I Mitt Sinne

Vem är jag och  vem är jag på väg att bli? Tiden rusar iväg känns det som vart försvann denna sommaren. Det verkar dock som om den hänger kvar söderöver men här i Bönhamn river höststormarna. Ok än är det väl inte allra värst och det är faktiskt ganska mysigt med hösten också. Jag är ju så knäpp att jag kan tycka att dessa stormar som kommer nu, mörkret och många ggr också regnet ger en skön avkopplings känsla.
Sist när det regnade som mest gick jag upp på övervåningen och parkerade i en säng precis vid snedtaket bara för att få höra regnet ännu bättre, där låg jag i flera timmar medans tankarna vandrade och jag funderade över allt som har hänt under året som gått, både på gott och ont.

I dag kommer det inget regn, men vad jag skulle behöva är nog att unna mig, att ta mig tid att lägga mig och bara låta tankarna gå.
Ni som känner mig förstår säkert sedan länge tillbaka att jag inte mår så jätte bra just nu. och det är väl lika bra att jag säger det. Ni som inte gillar bloggar där man säger som det är och klagar en smula ibland,  kan släcka och gå ut från min blogg just nu.  För precis så är det just nu, jag mår inte bra. Varför vet jag inte men jag är slut, jag har ingen energi kvar och vart jag ska hitta den igen vet jag inte just nu. Min rygg värker, min vänster arm orkar inte och förmodligen har jag en inflamation i hälsenans slemsäck. Så nu var det sagt och jag har lovat min äldsta dotter att ringa doktorn i morgon, vad det sen blir av det återstår väl o se.

En god vän är på väg till mig med avslappningsskivor. Han tycker att jag ska lägga mig och bara lyssna inte fundera utan lyssna.
Nåja, jag har mått så här förr, men jag tar itu med det och jag kommer tillbaka, men jag har lite svårt för att ta hand om mig, måste öva på det