Nai yang
De tre sista dagarna tillbringade vi alltså i denna lilla by. Det var absolut ingen turistort kan jag säga, även om det fanns jätte fina hotell i närheten. Byn låg ett stenkast ifrån Phuket flygplats men man blev inte störd alls av flygen som man blev på Koh Samui. De både landade och lyfte mot ett annat håll så att säga.
Hotellet som var en jätte fin resort låg precis nära stranden och man bodde i lägenheter. De som hade de stora lägenheterna högst upp hade enorma terasser på taket. Här var det lugn och ro, en verklig semester de sista dagarna. Så mycket lugn och ro så vi var tvugna att hyra moped och se oss omkring....
Första dagen, på torsdag när vi kom var det strålande väder och så fort vi checkat in och gjort oss hemmastadda på rummet gick vi en tur ner till stranden för att kolla hur allt såg ut. Stranden kändes tom efter allt folk som varit på Kata beach.
Lite lunch var vi sugna på men tyvärr fanns det inte så många ställen att välja på, de flesta strand restuaranger såg ut ungefär så här
Middagen intog vi på hotellets restaurang, där var vi de enda gästerna så ni kan gissa vilken typ av uppassning vi fick. Restaurangen låg precis vid poolen, jätte mysigt med en massa små mys pys lampor
Dagen efter hyrde vi moped och drog iväg för att se vad den delen av Phuket hade att erbjuda. Bosse hade sett på karta att det skulle finnas andra stränder längre upp mot brofästet mot fastlandet. Och som sagt man ser mycket på en moped sadel, men det handlar om att komma ihåg att det är vänster trafik och man måste ta det väldigt försiktigt i trafiken där nere. Vi hittade en strand där vi faktiskt var helt ensamma, bakom oss var det en byggarbets plats där det växte fram ett stort hotell.
Bada där var faktiskt inte någon höjdare för det blev tvär djupt och rätt vad det var så kände man botten igen. Vi låg där iallafall ett bra tag, läste och mös. Men så helt plötsligt kom molnen....Det blev svartare och svartare och vi insåg att det nog var bästa att åka tillbaka mot vår by
På kvällen (vår sista kväll igen, men nu den absoluta) tillbringade vi på en strand restaurang. Jag ville vara nära havet så så fick det bli. Vi hittade god mat som vi beställde och ville ha en flaska vin till maten...men det blev det nästan stopp. De hade inte vin på menyn, men i köket hade de en flaska sa de. Bosse följde med men kom tillbaka och tyckte att en öppnad flaska inte kändes så tilltalande...Servitören kom till vårt bord och talade vänligt om att på andra sidan gatan fanns en affär och om vi ville kunde vi gå dit, köpa en flaska där och dricka den till maten......När händer det i Sverige??
Dagen efter, vår sista dag i paradiset var det inte så roligt väder. Efter att vi checkat ut gick vi ner till stranden för lite sista bad och en matbit på en av de små strandrestuarangerna. Jag beställde en ostburgare med bröd och strips. När maten kom in blev jag överlycklig över att för omväxlingsskull var stripsen perfekta. Plockade upp ketchup flaskan för att ge min burgare lite röd färg och döm om min förvåning....det var sallad, tomat, lök och ost men ingen burgare. Jag tog tallriken och gick till personalen och förklarade att jag väldigt gärna också ville ha burgaren, de tittade lite konstigt på mig men tog emot tallriken och jag satte mig för att vänta. Tänkte väl lite för mig själv att nu kanske det slutar med att jag ingen mat alls får, för en del Thailändare är inte allt för duktiga på engelska. Men maten kom igen men då var ju stripsen hårda och förstörda, men men man kan ju inte få allt.
Efter ett tag så kom solen och vi tog våra sista dopp och vår sista siesta på stranden
När molnen återkom tog vi mopeden och körde en sväng. Flyget skulle ju inte gå förrän 2130 så vi hade ju verkligen en heldag. Byn hade marknad och en sån kan man bara inte missa..
Underbar blandning av frukt, mat, kläder, massa småprylar och mitt bland allt detta kunde man även köpa p-piller..helt otroligt.
Efter detta var det dax för oss att ta oss till gästduschen på hotellet och åka iväg till flyget, vi hälsades adjö och god jul
Här sa vi adjö till vårt paradis, men en sak är säker. Vi kommer att återkomma till Thailand. Det är näsan så vi har börjat planera vår nästa resa om ett år.
Hotellet som var en jätte fin resort låg precis nära stranden och man bodde i lägenheter. De som hade de stora lägenheterna högst upp hade enorma terasser på taket. Här var det lugn och ro, en verklig semester de sista dagarna. Så mycket lugn och ro så vi var tvugna att hyra moped och se oss omkring....
Första dagen, på torsdag när vi kom var det strålande väder och så fort vi checkat in och gjort oss hemmastadda på rummet gick vi en tur ner till stranden för att kolla hur allt såg ut. Stranden kändes tom efter allt folk som varit på Kata beach.
Lite lunch var vi sugna på men tyvärr fanns det inte så många ställen att välja på, de flesta strand restuaranger såg ut ungefär så här
Middagen intog vi på hotellets restaurang, där var vi de enda gästerna så ni kan gissa vilken typ av uppassning vi fick. Restaurangen låg precis vid poolen, jätte mysigt med en massa små mys pys lampor
Dagen efter hyrde vi moped och drog iväg för att se vad den delen av Phuket hade att erbjuda. Bosse hade sett på karta att det skulle finnas andra stränder längre upp mot brofästet mot fastlandet. Och som sagt man ser mycket på en moped sadel, men det handlar om att komma ihåg att det är vänster trafik och man måste ta det väldigt försiktigt i trafiken där nere. Vi hittade en strand där vi faktiskt var helt ensamma, bakom oss var det en byggarbets plats där det växte fram ett stort hotell.
Bada där var faktiskt inte någon höjdare för det blev tvär djupt och rätt vad det var så kände man botten igen. Vi låg där iallafall ett bra tag, läste och mös. Men så helt plötsligt kom molnen....Det blev svartare och svartare och vi insåg att det nog var bästa att åka tillbaka mot vår by
På kvällen (vår sista kväll igen, men nu den absoluta) tillbringade vi på en strand restaurang. Jag ville vara nära havet så så fick det bli. Vi hittade god mat som vi beställde och ville ha en flaska vin till maten...men det blev det nästan stopp. De hade inte vin på menyn, men i köket hade de en flaska sa de. Bosse följde med men kom tillbaka och tyckte att en öppnad flaska inte kändes så tilltalande...Servitören kom till vårt bord och talade vänligt om att på andra sidan gatan fanns en affär och om vi ville kunde vi gå dit, köpa en flaska där och dricka den till maten......När händer det i Sverige??
