I Mitt Sinne

Det är vad som gått sedan sist.
Så vad har jag gjort då?  Hela fredag satt jag i möte nere i Sundsvall. Vi träffas 1 gång i månaden på detta vis nere i Sundsvall, alla vi som ansvarar för någon butiken. I regel är det mycket att diskutera eftersom vi vill arbeta på samma sätt både mot kunder och mot kommunerna.  På hemväg svängde jag in till Midlanda för att plocka upp Bosse som efter 2 veckor gick på sin helgledighet, mycket skönt. Vi har ju mycket att planera och ordna inför vårt bröllop i sommar.

På lördag ville vi båda träffa lite folk och drog till Övik både för att handla lite och umgås. Skönt tycker jag med lite omväxling och väldigt roligt att träffa våra vänner som, många av dom, bor sån långt ifrån oss så vi inte kan ses flera ggr i veckan.
Söndag och måndag tillbringade vi med alla de saker som måste göras inom husets fyra väggar också. En ledighet går så fort och nu är vi tillbaka i vardagen igen. Han i Göteborg och jag här hemma.

Deklarationen kom idag och det är väl ett säkert vårtecken.  Denna deklaration som ska visa att man betalar skatt och gör rätt för sig...
Naturligtvis är det inte bra om man betalat för lite i skatt, då får man betala tillbaka med ränta det man är skyldig staten..och har man betalat för mycket får man tillbaka pengar med en sketen ränta.  Jag har ingenting emot att betalat för mycket, jag får ju igen det. Jag har alltid bett min arbetsgivare att dra mera i skatt varje månad, dessutom kör jag ju 10 mil varje dag.
Men eftersom jag "lånat ut" mina pengar till staten borde väl jag få vara med och bestämma vart mina pengar ska gå..

Det gör ont i mitt hjärta att se och lyssna på alla människor som fått det så mycket sämre i livet. Alla sjukskrivna som verkligen är sjuka, för jag vet, att det finns de som många, många år utnyttjat systemet. Men nog är det väl fel att med all denna arbetslöshet i Sverige, ska även de som är sjuka och har svårt för att arbeta tvingas ut i arbetslivet igen?  Vi betalar ju skatt för att ALLA ska kunna ha det bra, eller?

Jag tror att vi idag har ett system som ser vem som verkligen är sjuk eller inte, så varför kan inte alla våra läkare själva få bedömma utifrån undersökningar, röntgen och prover? Varför måste försäkringskassan beblanda sig i sånt som de inte föstår?

Och alla arbetslösa, visst en del vill inte arbeta. Men övervägande delen av alla som går utan arbete vill kunna försörja sig själva utan försörjningsstöd och a-kassa.  De flesta människor vill ha det sociala som ett arbete ger, men istället blir de utnyttjade genom fas 3 och andra olika praktiker eller vad nu staten föredrar att kalla det.
Alla dessa jobbcocher och arbetsförmedlare, som fipplar med tider fram och tillbaka, helt enkelt fipplar med människors liv och måenden.
Jag som då har arbete, tjänar bra, varför tar jag upp denna diskussion? Borde inte jag bara vara tyst och vara nöjd?
Visst, jag är nöjd med att jag har det bra, men för inte allt för länge sedan var det jag som var långtidssjuskriven och gick omkring med smärtor, och en smärtsam ekonomi och jag har inte glömt...Jag vill vara medmänniska, även om jag har det bra

Ja nu sitter jag visst och hetsar upp mig, men vad jag ville säga var, att om nu staten får låna pengar av mig, borde jag inte ha nåt att säga till om då? Nä säg inte att genom att rösta vart 4:e år har jag nåt att säga till om, för det är inte sant. Men om man kunde ta det bästa från varje parti så kanske...

Och visst, fortsätt jaga de som inte är sjuka men gör sig till och de som inte vill jobba, men lite mera medmänsklighet för alla andra som är sjuka och inte kan och de som verkligen vill arbeta.

