I Mitt Sinne

Tomten vaknar med olustkänslor. Han vill inte stiga upp, utan drar täcket över huvudet igen för att slippa höra. Ändå tränger ljuden igenom. Han vet naturligtvis att detta är nödvändigt för att få korv, skinka och sylta, men han vill helst förtränga den första delen av "processen", så att säga! Det är alltså dags för årets grisslakt, som du kanske redan räknat ut.

Tänk om någon kunde be mig hämta "rumpedraget", tänker han sorgset.
Det var nämligen så vid slakt, att man ville att barnen skulle slippa höra grisen skrika och sände iväg dem till en granne, när det var dags. Frågade de då efter "rumpedraget", som ju är något som inte finns, så visste grannen vad som gällde, och uppehöll barnen, tills det hela var överstökat.
Man ville på så sätt skydda dem från livets obehagligheter. Allt är ju inte idyll! Tung om hjärtat kliver Tomten ur bädden, men är ändå glad för att gårdens lille gris klarat sig. Han tänker dystert: Om det inte vore så rasande gott med korv och skinka, skulle man ställt upp för den stackars grisen och låtit bli sådan mat. Man kan ju tycka att jag är en "blöting" som håller mig med dubbelmoral.

Beslutsamt skakar han av sig olusten och säger strängt till sig själv: " Nu får det vara slutdeppat, det är hög tid att få något gjort!" Och så börjar han förbereda för malning av köttet. "Gör jag korven riktigt god, så blir grisen kanske lite gladare! Hade blivit, vill säga...."