Dagen efter, vår sista dag i paradiset var det inte så roligt väder. Efter att vi checkat ut gick vi ner till stranden för lite sista bad och en matbit på en av de små strandrestuarangerna. Jag beställde en ostburgare med bröd och strips. När maten kom in blev jag överlycklig över att för omväxlingsskull var stripsen perfekta. Plockade upp ketchup flaskan för att ge min burgare lite röd färg och döm om min förvåning....det var sallad, tomat, lök och ost men ingen burgare. Jag tog tallriken och gick till personalen och förklarade att jag väldigt gärna också ville ha burgaren, de tittade lite konstigt på mig men tog emot tallriken och jag satte mig för att vänta. Tänkte väl lite för mig själv att nu kanske det slutar med att jag ingen mat alls får, för en del Thailändare är inte allt för duktiga på engelska. Men maten kom igen men då var ju stripsen hårda och förstörda, men men man kan ju inte få allt.
Efter ett tag så kom solen och vi tog våra sista dopp och vår sista siesta på stranden
När molnen återkom tog vi mopeden och körde en sväng. Flyget skulle ju inte gå förrän 2130 så vi hade ju verkligen en heldag. Byn hade marknad och en sån kan man bara inte missa..
Underbar blandning av frukt, mat, kläder, massa småprylar och mitt bland allt detta kunde man även köpa p-piller..helt otroligt.
Efter detta var det dax för oss att ta oss till gästduschen på hotellet och åka iväg till flyget, vi hälsades adjö och god jul
Här sa vi adjö till vårt paradis, men en sak är säker. Vi kommer att återkomma till Thailand. Det är näsan så vi har börjat planera vår nästa resa om ett år.
Kungliga regattan i Kata beach
Under tiden i Phuket var det den kungliga regattan. Vilka båtar!!
Det var segelbåtar i miljon kronorsklassen, katamaraner, trimaraner mycket tjusiga objekt.
På kvällarna kunde man se deras lanternor, mycket mysigt.
Men döm om vår förvåning när det på söndag morgon helt plötsligt låg en massa båtar på land...På lördag kväll var det oväder mycket regn och blåst. Det visade sig att många båtar som legat kvar efter regattans avslut, slitit sig och blåst upp på land. Hela stranden såg ut som ett slagfält
Så här såg det ut efter en del upprensande bland båtarna. En del båtar var så trasiga att de med grävskopans hjälp slog sönder den och körde bort delarna med lastbil. Tragiskt och man kan ju hoppas att de var ordentligt försäkrade.
Dagen efter blev vår sista dag i Kata beach. Som tur var bjöd den på strålande sol så en dag på stranden njöt vi av. När vi låg där och lästa, solade och badade fick vi sällskap i solsängarna bredvid. En man som frågade om vi var från Sverige. Javisst svarade vi från Höga kusten. Nämen svarar han jag och min familj kommer från Domsjö i Örnsköldsvik. Döm om förvåningen då när vi talar om att vi bott x många år just där.
Vi pratar på med varandra och märker att vi har många bekanta och till och med från Solberg där jag gått alla mina nio år i grundskola har vi bekanta. Mannen hade haft pizzeria i byn på 80-talet så där kan man ju verkligen snacka om att världen är liten.
Det blev en fin dag på stranden, en sån där som man längtar tillbaka till
Nu hade vi bara en kväll kvar i Kata och den tillbringade vi på vår absoluta favorit restaurang Cafe Opera. Där mötte vi några killar som verkligen kunde ta hand om sina gäster.
P-O Jensen ägare till MS Vindhem, en båtrestaurang i Sthlm och Peter Forbes och en kökschef som var otroligt service minded.
De serverade den absoluta bästa mat jag ätit på länge, kan varmt rekomendera deras krog för er som någon gång åker till Kata. Själv ska jag i sommar besöka MS vindhem den saken är klar.
Nu då vi hade enbart 3 dagar kvar i Thailand, bestämde vi oss för att dra oss upp mot Phukets flygplats, så vi riktade in oss på Nai jang, och det ångrar vi inte.
Det var segelbåtar i miljon kronorsklassen, katamaraner, trimaraner mycket tjusiga objekt.
På kvällarna kunde man se deras lanternor, mycket mysigt.
Men döm om vår förvåning när det på söndag morgon helt plötsligt låg en massa båtar på land...På lördag kväll var det oväder mycket regn och blåst. Det visade sig att många båtar som legat kvar efter regattans avslut, slitit sig och blåst upp på land. Hela stranden såg ut som ett slagfält
Så här såg det ut efter en del upprensande bland båtarna. En del båtar var så trasiga att de med grävskopans hjälp slog sönder den och körde bort delarna med lastbil. Tragiskt och man kan ju hoppas att de var ordentligt försäkrade.
Dagen efter blev vår sista dag i Kata beach. Som tur var bjöd den på strålande sol så en dag på stranden njöt vi av. När vi låg där och lästa, solade och badade fick vi sällskap i solsängarna bredvid. En man som frågade om vi var från Sverige. Javisst svarade vi från Höga kusten. Nämen svarar han jag och min familj kommer från Domsjö i Örnsköldsvik. Döm om förvåningen då när vi talar om att vi bott x många år just där.
Vi pratar på med varandra och märker att vi har många bekanta och till och med från Solberg där jag gått alla mina nio år i grundskola har vi bekanta. Mannen hade haft pizzeria i byn på 80-talet så där kan man ju verkligen snacka om att världen är liten.
Det blev en fin dag på stranden, en sån där som man längtar tillbaka till
Nu hade vi bara en kväll kvar i Kata och den tillbringade vi på vår absoluta favorit restaurang Cafe Opera. Där mötte vi några killar som verkligen kunde ta hand om sina gäster.
P-O Jensen ägare till MS Vindhem, en båtrestaurang i Sthlm och Peter Forbes och en kökschef som var otroligt service minded.
De serverade den absoluta bästa mat jag ätit på länge, kan varmt rekomendera deras krog för er som någon gång åker till Kata. Själv ska jag i sommar besöka MS vindhem den saken är klar.
Nu då vi hade enbart 3 dagar kvar i Thailand, bestämde vi oss för att dra oss upp mot Phukets flygplats, så vi riktade in oss på Nai jang, och det ångrar vi inte.
Karon beach vs Kata
På torsdag begav vi oss alltså mot Phuket ön och Karon beach. Det blev lite tidigare än vad vi hade tänkt. Målet hade varit för oss att från Ao nang åka till Phi Phi islands, men eftersom det regnade så mycket kändes det inte riktigt kul. Så vi bestämde oss för att åka buss till Karon. Det blev ju lite avslaget eftersom både Bosse och jag tycker om att färdas på vatten och det var ju så vi planerat, båt till phi phi och sedan därifrån båt över till Phuket, men som sagt i ösregn kändes inte det så jätte kul.
Så vi bokade bussbiljetter från Ao nang till Karon. Första etappen blev från Ao nang upp till Krabi stad, där fick vi sitta och vänta på busstationen i ca 1,5 timme. Men med trevligt sällskap går ju det bra. Från Krabi åkte vi sedan mot Phuket i minibuss. Det tog sin lilla tid men vid 17 tiden var vi framme. Bosse hade dagen innan inte känt sig så jätte fräsch och det visade sig att när vi var framme hade han feber och var ganska dålig.
Vi inspekterade hotellet, tog oss ner till stranden för att få någon mat i oss och hoppades på att bara han fick äta så skulle han kanske känns sig piggare sen.
