I Mitt Sinne

Som ni redan förstått har jag gett bort mitt hjärta.  Vid det här laget tillhör det Thailand. Jag är helt såld.

Människorna, naturen ja allt, det är helt fantastiskt. Thailand har alltid varit min drömsemester, det är kul att ha gjort den men det gav mersmak. Man åker inte till Thailand utan att bli berörd och tror att en gång räcker. Nej det ger mersmak för det finns så otroligt mycket att se och göra, så det blir Thailand igen.

Vi åkte till Khao lak, närmare bestämt Bangniang beach. Det låg ca 3 km från själva Khao lak. Ett mycket lugnt område och precis vad vi behövde. Vårt hotel var precis nybyggt och egentligen inte riktigt färdigt. Vi var par nr 2 som tog plats på hotellet.





De 3 första nätterna sov vi i denna säng! Som jag berättat tidigare så hade det kommit in ett monsun oväder vilket gjorde att det regnade på eftermiddagarna de första dagarna. Till min stora förskräckelse läckte det in vatten genom en 240 volts eldragning i badrummet, naturligtvis sa vi till om det och fick byta bungalow till den som låg precis bredvid istället, men där läkte det inte i allafall.


Allting var verkligen inte perfekt. Frukosten var fruktansvärd. Jag är ju världens frukost monster, så jag har verkligen inte gillat mornarna. Te eller kaffe, stekt eller kokt eller porcherat ägg, stekt bacon. en sorts vitt bröd, apelsin juice, smör och marmelad. Ingen skinka, ingen ost och framför allt ingen kaviar till äggen. Nu var vi ju lite förvarnad så vi hade en egen tub med kaviar med oss men den räckte bara första veckan.

Första dagen tog vi en lång promenad på stranden nedanför hotellet. Från hotellet ner till stranden hade vi ju bara ca 20 meter, helt underbart. Vi gick och gick  och kunde inte sluta beundra och gå igen. Vi fick vada över vid 2 ställen men det stoppade inte oss vi gick vidare.


På många ställen syns ännu spår efter tsunamins framfart, och man kunde helt enkelt inte sluta fundera många ggr.



Till slut hade vi gått närmare väldigt långt och hamnade vid Pakarang beach. Där stannade vi och beställde mat på Memory bar. Ett jätte fint ställe. Där kom vi i samspråk med ägaren, en ung kille som i tsunamin förlorade sin familj och sin dåvarande bar. Ägande formerna när det gäller land är tydligen ganska diffusa och han bodde egentligen i en annan provins så han hade ingen rätt att få något nytt.  I dag är han tack vare en australiensk familj igång igen. De har hjälpt honom att betala land hyra för att han ska kunna komma igång. Så är det i väldigt många fall, privata familjer som har hjälpt till, av staten har det inte kommit mycket till hjälp trots att många andra länder bidragit med hjälp.

Vägen tillbaka den dagen blev lång. Trodde att vi hade main road bara ovanför så vi tog ytterligare en lång promenad för att åka taxi. Genom en djungel av gummi träd och underbar natur men i en värme som vi inte var van vid. Elefanter på nära håll. En underbar första dag men stora förväntningar på vad resten av semestern skulle ge oss, men det återkommer jag till senare






Nu är det bra för idag! Sug på detta.....