Hösttankar
Just nu känner jag mig höstdeppig. Om det är bara ikväll och vad det egentligen beror på vet jag inte. Inget har väl egentligen förändrats sen i våras, ja förutom då möjligtvis att det är mörkare. Men jag känner mig så...ja jag vet inte, övergiven på nåt sätt.
Som vanligt varje år omkring den 15:e augusti så är det som om man trycker på en knapp och så blir det mörkt och tomt. Jag vet att jag är den som tycker att det är jobbigt med allt folk runt omkring på sommaren, men varför kan det inte vara en jämn ström hela tiden?
Hösten kom så väldigt fort iår, precis lika fort som sommaren kom i år, och sommaren gick så mycket fortare i år än vad den gjort tidigare, kanske för att jag inte varit ledig lika mycket som förr men ändå.
Jag har väl gjort ganska mycket, jag har hunnit med Göteborg en helg, några dagar i Sthlm hos Sara, några dagar i Holmträsk och sen bröllopet. Men nästan inga båtturer, nästan inga soliga dagar på klipporna..
Bosse är tillbaka i Göteborg och det är väl inget ovanligt, han har ju varit ledig lika lite som jag. Sara är i Stockholm och Sofie flyttar om några dagar. Kanske är det därför som jag känner som jag gör? Samtidigt som jag vet att när man bor längre ifrån varandra blir det ibland att man ses mera, men ändå.
V 38 ska jag och min bästa kompis Carina åka på semester en vecka tillsammans. Vi har känt varandra i nästan 30 år och aldrig gjort nåt sånt tillsammans så det kommer säkert att bli kanon. Innan dess ska jag åka till mamma och hälsa på henne så lite har jag ju att se framemot. Sen kommer jag inte att köra lika mycket mellan Kramfors och Bönhamn som jag gjort tidigare vintrar. Jag har ju skaffat en liten övernattningslya och det känns ju jätte skönt eftersom vägarna inte alltid är så roliga på vintern.
Men just i kväll så känner jag mig så himla övergiven. I morgon kommer Sofie för att hämta bilen, den ska hon låna när hon och Anna kör iväg med alla sakerna på torsdag, skulle så gärna velat hjälpa henne köra men på onsdag och torsdag ska jag kursa i Sundsvall, fortsättningen sen i våras på motiverande samtal. En intressant ämne men jag skulle velat göra nåt annat på torsdag...nåja nu blir det inte så
Så ..nu..nu är mina tankar borta. Drar mig in mot sängen och mina inredningstidningar istället. För mig betyder hösten förändringar och nåt mysigt ska jag väl kunna hitta på
Som vanligt varje år omkring den 15:e augusti så är det som om man trycker på en knapp och så blir det mörkt och tomt. Jag vet att jag är den som tycker att det är jobbigt med allt folk runt omkring på sommaren, men varför kan det inte vara en jämn ström hela tiden?
Hösten kom så väldigt fort iår, precis lika fort som sommaren kom i år, och sommaren gick så mycket fortare i år än vad den gjort tidigare, kanske för att jag inte varit ledig lika mycket som förr men ändå.
Jag har väl gjort ganska mycket, jag har hunnit med Göteborg en helg, några dagar i Sthlm hos Sara, några dagar i Holmträsk och sen bröllopet. Men nästan inga båtturer, nästan inga soliga dagar på klipporna..
Bosse är tillbaka i Göteborg och det är väl inget ovanligt, han har ju varit ledig lika lite som jag. Sara är i Stockholm och Sofie flyttar om några dagar. Kanske är det därför som jag känner som jag gör? Samtidigt som jag vet att när man bor längre ifrån varandra blir det ibland att man ses mera, men ändå.