Hotellet låg på ett berg, så för att komma ner till stranden var det en jätte trappa ner. Inga problem ner men lite jobbigare var det att gå upp.
På kvällen åkte vi in till Kata som ligger bara någon km från Karon. Där befann sig min syster med sin man som även han blivit sjuk. Bosse bet ihop och försökte få i sig lite mat och hoppades återigen att det skulle göra honom piggare.
Vi gick till en jätte mysig restaurang "Dinos" Där var servitörerna klädda som Flintas och hela restaurangen påminnde om Flintas. Borden var av sten och man satt på stenbänkar. Hela inredningen var ute, så man satt i en djungel, inget tak utan stjärnhimmeln ovanför, det var fantastiskt. Inne rann det bäckar och i bäckarna fanns det en massa fiskar, jätte mysigt.
Det blev ingen lång kväll. Bosse och jag var trötta efter resan från Ao nang och Britt var lite orolig för sin man som låg på hotellet sjuk. Dagen efter visade det sig att Bosse var inte piggare utan tvärtom, han fick ligga kvar på hotellet medans jag och Britt tog en dag för oss själva. Det blev en dag på stranden, god lunch och lite shopping.
Dagen efter åkte min syster tillbaka till Sverige och vi bestämde oss för att återigen röra på oss men nu inte så långt. Bosse var fortfarande dålig och orken för att resa borta. Vi flyttade in till Kata, som jag tycker var mycket trevligare än Karon. Karon kändes lite skitigt, medans Kata var mera fräscht och vänligt.
Vi bestämde oss för Kata, hittade ett jätte fint hotell och blev kvar resten av tiden. Vi hyrde moped och åkte själva runt och tittade och kände oss för.
Eftersom monsunen gärna ville hänga kvar, så var det en del dagar med regn och mulet väder, men det finns så mycket att göra och se så det gick bra i allafall. En dag tog vi lokalbussen in till Phuket town, mycket intressant för Bosse som varit busschaufför. Väl där träffade vi en kille som för 300 bath (ca 70 kr) körde omkring oss för att visa oss.
Phuket wiew point
Alla apor som bodde där tyckte det var underbart när allt folk kom med en massa godsaker
Tempel i Phuket
Fjärilsmuseum
Det fanns så mycket att se bara i Phuket town. Men den absolut charmigaste donnan hittade vi på busstationen. Hon hade sin egen show, charmade alla. När många av oss svenskar som skulle åka bussen av henne beställde tex 2 st öl plockade hon käckt fram dem men la till en cola eller någon annan dricka, skrattade la huvudet på sned och med sin tandlösa mun skrattade hon och charmade så alla köpte även den där tredje burken. När vi åkte därifrån vinkade hon glatt adjö.
En dag åkte vi ner till Rawai, tyvärr så när vi hittade ett ställe vi ville stanna på så naturligtvis kom regnet, och inte lite regn heller. Till slut insåg vi att vi kan inte sitta här och vänta vi måste ta oss tillbaka, så vi köpte regnrockar som vi kunde köra hem i. Väl hemma så slutar det naturligtvis att regna, så typiskt. Dagen efter gav vi oss ut igen. Nu åkte vi till Nai Harn och där fanns mycket att se. En helt underbar fyr, faktiskt mycket vackrare än vår Högbonde.
Underbar utsikt från toppen på fyren. De säger att solnedgången från denna utsikt ska vara enastående.
Helt underbar strand fanns också på Nai Harn, lite lagun känsla
Elefanter
Televerkare i cementstolpe...
Blev en lång blogg, men det är så mycket att fortfarande berätta. Nästa gång ska jag berätta om den kungliga regattan och vad som sen hände
Så vi bokade bussbiljetter från Ao nang till Karon. Första etappen blev från Ao nang upp till Krabi stad, där fick vi sitta och vänta på busstationen i ca 1,5 timme. Men med trevligt sällskap går ju det bra. Från Krabi åkte vi sedan mot Phuket i minibuss. Det tog sin lilla tid men vid 17 tiden var vi framme. Bosse hade dagen innan inte känt sig så jätte fräsch och det visade sig att när vi var framme hade han feber och var ganska dålig.
Vi inspekterade hotellet, tog oss ner till stranden för att få någon mat i oss och hoppades på att bara han fick äta så skulle han kanske känns sig piggare sen.
Hotellet låg på ett berg, så för att komma ner till stranden var det en jätte trappa ner. Inga problem ner men lite jobbigare var det att gå upp.
På kvällen åkte vi in till Kata som ligger bara någon km från Karon. Där befann sig min syster med sin man som även han blivit sjuk. Bosse bet ihop och försökte få i sig lite mat och hoppades återigen att det skulle göra honom piggare.
Vi gick till en jätte mysig restaurang "Dinos" Där var servitörerna klädda som Flintas och hela restaurangen påminnde om Flintas. Borden var av sten och man satt på stenbänkar. Hela inredningen var ute, så man satt i en djungel, inget tak utan stjärnhimmeln ovanför, det var fantastiskt. Inne rann det bäckar och i bäckarna fanns det en massa fiskar, jätte mysigt.
Det blev ingen lång kväll. Bosse och jag var trötta efter resan från Ao nang och Britt var lite orolig för sin man som låg på hotellet sjuk. Dagen efter visade det sig att Bosse var inte piggare utan tvärtom, han fick ligga kvar på hotellet medans jag och Britt tog en dag för oss själva. Det blev en dag på stranden, god lunch och lite shopping.
Dagen efter åkte min syster tillbaka till Sverige och vi bestämde oss för att återigen röra på oss men nu inte så långt. Bosse var fortfarande dålig och orken för att resa borta. Vi flyttade in till Kata, som jag tycker var mycket trevligare än Karon. Karon kändes lite skitigt, medans Kata var mera fräscht och vänligt.
Vi bestämde oss för Kata, hittade ett jätte fint hotell och blev kvar resten av tiden. Vi hyrde moped och åkte själva runt och tittade och kände oss för.
Eftersom monsunen gärna ville hänga kvar, så var det en del dagar med regn och mulet väder, men det finns så mycket att göra och se så det gick bra i allafall. En dag tog vi lokalbussen in till Phuket town, mycket intressant för Bosse som varit busschaufför. Väl där träffade vi en kille som för 300 bath (ca 70 kr) körde omkring oss för att visa oss.
Phuket wiew point
Alla apor som bodde där tyckte det var underbart när allt folk kom med en massa godsaker
Tempel i Phuket
Fjärilsmuseum
Det fanns så mycket att se bara i Phuket town. Men den absolut charmigaste donnan hittade vi på busstationen. Hon hade sin egen show, charmade alla. När många av oss svenskar som skulle åka bussen av henne beställde tex 2 st öl plockade hon käckt fram dem men la till en cola eller någon annan dricka, skrattade la huvudet på sned och med sin tandlösa mun skrattade hon och charmade så alla köpte även den där tredje burken. När vi åkte därifrån vinkade hon glatt adjö.
