I Mitt Sinne

I dag är en sån dag, en dag då jag tycker lite synd om mig själv. Det blir ju alltid lite ensamt efter helgen, de som tillbringat tid i byn i sina sommarstugor åker hem för att jobba, Bosse åker o jobbar och jag stannar kvar för att jobba. Jag borde ju vara van nu, men det blir jag nog aldrig.
Nu har jag målat och gjort mitt arbetsrum klart så nu är det bara att sätta sig och göra det som faller på. Där kan jag sy, stryka och även jobba om jag någon gång känner för att göra det administrativa hemma, det är skönt.

Läste en sak på facebook som jag tyckte var så bra,

När folk sårar dig om och om igen, så skall du tänka på dom som sandpapper! De kanske river ditt hjärta och skadar dig lite, men till slut har du blivit polerad och len, och de har blivit värdelösa.

Bra va?

Sårad kan man ju bli på många sätt. Baktalande människor, människor...som låtsas, som inför andra låtsas vara nåt som de inte är och sedan så fort man vänder ryggen till hugger en i ryggen.
Riktig vänskap är för mig ett givande och ett tagande.
Ibland kan man känna att man ger och ger så ens egen energi blir helt förbrukad. Då är det inte äkta vänskap. Det är en sak att finnas där för de som har det svårt, men jag har svårt att se att man har det så svårt att man inte kan visa tillbaka att man uppskattar det man får,  utan istället kräver mer och mer utan att tillföra vänskapen nåt själv.
Man vill ha och vill ha, man får det man vill ha men är inte nöjd iallafall. Detta är en tanke hos mig i kväll, varför den dök upp vet jag inte, men det skadar ju aldrig att tänka till ibland.

Som du vill att andra ska vara mot dig, så ska du vara mot andra