PHU QUOC

Så landar vi då äntligen på Phu Quoc. Resan mellan Ho Chi Minh och ön tog en timme. Allting fungerade så himla smidigt även här, väskor, taxi och iväg till hotellet. Jag har alltid velat bo direkt på stranden och nu skulle vi äntligen göra det. Och bungalowen var verkligen helt enligt mitt önskemål.
Redan på onsdag hyrde vi moped och började utforska. Hade läst att lite längre norrut kunde man hitta flera ställen med byar och ensliga stränder och nyfikenhet måste ju stillastående så vi drog iväg. Först kom vi till själva staden Duong dong och hamnen för alla fiskare. Eftersom då främst Bosse är uppvuxen som fiskepojke tycker han att allt sånt är intressant.
Det var vi och några par till som besökte stranden just där vi var, ingen större tillströmning. På torsdag tog vi moppe till östra sidan, Sao beach var målet och när vi till slut kom fram, efter div felåkningar o dyl så måste jag säga att jag aldrig någonsin sett en sådan strand. Sanden var verkligen kritvit, mjölig och vattnet bland det finaste genomskinligaste. mjöl
Hit åker vi igen

Museum i Saigon

På lördag bestämde vi att det var färdig vilat, nu var det dax för lite kultur och minnesmärken.
Först tog vi oss till stads museet. Lite om hur Vietnam blev just Vietnam.
 
Vietnam koloniserades tillsammans med resten av Franska Indikina av Frankrike på 1800-talet. Denna koloni kontrollerades under andra världskriget av Vischyregimen som tillät japanerna att använda territoriet militärt, men ockuperades av Japan mars 1945 av rädsla för en amerikansk invasion.

Efter några månader i augusti kollapsade den japanska lydregimen under Annams kejsare och Vietminh ett parti bestående av kommunister såväl som nationalister, bildade en regering i Hanoi under ledning av kommunistledaren Ho Chi Minh, därav nuvarande namnet på Saigon

 Så här kunde ett brudpar vara klädda
Sko tillverkning
 
Så här såg det ut för en kriga de Vietnamesiska. Mycket intressant historia. Vi gick vidare mot krigs minnes museet.
Jag finner faktiskt inga ord för den terror som Amerikanare utgjorde i Vietnam och att ingen har blivit dömd till krigs rätt är för mig oförståeligt, vart befann sig FN då? Har väl aldrig varit riktigt insatt i detta krig, men man har ju sett filmer och naturligtvis är det amerikanska krigsfilm så någon större sanning där finns ju inte.
Intressant.... Tycker ändå brevet från Vietnam till USA för att önska gott nytt år small av rätt bra
Det tog flera timmar att gå igenom museet och hur mycket jag än önskar att delge er min upplevelse här kan jag inte det. Det var mer än en tår som rann nerför mina kinder. Så så svårt att förstå att det inte uppmärksammats mera vilket lidande dessa människor haft. Utsatta för ren tortyr, massavrättningar, brända byar och våldtagna kvinnor och barn. Allt av en nation som i stort sett hittade på för att få visa sin makt och inte att förglömma även ryssarna som klev i för att "hjälpa till"
Som ni förstår tog Denna dag en del energi så för att få lite tillbaka tog vi en underbar fisk på en av Ho Chi Minh alla Roof top restauranger med underbar vy och söndag och sista stads dagen fick bli lite shopping,sol och pool. Sen dax att åka ut till ön Phu quoc

Vietnam och Ho Chi Ming

Äntligen dags för semester. Startar lite mjukt i Stockholm och äter lite födelsedags middag med Sara som fyller 27 år. Fattar ni....27 år..vart tog dom åren vägen?.
 
Onsdag morgon blir en tidig morgon, redan kl 05.00 befinner vi oss på Arlanda för första och kortaste sträckan. Vi börjar att flyga till Heatrow i London 2 timmar tar den sträckan och efter 2 timmar med väntan där lyfter vi igen för att 11,5 timme senare landa i Hong Kong. 
 
Ingen nämnvärd väntan i Hong Kong heller, 1,25 timmar, men då var vi ju nästan framme.
Det svåraste tycker jag dessa resor är att ändra dygnet, från att suttit på Arlanda och ätit frukost kl 6 på morgonen och sedan äta middag 6 timmar senare, se en film och försöka sova, det kan vara svårt. Nu gick det rätt hyfsat och rätt vad det var så damp vi alltså ner i Hong Kong och den värsta biten var avklarad.
I Hong Kong fick jag stilla mitt nikotinbehov och lite kaffe på det så var det ju dax igen. Landar så i Ho Chi Ming City och allt går så smidigt, väska, tull och taxi och en halvtimme senare incheckade mitt i stan på hotellet. Men då..var det nån som  slog oss i skallen. Vi packade upp och small av på sängen, 3 timmars sömn och det var välbehövligt.
 
 
Ho chi Ming City! Vilken stor stad. Inget nämnvärt trafikbuller, massor av trafik, ja. Men den största delen är ju mopeder och motorcyklar.
 
 
De har fortfarande inget underjordssystem så det borde ju vara mera avgaser tycker man men så är det inte. Mycket gröna träd och vatten. Nu åkte vi ju inte runt i alla distrikt, men i de vi var i så visst syntes det skillnad på bättre o sämre områden men föroreningar och avgaser vill jag nog påstå att det finns mer av hos oss i Europa.
Vi skulle vara i Ho Chi Ming bara 3 dagar så vi bestämde oss för att starta med lite shopping och lite chilla tid, både för att vänja oss med värmen och det sköna med att inte behöva hinna..
 
 
 
Har hört en massa olika om shopping i vietnam. En del verkar påstå att den är fantastisk och en del påstår tvärtom. Jag sällar mig nu till den skara som tycker tvärtom. Skinn, kaffe, The och pärlor. Sen var det samma krimskrams  som på alla andra turistfällor. Billigt, ja super super billigt och är man duktig på att pruta då är det jätte billigt.
 
På lördag blev det kultur tid. Först stads museet och sedan krigs museet. Men här tar min energi slut idag och för att berätta om krigs museet behöver jag massor av energi för det var verkligen djupt fruktansvärt, det får bli i nästa blogg

Yala nationalpark

Fredag morgon startade vi tidigt. Taxin kom och hämtade oss kl 0430 och sen åkte vi ca 2 timmar för att komma till national parken och safarin som vi bokat. 
Vi hade packat med oss lite frukt, choklad och vatten., det fick bli vår lilla matsäck för våra timmar på jeepen som tog oss runt. 
 
Vi bytte bil och åkte iväg. Det var helt underbart att sitta där uppe och se soluppgången ju närmare vi kom vattenhålen.
 
