PHU QUOC

Så landar vi då äntligen på Phu Quoc. Resan mellan Ho Chi Minh och ön tog en timme. Allting fungerade så himla smidigt även här, väskor, taxi och iväg till hotellet. Jag har alltid velat bo direkt på stranden och nu skulle vi äntligen göra det. Och bungalowen var verkligen helt enligt mitt önskemål.
Redan på onsdag hyrde vi moped och började utforska. Hade läst att lite längre norrut kunde man hitta flera ställen med byar och ensliga stränder och nyfikenhet måste ju stillastående så vi drog iväg. Först kom vi till själva staden Duong dong och hamnen för alla fiskare. Eftersom då främst Bosse är uppvuxen som fiskepojke tycker han att allt sånt är intressant.
Det var vi och några par till som besökte stranden just där vi var, ingen större tillströmning. På torsdag tog vi moppe till östra sidan, Sao beach var målet och när vi till slut kom fram, efter div felåkningar o dyl så måste jag säga att jag aldrig någonsin sett en sådan strand. Sanden var verkligen kritvit, mjölig och vattnet bland det finaste genomskinligaste. mjöl
Hit åker vi igen

Museum i Saigon

På lördag bestämde vi att det var färdig vilat, nu var det dax för lite kultur och minnesmärken.
Först tog vi oss till stads museet. Lite om hur Vietnam blev just Vietnam.
 
Vietnam koloniserades tillsammans med resten av Franska Indikina av Frankrike på 1800-talet. Denna koloni kontrollerades under andra världskriget av Vischyregimen som tillät japanerna att använda territoriet militärt, men ockuperades av Japan mars 1945 av rädsla för en amerikansk invasion.

Efter några månader i augusti kollapsade den japanska lydregimen under Annams kejsare och Vietminh ett parti bestående av kommunister såväl som nationalister, bildade en regering i Hanoi under ledning av kommunistledaren Ho Chi Minh, därav nuvarande namnet på Saigon

 Så här kunde ett brudpar vara klädda
Sko tillverkning
 
Så här såg det ut för en kriga de Vietnamesiska. Mycket intressant historia. Vi gick vidare mot krigs minnes museet.
Jag finner faktiskt inga ord för den terror som Amerikanare utgjorde i Vietnam och att ingen har blivit dömd till krigs rätt är för mig oförståeligt, vart befann sig FN då? Har väl aldrig varit riktigt insatt i detta krig, men man har ju sett filmer och naturligtvis är det amerikanska krigsfilm så någon större sanning där finns ju inte.
Intressant.... Tycker ändå brevet från Vietnam till USA för att önska gott nytt år small av rätt bra
Det tog flera timmar att gå igenom museet och hur mycket jag än önskar att delge er min upplevelse här kan jag inte det. Det var mer än en tår som rann nerför mina kinder. Så så svårt att förstå att det inte uppmärksammats mera vilket lidande dessa människor haft. Utsatta för ren tortyr, massavrättningar, brända byar och våldtagna kvinnor och barn. Allt av en nation som i stort sett hittade på för att få visa sin makt och inte att förglömma även ryssarna som klev i för att "hjälpa till"
Som ni förstår tog Denna dag en del energi så för att få lite tillbaka tog vi en underbar fisk på en av Ho Chi Minh alla Roof top restauranger med underbar vy och söndag och sista stads dagen fick bli lite shopping,sol och pool. Sen dax att åka ut till ön Phu quoc

Vietnam och Ho Chi Ming

Äntligen dags för semester. Startar lite mjukt i Stockholm och äter lite födelsedags middag med Sara som fyller 27 år. Fattar ni....27 år..vart tog dom åren vägen?.
 
Onsdag morgon blir en tidig morgon, redan kl 05.00 befinner vi oss på Arlanda för första och kortaste sträckan. Vi börjar att flyga till Heatrow i London 2 timmar tar den sträckan och efter 2 timmar med väntan där lyfter vi igen för att 11,5 timme senare landa i Hong Kong. 
 
Ingen nämnvärd väntan i Hong Kong heller, 1,25 timmar, men då var vi ju nästan framme.
Det svåraste tycker jag dessa resor är att ändra dygnet, från att suttit på Arlanda och ätit frukost kl 6 på morgonen och sedan äta middag 6 timmar senare, se en film och försöka sova, det kan vara svårt. Nu gick det rätt hyfsat och rätt vad det var så damp vi alltså ner i Hong Kong och den värsta biten var avklarad.
I Hong Kong fick jag stilla mitt nikotinbehov och lite kaffe på det så var det ju dax igen. Landar så i Ho Chi Ming City och allt går så smidigt, väska, tull och taxi och en halvtimme senare incheckade mitt i stan på hotellet. Men då..var det nån som  slog oss i skallen. Vi packade upp och small av på sängen, 3 timmars sömn och det var välbehövligt.
 
 
Ho chi Ming City! Vilken stor stad. Inget nämnvärt trafikbuller, massor av trafik, ja. Men den största delen är ju mopeder och motorcyklar.
 
 
De har fortfarande inget underjordssystem så det borde ju vara mera avgaser tycker man men så är det inte. Mycket gröna träd och vatten. Nu åkte vi ju inte runt i alla distrikt, men i de vi var i så visst syntes det skillnad på bättre o sämre områden men föroreningar och avgaser vill jag nog påstå att det finns mer av hos oss i Europa.
Vi skulle vara i Ho Chi Ming bara 3 dagar så vi bestämde oss för att starta med lite shopping och lite chilla tid, både för att vänja oss med värmen och det sköna med att inte behöva hinna..
 
 
 
Har hört en massa olika om shopping i vietnam. En del verkar påstå att den är fantastisk och en del påstår tvärtom. Jag sällar mig nu till den skara som tycker tvärtom. Skinn, kaffe, The och pärlor. Sen var det samma krimskrams  som på alla andra turistfällor. Billigt, ja super super billigt och är man duktig på att pruta då är det jätte billigt.
 
På lördag blev det kultur tid. Först stads museet och sedan krigs museet. Men här tar min energi slut idag och för att berätta om krigs museet behöver jag massor av energi för det var verkligen djupt fruktansvärt, det får bli i nästa blogg

RSS 2.0