Så börjar vår resa
Klockan är 7, det är torsdag morgon den 4:e februari och äntligen, äntligen. Vi beger oss till min svåger som skjutsar oss till första destinationen, Midlanda för vidare färd därifrån till Arlanda.
Väl på Arlanda checkar vi in och tar oss en lunch i väntan på boarding mot Doha. 15.05 kan vi säga Adjö och på återseende Sverige.
22.50 lokal tid landar vi äntligen, nu har vi 2 timmar på oss att räta på kroppen innan det är är dag att lyfta igen mot Colombo och Sri Lanka. Vansinnigt trötta slocknar vi båda två och sover oss igenom nästan hela flygningen. Landar kl 07.55 lokal tid och tar en taxi in till tågstationen för att ta oss ner till Hikkaduwa. Tåget går inte förrän kl 10.30 så vi har god tid på oss att sitta i värmen o se alla förbi passerande tåg och alla olika människor, mycket intressant.
Att åka tåg i Sri Lanka är verkligen en upplevelse. Det är ju inte säkert att man få sitta och man får vara glad om man får stå inne i cup'en. Vi fick stå. Efter 1 timme kommer konduktören, som ser ut som polisen. De upptäcker ett par som sitter bredvid oss som tydligen sitter med fel biljett. De får flytta sig till rätt vagn och vi blir tilldelade sittplatserna. Sätter oss och somnar i stort sett direkt. Vaknar o somnar, vaknar o somnar och så plötsligt så finns skylten där, Hikkaduwa...äntligen.
Kommer ut och får hjälp av en "trevlig man" att fixa en tuktuk 1500 rupies ska det kosta till vårt guest house, ok tycker vi skönt att vara framme. Det ligger dock lite längre bort från Hikkaduwa än vad vi trott, men ok, känns ganska bra ändå.
Vi blir emottagna med välkomstdrink drink, blir visade till vårt rum och under tiden vi packar upp fixar de lunch, underbart.
Vy från lunch bordet.
På kvällen tar vi tuktuk in till stora orten, då kostar det bara 500 rubies. ..jaja..lurad, va annat var att vänta..
Att första kvällen sitta på veranda och känna att äntligen värme och äntligen semester, det är känsla.
På lördag morgon vaknar vi och Bosse är febrig, ont i lederna och inte pigg alls som ni förstår. Vi äter frukost tillsammans men bäddar sen ner Bosse och tar själv en promenad efter stranden. Efter Tsunamin har mycket blivit förstört efter stranden, mycket betong som ligger kvar och som det sedan växt alger på. Inget direkt badläge. Men så kommer jag till ett litet hotell, sätter mig och vilar och träffar ägaren, trevligt.
På väg tillbaka träffar jag Suranga som äger en bit strand och försöker bygga upp nåt nytt. Vi pratar en stund och jag lovar återkomma när min man är frisk igen, det blir sedan många samtal och träffar med Suranga.
Kommentarer
Trackback