En dag åkte vi ner till Rawai, tyvärr så när vi hittade ett ställe vi ville stanna på så naturligtvis kom regnet, och inte lite regn heller. Till slut insåg vi att vi kan inte sitta här och vänta vi måste ta oss tillbaka, så vi köpte regnrockar som vi kunde köra hem i. Väl hemma så slutar det naturligtvis att regna, så typiskt. Dagen efter gav vi oss ut igen. Nu åkte vi till Nai Harn och där fanns mycket att se. En helt underbar fyr, faktiskt mycket vackrare än vår Högbonde.
Underbar utsikt från toppen på fyren. De säger att solnedgången från denna utsikt ska vara enastående.
Helt underbar strand fanns också på Nai Harn, lite lagun känsla
Elefanter
Televerkare i cementstolpe...
Blev en lång blogg, men det är så mycket att fortfarande berätta. Nästa gång ska jag berätta om den kungliga regattan och vad som sen hände
Mot Krabi
På måndag checkade vi alltså ut och begav oss mot färjeläget och färjan som tog oss tillbaka till Surat thani. Väl framme på fastmark bestämde vi oss för att ta en ac taxi till stan.
När vi åkte ut åkte vi buss, en gammal skraltig buss utan ac och vi höll formligen på att dö innan vi var framme. Visserligen hade vi precis kommit från en lång resa och var väldigt trötta och inte alls van vid värmen, men vi ville inte utsätta oss för det så vi tog en en egen taxi in till busstationen där vi skulle åka buss ner till Krabi.
Framme på busstationen konstaterar vi att det är inte som en svensk busstation men inte långt ifrån. Toaletterna var ju under all kritik, jag har lite svårt för dessa toaletter som bara är ett hål i golvet. Men allting går ju, det var väldigt dåligt med några fik eller restauranger i närheten så för mig fick det bli en mugg nudelsoppa uppvärmd i micro och Bosse nöjde sig med en chokladkaka och vatten.
Väl iväg på bussen visar det sig att bussen vi åkte var en typ av bussgods. Det tog sin lilla tid, men vilken service. När vi anlände Krabi och chauffören visste att vi skulle ut till Ao nang, så ropade han genom rutan till en buss som var på väg att den hade ytterligare passagerare, han fick till svar att det var en buss till som skulle gå om några minuter, en skolbuss....
Skolbussen var en jeep med öppna väggar därbak och med lång bänkar att sitta på. Rymdes en del och de skolbarn som inte rymdes fick stå och hålla i sig på utsidan. En upplevelse. Nu tog resan till Ao nang lite längre tid eftersom vi åkte runt på vissa skolor och hämtade barn, men vad gjorde det vi fick se massor.
Krabi har en underbar natur, det har hela Thailand men Krabi är helt otroligt. Framme i Ao nang visar det sig att det rum vi hyrt via internet, var ett.... hm nja..vet inte hur jag ska förklara. Det var ett rum med ac (jätte bra) men inget fönster, en dörr ut till en balkong där det var ca 30 cm fri sikt ner mellan ett annat hus. På balkongen fanns det en dörr in till en toalett med dusch, där man skulle sitta på toaletten för att duscha. Ja ni förstår ju själva att det var inget dröm hotell. Vi gick helt sonika ut på jakt efter ett annat hotell, o hittade ett rakt över gatan, med underbar utsikt och pool på taket.
Eftersom vi vill upptäcka så mycket som möjligt på våra resor så blir det väldigt mycket promenader. Vi går efter stränderna och här hittade vi då en stig med trappor som ledde upp på berget, och när man kom upp så såg man en annan strand, mysigt.
Längst ner stod en vakt o talade om för oss att visst fick vi bada på stranden men det fanns ju även ett hotell område där o dit fick vi absolut inte gå.
Eftersom det inte fanns någon resturang eller toalett blev besöket på stranden inte så långt utan vi tog en långsvansbåt tillbaka och intog lunch och öl och toalett besök.
Efteråt tog vi en mopedtaxi längre bort mot andra hållet och gick på upptäcks färd på den stranden. Åh vilka stränder. När det var lågvatten kunde man gå mellan öarna, men man fick ju hålla lite uppsikt för kom vattnet kunde man bli fast på någon ö, helt fantastiskt
Vi bestämde att dagen efter skulle vi ta en båt utflykt ut till 4 av Krabis finaste öar. Det var verkligen nåt jag såg fram emot. En hel dag med snorkling och livsnjutning. Dagen efteråt vaknade jag till ett mörkt Krabi, moln, moln och åter gråa moln. Vi gav oss iväg ändå, vi hade ju betalat för utflykten och naturligtvis hoppades vi på att det skulle spricka upp o bli bättre väder, men tyvärr...
Det här var Phranang beach här kunde man kika på strandens apor, klipporna som hänger ner över vattnet och Princess Cave där offringar till fruktbarhetsgudinnan tidigare gjordes. Om ni tittar noga ser ni vad det är folket har gjort för denna fruktbarhetsgudinna...
Vidare åkte vi till chicken island, där det normalt skulle vara kanon att bada och snorkla. Men tyvärr höll vädret i sig och blev ännu värre, det spö regnade konstant hela dagen.
Regnigt och taskigt väder, men en upplevelse i allafall. Men visst har det varit trevligare om solen har kommit fram istället för allt detta regn. Regnet gjorde i allafall att vi tog beslutet att lämna Krabi. Vi hade tänkt fortsätta till Phi Phi men bestämde oss för att lämna Phi Phi till nästa år och dagen efteråt tog vi oss återigen upp på en buss och vidare till Phuket island och Karon beach, men det återkommer jag till. Det får vara bra för idag nu
Thailand 2010
Så kom då äntligen den dag som vi längtat efter sen vi bokade resan i somras. Torsdag den 25 november. Det var kallt ute men för oss som bara skulle gå mellan flyget och avgångshallen i sundsvall spelade det ingen större roll, vi skulle ju till varmare klimat.
13.40 lyfte så äntligen Thaiair mot Bangkok och det välbekanta pirret i magen kom när flyget tog fart och susade upp i luften. 10 timmar och 20 minuter senare landade vi på Bangkoks flygplats, Suvarnabhum.
Gäller då att svida om så man inte svettas ihjäl. Väl framme köpte vi biljetter till inrikes flyget för att ta oss till Surat thani där vi skulle med färjan ut till Koh Samui.
Som vilket färjeläge som helst, men med mycket bättre vyer.
Så äntligen börjde vi se land efter ca 2 timmar
Vi lämnade Bönhamn kl 07.00 på torsdag morgon och var äntligen framme i Koh Samui vid 17 tiden på fredag ( kl 11.00 svensk tid) På resande fot alltså i 28 timmar. Vi var ganska trötta kan jag säga när vi väl hade packat upp våra saker.
Vår första bungalow hade vi bokat på internet, ganska mysigt men tyvärr utan ac,bara en fläkt i taket och första nätterna blir ju alltid en omställning från våra minus grader till Thailands plusgrader, men allting går ju.
Vår utsikt från verandan
Så här såg vår sida av Koh Samui ut vid stranden som bara låg en liten bit från vår bungalow ut.