Har varit till min sjukgymnast idag för lite akupunktur. När man ligger där med nålar i ryggen så blir det ju många funderingar, rättare sagt innan ögona trillar igen flyger tankarna.

Har hänt lite saker på jobbet de senaste dagarna som gör att jag kommit till eftertanke angående vissa saker. Jag vill ju gärna tro att mitt arbete gör nytta, både lokalt och ute i världen. Men jag insåg idag att jag kan inte hjälpa människor som inte vill ha hjälpen.

Samtidigt som jag kan känna mig arg och frustrerad blir jag beklämd.  Det finns andra runt omkring som jag vet behöver min hjälp på olika sätt men inte bryr sig om att ta emot hjälpen om man inte får den på det vis man själv tänkt.  Vad gör man då? Ska man bara backa och låta dem va? Avvakta och vänta, för jag vet att den dagen kommer, hur mycket tålamod och vilja ska jag ha?

Mitt hjärta och min omtanke kan vara hur stor som helst men jag känner att jag kryper inte, Jag har blivit ledsen och ratad så många ggr bara för att min omtanke inte dög, den var inte rätt. Baktalad utan en chans att tala om min version som inte allts var likadan.  För det är ju så att i en historia finns det alltid två versoner.

Nu undrar ni säker vad som hänt, men detta har inte enbart med jobbet att göra utan det är även saker som är mycket privata, men tankarna finns och det är säkert flera som kan känna igen sig i dem.

För övrigt har det varit en mycket bra vecka, trots att jag nu känner mig väldigt trött och slut körd. I morgon åker jag ner till Sundsvall för vårt sk butiksråd. Alla ansvariga träffas 1 gång i månaden för att diskutera och prata igenom olika saker.  På hemvägen ska jag hämta upp min blivande man som kommer hem från Göteborg och sen ska jag vara ledig några dagar, gissa om det ska bli skönt. Har jobbat i stort sett 12 dagar på raken nu och jag känner att det blivit lite för mycket.

Ikväll har både naglar och hår fått sig en omgång och nu tror jag att kudden ropade på mig. Dax att visa katterna i sängen vem det är som bestämmer

Gonatt me er

Idag skulle jag ha sovmorgon.
När jag var liten tyckte jag att det var himla orättvist med sovmorgon. De som bodde i Solberg där jag gick i skola, de kunde utnyttja sovmorgonen och vem vill inte sova 1 timme längre ibland. Vi som inte bodde i byn med skolan, vi som åkte skolskjuts, vi fick allt vackert pallra oss upp samma tid varje morgon, sovmorgon eller inte. Försov man sig så var det ju ens föräldrar som fick köra en till skolan, för någon senare skolkörning var det inte tal om bara för att man hade sovmorgon.

Nu bestämmer jag i stort sett själv när jag kommer till jobbet, jag kan faktiskt göra mycket arbete hemma, som både kontorsarbete, planering odyl. Nu är det inte så ofta jag utnyttjar det utan jag åker till jobbet och tillbringar nog mera tid där än vad som är nyttigt egentligen.

Men så ibland kan jag känna att jag måste hämta krafter, behöver få sova.  Vad händer då tror ni? Naturligtvis vaknar jag som vanligt i vanlig tid. Och kan bara inte somna om, det gick helt enkelt inte denna morgon. Dessutom hade jag drömt om nåt som hade gått fel på jobbet, så jag vaknar väldigt irriterad. När jag kommer till jobbet går jag ut på den avd jag drömt om och inser att det jag drömt och som gjort mig så upprörd verkligen hade hänt.

Så har dagen gått sin gång, vi har haft en bra öppet dag och vår låg säsong går mot sitt slut. Det är roligt.