Vi körde förbi apor, antiloper och massor med olika fåglar
 
 
 
Det mest spännande var nog elefanterna. När vi hade åkt bara en kort stund så blev det en samling av jeepar och killen som körde oss var väldigt duktig på att förvarna om att nu händer det nåt. Vi stannade och vi kunde höra hur elefanterna rörde sig inne i snåren,  sen helt plötsligt kom det ut en stor bjässe. Han brydde sig inte så mycket om alla bilarna som stod och tittade utan han verkade ha ett mål.
 
Vi körde vidare och hur de lyckas hitta på dessa vägar är ju helt fantastiskt, snacka om labyrinter. Och vägarna sen...Det var de sämsta jag någonsin upplevt.
 
Vi kommer ut mot havet igen och där tar vi rast. Fantastiska vyer, berg, gamla fiskebåtar.  Vi ser spår efter tsunamin framfart
 
 
 
Efter 20 minuter sätter vi fart igen. Naturen här är fantastisk. Och trots att Sri Lanka är ett så skitigt land med sopor överallt så fanns det inga sopor eller andra slängda saker därinne i nationalparken 
 
Plötsligt när vi sitter där kommer en hel hop med jeepar mot oss. De hojtar och snackar och vår chaufför slänger in backen och backar i en rasande fart. Vägen var smal och det var otroligt svårt att mötas på vissa ställen. Han hojtar till oss att längre fram där var det en elak och uppretad elefant.
 
Helt plötsligt ser vi elefanten komma bakom en massa jeepar som försöker komma fram och förbi. De kommer sig fram och då är det vår jeep som blir närmast. Jag trodde jag skulle svimma. Han börjar gå mot oss och vi backar för livet och visste ju att lite längre bort hade vi passerat en korsning så där skulle vi kunna vända. Vi kommer till korsningen och han tar av in mot den vägen istället. Vi vänder på huvudet för att se vad elefanten tänkte göra, och ser hur han är på väg att gå förbi korsningen..phu, det var nära..Då börjar vår chaufför att backa tillbaka, det märker elefanten som vänder och kommer mot oss igen, då trodde jag att jag skulle få en hjärtinfarkt. Som tur är så märker han att vi börjar köra framåt så den går upp mot korsningen och fortsätter framåt efter de andra jeeparna. 
 
På väg tillbaka igen är det bara en massa kor vi får se. Hade gärna fått se en jätte katt eller krokodiler men så är det med safari, ibland så finns de inte framme.
 
På väg tillbaka till Mirissa är vi trötta och hungriga och vad händer då...jo premiärministern är på besök i en by så vägen är avstängd, vi får helt enkelt vända och köra en annan väg. Nåja det gick det med. Men lunchen på stranden var nog den bästa lunchen vi ätit den veckan. Men vilken fantastisk upplevelse detta var.
 
 
 

Unawathuna och Mirissa

Vi säger adjö till våra vänner, tar en taxi och drar oss ca 3 mil söderut till Unawathuna. Denna strand ska ju vara top 10 i världen. Vårt hotell visar sig inte ligga direkt på stranden, och vårt rum är direkt i anslutning till vägen men med havsutsikt. Hotellet är gammalt och byggt efter kolonial stil. 
 
 
 
Har frågat mig många ggr hur det är möjligt att stranden hamnat på topplistan? Kvällarna är dock mysiga på stranden när ägarna tänder upp sina facklor av gamla kannor innehållande  diesel. Vilstolar vända mot havet och längre in bord och stolar.
 
 
 
 
Riktig härlig semester stämning. Tyvärr så får man räkna med att vänta, vänta på att beställa, vänta på att få in drickat, vänta på maten och vänta på att betala. Som värst fick vi vänta 1 timme på maten och sista kvällen fick Bosse sin mat en halvtimma innan min kom och då fick jag fel mat. Maniana, Maniana. 
 
4 dagar gav vi Unawathuna sen fick det bli Mirissa.
 Mirissa skulle ju vara en pärla och stranden där var 20 ggr bättre än i Unawathuna. Riktigt härlig finkornig, vit sand.
 
 
2 första nätterna bodde vi på ett hotell precis på stranden 3:e våningen med utsikt mot havet. Utsikten fanns men man fick resa sig upp på tå för att se. Hotellet såg ut som ett rivningsobjekt, stämde inte alls in med Agoda bilder. Litet mörkt rum där allting som var beskrivet fattades, tur vi lärt oss att bara boka 2 nätter till att börja med. 
 
Så efter 2 nätter flyttade vi till Mirissa The point,  ett guest house som drevs av ett yngre par. Stort ljust rum och egen uteplats och bra frukost.
 
 
Dagarna tillbringade vi på stranden bland vågorna.
 
 
 
 Maten var väl så där, rätt snabba på att servera och framför allt trevliga. Men vill man äta kött blir man nog lite besviken.
I Sri Lanka är korna heliga så det är svårt att få tag i kött och dyrt att importera så för mannen har dagarna inneburit pizza och pasta. Tyvärr så har de ju på sina menyer biff och frågar man innan man sätter sig så är svaret att, ja de har biff. Sen när du satt dig och de kommit med drickat och man ska beställa maten så blir svaret "solly no have" 
Så tycker man inte om skaldjur och fisk kanske man inte ska åka till Sri Lanka
 
Tyvärr så finns det här, som på andra ställen, ensamma hundar som lever på stranden. Dessa hundar såg trots allt ganska välmående ut och den här hunden kom alltid när vi skulle äta. Grävde sig ett hål och satt där och väntade
 
 
Fredagen tillbringar vi i Yala där nationalparken ligger men det får en egen berättelse. 
 
 
 
 
 
 

Hikkaduwa och Akurala beach

Söndagmorgon  hade Bosse ingen feber men kände sig fortfarande hängning och ont i bihålorna. Trots det så tog vi en promenad bortåt. Hälsade på Suranga och gick vidare till Cool beach hotell. På hotellet intog vi lunch och samtalade med ägaren, vars namn jag aldrig uppfattade.
 Han blev bekymrad över att Bosse fortfarande var dålig och menade att det fanns väldigt mycket bra örter i olja som om man masserade in det på huvudet skulle göra det lättare för bihålorna. Sagt och gjort han hämtade en massör från hotellet som gav Bosse en match i massage.
Även killarna som jobbade på vårt guest house hade börjat engagera sig i Bosses mående och där erbjöds han örtte med ett intag av en bit gjord av honung och nåt socker.. När jag växte upp gjorde vi nåt liknande som vi kallade för (söckergötta) En riktig huskur med hettvatten och örter. Varje morgon och kväll i 3 dagar fick han detta.
 
