I Mitt Sinne

Nu är den då här, vår dag.
I skrivande stund är kl 0630. Det är bara jag som är vaken och uppe, varenda nerv ligger utanpå kroppen.  Ganska skönt med en stund för sig själv och jag ska faktiskt gå ut o titta till mina blommor.
Vid 10-11 tiden ska jag och Sara gå iväg för att börja med mitt hår och mina kläder och om en timme eller så ska jag krypa ner i ett varmt och bubbligt bad.

När jag kom in i badrummet för en liten stund sedan hade någon pyntat det så fint med flera röda hjärtan som låg lite överallt och en jätte stor röd rosett över badkaret. Visst är mina ungar gulliga?
De verkar ha full koll på vad som ska göras idag. All mat är klar så det ska bara dukas och sedan bäras fram.

Nu ska jag gå ut och fundera över dagen en liten stund, återkommer i morgon med lite bilder och dyl

Ja, då gäller det. Har faktiskt aldrig varit så nervös någonsin ever...
Idag är då alla här, sofie, sara, kattis, johan, nils, carina ja de flesta fast inte gästerna...

bröllops nerver...vad är det? skojar. Har inget av dem..
allt verkar vara klart, tror jag.. All mat är fixad, borden är på plats alla vet vad de ska göra men man vet ju aldrig.
Mera uppdaterat än så här blir det inte i kväll däremot kommer allt att dokumenteras av vår underbare fotograf i morgon, men ni får nog vänta på det en dag eller två och då kommer jag att berätta allt...nästan i allafall..

kram på er och jag tror att ni alla kommer att tänka på mig kl 14 i morgon

Äntligen är vår annons inne.

I Bönhamns kapell
Lördagen den 30/7 kl 14.00

Bosse Sjölander
Cilla Ingelsson

Postogram och hälsningar kan skickas till
Fredrik Bergman
Järnsta 107
870 30 NORDINGRÅ

Nu känns det att det drar ihop sig, det är nära. Grej efter grej stryks på min lista. Tyvärr åkte jag ju på en kanon förkylning. Har fått en fruktansvärd hosta så nu ligger jag i sängen och försöker kurera mig och då blir det inte så mycket gjort inför bröllopet, men med tjejernas hjälp till veckan så ordnar det sig ändå.

Har haft en helt underbar helg på min barndomsgård hos syrran.  I vanliga fall så brukar det alltid vara regn, kallt och blåsigt när jag kommer dit, men denna gången fick jag uppleva lugnt vatten och värme ute. Inte regn överhuvudtaget.
Helgen innehöll både marknad, fiske och annat mys. Åsele marknad är nåt som jag inte missar. Är ju uppvuxen med den och det är nåt visst med marknader när det är sommar. Det är lite kul att se att vissa saker aldrig förändras. Vissa marknadsstånd står fortfarande på samma ställe där de stod när jag var barn.

Mamma följde med oss ut på promenad genom folkmassorna och tänk er inget regn.. Lite fika på cafe kronan och sen allt krimskrams som man måste titta på, det är marknadskänsla det.

På lördag var jag beredd att åka och jobba eftersom Ahmed var sjuk, men han tillfrisknade och jag behövde inte rusa iväg så jag stannade kvar några xtra timmar. De timmarna tillbringade jag bla tillsammans med min syster ute i en båt på sjön. Där plockade vi upp abborrar som nu ligger i min frys och väntar på att stekas i smör, mums.
Skulle varit kvar där uppe.

För när jag kommer hem slår förkylningen ut i full blom. Vet inte om jag har feber men jag känner mig slut i kroppen, så väldigt trött. Snorig och hostig. Trots allt är jag tacksam att det kommer nu och inte nästa vecka när huset blir fullt av ungdommar och det drar ihop sig till bröllop.

Bröllops förberedelserna går frammåt, mycket tack vare min syster som har förmågan att se, styra upp och skriva listor. Nu ska jag bara hålla mig till listorna också.

Tack vare listorna så känns det iallafall som om jag har full koll igen. Det mesta är delegerat, som ska delegeras iallafall. Nu ska jag bara koncentrera mig på att bli frisk. Ska försöka hålla mig hemma tisdag och onsdag iallafall hoppas må bättre och vara tillbaka på jobbet på torsdag för att jobba sista helgen innan semester.