V 38 ska jag och min bästa kompis Carina åka på semester en vecka tillsammans. Vi har känt varandra i nästan 30 år och aldrig gjort nåt sånt tillsammans så det kommer säkert att bli kanon. Innan dess ska jag åka till mamma och hälsa på henne så lite har jag ju att se framemot. Sen kommer jag inte att köra lika mycket mellan Kramfors och Bönhamn som jag gjort tidigare vintrar. Jag har ju skaffat en liten övernattningslya och det känns ju jätte skönt eftersom vägarna inte alltid är så roliga på vintern.
Men just i kväll så känner jag mig så himla övergiven. I morgon kommer Sofie för att hämta bilen, den ska hon låna när hon och Anna kör iväg med alla sakerna på torsdag, skulle så gärna velat hjälpa henne köra men på onsdag och torsdag ska jag kursa i Sundsvall, fortsättningen sen i våras på motiverande samtal. En intressant ämne men jag skulle velat göra nåt annat på torsdag...nåja nu blir det inte så
Så ..nu..nu är mina tankar borta. Drar mig in mot sängen och mina inredningstidningar istället. För mig betyder hösten förändringar och nåt mysigt ska jag väl kunna hitta på
Fortsättningen på bröllopet
Efter vigseln gick vi tillsammans med fotografen ner till grundhällan för lite fotografering. Kändes lite konstigt att gå omkring där bland alla bad och båtgäster med brudklänning och frack, finklädd som nånting.
Som ni förstår blev det ju en del bilder
Väl tillbaka hos oss serverades vi chamnpagne och ett visst fotograferande fortsatte.
Efter det var det dax för middag. Vårt bröllop gick i färgerna rött och vitt med rosor och hjärtan. Våra ungar, Carina och Birgitta (värdinnan) hade hjälpt till att göra allt så fint som möjligt och precis som vi ville had det. Det var helt enkelt underbart att komma hem och se att det var perfekt.
Till middag hade vi sommarbuffé. Grillad fläskfile, grillad kyckling filé, kälknul, lax, strömming, rökt sik, potatissallad, grönsallad, sikröra olika fat med frukter och bröd och till efterrätt kaffe och bröllopstårta.
Så småningom efter allt presentöppnande och alla upplästa telegram bytte vi om till lite bekvämare kläder för att få skjuts ut till Högbondens fyr där vi firade vår bröllopsnatt. Magnus hade pyntat båten med björkar och burkar på släp för oss nygifta.
Vi hade ju ett otroligt fint väder och under kvällen höll värmen i sig så när vi hade gått alla de 54 trappstegen och uppför hela berget tog vi vår picknic korg och gick i väg bort till finaste utsikten där vi skålade för oss och fortsatte mysa
Nu har ni fått vara med under hela vår fantastiska dag som blev precis som vi ville. Helt perfekt.
Till slut så vill jag tacka er alla som var med och gjorde vår dag så fantastisk, ingen nämnd och ingen glömd. Nu har vi landat i vardagen som herr och fru Sjölander och det känns fortfarande helt fantastiskt. I januari ska vi göra vår bröllopsresa och naturligtvis styr vi kosan dit vi trivs som bäst, Thailand
Ringen som Bosse bär är tillverkad av Ove Egon Grandics
Tårtan som vi åt är gjord av Länsmansgården i Lugnvik
Min brudbukett kom från blomsterhuset i Nordingrå
Bröllopsnatten på Högbonden
Som ni förstår blev det ju en del bilder
Väl tillbaka hos oss serverades vi chamnpagne och ett visst fotograferande fortsatte.
Efter det var det dax för middag. Vårt bröllop gick i färgerna rött och vitt med rosor och hjärtan. Våra ungar, Carina och Birgitta (värdinnan) hade hjälpt till att göra allt så fint som möjligt och precis som vi ville had det. Det var helt enkelt underbart att komma hem och se att det var perfekt.
Till middag hade vi sommarbuffé. Grillad fläskfile, grillad kyckling filé, kälknul, lax, strömming, rökt sik, potatissallad, grönsallad, sikröra olika fat med frukter och bröd och till efterrätt kaffe och bröllopstårta.