Måndag morgon hade vi bestämt att åka med Suranga på tur. En riktig sightseeing. Först åkte vi till turtle farm och tittade på de olika sköldpaddor,  väldigt intressant det han berättade.
 
 
 
 
Sen åkte vi till Mask muset. Där gör de masker o balsam trä. Kan väl inte påstå att vi var så där jätte intresserade men...
På listan sen stod båttur på floden, och det var nog den mest intressanta saken. En verklig upplevelse.
 
 
Vi steg i land på Cinnamon Island,  där tillverkar de kanel.
Kanel stänger, pulver och oljor.
 
Nere vid deras hamn hade de fiskar som ska vara bra för fötterna..Nu är ju jag väldigt rädd om mina fötter och har hittills aldrig vågat mig på dessa fotätande fiskar. Men nu så kände jag att det var dags...ja jag gjorde det 10 sekunder,  kommer aldrig göra om det. 
 
Sen var det dags för kryddträdgården, juvel fabriken, Buddhas tempel och vattenfallet i djungeln. 
Tyvärr blev det inga kort från kryddträdgården, hade för fullt upp m att lyssna.
Denna kille jobbade med att plocka upp stenar från en gruva  ca 50 m under jorden. Det fanns ingen hiss utan bara rep. Ibland var han där nere (utan säkerhet) och ibland uppe för att vaska.
 
Den mest värdefulla stenen var blå, och kallades för blue moon stone
 
Uppe i templet fanns väl, dels längsta Budda
 
 
 
Vattenfallet mitt i ljungeln. Gissa om blodiglarna gillade mig? Vi var tvungna att vada över vissa ställen för att komma fram. Ändå är detta inte från högsta  punkten, dit kände jag att jag med min kropp tyvärr inte fixade det.
 
 
 
 Helt sjukt vad vi hann på den dagen. På kvällen skulle Suranga ha fest men vi orkade inte. Och tur var väl det för på natten kom Bosses feber tillbaka igen. Så på morgonen fick vi skjuts till doktor. 10 minuter inne hos dr, penicillin och typ rinnexin 38 kronor. 
Tillbringade de 2 sista dagarna på stranden i Hikkaduwa. Ingen drömstrand, men varmt och skönt. För att kunna äta middag var det Hikkaduwa som gällde varje kväll. Där vi bodde fanns ingen restaurang, så det blev lite tuktuk åkande.
Men hittills i skrivande stund måste jag säga att Cinnamon beach inn är det bästa guest houset. Alltid städning varje dag, alltid vatten på rummet, rena handukar varje dag och handduks överraskningar varje dag i form av olika konstverk, allt detta är inget man kan ta förgivet i Sri Lanka

Så börjar vår resa

Klockan är 7, det är torsdag morgon den 4:e februari och äntligen, äntligen. Vi beger oss till min svåger som skjutsar oss till första destinationen, Midlanda för vidare färd därifrån till Arlanda.
 
Väl på Arlanda checkar vi in och tar oss en lunch i väntan på boarding mot Doha. 15.05 kan vi säga Adjö och på återseende Sverige.
 
22.50 lokal tid landar vi äntligen, nu har vi 2 timmar på oss att räta på kroppen innan det är är dag att lyfta igen mot Colombo och Sri Lanka. Vansinnigt trötta slocknar vi båda två och sover oss igenom nästan hela flygningen. Landar kl 07.55 lokal tid och tar en taxi in till tågstationen för att ta oss ner till Hikkaduwa. Tåget går inte förrän kl 10.30 så vi har god tid på oss att sitta i värmen o se alla förbi passerande tåg och alla olika människor, mycket intressant.
 
Att åka tåg i Sri Lanka är verkligen en upplevelse. Det är ju inte säkert att man få sitta och man får vara glad om man får stå inne i cup'en. Vi fick stå. Efter 1 timme kommer konduktören,  som ser ut som polisen. De upptäcker ett par som sitter bredvid oss som tydligen sitter med fel biljett. De får flytta sig till rätt vagn och vi blir tilldelade sittplatserna. Sätter oss och somnar i stort sett direkt. Vaknar o somnar, vaknar o somnar och så plötsligt så finns skylten  där, Hikkaduwa...äntligen. 
Kommer ut och får hjälp av en "trevlig man" att fixa en tuktuk 1500 rupies ska det kosta till vårt guest house,  ok tycker vi skönt att vara framme. Det ligger dock lite längre bort från Hikkaduwa än vad vi trott, men ok, känns ganska bra ändå.
 
Vi blir emottagna med välkomstdrink drink, blir visade till vårt rum och under tiden vi packar upp fixar de lunch, underbart. 
Vy från lunch bordet.
 
På kvällen tar vi tuktuk in till stora orten, då kostar det bara 500 rubies. ..jaja..lurad, va annat var att vänta..
Att första kvällen sitta på veranda och känna att äntligen värme och äntligen semester, det är känsla.
 
På lördag morgon vaknar vi och Bosse är febrig, ont i lederna och inte pigg alls som ni förstår. Vi äter frukost tillsammans men bäddar sen ner Bosse och tar själv en promenad efter stranden. Efter Tsunamin har mycket blivit förstört efter stranden, mycket betong som ligger kvar och som det sedan växt alger på. Inget direkt badläge. Men så kommer jag till ett litet hotell, sätter mig och vilar och träffar ägaren, trevligt.
På väg tillbaka träffar jag Suranga som äger en bit strand och försöker bygga upp nåt nytt. Vi pratar en stund och jag lovar återkomma när min man är frisk igen, det blir sedan många samtal och träffar med Suranga.
 
 

Koh Samet

Efter 6 dagar i stillsamma Mae Phim drog vi oss ut till Ban Phe för att ta färjan över till ön. Innan vi åkte hade vi bestämt att 3 dagar där ute fick räcka och vi ville nog stanna i Mae Phim sedan. Vi hade fått lite kontakter i byn och genom dem fick vi hyra en jätte fin lägenhet så där lämnade vi väskorna innan vi åkte iväg.
 
I Ban Phe som är grannby ligger färjeläget och där går det hela tiden ut både färjor och speedboats.
Färja blev vårt alternativ, inte trevligt med speedboat för kroppen. Resan ut till ön tog inte mer än 30 minuter och jag tycker det är ganska kul att åka på "deras" sätt. Kollektiv trafik kan vara intressant. Det första vi såg när vi kom in mot ön var vår egen lilla hotellresort
 
Det första vi gjorde var att skaffa ett forskaffningsmedel, dvs moped. Ön är ganska stor och vi ville se allt. Här var det ju precis som det brukar vara på turistställen, mycket folk och mycket hålligång. Massor med stränder att välja på och ska man ha det bästa så måste man ju också ta sig dit.
Där det var fina stränder på dagarna var det på kvällarna fina och mysiga restauranger och alla så nära vattnet som möjligt.
 