Nu ska jag fortsätta kurera mig, kroppen behöver mera vila

Ja visst är jag det. Så nervös har jag kommit på att jag är. Varför? jag är inte speciellt rädd för att Bosse kommer att säga nej och jag kommer absolut inte att säga nej, men jag är nervös ändå. Jag vet inte vad det är som gör mig så nervös. Jag gråter, för minsta lilla, jag är så nervös och känslig, rörd intill tårar.

I Holmträsk pratar vi bröllop och vi skriver listor för att jag min vimspanna ska komma ihåg allt som är kvar.
Idag har vi varit på marknad i Åsele, det är viktigt, det tillhör sommaren och är lite vitktigt där träffar man gamla bekanta och framför allt så är ju lilla mamma i Åsele. Allt är precis som vanligt på marknaden. De stånd som fanns när man var liten för 35 år sedan fanns även nu..

I kväll när vi kom hem tog Molly och jag en lång promenad bort till vårt gamla "västat" det var en gång i tiden ett sommartorp dit vi flyttade både oss själva och de kor som mamma och pappa hade varje sommar. Längst ut på udden bodde en av mina goa vänner.  För några år sedan brann hennes torp ner och nu har hon byggt upp ett nytt jätte fint ställe där. När man som jag då kommer hit bara ibland är det ju så mycket som jag måste få se och denna promenad med Molly var ju en andledning att gå ut dit och stilla nyfikenheten. Efter promenaden var jag varm och det enda som hjälper då är ju ett dopp. Så jag förflyttade min lekamen ner till sjön, det var underbart, precis som ett sommar dopp ska vara.. varmt (svalkande) och skönt.

Efter en mycket god middag tog vi sedan itu med listorna över vad som är kvar att göra. Och det visade sig till min stora lättnad att så mycket är det faktiskt inte kvar att göra, med lite delegerande är det faktiskt ganska lugnt, det mesta är gjort, i allafall inplanerat.

Nu är det endast sängen som fattas och det blir extra skönt ikväll kan jag lova

Det ordnar sig. Det är den kommentar jag får hela tiden nu, och på sätt och vis måste jag ger alla rätt.  Jag har jagat och jagat en bröllopstårta, och tillslut var jag på väg att ge upp. Då ringer Lena. Lena jobbar inom omsorgen, placerad på Erikshjälpen och hon har under de 2 år vi känt varann blivit en kär vän. Hon berättar att hon har ett förslag, hennes händige man kan göra en ställning, å så kan jag ju köpa 3 tårtor och ett brudpar till toppen. Gulle henne! Hon går  på semester för att ha det skönt, men fortsätter tänka på mitt problem. Det är väl omtanke på hög nivå.

Men så idag ringer min värdinna och säger att hon kommit på ett ställe som är ganska nytt och kanske de kan hjälpa. Stället heter länsmannagården och ligger i Lugnvik. Jag ringer dit och visst kan hon hjälpa. Hon har visst aldrig bakat en bröllopstårta förr men vad bryr jag mig om det, jag har en ställning och hon kan baka, kan inte bli bättre. Jag är mycket tacksam.

Allt annat rullar på. Har idag pratat med kantorn om ingångs och utgångs musik, vi får se om jag får som jag vill, det handlar om noter..

Kälknularna är klarar, det tar sig bit för bit. I morgon åker jag till min syster uppe på gården och jag tror att pusselbitarna trillar ner när jag får prata med henne och kanske får förslag på lite delegering.
Just nu känns det som om jag är på väg in i väggen. Jag är så trött, känner mig så stressad. Det är mycket på jobbet, vi är lite personal och jag jobbar med bröllopet för fullt. Det är ju ett litet bröllop, men jag vill ju ändå att det ska vara perfekt och fint.

Det är massor av vänner som nu sms:ar och ringer och mailar och undrar vad vi önskar oss. Så jätte svårt när man som vi bott i hop i 10 år redan. Men vi renoverar för fullt och det är ju projekt som slukar pengar så de går ju alltid åt, sen reser vi ju också så fort vi kan så det är ju nåt vi önskar oss, pengar. 
Sen finns det faktiskt en sak till. Ett fruktträd, vilken sort spelar egentligen ingen roll. Men när jag fyllde 40 fick jag ett träd av pappa och mamma och det är väldigt roligt att idag minnas att det trädet fick jag av dem, på samma sätt skulle ju ett träd bli, vi fick det på vår bröllopsdag..