Ingen badvänlig strand alls. vår sida av ön kallades för Big Buddah beach, en sida som vi inte trivdes bland. vi tog taxi till en annan del av ön som kändes mera bekväm. Men inte allt för långt från Big Buddah beach fanns ett ställe som kallades för fishermans village, det var en gammal fiskeby som numera är lite turist influerad, men jätte mysig.
Dig åkte vi på lördag kväll när vi piggnat till lite. Hittade ett mysigt ställe och bestämde oss för att där skulle vi även tillbringa söndagen, när vi fortfarande försökte komma ner i varv.
Banan kanoten, gick iland precis bredvid oss på stranden för att sälja sina bananer.
Våra 3 dagar på Koh samui gick ganska fort och snart var det dax att lämna ön och söka sig vidare söderut. På måndag morgon checkade vi ut och tog oss tillbaka till färje läget och tillbaka till Surat thani.
Nu kan jag ju inte sitta här och berätta om våra 3 veckor i Thailand på ett bräde, så jag får helt enkelt bara börja så här och fortsätta en annan dag. Ha tålamod
13.40 lyfte så äntligen Thaiair mot Bangkok och det välbekanta pirret i magen kom när flyget tog fart och susade upp i luften. 10 timmar och 20 minuter senare landade vi på Bangkoks flygplats, Suvarnabhum.
Gäller då att svida om så man inte svettas ihjäl. Väl framme köpte vi biljetter till inrikes flyget för att ta oss till Surat thani där vi skulle med färjan ut till Koh Samui.
Som vilket färjeläge som helst, men med mycket bättre vyer.
Så äntligen börjde vi se land efter ca 2 timmar
Vi lämnade Bönhamn kl 07.00 på torsdag morgon och var äntligen framme i Koh Samui vid 17 tiden på fredag ( kl 11.00 svensk tid) På resande fot alltså i 28 timmar. Vi var ganska trötta kan jag säga när vi väl hade packat upp våra saker.
Vår första bungalow hade vi bokat på internet, ganska mysigt men tyvärr utan ac,bara en fläkt i taket och första nätterna blir ju alltid en omställning från våra minus grader till Thailands plusgrader, men allting går ju.
Vår utsikt från verandan
Så här såg vår sida av Koh Samui ut vid stranden som bara låg en liten bit från vår bungalow ut.
Ingen badvänlig strand alls. vår sida av ön kallades för Big Buddah beach, en sida som vi inte trivdes bland. vi tog taxi till en annan del av ön som kändes mera bekväm. Men inte allt för långt från Big Buddah beach fanns ett ställe som kallades för fishermans village, det var en gammal fiskeby som numera är lite turist influerad, men jätte mysig.
Dig åkte vi på lördag kväll när vi piggnat till lite. Hittade ett mysigt ställe och bestämde oss för att där skulle vi även tillbringa söndagen, när vi fortfarande försökte komma ner i varv.
Banan kanoten, gick iland precis bredvid oss på stranden för att sälja sina bananer.
Våra 3 dagar på Koh samui gick ganska fort och snart var det dax att lämna ön och söka sig vidare söderut. På måndag morgon checkade vi ut och tog oss tillbaka till färje läget och tillbaka till Surat thani.
Nu kan jag ju inte sitta här och berätta om våra 3 veckor i Thailand på ett bräde, så jag får helt enkelt bara börja så här och fortsätta en annan dag. Ha tålamod
Upprepning
Ja det har väl blivit mycket sådant ett tag. Men tyvärr, jag är ledsen, kommer nog att återkomma till vår resa och Thailand ända tills jag kommer dit igen *skratt*
När jag var barn bodde det en kille i vår by som flyttade iväg, och varje gång han kom hem så pratade han jämt om sin nya hemvist och talade om hur mycket han längtade dit. Jag vet det blir tjatigt, men som sagt, jag längtar dit.
Våra två sista dagar tillbringade vi i Patong. Bosses dotter Katarina kom ner med sin pojkvän och hans familj, så naturligtvis ville vi träffa dem. Så vi packade ihop oss i Khao lak och åkte ner till Patong och tog in på ett billigt hotel där.
Jag kan säga att jag är glad att vi inte tillbringat mera tid där. På stranden nedanför hotellet låg man som packade sillar, folk precis överallt. På kvällen gick en promenad genom staden och det var ingen rolig promenad. Så visst finns det baksida även i Thailand.
Sista dagen bestämde vi att vi skulle börja med att shoppa det vi hade kvar. När vi kommit kanske 100 meter utanför hotellet blev vi uppraggade av 2 killar som gav oss varsin lott.
Bosse vann en T-shirt och jag vann en hög vinst. Förbehållet var dock att vi skulle följa med till kontoret och avsätta 90 minuter för att få våra vinster. Vi gjorde ingen större affär av det utan tyckte väl mest att det var spännande att se vad det var.
Vi fick åka Lexus limo i en 20-30 minuter genom en slingrande väg efter kusten. Bara den åkturen var värt allting. Väl framme träffade vi en svensk kille som skulle informera oss.
Det handlade om en reseklubb. Ja ja ok, prata på tänkte vi. Naturligtvis gick inte vi med i någon klubb, vi är nog intresserade av att resa på ett lite annorlunda sätt än vad de hade att erbjuda. Men Bosse fick sin tröja och jag fick ett papper med telefonnummer och en bekräftan på att jag vunnit en hotell vistelse inom klubben under en vecka vart jag ville i världen där de har hotell.
Sen om det fungerar är väl en annan sak, vi får väl se. Erbjudandet skall dock användas inom ett år. Ganska smart av dom för på det viset har de ju inte släppt oss, utan kan ju återigen försöka varva oss till den klubben. Det kostade ju "bara" 124 000.-....... Det blir många resor för oss det.
Resan på lördag var tung. Men hem kom vi, frös nästan ihjäl under första veckan hemma men jag har överlevt. Det var mycket jobbigare att ställa om sig här hemma än att komma dit och vända på dygnet. Men nu är det gjort och vi börjar genast att spara till nästa resa. Med lite tur åker vi till Thailand till våren igen.
När jag var barn bodde det en kille i vår by som flyttade iväg, och varje gång han kom hem så pratade han jämt om sin nya hemvist och talade om hur mycket han längtade dit. Jag vet det blir tjatigt, men som sagt, jag längtar dit.
Våra två sista dagar tillbringade vi i Patong. Bosses dotter Katarina kom ner med sin pojkvän och hans familj, så naturligtvis ville vi träffa dem. Så vi packade ihop oss i Khao lak och åkte ner till Patong och tog in på ett billigt hotel där.
Jag kan säga att jag är glad att vi inte tillbringat mera tid där. På stranden nedanför hotellet låg man som packade sillar, folk precis överallt. På kvällen gick en promenad genom staden och det var ingen rolig promenad. Så visst finns det baksida även i Thailand.
Sista dagen bestämde vi att vi skulle börja med att shoppa det vi hade kvar. När vi kommit kanske 100 meter utanför hotellet blev vi uppraggade av 2 killar som gav oss varsin lott.
