Protester
Va hopplöst det känns ibland. Kroppen protesterar för fullt och jag vet inte vad det betyder. Natten som var ville den inte sova, nu har ju jag fått lära mig iofs att sover gör man men kanske att djup sömnen inte infinner sig ordentligt. Men det gör ju iallafall att man känner sig osövd. Efter frukost fick jag ont, krampade ordentligt på ungefär samma ställe som en blindtarm sitter. Hela förmiddagen kom kramperna och gick. När jag gick ner till gymnastiken kändes det jätte jobbigt och jag kände det som att "jaha nu kommer jag med en ny smärta" bit ihop tänkte jag för mig själv.
Väl därnere kom en kramp så jag trodde jag skulle svimma. Mina fina nya kompisar här såg det och tog hand om mig och hämtade min sjukgymn. Låg där i någon form av viloläge och så småningom försvann dessa kramper. Vem vet vad det var, kanske en reaktion från kroppens muskler att det händer nåt eller...tja får väl se om det händer igen.
Nu har vi haft en uppfriskande promenad och det var skönt. Veckans läxa består av att jag ska sätta upp mål och då mål som ska vara rimliga att nå och inte som vanliga Cilla mål, så det måste kämpas som tusan och innan man kommit dit har jag gett upp för länge sen.
Mitt mål är ju att jag till våren ska kunna ta min härliga promenad inne i skogen, förbi det gamla torpet och runt Mjösjön. Men just nu är det en bit dit, det får inte göra så här ont när jag promenerar men sen förstår ju även jag att smärtan kommer ju inte helt att försvinna, jag måste lära mig hantera den.
Tack vare min rygg är det ju mycket som jag fått avstå och slutat med. Vissa saker kommer jag kanske aldrig att kunna göra igen, som tex att spela curling, men då måste jag hitta på annat som uppväger den känslan.
I går pratade jag med min gamla curling kompis. Hon hade fått ett brev av en kille som samlade på autografer från spelare som tagit VM,EM och SM guld. Han hade velat ha våra autografer!!!! Fattar ni??? Någon vill ha min autograf!! För någonting jag gjorde 1998, det är 14 år sedan. Gissa om det värmer. När jag kommer hem i mitten av mars ska vi träffas o skriva autografer hahaha
Nu ska jag lägga mig på sängen fram till middagen och försöka fundera över dagens händelser. Ta itu med läxan det får jag göra på torsdag och fredag, nu måste jag blunda en stund
Väl därnere kom en kramp så jag trodde jag skulle svimma. Mina fina nya kompisar här såg det och tog hand om mig och hämtade min sjukgymn. Låg där i någon form av viloläge och så småningom försvann dessa kramper. Vem vet vad det var, kanske en reaktion från kroppens muskler att det händer nåt eller...tja får väl se om det händer igen.
Nu har vi haft en uppfriskande promenad och det var skönt. Veckans läxa består av att jag ska sätta upp mål och då mål som ska vara rimliga att nå och inte som vanliga Cilla mål, så det måste kämpas som tusan och innan man kommit dit har jag gett upp för länge sen.
Mitt mål är ju att jag till våren ska kunna ta min härliga promenad inne i skogen, förbi det gamla torpet och runt Mjösjön. Men just nu är det en bit dit, det får inte göra så här ont när jag promenerar men sen förstår ju även jag att smärtan kommer ju inte helt att försvinna, jag måste lära mig hantera den.
Tack vare min rygg är det ju mycket som jag fått avstå och slutat med. Vissa saker kommer jag kanske aldrig att kunna göra igen, som tex att spela curling, men då måste jag hitta på annat som uppväger den känslan.
I går pratade jag med min gamla curling kompis. Hon hade fått ett brev av en kille som samlade på autografer från spelare som tagit VM,EM och SM guld. Han hade velat ha våra autografer!!!! Fattar ni??? Någon vill ha min autograf!! För någonting jag gjorde 1998, det är 14 år sedan. Gissa om det värmer. När jag kommer hem i mitten av mars ska vi träffas o skriva autografer hahaha
Nu ska jag lägga mig på sängen fram till middagen och försöka fundera över dagens händelser. Ta itu med läxan det får jag göra på torsdag och fredag, nu måste jag blunda en stund
Kommentarer
Trackback
