Har tillbringat ett par dagar i ett soligt Norrköping. Vi har varit där på konferens så mycket sol har jag väl inte fått se men ibland har jag känt av den.
Det blir alltid så intensiva dagar så när man väl är hemma igen är jag fullständigt däckad första dagen. I år har vi pratat om miljön och vad vi kan göra och det finns mycket att göra den saken är glasklar. Ändå så kan jag ju säga att privat är ju inte jag någon som sorterar och bara handlar kravmärkt. Min inställning är egentligen att köpa kravmärkt skulle jag nog kunna tänka mig, men då får de sänka priserna på sånt och allt som är miljövänligt för det är ganska mycket dyrare många ggr. Ta bara avfettningsmedel, ska man använda miljövänligt så måste man ju ta dubbelt så mycket än om man använder vanligt...
Men vi pratade i o för sig om textilier, tänk er att 70% av alla textilier vi i världen inte längre vill ha hamnar på ett sopberg. Ett sopberg som bara blir större o större. Tänk om i alla fall en del av de där 70% kunde hamna hos second hand som försöker göra nytta, typ hos oss....
Hm har nu börjat med att erbjuda 50 kr för inlämnade kläder, och det är nog bra tänkt. Men för de där 50 kr köps ju nya kläder, och de där nya kläderna kommer ju en dag de också att kanske slängas, det känns som ett moment 22. Hm kommer ju inte heller att börja med second hand, utan vad de är ute efter är att i forskning kolla om de kan återanvända fibrer till bättre fibrer, kan ju vara intressant. Några intressanta tankar...
Väl hemma igen ser jag att det hänt grejer. Bosse som håller på att bygga en farstukvist har vidgat sina vyer och håller nu på att brädfodra hela sidan. Projekt farstukvist har vuxit
Oj oj vart ska det sluta kan man undra..
Och min lilla trasselsudd hon har också varit på äventyr medan matte varit bortrest. Det äventyret har slutat med 2 st fästingar och en vansinnigt trött katt som inte ens lyfter på ögonlocken när jag plockar bort dessa otäckingar.
I morgon är jag dock tillbaka i butiken och jag har en känsla av att det är en dämpad arbetsplats i morgon. Min fina vän och vänstra hand fick idag en liten hjärtinfarkt. Ett bevis på hur otroligt fort allt kan förändras. Jag tar det på största allvar både fysiskt och psykiskt. Som chef undrar man ju om jag kunnat förhindra det på nåt sätt, kanske inte, det fysiska hos en annan person rår jag nog inte över och för min egen del kanske jag ska ta lärdom av detta och jobba på ett annat sätt, ett lite lugnare, kanske tänka lite mera på min egen hälsa.
Nu ska jag hoppa in i duschen för att sen kunna sitta godan ro och titta på äckliga serier, tex Gla