 
I slutändan måste jag nog iallafall säga att det var väl inte så mycket att se, en vanlig turistö i Thailand, så där fördrog nog vi lilla Mae Phim med sitt lugn och sin atmosfär.
 
 
Grisarnas storlek var det ju inget fel på. Gissa om jag blev skraj där jag kom??
Efter 3 dagar var vi nöjda och återvända till Mae Phim.

Synerna man ser ute till havs är många ggr hjärtskärande, men så här bor många.
 
 

Mae Phim, Semester resan

Hade täkt när jag  åkte att vara duktig och ta upp bloggandet lite. Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig utan i Mae Phim dit vi åkte var inte Wifi nåt som var självklart, så tyvärr blev det inget bloggande utan jag tänkte istället att jag för väl göra det nu istället.
 
Det är ju alltid lika spännande när man åker någonstans där man aldrig varit tidigare, alla upplevelser blir nya. Så har det verkligen varit nu.
När vi landade i Bangkok den 25:e februari hade vi en chaufför som stod och väntade på oss. Facebook är faktiskt ett väldigt bra  media att hitta nya kontakter i, och jag hade i flera veckor följt med i Mae Phims sida på facebook. Genom den hade jag knutit kontakter och tagit reda på sånt som är bra att veta. Därigenom kontakten med denna taxi som klockrent stod och väntade på oss.
 
Resan ner till Mae Phim tog oss ca 2 timmar. Mae Phim är en by som ligger sydost om Bangkok ner mot Kambodja hållet. En liten by som var raka motsatsen till allt Phuket var. Nästan inga turister, inga ryssar och inga tyskar. Visst fanns det turister det är ju ett ställe som är på uppåtgående men otroligt lugnt och skönt, precis vad vi var ute efter. Inga strandförsäljare, inga Taylors som står och vrålar och inga tuktuk som vrålar efter kunder, inga barer med barflickor vilket Thailand är känt för på många ställen
Däremot kilometer långa stränder med mjuk fin sand.
 
Små butiker som stängde redan kl 22, resturangerna stängde efter sista kunden och det var vanligtvis vid 23. Inga natt barer, inget ståhej.
Låter för många kanske tråkigt men för oss var det som att komma till himmelriket.
 
 När vi landade hade min rygg gått av, åtminstånde kändes det så. Jag skrev på Mae Phim sidan och frågade efter någon som var duktig med just ryggar och fick svar direkt. Jag sökte upp denna kvinna och försökte förklara vad som var fel. Efter en timmes behandling gick jag därifrån och kanske kände jag mig lite misstänksam om detta verkligen skulle fungera. Jag hade minst 2 låsningar i ryggen och de hade hon ialla fall kunnat hjälpa mig med. Men helt ok var jag inte. Dagen efteråt kände jag mig som om ett ånglok passerat över min rygg, jag bet ihop och funderade på vad jag skulle göra. Efter 3 nätter bad jag om att få byta rum så vi skulle få andra sängar. Jag förklarade i receptionen och de förstod men några andra sängar hade de inte däremot hade de sängar som hade en lite mjukare resårbädd. I Thailand på många ställen använder man sig inte av bäddmadrasser så istället så bäddade personalen med en massa täcken som bäddmadrass för att det skulle bli lite mjukare, vilket också hjälpte jätte mycket.  Tillmötesgåendet är det absolut inget fel på, de var så tacksamma för sina gäster.
 
Dagarna tillbringade vi på stranden, ovanför våra huvuden där vi låg var restuanrangerna. Det var bara att gå ett par meter så kunde man beställa det man ville äta eller dricka.
 
Vi hyrde en moped ett par dagar och körde iväg för att kolla in den närmaste staden Klaeng. I vanlig ordning hade ju jag sumpat laddarna till både telefonen och min padda. På flyget kunde man använda sladdarna för att ladda vilket jag gjort, men istället för att lägga ner dom i väskan la jag ner dom i stolsfickan och glömde dem där. Till saken hör att nog är jag glömsk, men jag var ganska påverkad på flyget ner av smärtlindrande medciner för att klara resan så huvudet var ganska omtöcknat. Men i Klaeng fick vi tag på vad vi skulle ha. Dessutom fick vi ju en fin resa och kunde se en massa.
 
Efter en vecka på Mae Phim resort tyckte vi att vi ville se mera. Tanken från början hade ju varit att stanna i Mae phim bara ett par dagar och sedan resa ner till Koh Chang. Men vi trivdes och bestämde oss för att här stannar vi. Så vi tog en båt tripp ut till Koh Samet istället. 3 nätter på ön för att sedan återvända till Mae Phim och ett annat boende
Men efter de första 3 dagarna i Mae Phim, kunde jag känna att laddningen börjat i min kropp, det var så skönt ett verkligt paradis

Dags för Avsked

När jag vaknade på måndag morgon insåg jag att vi bara hade 2 dagar kvar på Bali tillsammans med min dotter. Snart skulle det återigen vara dags för avsked och till nästa gång vi ses kan det gå månader. För henne är planerad hemkomst i december, så dit känns det länge.
Men vi hade i alla fall bestämt att vi skulle tillbringa resten av tiden tillsammans. Tror hon kände samma panik som jag.
Vi åkte alla 6 iväg till en strand uppe i Sanur. Vägen dit var....lång och gropig, det var nog den värsta väg jag sett. Taxi chauffören fick verkligen ta det försiktigt med framfarten. Fint vatten, visst fanns det vågor för den som ville surfa, men tack vare några rev så var inte vågorna så jätte stora intill stranden. Jag hade min madrass med mig och det var verkligen läge för den där eftersom det gjorde ganska ont i fötterna att bara gå i vattnet, mycket skönare att kunna ligga och flyta.
Självklart ville jag ha med mig lite stenar och snäckor från Bali, så det såg vi till att plocka.

På kvällen åkte vi upp till Sanur för middag på stranden med våra barn.
 
Ett avslut där vi började ungefär. Trevlig middag med ett trevligt avslut på en bar med trubadur som var bland det bästa jag nånsin hört på en sådan semester bar, t.om helt ok engelska sjöng han på. Och det var både rockabilly, rock och gamla Beatles låtar, han kunde nog det mesta, verkligen en jätte jätte duktig kille
 
Vår sista dag blev också en dag där vi slutade där vi börjat. Stranden i Sanur. Nu med facit i hand så var det den absolut bästa stranden för sol och bad tycker jag. Här blev det både lunch, öl och sol/bad med madrass, helt i min smak. Johan och Ellen hade dragit vidare för att upptäcka mera av Bali, så nu var vi bara 4 st kvar.
Malos stod på listan för middag. Malos med den bästa Pizzan på Bali.

