I Mitt Sinne

Va hopplöst det känns ibland. Kroppen protesterar för fullt och jag vet inte vad det betyder. Natten som var ville den inte sova, nu har ju jag fått lära mig iofs att sover gör man men  kanske att djup sömnen inte infinner sig ordentligt. Men det gör ju iallafall att man känner sig osövd. Efter frukost fick jag ont, krampade ordentligt på ungefär samma ställe som en blindtarm sitter. Hela förmiddagen kom kramperna och gick. När jag gick ner till gymnastiken kändes det jätte jobbigt och jag kände det som att "jaha nu kommer jag med en ny smärta" bit ihop tänkte jag för mig själv.
Väl därnere kom en kramp så jag trodde jag skulle svimma. Mina fina nya kompisar här såg det och tog hand om mig och hämtade min sjukgymn. Låg där i någon form av viloläge och så småningom försvann dessa kramper. Vem vet vad det var, kanske en reaktion från kroppens muskler att det händer nåt eller...tja får väl se om det händer igen.

Nu har vi haft en uppfriskande promenad och det var skönt. Veckans läxa består av att jag ska sätta upp mål och då mål som ska vara rimliga att nå och inte som vanliga Cilla mål, så det måste kämpas som tusan och innan man kommit dit har jag gett upp för länge sen. 
Mitt mål är ju att jag till våren ska kunna ta min härliga promenad inne i skogen, förbi det gamla torpet och runt Mjösjön. Men just nu är det en bit dit, det får inte göra så här ont när jag promenerar men sen förstår ju även jag att smärtan kommer ju inte helt att försvinna, jag måste lära mig hantera den.

Tack vare min rygg är det ju mycket som jag fått avstå och slutat med. Vissa saker kommer jag kanske aldrig att kunna göra igen, som tex att spela curling, men då måste jag hitta på annat som uppväger den känslan.

I går pratade jag med min gamla curling kompis. Hon hade fått ett brev av en kille som samlade på autografer från spelare som tagit VM,EM och SM guld. Han hade velat ha våra autografer!!!! Fattar ni??? Någon vill ha min autograf!! För någonting jag gjorde 1998, det är 14 år sedan. Gissa om det värmer. När jag kommer hem i mitten av mars ska vi träffas o skriva autografer hahaha

Nu ska jag lägga mig på sängen fram till middagen och försöka fundera över dagens händelser. Ta itu med läxan det får jag göra på torsdag och fredag, nu måste jag blunda en stund

Jorå så är det. Ett tag sen jag skrev igen, men så är det. Idé torka kan man ha fast det händer mycket.
Förra veckan var ett hårt pass. Om jag tyckte att första veckan började med isärplockning så skulle allt byggas tillbaka förra veckan.
 Måndag gym en timme och sedan lektioner med teori om sömn. Sedan lite individuell tid med sjukgymn. Jag lades på en säng som sträcker ut mig. Aha tänkte jag, att jag inte fått lägga mig i den tidigare då kanske jag varit 165 cm nu istället för mina ynka 159,5.. Men det var skönt, helt underbart för mina diskar och kotor. Efter det var det dax för en timmes vattengympa också det helt underbart.

På tisdag gruppdisk med psykolog och sen en timmes  gympa lunch och en halv timmes promenad i kylan. På onsdag började vi med en timmes gym, lite smärtfysiologi efter lunch litesträckbänk för mig och sen basal kroppskännedom och sedan var vi färdiga för denna vecka.

Jag fick skjuts ner till station för att ta tåget till Stockholm. Jag hade abstinens efter mina döttrar. Väl nere hade jag sedan en helt underbar helg med de bästa döttrar nån kan ha.
På fredag kväll åt vi och drack gott tillsammans med mina gamle och bäste vän sen många år tillbaka där nere. Som alla förstår så blir det ju väldans mycket snack en sån kväll, mycket nostalgi om när barna var små, tjejernas minnnen och våra minnen. Mycket känslor med andra ord.

Hann även umgås lite med min älskade syster, och sånt behövs också. Vi har lite lite tid tillsammans numera, både hon och jag jobbar mycket och försöker ju på bästa sätt fördela tid så när hon är upp blir det ju i Åsele hon är och jag försöker ju i den mån jag kan att åka dit när hon inte är där, för vår mors skull. Men nog skulle det kanske vara roligt med lite mera tid för henne och mig.

