4 December
Nu styr Tomten kosan mot hundens koja ute vid ladugårdsknuten. Han tar ett fång halm med sig för att gamle Posse ska få något varmt och gosigt att sova i. Återseendet blir hjärtligt och hunden viftar på svansen allt vad han orkar.
"Ett sånt bra sätt att få sagt vad man vill" tycker Tomten, "Inget onödigt tjafs, där inte!"
Han drar sig till minnes, hur det var en gång för länge sen. Posse var då bara en liten ullig förskrämd valp. Hans första tid i den här världen hade inte varit rolig och ingen hade någonsin kramat eller gosat med honom. Tomten som inte stått ut med ett gårdsfolk, som med ovänliga ord och slag försökt få alla att lyda, tog som sin uppgift att ändra på detta. Egendomliga saker började hända. Måttet rågades för husbonden när proppen till öltunnan mystiskt försvann (och med den goda ölen), samtidigt som hans brännvin "råkade" läcka ut på golvet. Detta var förskräckligt och det allra värsta som kunde hända honom!
"Järnspikar!" skrek han ilsket. (nja riktigt så uttryckte han sig inte, men du förstår säkert) "Här kan inte hederligt folk bo, med så mycken fanstyg runt knutarna!" Tomten nickade bistert. "Han ska veta vem han stungit haver!"
Gårdsfolket flyttade fort därifrån och annat folk flyttade in. Med dem följde trivsel och vänlighet och Tomten kunde vara nöjd med sitt verk. För Posses del blev det efter detta gott om klappar och vänliga ord. Babyöron, av alla slag, har rätt att bara få höra vackra och snälla saker!
3 December
Tomten gluttar ut genom den knarrande ladugårdsdörren. En liten hare har gjort ett ensamt spår som försvinner bak gärdesgården, för övrigt ser välden alldeles ny ut.
Han tar de få stegen runt knuten och linker in på gårdens dass och river ut några sidor tidningspapper. Dessa är bra att ha till putsning av lyktans glas. Han ler när han ser att det kommit upp ett stiligt oljetryck på väggen, ett porträtt av gamle Kungen. Han stramar skämtsamt upp sig i "givakt" inför majestätet. Så "Kungligt" det ska bli att sitta på dass nu då!
Väl inne igen hälsar han på hos grisen; han kliar honom tillgivet bak öronen och konstaterar nöjt: "Tur för dig att du bara är en kulting, du kan räkna med ett liv efter jul."
Tomten ser sig om och hittar korgen han söker. "Här ska du få ett par äpplen att snaska på. Det blir du inte rund av, och det ska du vara glad för i dessa jultider....."
Tomten värnar om gårdens djur och blir varm om hjärtat av att se dem må bra. Han tar sin lykta och medan den lille grisen glatt mumsar i sig de goda äpplena, beger han sig åter ut i snön. När han banar sig väg mellan uthusen ser han ett ensamt ljus brinna i ett fönster. "Åh, det är första advent. Fint känns det! Finfint faktiskt!"
Man kan följa träskostegen genom snön och att det är just Tomten som gått ser man bara om man har mycket stor sakkunskap!
2 December
Gumman slår klarvaken upp ögonen, och kryper raskt ur bädden. "Vila dig lite till , Far lille, men jag måste verkligen kila till mitt" säger hon glatt och hastar iväg.
Hon ger honom en slängkyss i förbifarten och borta är hon! Tomten gäspar och sträcker förnöjt på sig. Han plockar höstrån ur luvan och lirkar in en tå, som letat sig genom strumpan. Katten Lusse vaknar också och hans gäspning är så stor, att man kan nästan se vad han ätit till kvällsmat daten före. Tomten stryker honom över ryggen, så att det sprakar i pälsen. På strumpsock (-Ja inte Lusse förstås) tassar de så bort till fönstergluggen och tittar ut. Tomtens min blir smått salig när han ser hur det snöar!
Han stryker eld på en tändsticka och tänder ljusstumpen som står i fönstret.
"Jag är säker, det blir jul i år också" säger han till Lusse. "Nu sätter vi igång!"
Försiktigt klättrar han nerför stegen. Hästen och korna vänder på sina huvuden och slutar för ett ögonblick att tugga. "Tjenare på dig, din gamle galosch", säger Tomten skojfriskt till hästen, och vill inte visa att han är lite rörd över återseendet. Korna ser på honom med sina snälla koögon, och idisslar lugnt vidare.
"Mina damer, ett sånt väder vi fått", konverserar Tomten artigt, men med pillemarisk min. Han vet nämligen att ingen förväntar sig sådana finesser av honom. Alla tycker om honom ändå -- och vem skulle inte bli glad och trygg av att veta det?
TOMTENS JUL
Varje år när mina barn var små läste vi alltid denna bok inför jul. Ett kapitel i taget. Så gjorde jag även förra året på den blogg som jag hade då. Nu vet jag att det kommit nya bloggare och därför finner jag alltså en orsak till att göra om det även i år. *Hurra!!!*
Det blir min lilla adventskalender till i er i cyberrymden.
Nedräkningen kan börja.....
Julmånadens alla dagar har Tomten och hans lilla Gumma många sysslor att sköta. För på Julafton måste allt vara färdigt!
1 December
Snön faller i täta flingor och både stort och smått folk gör sig ärenden åt fönstret till. De tittar förnöjt på den blygrå himlen och får den där speciella "Titta det snöarglansen" i ögonen. Säg den som inte känner sig som barn på nytt när den första snön faller!
Tomten och hans lilla Gumma sover gott nerkurade ända upp till hakan i det mjuka höet uppe på höskullen. Det är här vi finner dem, när det börjar dra ihop sig... och just idag, den första december, har det dragit ihop sig tillräckligt. Julmånaden har börjat.
Tomten vaknar av att ett höstrå kittlar honom på näsan. Långsamt blir han medveten om de välkända ljuden omkring sig. Han lyssnar till Gummans djupa andetag och kattens spinnande. Han hör hästens lugna tuggande från ladugården, mössens prassel och rasslet av kornas bindslen. Tomten blundar och drar ett djupt andetag av välbehag. Äntligen!!! Känslan av hemtrevnad och förväntan gör honom rent yster till sinnes och han daskar kärvänligt sin lilla trinda Gumma i rumpan.
"Upp och hoppa! Nu är det vår tur igen...."
Är den inte rar så säg? Följ med mig genom hela boken bättre jul känsla kan man inte få. Eller vad tycker ni Sofie och Sara??