Så kom det oundvikliga, det där som jag gruvat för, Avsked, dags att säga hejdå till min lilla Esmeralda, fina fina Sofie. Jobbigt men oundvikligt.  Det blev dags för oss att dra vidare, norrut, hemåt.  Från Bali till Singapore, ett dygn i Singapore. Jodå det kan ju bli intressant..
Ajö Bali

Seminyak

I Seminyak bor Sofie och Jim. Därför kändes det som ett bra val att fortsätta vår semester på den orten. Hela måndagen gick vi o kollade vart vi ville bo. Vi ville ha ett strand nära hotell, med pool och balkong. De flesta hotell har ju pool men det är ingen självklarhet att det finns balkong. Till slut när hela dagen gått så bestämde vi oss för jätte fint hotell Grand Balisani resort.
Vi flyttade in och bestämde oss för att bo där resterande tid av semestern. Personalen var helt underbar och varje tisdag em besprutades lokalerna (inte rummen) med ett odjursdödande medel, luktade hemskt men inga moskitos och inga andra äckliga varelser gick att finna där.
 
Hela tisdagen parkerade vi vid poolen. En riktig slappar dag tog vi och sannerligen hade vi nog förtjänat den också efter allt skumpande på scotern under helgen

På kvällen hade vi återhämtat oss och vi bestämde date på sky garden tillsammans med Jim, Sofie, Johan, Ellen och Sofies vän Malin som också hälsade på. Där serverade de grill buffé och öl till en billig summa 25 kronor. Det blev en trevlig familje sammankomst och när vi alla var mätta och glada åkte ungdomarna iväg på nattsudd i Bali. Vi lite äldre gick hem för att vila upp oss inför kommande dags prövningar.
På onsdag kände vi att vi behövde nog en liten vila ytterligare så vi fortsatte vårt chillande vid poolen åkte in till själva samhället på kvällen och gick en runda och förgyllde den med got mat och laddade inför torsdagen.
Så på torsdag sammanstrålade familjen igen. Potato head låg på schemat. Det är en pool club, där det är lyxiga solbäddar, stor stor pool, god mat och gott dricka. O jag tror vi valde varmaste och soligaste dagen till det
besöket.
 
 
Blev kvar där ända tills det var dags för stora solen att gå o vila.
Dagen efter hade vi bestämt att vi skulle sära på oss. Vi tjejer behövde få gå o shoppa i lugn o ro och framför allt äta sånt som vi ville äta typ sushi. Så dagen ägnade vi i lugn o ro hemma på hotellet och sen träffades vi inne hos Johan o Ellen. Killarna drog på egna äventyr, ner mot Kuta beach (tror jag) och vi tjejer sprang ut o in på en massa butiker i flera timmar innan vi till slut kände att nu måste vi äta. Gick in på en löpande band sushi. Där rullade olika sushi produkter förbi och man fick välja vilken tallrik man ville. Varje tallrik kostade 10 kr...Kul grej
På lördag  tog vi en mellandag, inte göra nåt speciellt. En liten tur till Kuta på kvällskvisten för att titta på det fina köpcentret, men ingenting lockade så efter lite middag drog vi oss hem igen för att vila upp oss inför nästa dag som vi återigen skulle tillbringa med våra barn.
På söndag åkte vi till Dreamland beach. Ni hör ju namnet och vad ser ni framför er?? Vita sandstränder, lugnt fint vatten......Näpp, dreamland för surfare japp...Det första vi råkade ut för var Balinerser som var sugna på lite mera pengar än vad de skulle ha. När vi kom sa de att det kostade 10 000/st senare fick vi veta att det var 10 000 per bil som körde in. När vi kom ner på stranden så var ju faktiskt stranden helt ok. Det var inte så mycket trasiga snäckskal och inte heller så stora stenar, utan rätt ok sand. Vattnet var inte direkt stilla utan snarare motsatsen, det var otroliga vågor som rullade in, så naturligtvis gillade surfarna att vara där. De allra flesta på stranden älskade att jaga dessa vågor. När man stod där vid vattenranden och vågen slog in så kände man hela tiden hur sanden liksom rann undan och man åkte längre och längre ner, rätt var det var så slog vågen okull en när man stod där.
Speciellt kul hade en Japanare, och vi som såg, vi fick också himla skoj. Han hoppade hejdlöst bland vågorna, ingen plan att hoppa över eller hoppa på, utan bara hoppa. Sjukt kul hade han hela dagen.
 
När vi skulle hem och kom upp på parkeringen så fanns inte taxin som skulle hämta oss och han kom inte heller (var alltså inte speciellt intr av pengarna) Men killen som blåst oss på pengarna var kvar, så naturligtvis var fru Sjölander tvungen att ta rättvisan i sina händer. Det handlar ju inte om pengarna, utan principen. Man lurar inte turister *suck* ja jag vet....men jag blev så ARG!!!! Vi fick tillbaka våra pengar och hans kollegor var inte glada på honom, det var ju en seger ;)
Däremot så fanns det ju ingen taxi i närheten så Jim fick ringa o beställa en, och vi väntade...ingen kom. Tillslut fick Sofie och Jim köra i omgångar och skjutsa oss till närmaste hotell och därifrån fick vi beställa taxi. STRUL!!
 
Så småningom kom vi hem till hotellet, efter en liten vila svidade vi om och gick ner till vår hotell restaurang, där hade vi en helt underbar kväll med god mat, vin och underhållning, Men sen var det faktiskt dags för lite vila igen för dagen efteråt fanns det också strandplanering för..
 
 

På väg till Candidasa

 
På lördag förmiddag lämnade vi alltså Lovina och begav oss mot Candidasa. 
Candidasa ligger på nord östra sidan av Bali, En helt underbar liten stad. och vägen dit var kantad av underbar natur.
På många ställen i Bali är stranden inte fylld av vit sand, utan istället är stranden svart. Det beror ju på att Bali är ju en vulkan ö, och jag skulle väl ljuga om jag sa att jag inte saknade Thailands vita mjöliga stränder. Det gjorde jag för det är inte skönt att gå på denna strand som är fylld av småsten och snäckskal.
 