Nåja, nu har första dagen på vecka 3 passerat. Dagen har innehållit Gym, lektion i gränssättning och för de andra vattengymnastik. För mig blev det tyvärr ingen bassäng idag, jag fick göra ett besök på gyn istället. Jag har haft ont ett tag och i natt var det helt hopplöst så min sjukgymn hjälpte mig fixa en tid så jag fick kolla och nu väntar jag på svar från prover, vi får se vad som händer, kanske är jag bara en klimakteriekossa...haha

Nu väntar lite kvällsfika och sen är det väl bara att ladda inför en ny dag innehållande gympa, promenader och gruppdiskussioner.

Eller ska jag säga nya utmaningar. I dag började vi dagen med lite gym, jätte skönt att starta dagen på det viset. 1 timme träning och sedan en välförtjänt frukost och en dusch.  Dagens teori lektion handlade om sömn. Jag har ju egentligen inte något problem med sömn men det är intressant att lära sig och att förstå hur och varför det ibland kan bli som det blir och vad man kan göra åt det.

Efter lunch ville min sjukgymnast att jag skulle lägga mig i sträckbänk. Förra veckan så sträckte hon mig per handkraft och det tyckte jag var väldigt skönt så idag gjorde hon det igen fast nu var jag fast låst i en säng som per el vönde mig i häng läge, mycket skönt även det.
Sen var det då dax för vattengymnastik. 1 timme i vattenbassäng där temperaturen var 33 grader, jätte skönt. Hoppas dock att jag tycker att det är lika skönt i morgon när jag vaknar.

Min sjukgymnast har redan efter en vecka sett vad som är mitt stora problem. Jag kan inte ta det lugnt! Nu hade hon även hälsat med den sjukgymnast som hade vattengympan att han skulle påminnan mig om att ta det lugnt. Men vad gör man när man nere i vattnet tycker att det bara är skönt? Som sagt får se hur jag känner mig i morgon. Nu efter en god middag ligger jag i sängen och är hur trött som helst.  Men somna får jag inte göra jag ska investera i en tradera tågbiljett till Stockholm, det får jag inte somna ifrån

Vi är ett härligt gäng. Sammanlagt 11 st från Övik, Docksta, Hemsön och runt Sundsvalls trakten. Alla har vi i stort samma problem, en smärta som vi ska lära oss leva och arbeta med. Det är tuffa dagar och jag är otroligt glad att jag inte behöver åka och jobba på torsdagar och fredagar utan kan ha mina hem uppgifter i lugn och ro. I dag började jag med gym kl 0730, sängen jag har på hotellet är inte den bästa för mig utan alltför mjuk och jag har ont redan när jag vaknar.

Idag hade värken inte lust överhuvudtaget att ge med sig och sådan värk tar ju på både psyke och annat så jag har varit otroligt trött hela efter middagen.

Efter gym passet hade vi lektion och pratade Anatomi och efter lunch var det dax för Basal kroppskännedom, sist idag blev det avslappningsövningar och gissa vem som tog tillfället iakt då för o sova lite...Vaknade av att jag låg där på golvet och snarkade...pinsamt, men skönt

Nu är jag hemma och gissa vad det blir då?? Jo klass 1 varning för storm läge....Jamen jag tror jag blir galen kan det inte vara slut snart, vi hade ju så fin vinter förra veckan. 5 cm snö och 10 grader kallt, precis som det ska vara på vintern.

Ska ta itu med min fina skänk i morgon igen, Åka in till jobbet en sväng nån dag, får väl se när beror lite på när Bosse kommer med flyget och naturligtvis vilket väder det är. Frivilligt åker jag inte en meter om det är snö storm. Men nu blir det faktiskt sängen, orkar inte mera, jag behöver vila

I dag började jag med en date med min sjukgymn. Jag vaknade och hade vansinnigt ont idag. Så hon fick börja med att dra ut mig, alltså dra i mig så diskarna kom ifrån varandra. Sen när jag kände mig någorlunda började vi väldigt försiktigt att gå igenom det program som blivit mitt gym program.
Här ska jag träna bålen, skinkorna och benen, det är alltså del 1. Inget alls ansträngande program idag eftersom min kropp inte riktigt ville vara med.

Konstigt..normalt skulle jag börjat dagen med en varm dusch, ruskat på mig tagit en tablett och bitit ihop. Men idag, här så har jag tillåtit mig själv att känna att det gör ont, jag tar det lugnt. Och det är väl det jag ska försöka lära mig också, visst är det bra att bita ihop men inte på fel sätt, man måste ju även tillåta sig att känna att man inte orkar pga att kroppen säger ifrån.

Kl 11 var det dax för gympa. Så här första dagen var den också av det lite lättare slaget. Kändes mest som om det var bara för att vi skulle gå igenom vad vi skulle göra och jag kan ju stolt säga att det faktiskt känns både i muskler och i leder att jag en gång i tiden var rätt väl tränad, jag kan fortfarande men nu gäller det att lära sig vart min kropp sätter begränsningarna, det får inte gå för fort och det är svårt för jag vill ju göra allting fort.