Bosse vann en T-shirt och jag vann en hög vinst. Förbehållet var dock att vi skulle följa med till kontoret och avsätta 90 minuter för att få våra vinster. Vi gjorde ingen större affär av det utan tyckte väl mest att det var spännande att se vad det var.
Vi fick åka Lexus limo i en 20-30 minuter genom en slingrande väg efter kusten. Bara den åkturen var värt allting. Väl framme träffade vi en svensk kille som skulle informera oss.
Det handlade om en reseklubb. Ja ja ok, prata på tänkte vi. Naturligtvis gick inte vi med i någon klubb, vi är nog intresserade av att resa på ett lite annorlunda sätt än vad de hade att erbjuda. Men Bosse fick sin tröja och jag fick ett papper med telefonnummer och en bekräftan på att jag vunnit en hotell vistelse inom klubben under en vecka vart jag ville i världen där de har hotell.
Sen om det fungerar är väl en annan sak, vi får väl se. Erbjudandet skall dock användas inom ett år. Ganska smart av dom för på det viset har de ju inte släppt oss, utan kan ju återigen försöka varva oss till den klubben. Det kostade ju "bara" 124 000.-....... Det blir många resor för oss det.
Resan på lördag var tung. Men hem kom vi, frös nästan ihjäl under första veckan hemma men jag har överlevt. Det var mycket jobbigare att ställa om sig här hemma än att komma dit och vända på dygnet. Men nu är det gjort och vi börjar genast att spara till nästa resa. Med lite tur åker vi till Thailand till våren igen.
Similan Islands
Totalt är det nio olika granitöar som täcks av tropisk djungel, omringat av kritvita stränder och kristallklart blått vatten. Ett fantastiskt vackert område.
Hit åkte vi en dag och det var en rolig upplevelse på många sätt.
Vi åkte ut till piren i en av dagens moderna tuktuk. Sammanlagt var vi 7 st från vårt område. När vi kom fram till piren blev vi emottagna av 8 st killar som tillsammans hade en tour som hette Fantastic Similan. Dessa killar var, hur ska jag säga..en aning (väldigt mycket) feminina. De tillhörde under kvällstid en cabare, typ after dark. De spelade hela tiden på sin feminina läggning och många av karlarna på utflykten visste inte riktigt hur de skulle bete sig. Jag fick många goda och roliga skratt den dagen.
Ut till öarna åkte vi speed boat.
En timme och tjugo minuter på havet, underbart. Första ön gick vi i land på, simmade, snorklade och käkade lunch.
Vi skulle besöka fyra av de nio öarna. På den första fick vi gå iland, men de två andra öarna fick vi inte gå iland på. Vid den första ön fanns det inget lämpligt ställe att lägga till på, men det var ett fantastiskt snorklings ställe och på den tredje ön där hade havs sköldpaddorna lagt ägg, så där kunde vi inte heller lägga till.
Detta den största ön är enda ön där man även kan övernatta antingen i bungalow eller i tält. Nu gjorde inte vi det och om jag förstår rätt så är det ju ett paradis för dykare, snorkla det klarade jag av på en dag. Men det är så otroligt vackert på denna ö. Tyvärr så ser man ju fortfarande spår efter tsunamin.
Toaletterna var helt underbara :)...
Det kommer att ta tid för mig att förstå att ett land kan vara så underbart byggt att det finns allt, Bergen, havet, vattnet, stranden och det övriga landet och alla människor. Ja jag är förälskad, till min stora glädje är Bosse lika betagen som jag. Man kan helt enkelt inte fånga landet och upplevelserna det bjuder på, på bild, det måste upplevas. Naturen är storslagen
Hit åkte vi en dag och det var en rolig upplevelse på många sätt.
Vi åkte ut till piren i en av dagens moderna tuktuk. Sammanlagt var vi 7 st från vårt område. När vi kom fram till piren blev vi emottagna av 8 st killar som tillsammans hade en tour som hette Fantastic Similan. Dessa killar var, hur ska jag säga..en aning (väldigt mycket) feminina. De tillhörde under kvällstid en cabare, typ after dark. De spelade hela tiden på sin feminina läggning och många av karlarna på utflykten visste inte riktigt hur de skulle bete sig. Jag fick många goda och roliga skratt den dagen.
Ut till öarna åkte vi speed boat.
En timme och tjugo minuter på havet, underbart. Första ön gick vi i land på, simmade, snorklade och käkade lunch.
Vi skulle besöka fyra av de nio öarna. På den första fick vi gå iland, men de två andra öarna fick vi inte gå iland på. Vid den första ön fanns det inget lämpligt ställe att lägga till på, men det var ett fantastiskt snorklings ställe och på den tredje ön där hade havs sköldpaddorna lagt ägg, så där kunde vi inte heller lägga till.
Detta den största ön är enda ön där man även kan övernatta antingen i bungalow eller i tält. Nu gjorde inte vi det och om jag förstår rätt så är det ju ett paradis för dykare, snorkla det klarade jag av på en dag. Men det är så otroligt vackert på denna ö. Tyvärr så ser man ju fortfarande spår efter tsunamin.Toaletterna var helt underbara :)...
Det kommer att ta tid för mig att förstå att ett land kan vara så underbart byggt att det finns allt, Bergen, havet, vattnet, stranden och det övriga landet och alla människor. Ja jag är förälskad, till min stora glädje är Bosse lika betagen som jag. Man kan helt enkelt inte fånga landet och upplevelserna det bjuder på, på bild, det måste upplevas. Naturen är storslagen
White sand beach
Jo nog var det en vit strand alltid. Sanden var som ett vitt puder. Jätte skönt att gå i men tyvärr var det inte lika skönt att gå ner här och bada. Sten och koraller. Men en ögonfröjd helt klart. Här tillbringade vi en stund en dag.
Bansai beach (fel stavning, jag vet) Var också en helt underbar strand, men samma sak där. Stranden, sanden var helt underbar men bada..nej inte med dessa stenar och koraller. Båda dessa stränder låg norr om Bang niang där vi bodde.
Andra dagen vi hyrde moped åkte vi till söder om Bang niang en bit förbi Khao lak. Där var det också ganska fin sand men bada..Nej inte där heller, visst badade vi men där var det fullt av stora stenar. Bosse simmade och skrapade sitt knä för rätt va de var så var det en sten ivägen.
Nä nog nu med strand och bad, Thailand är ju så mycket mycket mera har jag sett.
Och ännu mera än så..
Nästa gång ska vi åka ut på lite turné. Det finns så mycket kvar att se
Mera Thailand
Dagarna gick så fort på semestern, men så är det väl alltid när man njuter och har trevligt. Både första och andra dagen latade vi oss, någon speciell jetleg kände vi inte av men jag tror och förstår nu i efterhand att det är både mycket lättare att åka dit än hem pga flera olika orsaker. Flyget lyfte ju från Sverige kl 16 efter god middag och bra film var man ju ganska trötta. Jag hade ju dessutom tandvärk och hade precis börjat äta penicillin så sova det kunde jag, visserligen av o till men det blev ju några timmar. När vi landat och kommit oss till hotellet tog ju nyfiken över och sova var det sista man ville.