Väl framme i Candidasa tog vi in på Nirvana spa resort. Verkligen ett jätte fint hotell med fina bungalows. Bosse som fortfarande inte var helt ok somnade på sängen men vi andra samlades runt poolen för att koppla av efter resan. Det är inte speciellt skönt att sitta på ett scoter säte mil efter mil efter mil i flera timmar. Vi hade nog rätt ont i baken alla 4.

På söndag fick vi checka ut senare så vi blev kvar och chillade vid poolen och åt god lunch innan vi begav oss hemåt till Seminyak. Tänkte väl att vägen hem skulle bara ta ett par timmar, lite mera än så tog det för jag hade vid det laget ganska ont i min höft och min ländrygg så det blev många stopp på vägen hem. Och naturligtvis även den biten var ju kantad av överaskningar.
I Candidasa kunde man parkera tydligen hur som helst, eller vad säger ni om detta? Han blev less, parkerade sin bil mitt i vägen och gick därifrån....
Vi andra vi åkte hem och gick på Malos för lite pizza och öl

Lovina

Första natten i Lovina blev Bosse sjuk. Balibelly, en magåkomma som kommer med en fruktansvärd smärta i magen och diarré.  Vädret var strålande däför tog jag och Sofie en promenad till det lilla samhället för att uppsöka apoteket. Det visade sig vara längre än vad de påstod på hotellet. När de säger 100 meter visar det sig ofta att det är närmare 1 km, avstånd är de inte bäst på.
Tillslut hittade vi i alla fall apoteket och bestämde att vi skulle gå stranden tillbaka. Efter stranden bodde många av fiskarna i byn. Så mycket intressant fick vi se och alla var så vänliga och hälsade och undrade säkert vilka vi var och vad vi gjorde där.
 
Men det var viktigt att se vart man satte fötterna, för överallt fanns det nykläckta ankungar, kycklingar och tuppar. Väl tillbaka fick Bosse sin medicin och jag fixade en filt till honom för då hade han fått feber och frös. Vi andra tog oss lite lunch och gick till poolen för att vila vid baren
På kvällen bestämde vi oss för att avsluta Lovina tiden med delfinsafari på morgonen efter. Så på lördag morgon kl 6 stod jag, Jim och Sofie färdiga för att ge oss ut till sjöss. Båten vi åkte med såg ut som en liten kanot med medar på båda sidorna och en liten motor där bak. Soluppgången var fantastisk och omgivningen likaså.
 

 
Väl tillbaka efter ett par timmar, kände Bosse sig bättre efter natten och vi bestämde oss för att fortsätta resan ner till Candidasa. Vi åkte vid 10-11 tiden och var på plats i Candidasa ca 16, då kan ni kanske förstå hur långt det var att åka på en scoter. Vägen dit var som övriga Bali, kantad av en underbar natur. Men det för bli i en annan blogg. Nu måste jag själv smälta mina upplevelser från denna blogg.
 

Road tour på Bali

På onsdag morgon checkade vi ut och åkte till Sofie och Jim i Seminyak. När vi kom dit så var Sofies scoter snubbe där med den scoter som vi skulle ha. Billigt och bra perfekt service. Vi gav oss iväg upp över ön och vilken vacker ö sedan. Målet för dagen var Ubud som ligger mitt i ön ungefär. Ubud är ett fantastiskt samhälle som ligger centralt på Bali. Här möts man av otrolig grönska, kultur och tranditioner, en inblick i det verkliga Bali. En stad som tydligen är en typ kultur stad. Även monkey forest ligger i staden. Precis när vi kom till vårt hotell började det att regna, och som det regnar där. Inget vanligt litet Sverige regn inte, precis som om hela himlen öppnar sig och så bara öser det ner. Vi checkade in och åkte sedan ner till stan för lite massage, som tur var hade vi regn ponchos, vattnet gick nästan igenom den också.
 

På torsdag fortsatte vi ännu längre upp mot bergen och vulkanerna. En del vägar går inte att beskriva, så smala och gropiga men med underbara vyer. Risfält i massor och underbara träd. Jag som är så stolt över mina änglatrumpeter, de är ingenting i jämförelse med de änglatrumpeter jag såg här, det var träd. Lite svårt dock att fotografera från scotern  när man åker. Jag tror att bilder säger mer än tusen ord.
Vägarna var smala, krokiga och fantastiska
 
Hade sett fram emot besök på Tropiska trädgården men tyvärr regnade det, Nej det regnade inte....Hela himlen öppnade sig när vi kom dit så....det blev ett snabbt besök med hungrig mage, men jag kunde se framför mig vilket himmelrike det är när det är full säsong.
 
Vulkanbergen, helt magiskt, men uppe i bergen...bara regn och dis
 
På kvällen nådde vi så småningom Lovina som var denna dags mål, efter lite snokande hittade vi ett bra hotell, checkade in och fick en fin middag, och efter några öl stöp vi i säng med skavsår i baken...Här skulle vi nu vara i 2 dygn och lättja stod på nästa dags schema
 
 
 

Första dagarna på Bali

 
Vilken skön känsla det var att komma till vårt hotell. Mat i magen och bara att äntligen få dricka, vätska i kroppen. Det hade varit ett jobbigt dygn och det värsta var nog sista avstampet.
Men ett bra hotell med fantastisk personal kan det bara bli bättre.
Efter en trevlig middag på stranden med Sofie och Jim, kände vi att nu kan det bara bli bättre.
 
 Dagen efter intog vi stranden. Stranden där i Sanur var ingen höjdare, väldigt mycket av stenar och trasiga koraller, verkligen ingen höjdar strand att bada vid. Sofie och Jim kom för lite mera "mamma sällskap" en stund, nja Jim drog och surfade och Sofie stannade kvar med oss, lunch på stranden och mera prat, vi hade ju mycket att ta igen.
Måndagen såg nästan lika dan ut som söndagen, vila på stranden, bara ha det skönt.
På tisdag var det dags för lite upptäckartid. Vi tog en taxi ner till Nusa Dua för att se dessa lyxområden med stora resorter, jag hade inbillat mig att stranden ev skulle kunna vara bättre där, och det var den ju också men så var allting annat så mycket dyrare också.
 
Vidare åkte vi till Jimbaran och upplevde en strand fylld med fisk doft och fiskmarknader
Tillbaka i Sanur, intog vi vila och ett ihoppack för att kommande dag åka på road tripp per scoters till norra Bali tillsammans med Jim och Sofie på en långweekend. De var lediga innan helgen och snäll som de är ville de ta tillvara tiden med att visa oss deras paradis. Och paradis det är det verkligen, tycker inte det är konstigt att de trivs här.
 

Dubai dag 2

Vi fortsatte  vår sightseeing tur från Wafi mall, en av Dubais många shopping centers. Här stannade vi inte för jag var interesserad av större centers.
 