Nu är Ingelsson trött och slut på så nu ska jag vila mina ögon och hoppas på att vakna gladare  i morgon bitti

Gonatt med er allihop där ute

Vad gör då en gräsänka en helt vanlig söndag? Jo man vaknar och funderar över varför månen måste vara full just den natt när jag var så trött och verkligen ville sova så mycket som möjligt. Många hävdar att det där snacket om att vissa människor har svårt att sova när det är full måne bara är skitsnack, men jag hävdar med bestämdhet att det ligger väldigt mycket i det, för jag är en av alla dessa människor.  Det betyder alltså, trött hela dan...

Men våren är här, i allafall solen. Den har lyst med alla sina härliga strålar hela dagen. Trots min mörhet tog jag mig faktiskt ut och härligt var det. Så här ser Bönhamn ut just nu







Till och med katterna känner av våren, de rymms båda två på samma lilla filt, det händer bara på våren..



Nu är det kväller och sista avsnittet av Solsidan har precis rullat, lite eftertänksam blir man kanske hahaha, nä jag bara skojar.
Nu finns det väl kanske de som undrar vad jag pratar om. Och för er som inte hunnit med och kanske inte heller är vän med mig på facebook kan jag väl berätta för er att till sommaren (sensommaren) byter jag efternamn. Mitt nya namn kommer att bli Sjölander, med andra ord ska vi gifta oss. Det är många som sagt att det var väl på tiden och det kanske det är, men det ska bli en himla fin dag har jag bestämt, inte alls som på solsidan

Jaha vad gör man då som gräsänka en lördag kväll när man bor ute i skärgården 8 mil från stan? Tja, har man som jag jobbat hela veckan plus idag så sätter man baken i soffan och lär inte komma upp mera. Jag känner mig ganska nöjd om jag säger som så.

Det är faktiskt så skönt att komma hem och inte ha så mycket att göra. Att få lov att göra som man vill. Vill jag inte äta då gör jag inte det, vill jag se på körslaget jamen då gör jag det. I kväll har jag dock lite besluts ångest, jag vill ju se körslaget men samtidigt börjar ju det nya om vuxna som gör bort sig mot femteklassare, min gamle vän ska ju vara med där och det skulle ju vara kul o se.....

I morgon tänker jag vara pigg och alert och njuta av våren här ute, om det nu blir vackert väder som dom lovat.  Men nu ska jag göra mig en irish coffe för det tycker jag att jag är värd efter idag.
Det har varit en underbar dag med mycket folk i butiken och det gillar jag.

Så gick även denna dag. Det har varit kallt idag, egentligen bara -1 grad men det små blåser och då blir det så mycket kallare. När jag i morse pratade med Bosse berättade han att allt var vitt i Göteborg igen. Nu när klockan snart är 2200 är det även vitt i Bönhamn igen.  Försöker trösta mig med min fars ord under vårarna, "ny snön ta bort gamm snön"  Så är det ju. Allt som finns av snö däruppe måste ju ner och den nya blöta snön tar ju bort den gamla hårda.
Som jag sa till min mamma i går när vi pratade om att det faktiskt är vinter fortfarande, det är ju bara mars ännu och vi har faktiskt hela april månad framför oss. När jag var liten pratades det ofta om aprilväder, april är ju en lurendrejjar månad, vissa dagar är det vår, varmt och soligt och nästa dag är det snöstorm. Det är som om man måste gå igenom den sista krisen innan man är värd att det blir sommar.

I morgon är det jobb igen och jag hoppas att det slutat snöa innan jag ska iväg, eller jag kanske ska önska fram en plogbil utifall det tänker snöa mycket.

I morgon börjar även ett nytt program på tv som heter "smartare än en femteklassare" En vän till mig ska vara med och göra bort sig där. Göran Sydhage heter han och kommer från Övik. Det ska bli skit kul att se det. Samtidigt börjar ju körslaget så jag är lite splittrad men jag får väl zappa.

Nu är det dax att inta ryggläge och det mina vänner har jag gjort mig förtjänt av idag, det kan jag lova.

