I Mitt Sinne

Tänk vad tiden rusar iväg. Tyckte det var nyss som jag satt här och skrev min krönika över 2016. Dock är det väldigt skönt att kunna sätta sig ner i lugn och ro och minnas och gå igenom vad som hänt under ett helt år. JANUARI Det blev den månad när jag och min biträdande på jobbet skulle gå skilda vägar efter 7 år. Jobbig grej när man jobbat nära varandra så länge, när man känner varandra utan och innan. 60 års fester och roliga saker med kompisar. Sigge blev sjuk och det var många resor till vetrinären i Härnösand. Högt blodsocker och diet mat FEBRUARI Vår månad när vi alltid har lite semester. Detta år var det Vietnams tur att få besök av oss. Några dagar i Ho chi minh och sedan flög vi ner till Phu quoc. Underbart land med fina människor och sol och värme. Inte en dag med regn utan bara sol och värme MARS Tillbaka hemma igen och jobbet som kallar. Dax att byta sortiment från vinter till vår, jobb, jobb och jobb APRIL Så blev det dax att säga Ajö till Sara. Det blev hennes tur att åka ut i världen och jag var beredd på att det kunde bli 1 år innan jag skulle återse henne. Hon började med att landa i Melbourne hos Sofie och det var ju skönt att de två skulle få tillbringa tid tillsammans. Påsk tider och samtal om att mammas tid höll på att rinna ut. På långfredagen den 14 april somnade mamma in med sin hand i min. Är så otroligt tacksam för att jag kunde vara med henne då, att få sitta bredvid henne. På påskafton kom Sofies födelsedag, 30 år och tyvärr kunde inte jag vara närvarande. MAJ Inledde denna månad med begravningen av mamma. En lugn och fin begravning där vi fick ta farväl. Jobb resa till Riga och våra butiker där. I Riga möttes vi av en underbar värme, närmare 30 grader och så skönt. Tyvärr så nådde den värmen inte Sverige på hela sommaren. JUNI Lite välbehövlig vila med vänner i Italien, där hade vi också en underbar vecka med sol och bad och mycket god mat. Midsommar och kyla. Ingen värme dyker upp denna månad heller hos oss, lika bra att jobba då. JULI Fortfarande denna kyla. Börjar känna mig konstig i kroppen, trött, men jobbar på många som gått på semester och turister har kommit så i butiken har vi vår högsäsong. I slutet av månaden kommer Sara hem till Sverige, så skönt att ha en av mina flickor i Sverige. Vi åker till Stockholm för att njuta av hennes sällskap och konsert med Robbie Williams AUGUSTI Vaknar en morgon med en fot som ser ut som en ballong och alldeles blå. Först så tror jag att det är en propp på väg men så var inte fallet. Har under en längre tid haft ont i mina ben, kramper och senadrag och min läkare tror att jag i sömnen vrickat foten ordentligt. Inflamation i tummen, armbågen och knäna. Kroppen säger ifrån. Väggen har kommit för nära och jag sjukskrivs för utmattningsdepression. Ungefär samtidigt på andra sidan jorden i Mellbourne insjuknar Sofie, väldigt allvarligt. Så allvarligt att jag under en tid tror att vi ska förlora henne. Dubbelsidig lunginflamation och hon behöver en operation...En fruktansvärd känlsa att sitta på andra sidan jorden, så fruktansvärd hjälplös. Tack och lov hade hon träffat Gordon som fanns vid hennes sida och som höll mig informerad. Samma dag som jag vet att hon ska opereras ringer min telefon och jag ser att det är Australiens landsnummer, rädslan som då griper tag i mig är obeskrivbar. När jag svarar presenterar en man sig som Sofies läkare...Ni förstår säker känslan...Nu ringde han för att tala om för mig att allt gått bra men att det kommer att ta tid innan hon är sig själv igen. För övrigt denna månad så sover jag bara, sover och gråter. Hade ingen aning om hur vansinnigt slut på jag var. SEPTEMBER Smärtorna i min kropp hänger kvar, och även tröttheten. All min kreativitet, all min initiativförmåga och all vilja att göra nåt är som bortblåst. Minne....det vet ingen vart det tog vägen. Jag glömmer att jag lagar mat, jag glömmer allt är nästan en fara för mig själv. OKTOBER Vi tar en restresa tillsammans med ett par verkliga vänner. Vi åker till Gran Canaria och njuter av den värme vi aldrig fick i Sverige i sommar, underbart. Lata dagar vid poolen, god mat och gott sällskap NOVEMBER Blir en del dagar ensam i hemmet, jag kallar det för återhämtning, rekreation och som jag behöver det. Är fortfarande väldigt trött, har väldigt lätt till tårarna. DECEMBER Äntligen, den månad då jag får hålla min dotter i mina armar. Den 5e december landar äntligen Sofie och Gordon på Arlanda, lyckan går inte att beskriva. Några dagar tillsammans i Stockholm innan vi måste åka hem men redan den 15 dec så här de hemma i Bönhamn. Vi firar Sofies 30 års dag och så småningom så firar vi naturligtvis även jul. På julafton är vi hela familjen Sofie, Sara, Johan och Katarina med respektive, en helt underbar jul och min lycka går inte att beskriva i ord. Fredag efter jul är det så dax för Sofie och Gordon att åka ner till Stockholm och den 4e januari lättar de mot Australien igen, men jag är övertygad om att det inte kommer att gå så här länge, 1 år och 3 månader igen innan jag får se min dotter igen.