Så småningom efter allt presentöppnande och alla upplästa telegram bytte vi om till lite bekvämare kläder för att få skjuts ut till Högbondens fyr där vi firade vår bröllopsnatt. Magnus hade pyntat båten med björkar och burkar på släp för oss nygifta.
Vi hade ju ett otroligt fint väder och under kvällen höll värmen i sig så när vi hade gått alla de 54 trappstegen och uppför hela berget tog vi vår picknic korg och gick i väg bort till finaste utsikten där vi skålade för oss och fortsatte mysa
Nu har ni fått vara med under hela vår fantastiska dag som blev precis som vi ville. Helt perfekt.
Till slut så vill jag tacka er alla som var med och gjorde vår dag så fantastisk, ingen nämnd och ingen glömd. Nu har vi landat i vardagen som herr och fru Sjölander och det känns fortfarande helt fantastiskt. I januari ska vi göra vår bröllopsresa och naturligtvis styr vi kosan dit vi trivs som bäst, Thailand
Ringen som Bosse bär är tillverkad av Ove Egon Grandics
Tårtan som vi åt är gjord av Länsmansgården i Lugnvik
Min brudbukett kom från blomsterhuset i Nordingrå
Bröllopsnatten på Högbonden
Brudparet Sjölander 110730
Vilken dag vi hade!
Min morgon började tidigt.
Kom inte i säng förrän vid 24, då kände jag att allting var klart. Alla som hade en uppgift visste precis.
Vaknade vid 0530 gick på toa och försökte sen somna om en stund igen.
Nästa gång jag vaknade gick jag återigen på toa och döm om min förvåning när jag insåg att någon redan var vaken. Hela badrummet var pyntat med hjärtan och tjusig stor rosett över badkaret. Sara liten hade varit upp och fixat för hon visste att jag skulle lägga mig i ett bad på morgonen.
Jag åt lite frukost och sedan kröp jag ner i ett varmt bad som var pyntat med badrosor och bad konfetti. Tack Sara!
Jag hade nerverna utanpå kroppen och skakade som ett asplöv, har väl aldrig varit så nervös i hela mitt vuxna liv.
När klockan drog sig mot 10-1030 gick vi över till Anna-Greta Tjäder där vi fått låna hennes galleri. Där var det svalt och skönt. Plockade fram lite rosa champagne och Saras alla hår fix och smink fix. Träffade vår fotograf Jörgen Påhlsson och så satte vi igång att förvandla mig
Eftersom vi hade en fantastisk fotograf som verkligen sprang fram och tillbaka genom byn för att dokumentera allt som hände i byn har vi massor av bilder på både det ena och det andra. Sånt som en brud normalt inte får vara med på, helt underbart. Så ett stort tack till Jörgen för hans engagemang.
När Sara började bli klar med mitt hår kom Sofie och ville ha hjälp med sitt hår och efter det kom min tärna, min syster för att få bli fixad i håret.
Så var det tillslut då dax för brudgummen att anlända med mina blommor och gissa var jag då hade nerverna....Han var den tjusigaste brudgum jag någonsin sett. I frack och ros, inte konstigt att jag älskar honom så mycket.
Sen lurade vi alla som satt utanför kapellet för att se oss. Vi gick bakvägen in till kapell gården. Väl där fick vi stå och vänta en stund tills det var dax att göra entre. Bosse som är kapell ringare i vårt kapell skulle ju också hinna ringa i klockan för oss. Charmigt vilken brudgum har tidigare ringt för sin egen vigsel?