Efter det, en lång varm skön dusch och lite lunch. Sedan var det dax för smärtpsykologi. Att lära sig kunna hantera sin smärta, att lära sig kunna slappna av mitt i det onda.

Nu ligger jag döslut i sängen och inser att jag har gym i morgon bitti men nu är det dax för kvällsfika. Det är underbart på vårdhotell!!

Så var det alltså igång. Första dagen är avverkad, och inte speciellt hård var den dagen.  Nu har det alltså börjat det jag önskat i över 10 år, att få komma på nåt sånt här. Här ska jag lära mig träna rätt så kroppen ska få de muskler den behöver utan att värken ska bli värre, här ska jag lära mig hantera min smärta så den kan vara överlevbar och här ska jag lära mig lyssna på min kropp och lära mig säga stopp.

Jag tror att vad jag behöver är just det där alltihopa, jag är ju helt otroligt dålig på att säga nej och stopp. Helt värdelös på att lyssna på min kropp.

Första dagen var absolut inte krävande. Vi är 11 st i gruppen och indelad i 2 grupper. Den första gruppen hade idag träff med sjukgymn, arbetsterapft, kurator eller psykolog. Vi i grupp 2 fick en ledig eftermiddag, lite tråkigt men ändå ok.

Vi bor på vårdhotellet där vi serveras både frukost, lunch, middag och kvällsfika. Vansinnigt bortskämd blir man.
6 veckor ska jag vara här och det ska jag ju alltså sedan avsluta med semester i 3 veckor i Thailand, det tror jag kommer bli helt underbart.

På sätt o vis saknar jag redan jobbet, men det ingår ju faktiskt även det i min smärtkurs för hur många ggr bortser jag ifrån min rygg när jag är på jobbet?

Nåja om en timme är det dax för kvällsfika, det blir intressant att se hur man gör en kvällsfika på det här stället med LCHF  hahaha Akta er jag gör mig iordning för Beach 2012 haha...

Det finns ingenting som gör mig så besviken som människor, vänner, släktingar ja alla olika typer av människor som inte kan se sitt eget ansvar i olika saker.

Jag vet att jag skrivit det tidigare men gör det igen. Att ha ett förhållande handlar om att ge och ta. Spelar ingen roll vad det är för förhållande om det är mellan vänner, släktingar, i kärlek m.m
Om jag har någon som försöker på olika sätt nå kontakt så vet jag att det är även upp till mig om förhållandet ska fungera. Man kan inte bara tro att det hela tiden är upp till en enda person.

Man måste alltså gå halva vägen, även om det är jobbigt många ggr.

Varför skriver jag då så här? Hela sanningen ska jag inte berätta. Jag kommer nog att få ta skit ändå. Men när någon inte förstår det jag skrivit här ovanför, MAN MÅSTE IBLAND GÅ HALVA VÄGEN!!!
 När man bara kastar skit trots att man får både det ena o det andra för att det alltid ska vara på den enes vis, det handlar om otacksamhet och säkert mycket mera. Det är inte mig det handlar om utan något helt annat men ta åt sig den som vill, jag tycker att det är både otacksamt och odrägligt och det står jag för.

Ett förhållande kan aldrig vara på bara den enes villkor.

Visst be om hjälp men va tacksam för den hjälp man får o inte förbannad för den hjälp man själv tyckte man skulle fått

Jag brukar ju alltid skriva en typ av krönika över det år som varit. Har ju inte gjort det ännu men ska försöka minnas tillbaka

Nyår 2011 firade vi som vanligt här hemma med god mat och klockringning i kapellet. Januari var en kall och mörk månad. I slutet av januari hjälpte jag min yngsta dotter med att packa ihop i Övik för att dra till Stockholm och göra klart sin utbildning som frisör, även Bosse började åka iväg för att jobba på annan ort, Göteborg var hans destination. Nog kändes det lite som om jag var den som blev kvar, men fortfarande hade jag ju Sofie i Umeå och hon kom numera pga av olika saker hem ganska ofta.
Tiden gick som vanligt jobb, jobb och jobb och kylan hängde kvar. I mars blev det då äntligen lite vår och lite varmare, men när jag tittar tillbaka så kommer jag så väl ihåg att våren 2011 var en eftertänksam vår

Påsken firade vi på Gran Canaria, värme och god mat. Det var precis vad vi behövde då. När man är borta så mycket som vi från varandra måste man hitta tid att bara ägna sig åt varandra och det har vi blivit bra på och då får det faktiskt också kosta lite extra

Sommaren kom och som vanligt firade vi midsommar här hemma med familj och vänner. Sara kom hem, Sofie kom hem och de hade båda vänner med sig. Och helt plötsligt så dök även Johan med kompis upp hela vägen från Norge och vi som hade trott att det skulle bli en lugn midsommar fick hela huset fullt, tack o lov

På sensommaren gjorde vi då också slag i saken. Vi gick till kapellet och blev man och fru. Det var den absolut finaste dagen på hela året. Det absolut bästa vädret, den absolut bästa musiken och den absolut bästa festen. Tack alla som var med!

