga o man måste ta det varsamt. Allting som händer i deras liv när de är små kommer ju att prägla dom som vuxna. Har man skaffat barn så måste de få vara prioritering nr 1 under såna tumultartade former som en separation kan bli.

Så alla ni där ute, Tänk på era barn! Det är ni vuxna som valt in dom i era liv, det är inte dom som valt er!!!!