När vi däremot åkte hem fick vi kliva upp kl 0530, då var kl 2330 här hemma. När vi landade 1520 hade vi inte sovit många timmar, man åkte ju mot ljuset och jag har svårt att sova när ljuset finns hela tiden. Att gå o lägga sig när man kommit fram till syrran var inget alternativ, då handlade det om att vända dygnet. Klockan 2130 däckade jag dock men vaknade utsövd och pigg kl 0330...men en liten insomningstablett fick mig att sova till 0830.
På tisdagen där nere åkte vi ut till James Bond island. en fantastisk utflykt, men det var inte själva ön som var fantastisk.
Vi blev hämtade av vår guide på morgonen. Åkte några mil till en stad som heter pang nga därifrån åkte vi long tail boat genom träsk och flod med växande mangrove träd.
Dessa mangrove träd är väl helt fantastiska?
Så var vi då till slut framme. Men jag måste säga att resan var det mest fantastiska. Själva ön var inte mycket att se. Och tyvärr så förstördes den ännu mera av dessa marknadssäljare som slet och drog i en. Madam hit och madam dit...
Vi fortsätter båtfärden till en muslimsk fiskeby på ön Koh Pan Yii. Byn har ca 1300 invånare och är byggd på pålar ute i vattnet. Vår guide berättar att dessa muslimer en gång kom från Indonesien men var inte välkomna och därför byggde de sina hem ute i vattnet. I dag är det alltså en ganska stor by och man inser att någon större fattigdom det är det inte direkt tal om. Turismen flödar och restaurangen är bland de finaste jag sett, toaletten fick pris som världens finaste toalett 2008.
Efter båtturen fick vi sätta oss i bilen för vidare färd till monkey cave temple.
Tjusiga vattenfall fick vi också uppleva innan denna dagen var till ände och vi var hemma på vårt hotel igen.
Snacka om underbar natur. Thailand har allt!! Känns som om det här var både lite natur och kultur. Dax för er alla att fundera över resten, det kommer mera, jag lovar
När vi däremot åkte hem fick vi kliva upp kl 0530, då var kl 2330 här hemma. När vi landade 1520 hade vi inte sovit många timmar, man åkte ju mot ljuset och jag har svårt att sova när ljuset finns hela tiden. Att gå o lägga sig när man kommit fram till syrran var inget alternativ, då handlade det om att vända dygnet. Klockan 2130 däckade jag dock men vaknade utsövd och pigg kl 0330...men en liten insomningstablett fick mig att sova till 0830.
På tisdagen där nere åkte vi ut till James Bond island. en fantastisk utflykt, men det var inte själva ön som var fantastisk.
Vi blev hämtade av vår guide på morgonen. Åkte några mil till en stad som heter pang nga därifrån åkte vi long tail boat genom träsk och flod med växande mangrove träd.
Dessa mangrove träd är väl helt fantastiska?
Så var vi då till slut framme. Men jag måste säga att resan var det mest fantastiska. Själva ön var inte mycket att se. Och tyvärr så förstördes den ännu mera av dessa marknadssäljare som slet och drog i en. Madam hit och madam dit...
Vi fortsätter båtfärden till en muslimsk fiskeby på ön Koh Pan Yii. Byn har ca 1300 invånare och är byggd på pålar ute i vattnet. Vår guide berättar att dessa muslimer en gång kom från Indonesien men var inte välkomna och därför byggde de sina hem ute i vattnet. I dag är det alltså en ganska stor by och man inser att någon större fattigdom det är det inte direkt tal om. Turismen flödar och restaurangen är bland de finaste jag sett, toaletten fick pris som världens finaste toalett 2008.
Efter båtturen fick vi sätta oss i bilen för vidare färd till monkey cave temple.
Tjusiga vattenfall fick vi också uppleva innan denna dagen var till ände och vi var hemma på vårt hotel igen.
Snacka om underbar natur. Thailand har allt!! Känns som om det här var både lite natur och kultur. Dax för er alla att fundera över resten, det kommer mera, jag lovar
Thailand
Som ni redan förstått har jag gett bort mitt hjärta. Vid det här laget tillhör det Thailand. Jag är helt såld.
Människorna, naturen ja allt, det är helt fantastiskt. Thailand har alltid varit min drömsemester, det är kul att ha gjort den men det gav mersmak. Man åker inte till Thailand utan att bli berörd och tror att en gång räcker. Nej det ger mersmak för det finns så otroligt mycket att se och göra, så det blir Thailand igen.
Vi åkte till Khao lak, närmare bestämt Bangniang beach. Det låg ca 3 km från själva Khao lak. Ett mycket lugnt område och precis vad vi behövde. Vårt hotel var precis nybyggt och egentligen inte riktigt färdigt. Vi var par nr 2 som tog plats på hotellet.
De 3 första nätterna sov vi i denna säng! Som jag berättat tidigare så hade det kommit in ett monsun oväder vilket gjorde att det regnade på eftermiddagarna de första dagarna. Till min stora förskräckelse läckte det in vatten genom en 240 volts eldragning i badrummet, naturligtvis sa vi till om det och fick byta bungalow till den som låg precis bredvid istället, men där läkte det inte i allafall.
Allting var verkligen inte perfekt. Frukosten var fruktansvärd. Jag är ju världens frukost monster, så jag har verkligen inte gillat mornarna. Te eller kaffe, stekt eller kokt eller porcherat ägg, stekt bacon. en sorts vitt bröd, apelsin juice, smör och marmelad. Ingen skinka, ingen ost och framför allt ingen kaviar till äggen. Nu var vi ju lite förvarnad så vi hade en egen tub med kaviar med oss men den räckte bara första veckan.
Första dagen tog vi en lång promenad på stranden nedanför hotellet. Från hotellet ner till stranden hade vi ju bara ca 20 meter, helt underbart. Vi gick och gick och kunde inte sluta beundra och gå igen. Vi fick vada över vid 2 ställen men det stoppade inte oss vi gick vidare.
På många ställen syns ännu spår efter tsunamins framfart, och man kunde helt enkelt inte sluta fundera många ggr.
Till slut hade vi gått närmare väldigt långt och hamnade vid Pakarang beach. Där stannade vi och beställde mat på Memory bar. Ett jätte fint ställe. Där kom vi i samspråk med ägaren, en ung kille som i tsunamin förlorade sin familj och sin dåvarande bar. Ägande formerna när det gäller land är tydligen ganska diffusa och han bodde egentligen i en annan provins så han hade ingen rätt att få något nytt. I dag är han tack vare en australiensk familj igång igen. De har hjälpt honom att betala land hyra för att han ska kunna komma igång. Så är det i väldigt många fall, privata familjer som har hjälpt till, av staten har det inte kommit mycket till hjälp trots att många andra länder bidragit med hjälp.
Vägen tillbaka den dagen blev lång. Trodde att vi hade main road bara ovanför så vi tog ytterligare en lång promenad för att åka taxi. Genom en djungel av gummi träd och underbar natur men i en värme som vi inte var van vid. Elefanter på nära håll. En underbar första dag men stora förväntningar på vad resten av semestern skulle ge oss, men det återkommer jag till senare
Nu är det bra för idag! Sug på detta.....
