I Mitt Sinne

Tomten bläddrar i almanackan och ser att Anna har namnsdag. Annadagen! Då är det dags att lägga lutfisken i blöt. Tänk att det gått ett helt år sen sist! ( Om lutfisk vet du kanske inte mer än att det något som man äter med vit sås, och att det finns massor av ben i den). Man tar en stor torka fisk, som ser ut som ett stycke kådigt trä. Detta sågar man itu och lägger i ett stort träkar fyllt med lut kokt på björkaska och kalk. Efter några dagar ska man byta vatten på fisken för att skölja den ren, att luta ur den. Detta görs varje dag och är Tomtens syssla fram till jul, då fisken är lagom fast och vit. Den är nu klar för kokning och äts sen med bl.a den vita såsen. Det vattnas i munnen på honom bara han tänker på det! Är det så hans egen lilla Gumma som lagar till lutfisken, blir det svårt att bärga sig tills fisken är färdig.

I almanackan för den 9:e december fanns tidigare en liten kanna markerad. "Anna dagen", sa man förr. Med det menades att detta var dagen då man började brygga julölet, givetvis ett extra kärt bestyr. Under bryggningen fick man jäst och vört, som var goda att ha i julbaket och att detta blev tillvarataget var Tomtens ansvar. Blotta tanken på en trästånka med skummande julöl får honom på mycket, mycket gott humör och han småsjunger för sig själv medan han arbetar. "Det är i alla fall rasande trevligt att vara Tomte!" konstaterar han.