I Mitt Sinne

En av de bästa låtar jag vet, gjort om lite, den heter egentligen father and son, men just nu tycker jag att det passar bättre med Mor och dotter.  Just nu är det en låt som jag vill tillägna min dotter Sara som snart lyfter sina vingar.

It's not time to make a change
Just relax, take it easy
You're still young, that's your fault
There's so much you have to know
Find a friend, settle down
If you want you can marry
Look at me, I am old, but I'm happy

I was once like you are now
and I know that it's not easy
To be calm when you've found something going on
But take your time, think a lot
Think of everything you've got
For you will still be here tomorrow, but your dreams may not

dottern:
How can I try to explain, when I do she turns away again
It's always been the same, same old story
From the moment I could talk I was ordered to listen
Now there's a way and I know that I have to go away
I know I have to go

Mamma:
I was once like you are now
and I know that it's not easy
To be calm when you've found something going on
But take your time, think a lot
Think of everything you've got
For you will still be here tomorrow, but your dreams may not

dottern
All the times that I cried
keeping all the things I knew inside
It's hard, but it's harder to ignore it
If they were right, I'd agree
but it's them THEY know not me
Now there's a way and I know that I have to go away
I know I have to go
(mamman-- stay stay stay, why must you go and
Make this decision alone? )

Äh...nu är jag grymt sentimental, bättre att ni lyssnar på Cat stevens. Tårarna sprutar på mig i vanlig ordning.



Älskar dig Sara.

De tre sista dagarna tillbringade vi alltså i denna lilla by.  Det var absolut ingen turistort kan jag säga, även om det fanns jätte fina hotell i närheten. Byn låg ett stenkast ifrån Phuket flygplats men man blev inte störd alls av flygen som man blev på Koh Samui. De både landade och lyfte mot ett annat håll så att säga.

Hotellet som var en jätte fin resort låg precis nära stranden och man bodde i lägenheter. De som hade de stora lägenheterna högst upp hade enorma terasser på taket. Här var det lugn och ro, en verklig semester de sista dagarna. Så mycket lugn och ro så vi var tvugna att hyra moped och se oss omkring....


Första dagen, på torsdag när vi kom var det strålande väder och så fort vi checkat in och gjort oss hemmastadda på rummet gick vi en tur ner till stranden för att kolla hur allt såg ut. Stranden kändes tom efter allt folk som varit på Kata beach.



Lite lunch var vi sugna på men tyvärr fanns det inte så många ställen att välja på, de flesta strand restuaranger såg ut ungefär så här


Middagen intog vi på hotellets restaurang, där var vi de enda gästerna så ni kan gissa vilken typ av uppassning vi fick. Restaurangen låg precis vid poolen, jätte mysigt med en massa små mys pys lampor


Dagen efter hyrde vi moped och drog iväg för att se vad den delen av Phuket hade att erbjuda. Bosse hade sett på karta att det skulle finnas andra stränder längre upp mot brofästet mot fastlandet. Och som sagt man ser mycket på en moped sadel, men det handlar om att komma ihåg att det är vänster trafik och man måste ta det väldigt försiktigt i trafiken där nere. Vi hittade en strand där vi faktiskt var helt ensamma, bakom oss var det en byggarbets plats där det växte fram ett stort hotell.
Bada där var faktiskt inte någon höjdare för det blev tvär djupt och rätt vad det var så kände man botten igen. Vi låg där iallafall ett bra tag, läste och mös. Men så helt plötsligt kom molnen....Det blev svartare och svartare och vi insåg att det nog var bästa att åka tillbaka mot vår by


På kvällen (vår sista kväll igen, men nu den absoluta) tillbringade vi på en strand restaurang. Jag ville vara nära havet så så fick det bli. Vi hittade god mat som vi beställde och ville ha en flaska vin till maten...men det blev det nästan stopp. De hade inte vin på menyn, men i köket hade de en flaska sa de. Bosse följde med men kom tillbaka och tyckte att en öppnad flaska inte kändes så tilltalande...Servitören kom till vårt bord och talade vänligt om att på andra sidan gatan fanns en affär och om vi ville kunde vi gå dit, köpa en flaska där och dricka den till maten......När händer det i Sverige??




