Längtan
Tiden går och går och kommer aldrig tillbaka. Det gäller att ta vara på varenda minut. Sen finns det ju olika sätt att ta tillvara dessa minuter.
Idag på min lediga dag försöker jag att vara effektiv fast ledig. Nu har jag storstädat hela huset, det är fullkomligt blåst. Sara är allergisk och jag vill ju inte att det blir jobbigt för henne att vara hemma, jag har ju faktiskt 2 katter. Ett rum uppe försöker vi alltid hålla stängt för katterna så att det för henne ska finnas någon frizon men det är inte lätt. Nu på sommaren är de aldrig inne så då går det ju lite lättare.
I kväll åker hon med nattbussen upp till Övik för att börja sin semester med sina kompisar som hon inte träffat sedan i januari och på tisdag kommer hon äntligen hem. Jag gråter av lycka bara jag säger att hon kommer hem. Lite fjantigt kan tyckas men ända sedan Sara var 2 år har jag varit ensam med barnen. Jag har blivit deras trygghet och vi har aldrig varit ifrån varandra mer än ca 2 veckor. Det är otroligt nyttigt för både mig och henne men slitsamt. Nu har jag lovat mig själv att det får aldrig gå så här länge mellan ggr igen, vi sågs som hastigast i april.
Men nu kommer hon snart och jag gråter av lycka, och jag tror det är ganska ömsesidigt.
Nu ska jag försöka ta mig ut i det vackra vädret. Om jag hinner göra en massa nu betyder ju det att det finns mindre att göra nästa helg när både Sofie och Sara är hemma och då kan vi ju bara umgås o ha det bra, det är ju en del innan bröllopet också att göra.
Ha en mycket bra dag allihopa i det ljuvliga vädret
Idag på min lediga dag försöker jag att vara effektiv fast ledig. Nu har jag storstädat hela huset, det är fullkomligt blåst. Sara är allergisk och jag vill ju inte att det blir jobbigt för henne att vara hemma, jag har ju faktiskt 2 katter. Ett rum uppe försöker vi alltid hålla stängt för katterna så att det för henne ska finnas någon frizon men det är inte lätt. Nu på sommaren är de aldrig inne så då går det ju lite lättare.
I kväll åker hon med nattbussen upp till Övik för att börja sin semester med sina kompisar som hon inte träffat sedan i januari och på tisdag kommer hon äntligen hem. Jag gråter av lycka bara jag säger att hon kommer hem. Lite fjantigt kan tyckas men ända sedan Sara var 2 år har jag varit ensam med barnen. Jag har blivit deras trygghet och vi har aldrig varit ifrån varandra mer än ca 2 veckor. Det är otroligt nyttigt för både mig och henne men slitsamt. Nu har jag lovat mig själv att det får aldrig gå så här länge mellan ggr igen, vi sågs som hastigast i april.
Men nu kommer hon snart och jag gråter av lycka, och jag tror det är ganska ömsesidigt.
Nu ska jag försöka ta mig ut i det vackra vädret. Om jag hinner göra en massa nu betyder ju det att det finns mindre att göra nästa helg när både Sofie och Sara är hemma och då kan vi ju bara umgås o ha det bra, det är ju en del innan bröllopet också att göra.
Ha en mycket bra dag allihopa i det ljuvliga vädret
Kommentarer
Trackback