Nä nu hör jag sängen ropa på mig, det är ju faktiskt arbetsdag i morrn

Ja visst börjar det kännas i nerverna att det drar i hop sig till bröllop. Inte för att stå där framme och ska säga ja,  utan för att jag inte vill komma på i sista sekund vad det är och hur mycket jag glömt.

Häromdan så ringde faktiskt hon som skulle göra tårtan och meddelade att hon inte kommer att fixa det pga sjukdom. Jaha vad gör man? Jagar någon annan, precis mitt i semestern, jätte lätt.... Nåja jag har väl inte gett upp och i värsta fall får det väl bli nåt annat än tårta, fast det känns ju inte kul men jag inser att jag inte kommer att ha tid att göra det själv.

Listan är lång på vad som skall göras och jag känner mig ganska stressad.
Har börjat så smått med maten. Vi ska ha en sommar buffé är det tänkt. Kälknöl, grillad fläskfilé, kycklingfilé, lax, strömming, grönsallad, potatissallad, nån annan sallad och massor av frukt. Handlingen måste ju göras, och sen måste jag ju fixa nåt att lägga upp all maten på.
Maten gör mig egentligen inte ett dugg nervös, utan allt det andra. Jag vill ju att vårt bröllop ska vara perfekt.

Dukningen tänkte jag lämna över till värdinna och döttrar, men naturligtvis måste jag vara med i nått hörn för att tala om hur jag vill att det ska se ut. 
Porslinet har vi fått låna av de som hade Arnes sjöbod tidigare, det känns ju bra. Hela bröllopet kommer att gå i rött och vitt, hjärtan och rosor.

Vigselprogrammet är i stort sett klart och bordsplaceringen är klar ska bara skriva ut placeringskorten. Håller även på att fixa musik till en skiva som kommer att snurra på lågmusik, så det är lite musik att ladda ner..

Sen under allt planerande ska ju även trädgården skötas om så det är fint här. Nu ska det visst bli sämre väder, men jag hoppas att det är övergående, vem vill inte ha vackert väder på sitt bröllop.  Bara tanken på att det kanske bli skit väder ger mig ont i magen. Vad gör vi då?
Visst vi har ett stort partytält, men vad hjälper det om det är storm? Killar i kostym och långärmat klarar sig väl, tjejer i sommar klänningar och jag kommer säkert frysa då och hur kul är det?

Ojoj nu är det visst mycket oro, men det ordnar sig säkert.  Dax att ta itu med funderingarna

Tänkte skriva ner mina sommarminnen. Pratade med min mamma som tillbringar lite tid hos min syster på vår barndomsgård. Mamma berättade hur fint allt är, allt som blommar och vattnet som ligger blankt, om tant Gun-Britts nybakta bullar.

När jag var liten så tycker jag mig komma ihåg att det nästan alltid var fint väder. Vi bodde så fint bara några meter till bryggan där vår båt låg och där det fanns en stor sten man kunde vada ut till och hoppa ifrån. Bada det gjorde vi mycket, så fort frukosten var avklarad så satte jag iväg ner till bryggan. På vår sida sjön var det långgrunt men hos vår farbror som bodde på andra sidan där var det djupt så från deras brygga kunde man bara dyka i.  Ibland åkte vi till min andre farbror som bodde på en stor ö. Ut till honom och hans familj var det byggt en bro och från den kunde man också bara dyka i.  Det var jag och mina jämnåriga i byn,(det var inte så många) Veronika, Karl-Erik, Jörgen och Roger, kanske inte alla samtidigt men vi var alltid några stycken.

På kvällarna åkte vi ofta iväg för att fiska, meta var vad som gällde. Ibland kunde vi vara ute till sena natten, vi hade fika med oss och just det där med tiden gjorde ju att man kände sig extra stor, man var ute sent. Ibland kom våran "lekfarbror" Ivan och hälsade på då tog vi ungar med honom ut på gården för att spela fotboll. Det var bäst att vara hos mig för där var gården ganska stor och det var nära till vattnet sen.  Vilka underbara somrar, vilken tur jag haft att jag fått växa upp på det sättet.