Så har ännu en dag förflutit. Tiden går så otroligt fort numera, eller det kanske den alltid gör men på nåt vis tycker jag att dagarna flyger fram när våren är här. Eller...våren är här?? Det kan man ju fundera över. Det är egentligen alldeles för kallt för att säga att våren är här, men när solen lyser hela dagarna och man håller sig inomhus ser det iallafall ut som om det är vår. Sen när man kommer ut och känner kylan, ja då kan man ju undra. Men nästa helg går vi ju över till sommartid så då är det väl ändå vår?

När butiken är öppen känns det också som vår nu. Helt plötsligt har vi mera folk i butiken igen och det kan ju bero på att det inte är så fruktansvärt kallt längre, folk vågar sig ut ur sina iden.

Känner mig mera trött just nu än jag brukar, och skallen bankar. Ska låta sköterskan ta blodtrycket på mig nästa vecka när jag ändå ska dit för en annan undersökning.

Fredag i morgon igen, skönt..bara 2 dagar kvar alltså o sedan får jag sova.
Beror det kanske på våren? Att jag är trött och har huvudvärk, alla känner vi väl av våren på nåt sätt. Mitt hem är fullt av katthår just nu allt som borde vara någon färg har förvandlats till färgen orange, (katterna har orange ton) De släpper ju alltid jätte mycket hår på våren, det gör inte jag så jag kanske får huvudvärk istället..

Konstiga funderingar..jag fortsätter nog att titta på resor och fundera om inte värmen skulle göra mig gott? Lutar till att det blir en liten kortare resa över påsken, vi siktar på det eller borde vi kanske spara den o ta den på sensommaren istället?? Men då vill man ju inte lämna Sverige, eller vill man det??

Nä jag tittar på resor nu, ha en bra kväll

I går blev det inget skrivet igen. Det tar tydligen sin lilla tid att komma tillbaka till rutinen att skriva blogg. Nåja gör det nu istället.
Har snott till mig lite sovmorgon, var på kurs igår och jag blir så vansinnigt trött när jag kursar. Är väl för det första inte van att sitta på skolbänken samtidigt som jag är trött på körandet till sundsvall var och varannan dag numera.

Har dessutom dragit på mig en fruktansvärd huvudvärk, jag vaknar med huvudvärk och somnar med huvudvärk och det är som att ingenting biter.

Så igår kväll blev det ytterligare en lugn kväll i mitt gräsänke liv. Naglarna fick sig en duvning men annars så låg jag bara isoffan framför tvn.
Nu ska jag hoppa in i bilen för att försöka komma mig till jobbet och få  nåt gjort innan det är dax att öppna butiken kl 1200.

Önskar er alla en mycket bra dag

I går var det en fin dag, solen strålade och våren var verkligen här. Men i morse, ja då var det slut på vårkänslorna. Minus 13 grader, behöver jag säga mera.  Kölden tog tag i mig redan när jag satte mig i bilen och sedan dess har jag frusit hela dagen.

Som tur är finner jag sådan glädje i att åka till jobbet igen, det är så skönt att ha en högra hand som man känner att man kan lita på till 100 procent.
Vi har haft vår öppet dag idag och det glädjer mig så att både vårt inflöde och köp andan kommit tillbaka.

Fick mig även veckans akupunktur idag. Har ju under en längre tid haft så otroligt ont i ryggen igen. Både länd och bröst rygg har verkligen tärt på mitt tålamod, så nu får jag akupunktur 1 gång i veckan. På vissa ställen gör det så vansinnigt ont när hon sätter i nålarna och sedan när hon rör på dem. 
Nu några timmar efteråt tror jag att jag druckit 2 liter vatten och tröttheten gör sig påmind så det blir nog en tidig kväll.

I morgon bär det av till Sundsvall igen för lite kurs. Kan säga att jag börjar bli lite less på att köra ner till Sundsvall som tur är får jag i morgon sällskap av min nye biträdande, känns ju lite roligare att vara två.

Nu kräver pannrummet och pannan min uppmärksamhet, för eldar det gör jag i kväll, vill inte frysa mera nu

Vad var det förra, nytändningen som kom av sig eller??  Nä så ska det inte vara, det är bara det att jag inte mått så bra i helgen så därför stannade bloggandet ett tag. Nu är jag på benen igen så nu tar jag nya friska tag.

