14 December



Tio dagar kvar till "Finns-det-några-snälla-barn-dagen". Grötkokardags är det! Att tomtar förväntar sig ett stort fat gröt - utställt på trappan - på julaftonen, är väl något alla vet. Detta görs som ett tecken på uppskattning, men även av rädsla för att råka ut för Tomtens missnöje under året. Tomtar kan nämligen vara ganska snarstuckna, och det vet gårdens folk. Tomten myser i skägget.

"Så god är minsann inte gröten. Men ska man ha gröt så ska man!"

Egen gröt gör Tomten i alla fall, för säkerhets skull. Han kånkar fram den tunga järngrytan, tänder i spisen, blåser på glöden och mäter upp vad han behöver. Han blandar noga ihop allt och sätter sig tillrätta i spisvråns värme, utrustad med en träslev för att kunna röra om i grytan. Vidbränd gröt är verkligen inte gott!

Han funderar över om det finns mandel hemma. Det måste det finnas i "riktig" gröt! Så att personen som får den ska bli gift. Jojomensan, så är det! Grötrimmen får det absolut inte slarvas med.

"Ska man bli riktigt go och söt, måste man äta av denna gröt!" I den stilen ungefär.

Tomten funderar: "Om rara Gumman mandeln finner, den henne om gamla tider minner" Han blir röd om kinderna och ser drömskt in i elden. "När jag min lilla käring mötte, så var det tomtelycka som tillstötte!"

För just så var det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0