I Mitt Sinne

Det är inte längre ofta jag åker till min gamla stad, Övik. Men idag har jag gjort en snabbis i stan, jätte kul. Som alltid. De absolot första jag stöter på är min morbror och moster. Så jätte, jätte roligt. Att kunna stå där mitt i stan och snacka och disskutera olika världsproblem och privata problem, o inga problem alls. Trevligt, väldigt roligt. Handla, morsa på polare och handla samt äta lite lunch...bara trevligt. 

 

Att tillbringa tid med energigivare, det kallar jag värdefull tid. Det har varit lite mycket på senare tid med såna som suger energi, jobbigt. 

Har lite lite energi just nu med såna som inte kan ta kritik för vad den är. Gör man ett fel kanske man står för det, man klarar att ta ett nederlag och sedan får ta lite kritik för det. Att höra sanningen ibland har väl ingen dött av eller?  Naturligtvis handlar det om hur man säger den också, men att hantera sanningen bör väl alla kunna göra? 

 

Äsch...orkar inte med människor längre som tycker att mitt sätt är sant och inget annat spelar någon roll, när man ifrågasätter hur en kompis tänker och sen får skit för att man bara ifrågasatt, det är sånt som jag inte längre orkar med. Ingen är perfekt, hur man än försöker. Äh lämnar det. 

 

Ikväll är det på spåret som gäller, lite fortsatt planering för vår kommande semester och energin kommer som ett brev på posten.

 

Började skriva en årskrönika men råkade trycka på fel knapp och poff, var den borta....Men det kommer mera