Jumeirah beach park öppnades 1989 för att vara den första strandpark, med utsikt direkt mot persiskaviken i Jumeirah bostadsområde.På lördagar får bara kvinnor och barn besöka parken
Utanför i havet har man byggt upp små öar precis som världen ser ut, kallas för The World, konstgjorda öar i form av världskartan och Dit ut tar man sig bara med båt eller helikopter öarna ägs av olika rika skådespelare och dyl.
 
Nästa mäktiga för ögat att skåda var Atlantis on the palm. Där finns både vattenpark och delfinarium och naturligtvis ett riktigt höjdar hotell. Hotellet är format efter  Bahamas Atlantics och allt är uppbyggt med undervattens tema, en riktig höjdare och hur coolt som helst.
 

Palm Jumeirah är en konstgjord ö som tillsammans med Pal jebel Ali och Palm Deira ingår i en "trilogi" av byggprojekt som påbörjades i Dubai 2001. Palm Jumeirah är den mittersta av öarna, går 5 kilometer ut i havet och är världens största konstgjorda ö

Palm Jumeirah är formad som ett palmträd där stammen har landförbindelse via broar och där en månskära omgärdar bladverket vilket utgör grundformen i samtliga tre palmöar. Landmassan som täcker cirka 5 gånger 5 kilometer, började byggas juni 2001 och färdigställdes år 2004 då byggandet av bostadsområden och hotell tog vid. 2006 flyttade de första invånarna in till Palm Jumeirah och är idag den enda bebodda palmen i "palmtriologin". Palm Jumeirah är idag till största delen färdigbyggd och består av fler bostadshus på stammen samt villorr i de områden som utgör bladverket. Tack vare formen av ett palmträd så ligger samtliga byggnader vid eller i omedelbar närhet till havet, vilket innebär att i stort sett samtliga boende har tillgång till strand och bad. Utefter månskäran ligger ett flertal hotell, varav Atlantis längst ut på palmens krona är ett av Dubais mest välkända landmärken

Andra fantastiska byggnader vi åkte till och förbi

 
 Vår sista anhalt blev Mall of the emirates. Dubais absolut största shoppingcentra. Det är en galleria med flera hundra butiker i 3 våningar. Det är ju i o försig  inte konstit en i gallerian finns även en isbana lika stor som rinken i fjällräven center, en skidbacke lika stor som.....tja ca bjästa backen helt sjukt. Biografer, caféer.. you name it.
 
 Det tog ett tag att smälta kan jag säga. på kvällen hittade vi ett ställe med Italiensk mat trodde vi...Det var Indier som lekte Italienare, god pasta??not...ingen öl, inget vin utan bara vanligt vatten och det är nog gott det också men...
Fin stad, mycket att se, men jag har ju lite svårt för dessa länder där de visar så uppenbart att vi kvinnor, vi är inte värda ett skit, ja jag var glad när jag fick resa vidare och det är inte en stad jag åker tillbaka till. Men säga vad man vill, han är inte dum han som byggt upp och bygger upp Dubai, det är en man med huvudet på skaft skulle man kunna säga.
 
Dagen efter åker vi ut till flygplatsen för att taq flyget vidare mot Dehli och  senare Singapore. I Dehli får säkerhets kollen för sig att jag har nåt.....Jag kroppsvisiteras, sen kollas min väska för man har i röntgen sett att det finns något farligt i min väska...Min tändare ryker för sånt får man inte ha med sig på flyget, farliga saker....De letar och letar. Frågar om jag har glasögon, ja svarar jag och pekar på de som sitter på näsan, jo men reserv för den här farliga saken ser ut som ett par glasögon...så småningom finner de mitt hårspänne och inser att det är det de letat efter och jag får gå. Gissa hur jag kände mig när jag står i Dehli med 4 uniformerade tullare som kollar mig som om jag vore terrorist...
Så flyger vi vidare mot Singapore och landar där 0630,trött efter att inte sovit en blund kommer vi ner till passkontroll och tull. Vem plockar dom in om inte mig.....I Bosses väska ligger en flaska Gin och en flaska Martino, han får gå. I min väska ligger det 2 limpor cig, får man inte ha....Vem visste det och varför hade jag inte kollat...jag kollade alkohol men inte tobak....dumt. Men gissa hur less och tjurig jag blev då. ojoj dyrt och läropenning....
Men så till slut landar vi vid lunch på Denpasar Airport Bali. Och vi som så många ggr besökt Thailand kliver in och begriper ingenting. Här får man betala för att få sitt visa......Och inte kort utan det ska vara kontanter....Shit, 624 000 rupier, precis vad jag har ...not....inget wifi som fungerar kommer inte åt visa för det tar inte kortautomaten den tar bara mastercard....trött, grinig tror jag bara sätter mig ner och gråter en skvätt, men inser att det lönar sig inte. Kommer på att mitt bensinkort som jag faktiskt fortfarande har i plånboken är mastercard, får ut pengar och helt plötsligt är vi på hotellet och helt plötsligt står en efterlängtad dotter mitt i rummet.
LYCKA!

Dubai

 
 
 Vilken mäktig stad! Tänk er en jätte fin konstgjord stad där allting är mycket större än det största ni sett.
 
Nä, nu ska jag inte överdriva, även i Dubai finns det sånt som inte alls är speciellt vackert. Vi bodde i en stadsdel som heter Bur Dubai, på en bakgata låg vårt fina hotel. Savoy Park, lägenhets rum med en jätte konstig balkong med utsikt mot en byggarbetsplats .Men det spelar ju ingen roll för jag var inte i Dubai för att sitta på en balkong.
 
På onsdag när vi vaknade hade vi naturligtvis inget handlat för frukost så vi tog en taxi till närmaste shopping center, där intog vi den största frukost jag någonsin haft på ett bord
Det här är bara en bråkdel, sen kom det in bacon, omelett och grönsallad, billigt? Nä inte det minsta.
Efter vår måltid hoppade vi på en hop on hop off buss för att ha chansen att se så mycket som möjligt och kunna stanna där vi tyckte vi ville se mera.
Tänk er att allt detta gröna är uppdrivet i en öken. Det har gått åt massor med tusen och åter tusentals ton med vatten till det och det här är bara en bråkdel av parker.
Vi hoppade på en båt och fick se lite från sjösidan. Inne i hamnområdet så kunde bara väldigt små båtar komma in förr i världen, men idag har de fixat och jobbat så idag går vilka båtar som helst in, det mesta av deras import och export kommer från sjövägen
Dubai som var en fiske och pärl by på 1800 talet har fortfarande en del av det gamla kvar.