Det blev en helt magisk vigsel. Vi hade plockat in en kille från Övik som i vanliga fall spelar irländsk folkmusik, min önskan var att han skulle sjunga All The Way som Frank Sinatra en gång gjorde. Mats talade om att han kunde nog inte göra det för den är svår och i grunden gjord för storband. Nu när det äntligen var dax, så hade han ändå övat in den och gjorde det fantastiskt bra. Så istället för 2 psalmer hade vi bestämt att vi skulle bara ha en psalm och resten skulle Mats sjunga. Så Sinatras All the way, Ett av de sätt av Peter Lemarc och Av längtan till av Åsa Jinder var vad han förärade oss med.
Som utgångs marsch hade vi ingen annan än ABBAs Ido, Ido. Lite konstigt kan tyckas men å andra sidan är varken jag eller Bosse lagd åt nåt vanligt håll.
Längre blogg än så här skriver jag inte nu, utan resten om vår underbara dag berättar jag någon annan gång
Min morgon började tidigt.
Kom inte i säng förrän vid 24, då kände jag att allting var klart. Alla som hade en uppgift visste precis.
Vaknade vid 0530 gick på toa och försökte sen somna om en stund igen.
Nästa gång jag vaknade gick jag återigen på toa och döm om min förvåning när jag insåg att någon redan var vaken. Hela badrummet var pyntat med hjärtan och tjusig stor rosett över badkaret. Sara liten hade varit upp och fixat för hon visste att jag skulle lägga mig i ett bad på morgonen.
Jag åt lite frukost och sedan kröp jag ner i ett varmt bad som var pyntat med badrosor och bad konfetti. Tack Sara!
Jag hade nerverna utanpå kroppen och skakade som ett asplöv, har väl aldrig varit så nervös i hela mitt vuxna liv.
När klockan drog sig mot 10-1030 gick vi över till Anna-Greta Tjäder där vi fått låna hennes galleri. Där var det svalt och skönt. Plockade fram lite rosa champagne och Saras alla hår fix och smink fix. Träffade vår fotograf Jörgen Påhlsson och så satte vi igång att förvandla mig
Eftersom vi hade en fantastisk fotograf som verkligen sprang fram och tillbaka genom byn för att dokumentera allt som hände i byn har vi massor av bilder på både det ena och det andra. Sånt som en brud normalt inte får vara med på, helt underbart. Så ett stort tack till Jörgen för hans engagemang.
När Sara började bli klar med mitt hår kom Sofie och ville ha hjälp med sitt hår och efter det kom min tärna, min syster för att få bli fixad i håret.
Så var det tillslut då dax för brudgummen att anlända med mina blommor och gissa var jag då hade nerverna....Han var den tjusigaste brudgum jag någonsin sett. I frack och ros, inte konstigt att jag älskar honom så mycket.
Sen lurade vi alla som satt utanför kapellet för att se oss. Vi gick bakvägen in till kapell gården. Väl där fick vi stå och vänta en stund tills det var dax att göra entre. Bosse som är kapell ringare i vårt kapell skulle ju också hinna ringa i klockan för oss. Charmigt vilken brudgum har tidigare ringt för sin egen vigsel?
Det blev en helt magisk vigsel. Vi hade plockat in en kille från Övik som i vanliga fall spelar irländsk folkmusik, min önskan var att han skulle sjunga All The Way som Frank Sinatra en gång gjorde. Mats talade om att han kunde nog inte göra det för den är svår och i grunden gjord för storband. Nu när det äntligen var dax, så hade han ändå övat in den och gjorde det fantastiskt bra. Så istället för 2 psalmer hade vi bestämt att vi skulle bara ha en psalm och resten skulle Mats sjunga. Så Sinatras All the way, Ett av de sätt av Peter Lemarc och Av längtan till av Åsa Jinder var vad han förärade oss med.
Som utgångs marsch hade vi ingen annan än ABBAs Ido, Ido. Lite konstigt kan tyckas men å andra sidan är varken jag eller Bosse lagd åt nåt vanligt håll.
Längre blogg än så här skriver jag inte nu, utan resten om vår underbara dag berättar jag någon annan gång