Så kom då hösten igen med allt vad den innebär. Min lilla, stora Sofie packar också hon ihop sitt bohag och drar till stor stan. Jaha kände jag ett tag, lika bra att även jag flyttar snart. Och har man som jag då jobbat i stort sett hela sommaren börjar man bli trött. Då kommer min bästa väninna och bjuder mig på en resa, för att vi tillsammans ska vila upp oss och snacka tjejsnack en hel vecka. Tack för det Carina. Det blev en underbar resa till Egypten

Tillbaka i Sverige igen fixade jag en liten lya i Kramfors för att allt skulle bli så mycket lättare, trodde jag ja....Inget är väl som att komma hem till sitt eget varje kväll, det hela slutar med att jag otrivs så till den milda grad med allting så jag säger helt sonika upp den och under mellandagarna hjälps jag och Bosse att tömma och återigen flytta hem. Den sista månaden har jag ju också gått omkring och gruvat mig för jul. Det skulle bli den första julen utan några ungar hemma. Bosse som tidigare varit med om det tyckte att det var väl helt ok, men jag som alltid i 20 års tid haft tjejerna hemma på jul tyckte att det skulle bli en mardröm.
Julen har ju flutit på men visst har det varit en otrolig saknad. Kanske vi nästa år gör slag i saken och tar ledigt 5 dagar och får vara ledig 16 dagar...gissa vart vi firar jul då?

Det har varit ett turbolent år, mina känslor har åkt berg och dalbana en massa ggr men nu ser jag mycket ljus i tunneln och jag kan med säkerhet säga att 2012 kommer att bli ett helt underbart år. Jag börjar det i stortsett på smärtrehab i sundsvall och sedan tar jag 3 veckors semster i Thailand. Det blir helt underbart

Med facit i hand idag kan jag hålla med fritidsresor i deras reklam

"Livet är inte de dagar som gick utan de dagar man minns" Tänk vad viktigt det är att skapa minnen för livet

Som en blogg vän brukar säga, foten i kläm jajjemen...Men man landar väl alltid på fötterna jorå. Har haft en lugn och trivsam nyår. Vädret kan man väl då möjligtvis klaga på men det hjälper ju föga. Nyårsafton hade vi kanon väder ca 9 grader kallt och stjärnklart, kan även kallas raketväder men nåt sånt har inte vi i vår by, vi är alltför rädda om våra små vänner, katterna och hundarna.

Efter en kanon middag gick vi upp till Peter och inväntade det nya året. Strax före det var dax samlades en gäng bybor vid vårt fina kapell och tillsammans ringde vi in det nya året och skålade i champagne. På nyårsdagen var det fullt oväder igen. Hård kuling och spöregn, men en bra dag för att ligga i soffan och se på tv och idag....ska vi väl inte tala om. Jag är så trött på dessa stormar som kommer med allt möjligt skit.
I eftermiddag åkte vi mot Sundsvalls flygplats och Bosse fick sätta sig vid ratten, jag tyckte att det räckte för mig att köra hem.
Här ute regnade det men några km innåt kom snöslasket. Plogbilarna hinner inte med att ploga och salta så snömodden och isen under blir inte så kul. Tom E4 var bara ett enda slask.

Nu är jag väl hemma igen men tyvärr gick det inte lika bra för min man. När jag var i Nordingrå ringde han och talade om att flyget var inställt, flyget hade fått vända halvvägs till Sundsvall. Passagerarna skulle istället få buss till Arlanda så där kommer han att tillbringa sin natt *suck*

Jaja, nu kan det ju bara bli bättre, hur oddsen är i morgon för mig att ta mig till jobbet återstår ju att se.

Jo just det, när jag nu kom hem så tänkte jag skriva denna blogg och lägga in lite kort från Nyårsaftonen. Insåg då att min datakabel ligger på jobbet så jag tog mitt teleusbminne istället men kortet var för litet och precis som en riktigt skjutvapen la kortet iväg upp på bänken, mot väggen och sedan ut och bort någonstans. Har sopat och letat men något minneskort hittar jag inte, så vad tror ni om det nya året?? Det kan bara bli bättre som sagt