Människorna, naturen ja allt, det är helt fantastiskt. Thailand har alltid varit min drömsemester, det är kul att ha gjort den men det gav mersmak. Man åker inte till Thailand utan att bli berörd och tror att en gång räcker. Nej det ger mersmak för det finns så otroligt mycket att se och göra, så det blir Thailand igen.
Vi åkte till Khao lak, närmare bestämt Bangniang beach. Det låg ca 3 km från själva Khao lak. Ett mycket lugnt område och precis vad vi behövde. Vårt hotel var precis nybyggt och egentligen inte riktigt färdigt. Vi var par nr 2 som tog plats på hotellet.
De 3 första nätterna sov vi i denna säng! Som jag berättat tidigare så hade det kommit in ett monsun oväder vilket gjorde att det regnade på eftermiddagarna de första dagarna. Till min stora förskräckelse läckte det in vatten genom en 240 volts eldragning i badrummet, naturligtvis sa vi till om det och fick byta bungalow till den som låg precis bredvid istället, men där läkte det inte i allafall.
Allting var verkligen inte perfekt. Frukosten var fruktansvärd. Jag är ju världens frukost monster, så jag har verkligen inte gillat mornarna. Te eller kaffe, stekt eller kokt eller porcherat ägg, stekt bacon. en sorts vitt bröd, apelsin juice, smör och marmelad. Ingen skinka, ingen ost och framför allt ingen kaviar till äggen. Nu var vi ju lite förvarnad så vi hade en egen tub med kaviar med oss men den räckte bara första veckan.
Första dagen tog vi en lång promenad på stranden nedanför hotellet. Från hotellet ner till stranden hade vi ju bara ca 20 meter, helt underbart. Vi gick och gick och kunde inte sluta beundra och gå igen. Vi fick vada över vid 2 ställen men det stoppade inte oss vi gick vidare.
På många ställen syns ännu spår efter tsunamins framfart, och man kunde helt enkelt inte sluta fundera många ggr.
Till slut hade vi gått närmare väldigt långt och hamnade vid Pakarang beach. Där stannade vi och beställde mat på Memory bar. Ett jätte fint ställe. Där kom vi i samspråk med ägaren, en ung kille som i tsunamin förlorade sin familj och sin dåvarande bar. Ägande formerna när det gäller land är tydligen ganska diffusa och han bodde egentligen i en annan provins så han hade ingen rätt att få något nytt. I dag är han tack vare en australiensk familj igång igen. De har hjälpt honom att betala land hyra för att han ska kunna komma igång. Så är det i väldigt många fall, privata familjer som har hjälpt till, av staten har det inte kommit mycket till hjälp trots att många andra länder bidragit med hjälp.
Vägen tillbaka den dagen blev lång. Trodde att vi hade main road bara ovanför så vi tog ytterligare en lång promenad för att åka taxi. Genom en djungel av gummi träd och underbar natur men i en värme som vi inte var van vid. Elefanter på nära håll. En underbar första dag men stora förväntningar på vad resten av semestern skulle ge oss, men det återkommer jag till senare
Nu är det bra för idag! Sug på detta.....
Tiden gar....
aven i Thailand. Tyvarr maste jag val tillagga. Jag har som ni forstar hittat ytterligare en passion, Thailand. Det ar inget snack om saken, hit aterkommer jag, det finns sa otroligt mycket att se och uppleva.
I gar var vi ut till Similan islands. Vilken upplevelse men kanske inte som jag riktigt forestallt mig. Trodde faktiskt stranderna skulle vara i klass med det underbart turkosa havet men det var for mycket stenar och koraller efter strandkanten. Men allting har ju sin charm.
I dag ska vi nu lamna Khao lak for att aka ner till phuket och patong. Det blir 2 dagar dar innan hemresan pa lordag.
Nasta gang vi aker ner blir det med enbart varsin ryggsack och lite kring flackande.
Hamtade kladerna hos skraddaren i gar, sa otrligt fina klader han sytt at oss. Saras student klanningar gar inte med ord att beskrivas, de maste ses. Min klanning och Bosses stjortor lika sa. Jatte kul att fatt uppleva detta med skraddare sydda klader for det ar ju inte dirket nagot man gor i Sverige.
Nu har jag inte tid med er langre bye bye
I gar var vi ut till Similan islands. Vilken upplevelse men kanske inte som jag riktigt forestallt mig. Trodde faktiskt stranderna skulle vara i klass med det underbart turkosa havet men det var for mycket stenar och koraller efter strandkanten. Men allting har ju sin charm.
I dag ska vi nu lamna Khao lak for att aka ner till phuket och patong. Det blir 2 dagar dar innan hemresan pa lordag.
Nasta gang vi aker ner blir det med enbart varsin ryggsack och lite kring flackande.
Hamtade kladerna hos skraddaren i gar, sa otrligt fina klader han sytt at oss. Saras student klanningar gar inte med ord att beskrivas, de maste ses. Min klanning och Bosses stjortor lika sa. Jatte kul att fatt uppleva detta med skraddare sydda klader for det ar ju inte dirket nagot man gor i Sverige.
Nu har jag inte tid med er langre bye bye
Thailand
Har ar guda gott att vara! Sa ar det, varmt och skont. I gar akte vi till James Bond island. vilken historia det har landet har. Jag ska visa er bilder nar jag ar hemma igen. Fick valdigt manga intryck kan jag saga. En hel stad pa palar dar vi for ovrigt at en mycket god buffe. (tyckte inte Bosse) Mycket skaldjur....Det finns tva saker som min man inte ater och det ar svamp och skaldjur.
Manga intryck och flera timmar senare nar vi var hemma akte vi till var skraddare for att jag skulle gora forsta provningen pa min super snygga klanning som jag bestallt. Var skraddare han har brada dagar nu. Balklanning till Sara, studentklanning till Sara, klanning till mig och 4 stjortor till Bosse. Han fick hela bestallningen men han var nog den i sar klass billigaste och basta vi kunde finna. De andra skraddarna vi pratade med skulle for saras balklanning ha 17 000 bath, det ar 3400 kr. Var skraddare tog 7500 bath, alltsa 1500 kr. Fattar ni varfor vi tyckte att naturligtvis ska karln ha att gora.
Nu ska jag soka upp en frisor och sen blir det formodligen ytterligare en god middag
Manga intryck och flera timmar senare nar vi var hemma akte vi till var skraddare for att jag skulle gora forsta provningen pa min super snygga klanning som jag bestallt. Var skraddare han har brada dagar nu. Balklanning till Sara, studentklanning till Sara, klanning till mig och 4 stjortor till Bosse. Han fick hela bestallningen men han var nog den i sar klass billigaste och basta vi kunde finna. De andra skraddarna vi pratade med skulle for saras balklanning ha 17 000 bath, det ar 3400 kr. Var skraddare tog 7500 bath, alltsa 1500 kr. Fattar ni varfor vi tyckte att naturligtvis ska karln ha att gora.
Nu ska jag soka upp en frisor och sen blir det formodligen ytterligare en god middag