I kontrast till det moderna med skyskrapor i alla dess former
Guldsouken
Guld i alla dess former, i flera kvarter i flera hus....mållös blev jag. Där avslutade vi vår runda på onsdag och vår dag slutade vi i en ytterligare konstgjord typ av park  som ligger vid Souk Madinat Jumeirah, en jätte mysig restaurang med namn Toscana, en Italiensk som tom hade vin till maten, för i Dubai blir man inte bortskämd med öl eller vin. Dag nr 2 kommer vid nästa blogg tilfälle, nu ska Bali upplevas

 
 
 

Bodrum resten av veckan

På onsdag var vi lite trött på regnet. När man bara åker en vecka blir man ju så beroende av vädret, i alla fall om man åker för att få sol och värme. Vi bestämde oss för att åka över till Grekland o se om det ev var bättre väder där.  Mellan Bodrum och Kos är det bara en timma och så skönt att få komma ut på havet igen.
Bosse har en egen beach .
Det var otroligt att från vattnet se dessa vitkalkade hus som såg ut som om de rann nerför bergen. Efter en stund såg vi då Kos
 
Dagen i Kos blev fin, framför allt var det bättre väder än i Bodrum. Men när vi kom tillbaka på kvällningen och fick se Bodrums marina och alla dessa underbara båtar som ligger där, var inte det heller så dumt
 
Torsdag hade vi ett strålande väder på dagen, den tillbringade vi på stranden. Men som sagt, stranden i Bodrum var ingen höjdare, full med sten. Där vi var, hade stranden fått en make up av sand, men gick man i för att bada så var där fullt med sten, ingen höjdare. På kvällen kom hösten, det blåste nästan kuling och det blåste kallt. Ingen höjdare som avslutning på veckan, men å andra sidan kanske det var den bästa avslutningen. Det kändes skönt att få åka hem. Och med facit i hand så kommer det att dröja länge om ens överhuvudtaget bli flera resor till Turkiet
 
 
 
 

Bodrum

Resan ner var ingen höjdare. Väl ombord på planet och man sett fram emot lite flygmat och ett glas vin, visar det sig att de inte tar kort och ingenstans i infot hade det stått att läsa förrän man var ombord. Allt flygvärdinnorna säger är på Turkiska, alla broschyrer likaså.  Alltså snuvad på den fina början på semestern...Väl framme hade vi för en gångsskull skippat att ta egen bil utan beställt transfer. När vi så ska åka visar det sig att värdinnorna visat ett par till fel buss, tar ytterligare 15 min innan de löst det problemet. Vanligtvis kan man kanske rycka på axlarna åt ett sådant problem men inte gärna den tiden på natten. Så när vi äntligen är på väg talar värdinnan om för oss att vi ska senare få  byta buss, jag kan lova att man skrek inte jippi direkt. När vi så är framme vid hotellet är kl ca 4.00. Precis innan vi anländer har ett gäng med danskar också anlänt. Hotellets all inclusive stänger kl 23 och att bjuda på ett glas vatten eller dyl verkar inte ingå i välkomnandet. Receptionisten jobbar ensam och gör så gott han kan, och så går strömmen.....När kl var 0530 var vi äntligen på hotell rummet. Det var inget bra första intryck kan jag säga och jag kommer aldrig mera att åka med Detur.
 
 
Första dagen är vädret i alla fall soligt och varmt, frukosten i hotellets all inclusive känns väl så där, men  ändå helt ok. Vi går på deras presentation för att få lite information och karta över Bodrum. Tar oss så småningom ner till stranden för det stod ju på hotellets sida att de hade egen strand med strand bar...vilket uppenbarligen var en fet lögn. Nåja stranden bestod av sten så det var ingen höjdare att ligga där i alla fall. Vid poolen träffar vi Per och Åsa från Vännäs och det känns mycket bättre att ha någon att prata med och jag inser att det är inte bara vi som fått fel information. Lunchen och middagen "avnjuter" vi i hotellets restaurang lite mat, vin och öl gör att det känns rätt bra och vädret är det absolut inget fel på.
 
På Söndag åker vi iväg på en badtur. Vi ska besöka 5 olika stränder, bada från båten och ligga och njuta på soldäck hela dagen, och det blir en underbar dag, med facit i hand den allra bästa.
 
 
 
 

Super skönt att bara ligga och flyta.
På måndag vaknade jag upp med en smärta som jag alltför väl kände igen sen i somras, foten var ordentligt uppsvullen och jag hade problem med att kliva på den. Apoteket nästa och anti inflamatoriskt...Men vi  hade  ytterligare en underbar dag, vi åkte till Camel beach med våra nyfunna vänner och tack vare underbara piller kunde jag återigen gå hjälpligt på tisdagen då regnet öste ner över Bodrum. Marknaden blev ett bra besök då och inhandlade div fynd såsom en jätte fin converse tröja som jag faktiskt tror är äkta.
 
Nu ska jag återgå till lite matlagning här hemma och återkommer om resten av veckan i morgon
 

Det drar ihop sig

Det drar ihop sig till final. Nu har vi 2 Dagar kvar och på fredag kväll lämnar vi Thailand för denna gången. Nån gång kommer vi nog igen men det känns som att det kanske dröjer nu till nästa gång.
 
Vi har ju haft det lite upp o ner med vädret sista veckan. Lördag, söndag och måndag var det inte så kul väder. Men i går sken solen igen och idag på förmiddagen har det varit bra, nu regnar det igen. 
Men när det bara är eftermiddagar som innehåller regn är det ju ganska ok, ganska skönt tycker jag när man känner att luften blir klarare efter regnet. 
 
I måndags var vi in till Patong och shoppade lite. Är det dåligt väder i morgon blir det nog en sväng till dit Annars njuter vi nu av dessa sista dagar. Det blir mycket strand, havsbad, poolbad och lata stunder med en bra bok och en bra drink.
 
 
Men det är faktiskt så att jag längtar hem nu. Ska bli skönt att efter 4 veckor borta få krama om mina missar och ännu nästa helg kommer Sara och Sofie med resp killar hem.
 
Sofie har varit i Kristianstad för de sista psyk testerna för polishögskolan och Sara har fått besked om att hon är en i ett team som åker till Malmö för Eurovison, alla artisterna ska ju ha make up och stylas och det ska tydligen utföras av Corinne and friends där Sara jobbar, jätte kul för henne. Och för mig, jag är stolt som en tupp. Jag som alltid älskat Eurovision skulle ju ge vad som helst för att också få vara där.
 
Nåja några dagar kvar sen får jag väl göra en insats på jobbet istället, det kanske finns nån annan som vill vara ledig :))

Tidigare inlägg
RSS 2.0