Dagen efter, vår sista dag i paradiset var det inte så roligt väder. Efter att vi checkat ut gick vi ner till stranden för lite sista bad och en matbit på en av de små strandrestuarangerna. Jag beställde en ostburgare med bröd och strips.  När maten kom in blev jag överlycklig över att för omväxlingsskull var stripsen perfekta. Plockade upp ketchup flaskan för att ge min burgare lite röd färg och döm om min förvåning....det var sallad, tomat, lök och ost men ingen burgare. Jag tog tallriken och gick till personalen och förklarade att jag väldigt gärna också ville ha burgaren, de tittade lite konstigt på mig men tog emot tallriken och jag satte mig för att vänta. Tänkte väl lite för mig själv att nu kanske det slutar med att jag ingen mat alls får, för en del Thailändare är inte allt för duktiga på engelska. Men maten kom igen men då var ju stripsen hårda och förstörda, men men man kan ju inte få allt.

Efter ett tag så kom solen och vi tog våra sista dopp och vår sista siesta på stranden


När molnen återkom tog vi mopeden och körde en sväng. Flyget skulle ju inte gå förrän 2130 så vi hade ju verkligen en heldag. Byn hade marknad och en sån kan man bara inte missa..


Underbar blandning av frukt, mat, kläder, massa småprylar och mitt bland allt detta kunde man även köpa p-piller..helt otroligt.
Efter detta var det dax för oss att ta oss till gästduschen på hotellet och åka iväg till flyget, vi hälsades adjö och god jul


Här sa vi adjö till vårt paradis, men en sak är säker. Vi kommer att återkomma till Thailand. Det är näsan så vi har börjat planera vår nästa resa om ett år.

Under tiden i Phuket var det den kungliga regattan. Vilka båtar!!


Det var segelbåtar i miljon kronorsklassen, katamaraner, trimaraner mycket tjusiga objekt.
På kvällarna kunde man se deras lanternor, mycket mysigt.
Men döm om vår förvåning när det på söndag morgon helt plötsligt låg en massa båtar på land...På lördag kväll var det oväder mycket regn och blåst. Det visade sig att många båtar som legat kvar efter regattans avslut, slitit sig och blåst upp på land. Hela stranden såg ut som ett slagfält



Så här såg det ut efter en del upprensande bland båtarna. En del båtar var så trasiga att de med grävskopans hjälp slog sönder den och körde bort delarna med lastbil. Tragiskt och man kan ju hoppas att de var ordentligt försäkrade.

Dagen efter blev vår sista dag i Kata beach. Som tur var bjöd den på strålande sol så en dag på stranden njöt vi av.  När vi låg där och lästa, solade och badade fick vi sällskap i solsängarna bredvid. En man som frågade om vi var från Sverige. Javisst svarade vi från Höga kusten. Nämen svarar han jag och min familj kommer från Domsjö i Örnsköldsvik. Döm om förvåningen då när vi talar om att vi bott x många år just där.
Vi pratar på med varandra och märker att vi har många bekanta och till och med från Solberg där jag gått alla mina nio år i grundskola har vi bekanta.  Mannen hade haft pizzeria i byn på 80-talet så där kan man ju verkligen snacka om att världen är liten.

Det blev en fin dag på stranden, en sån där som man längtar tillbaka till


Nu hade vi bara en kväll kvar i Kata och den tillbringade vi på vår absoluta favorit restaurang Cafe Opera. Där mötte vi några killar som verkligen kunde ta hand om sina gäster.
P-O Jensen ägare till MS Vindhem, en båtrestaurang i Sthlm och Peter Forbes och en kökschef som var otroligt service minded.
De serverade den absoluta bästa mat jag ätit på länge, kan varmt rekomendera deras krog för er som någon gång åker till Kata. Själv ska jag i sommar besöka MS vindhem den saken är klar.

Nu då vi hade enbart 3 dagar kvar i Thailand, bestämde vi oss för att dra oss upp mot Phukets flygplats, så vi riktade in oss på Nai jang, och det ångrar vi inte.