När mina barn var små så hade de ju också förmånen att få tillbringa tid i Holmträsk, på gården bredvid sjön. Många ggr hade jag och min syster långa promenader tillsammans med mina små yrväder. Speciellt en gång kommer jag ihåg när Sara var ca 2 år och Sofie 5 år, den promenaden finns inspelad på video band tack vara att min syster tyckte om att dokumentera. Tack Britt för det.
Det är många roliga uttryck som kommer från den dagen bla "jag vet inte, fråga moster" Då hade Sofie varit sakletare och hittat en ficklampa och det var svaret  som morfar fick när han frågade sin dotterdotter vart hon hittat den.

Efter några år när flickorna vuxit till 9 och 13 års ålder träffade jag Bosse. Då kom Bönhamn och havet och skärgården in i bilden. Flickorna fick 2 halvsyskon i Johan och Kattis och sommrarna tog en annan vändning för dem. Den blev större på nåt vis. Visst fortsatte vi att åka till Holmträsk men de stora ledigheterna tillbringade vi ju i huset i Bönhamn. Sara och Kattis som var jämnåriga och gick under namnet "systrarna gasell" hade mycket roligt tillsammans. Det var gummibåtar som de rodde ut till navarn med(en ö) picknickar upp till mjösjön (insjö där de badade) picknicken innehöll allt som oftast konservburkar med mandarinklyftor, det var det godaste dom visste. kojor uppe på berget ovanför huset och promenader efter blåprickarna. Och naturligtvis många hyss bakom deras draperi i deras våningssäng.

Sofie som var äldre och mognare tyckte på den tiden inte att Bönhamn var något sommarparadis. Hon tillbringade hellre tiden hemma i Domsjö om hon fick och hur många ggr nekar man en tonårig tjej nåt? första året fick hon följa med men andra året fick hon sommarjobb och Sofie har ju alltid varit en tjej som man kan lite på, så hon fick vara hemma, inte alltid men ofta.

Idag har vi också barn i Bönhamn. Linn, Emmelie, Leo och Liam. Det är Bosses brors barnbarn. Bosse och deras fädrar är nästan jämnåriga så ibland känner jag mig som faster Cilla. Jag har aldrig kunnat vara faster på det sättet sån jag njuter faktiskt av att ha dem i närheten. När de busar i sin koja uppe på berget där föregångarna Sara och Kattis redan gjort i ordning, när de vill picknicka uppe i mjösjön eller ute på hällorna. Alla dessa barn som finns omkring oss de förtjänar banne mig en underbar barndomssommar som blir deras bästa sommarminne

4:e juli. Det är en speciell dag. Det är min fars födelsedag och det gör naturligtvis att minnet av honom och saknaden känns lite mera. Under en längre tid nu så har saknaden varit större än vanligt, jag skulle så gärna vilja att han visste allt som händer nu, det är 26 dagar kvar till mitt bröllop. Tänk om jag kunde berätta för honom hur lycklig jag är. Många ggr så händer det ju att jag pratar med pappa för det känns ju som om han finns där och speciellt ute i naturen, för naturen, skog och mark var hans stora intresse.

Grattis älskade pappa, jag saknar dig så mycket.

 

Befinner mig i Sthlm ju nu hos Sara. Det är mulet och 16 grader ute. Ska väl försöka pallra mig upp ur sängen och se hur jag ska fördriva dagen. Sara har åkt för att jobba och göra några stockholmare fina i håret . Har haft några fina dagar i Göteborg innan tillsammans med Bosse. Där har det varit varmt, kanske inte så soligt men det spelar ju ingen roll så länge det inte hällregnar.

Det har blivit mycket god mat, lite kasino och mycket promenader. Gillar stan och det kommer nog att bli en del Göteborg under hösten. I morgon åker jag hem för att ha en sista dag ledig hemma det är skönt tycker jag att få landa lite hemma först innan det är dax för jobb igen.

I det stora hela är väl det vad som hänt den sista veckan. Veckan innan det var det ju midsommar då fick vi glädjen att ha hela barnaskaran hemma förutom Kattis. Det var längesen och det var mycket skratt och glädje

 

Nu ska jag pallra mig ur sängen och börja dagen här i sthlm