Yala nationalpark

Fredag morgon startade vi tidigt. Taxin kom och hämtade oss kl 0430 och sen åkte vi ca 2 timmar för att komma till national parken och safarin som vi bokat. 
Vi hade packat med oss lite frukt, choklad och vatten., det fick bli vår lilla matsäck för våra timmar på jeepen som tog oss runt. 
 
Vi bytte bil och åkte iväg. Det var helt underbart att sitta där uppe och se soluppgången ju närmare vi kom vattenhålen.
 
Vi körde förbi apor, antiloper och massor med olika fåglar
 
 
 
Det mest spännande var nog elefanterna. När vi hade åkt bara en kort stund så blev det en samling av jeepar och killen som körde oss var väldigt duktig på att förvarna om att nu händer det nåt. Vi stannade och vi kunde höra hur elefanterna rörde sig inne i snåren,  sen helt plötsligt kom det ut en stor bjässe. Han brydde sig inte så mycket om alla bilarna som stod och tittade utan han verkade ha ett mål.
 
Vi körde vidare och hur de lyckas hitta på dessa vägar är ju helt fantastiskt, snacka om labyrinter. Och vägarna sen...Det var de sämsta jag någonsin upplevt.
 
Vi kommer ut mot havet igen och där tar vi rast. Fantastiska vyer, berg, gamla fiskebåtar.  Vi ser spår efter tsunamin framfart
 
 
 
Efter 20 minuter sätter vi fart igen. Naturen här är fantastisk. Och trots att Sri Lanka är ett så skitigt land med sopor överallt så fanns det inga sopor eller andra slängda saker därinne i nationalparken 
 
Plötsligt när vi sitter där kommer en hel hop med jeepar mot oss. De hojtar och snackar och vår chaufför slänger in backen och backar i en rasande fart. Vägen var smal och det var otroligt svårt att mötas på vissa ställen. Han hojtar till oss att längre fram där var det en elak och uppretad elefant.
 
Helt plötsligt ser vi elefanten komma bakom en massa jeepar som försöker komma fram och förbi. De kommer sig fram och då är det vår jeep som blir närmast. Jag trodde jag skulle svimma. Han börjar gå mot oss och vi backar för livet och visste ju att lite längre bort hade vi passerat en korsning så där skulle vi kunna vända. Vi kommer till korsningen och han tar av in mot den vägen istället. Vi vänder på huvudet för att se vad elefanten tänkte göra, och ser hur han är på väg att gå förbi korsningen..phu, det var nära..Då börjar vår chaufför att backa tillbaka, det märker elefanten som vänder och kommer mot oss igen, då trodde jag att jag skulle få en hjärtinfarkt. Som tur är så märker han att vi börjar köra framåt så den går upp mot korsningen och fortsätter framåt efter de andra jeeparna. 
 
På väg tillbaka igen är det bara en massa kor vi får se. Hade gärna fått se en jätte katt eller krokodiler men så är det med safari, ibland så finns de inte framme.
 
På väg tillbaka till Mirissa är vi trötta och hungriga och vad händer då...jo premiärministern är på besök i en by så vägen är avstängd, vi får helt enkelt vända och köra en annan väg. Nåja det gick det med. Men lunchen på stranden var nog den bästa lunchen vi ätit den veckan. Men vilken fantastisk upplevelse detta var.
 
 
 

RSS 2.0