På torsdag begav vi oss alltså mot Phuket ön och Karon beach. Det blev lite tidigare än vad vi hade tänkt. Målet hade varit för oss att från Ao nang åka till Phi Phi islands, men eftersom det regnade så mycket kändes det inte riktigt kul. Så vi bestämde oss för att åka buss till Karon. Det blev ju lite avslaget eftersom både Bosse och jag tycker om att färdas på vatten och det var ju så vi planerat, båt till phi phi och sedan därifrån båt över till Phuket, men som sagt i ösregn kändes inte det så jätte kul.
Så vi bokade bussbiljetter från Ao nang till Karon. Första etappen blev från Ao nang upp till Krabi stad, där fick vi sitta och vänta på busstationen i ca 1,5 timme. Men med trevligt sällskap går ju det bra. Från Krabi åkte vi sedan mot Phuket i minibuss. Det tog sin lilla tid men vid 17 tiden var vi framme. Bosse hade dagen innan inte känt sig så jätte fräsch och det visade sig att när vi var framme hade han feber och var ganska dålig.

Vi inspekterade hotellet, tog oss ner till stranden för att få någon mat i oss och hoppades på att bara han fick äta så skulle han kanske känns sig piggare sen.

Hotellet låg på ett berg, så för att komma ner till stranden var det en jätte trappa ner. Inga problem ner men lite jobbigare var det att gå upp.





På kvällen åkte vi in till Kata som ligger bara någon km från Karon. Där befann sig min syster med sin man som även han blivit sjuk. Bosse bet ihop och försökte få i sig lite mat och hoppades återigen att det skulle göra honom piggare.
Vi gick till en jätte mysig restaurang "Dinos" Där var servitörerna klädda som Flintas och hela restaurangen påminnde om Flintas. Borden var av sten och man satt på stenbänkar. Hela inredningen var ute, så man satt i en djungel, inget tak utan stjärnhimmeln ovanför, det var fantastiskt. Inne rann det bäckar och i bäckarna fanns det en massa fiskar, jätte mysigt.


Det blev ingen lång kväll. Bosse och jag var trötta efter resan från Ao nang och Britt var lite orolig för sin man som låg på hotellet sjuk.  Dagen efter visade det sig att Bosse var inte piggare utan tvärtom, han fick ligga kvar på hotellet medans jag och Britt tog en dag för oss själva. Det blev en dag på stranden, god lunch och lite shopping.
Dagen efter åkte min syster tillbaka till Sverige och vi bestämde oss för att återigen röra på oss men nu inte så långt. Bosse var fortfarande dålig och orken för att resa borta. Vi flyttade in till Kata, som jag tycker var mycket trevligare än Karon. Karon kändes lite skitigt, medans Kata var mera fräscht och vänligt.

Vi bestämde oss för Kata, hittade ett jätte fint hotell och blev kvar resten av tiden. Vi hyrde moped och åkte själva runt och tittade och kände oss för.

Eftersom monsunen gärna ville hänga kvar, så var det en del dagar med regn och mulet väder, men det finns så mycket att göra och se så det gick bra i allafall. En dag tog vi lokalbussen in till Phuket town, mycket intressant för Bosse som varit busschaufför. Väl där träffade vi en kille som för 300 bath (ca 70 kr) körde omkring oss för att visa oss.
Phuket wiew point


Alla apor som bodde där tyckte det var underbart när allt folk kom med en massa godsaker


Tempel i Phuket


Fjärilsmuseum


Det fanns så mycket att se bara i Phuket town. Men den absolut charmigaste donnan hittade vi på busstationen. Hon hade sin egen show, charmade alla. När många av oss svenskar som skulle åka bussen av henne beställde tex 2 st öl plockade hon käckt fram dem men la till en cola eller någon annan dricka, skrattade la huvudet på sned och med sin tandlösa mun skrattade hon och charmade så alla köpte även den där tredje burken. När vi åkte därifrån vinkade hon glatt adjö.


En dag åkte vi ner till Rawai, tyvärr så när vi hittade ett ställe vi ville stanna på så naturligtvis kom regnet, och inte lite regn heller. Till slut insåg vi att vi kan inte sitta här och vänta vi  måste ta oss tillbaka, så vi köpte regnrockar som vi kunde köra hem i. Väl hemma så slutar det naturligtvis att regna, så typiskt. Dagen efter gav vi oss ut igen. Nu åkte vi till Nai Harn och där fanns mycket att se. En helt underbar fyr, faktiskt mycket vackrare än vår Högbonde.





Underbar utsikt från toppen på fyren. De säger att solnedgången från denna utsikt ska vara enastående.
Helt underbar strand fanns också på Nai Harn, lite lagun känsla


Elefanter

Televerkare i cementstolpe...



Blev en lång blogg, men det är så mycket att fortfarande berätta. Nästa gång ska jag berätta om den kungliga regattan och vad som sen hände