Det har varit fantastiskt väder under helgen och det är så mysigt att se hur snön försvinner, och fort går det. I lördags var jaktlagen runt Nordingrå ute på lodjursjakt och tack och lov är de nu borta. Det är faktiskt inte så kul att ha dessa djur strykande runt husknuten, varken för mig eller för mina katter.  Det är väl inte ofta (jag vet inte) som de är inne i byn men i år har det varit så.

Vi har haft 5 rådjur också inne i byn, de kanske har känt sig trygga här men tyvärr så har vi nu bara 3 st kvar.  Och som de slösar dessa lodjur, när de fällt ett djur äter de sig mäta av det råa varma köttet och sen lämnar de resten. De kommer inte tillbaka till matplatsen, för de vill alltså ha varmt och nyslaget. Tänk er då ett helt rådjur...och så äter de bara några tuggor, vilket slöseri.

Bosse har åkt iväg till Göteborg igen, så jag är åter gräsänka. Visst är det lite tråkigt, men nu går vi ju mot ljusare tider vilket betyder att om bara en månad lär jag vara fullt upptagen när jag är hemma med att planera växthus och trädgård, underbart.
Jag älskar våren!

Nu ska jag inta liggläge, för i morgon är det jobbardag och öppetdag och dessutom är det också besök bokat för lite akupunktur, det blir skönt

Har bestämt mig för att ta itu med mitt bloggande.  Det får vara slut på detta nu att bara tänka att "jag gör det sen" det är nu eller aldrig och jag tar det nu.

Livet har gått i ett lugnt tempo de sista månaderna, har inte hänt så mycket. Jag lever som gräsänka numera varje vecka och varannan helg kommer mannen i mitt liv hem. Så går dagarna, måndag till söndag och måndag till torsdag när han kommer hem.

Förresten hur kan jag säga att det inte hänt mycket?? Det har ju hänt jätte mycket.  Min yngsta dotter Sara, har flyttat till Stockholm. Saknar henne så himla mycket. Sofie bor kvar i Umeå och det händer mycket i hennes liv just nu, flytt och examen och grejjer. Jag har fått en ny biträdande chef på jobbet, vilket är jätte skönt det fungerar så jätte bra.
Men det finns en sak just nu som jag faktiskt gärna vill berätta om för er som vill läsa. Jag gjorde en resa i veckan.
Jag åkte till Umeå för att hälsa på min bror. Det blir inte så ofta eftersom det är ganska långt och eftersom jag jobbar ganska mycket med även en del resor på schemat. Hur som helst så är det så för er som inte vet att jag har en bror som är 55 år, han har alzheimer och en frontallobsdemens vilket gör att trots hans ringa ålder är han idag dement och bor på ett jätte fint hem för dementa.

Jag var lite nervös inför besöket för det är ganska länge sen som jag besökte honom och det händer ju ganska fort att det förändras i hans sjukdom. Dessutom har jag hört att han kommit så långt att han har svårt att veta vad han ska göra med maten bla, det får en ju att tänka.
Men, visst hade sjukdommen gått vidare med honom, men blicken jag fick av honom när jag och min dotter kom in, den kommer jag aldrig att glömma och glädjen han visade när vi satt och fikade med honom, den gjorde gott.

Jag är fullständigt säker på att han kände igen mig, så även min dotter.  Han visste vilka vi var. Vi pratade om vår barndom, om gården där vi är uppvuxna, om hans liv om hans bilar. Han skrattade gott och lät sig väl smaka av Sofies goda kladdkaka (som han åt själv)

Hans kontakt person på boendet berättade för mig om en artikel de skrivit i Kommunalarbetaren om just min brors boende, (den finns förövrigt på www.ka.se). Mycket bra skrivet, och så intressant. De gör ett jätte fint jobb där uppe på hans boende, och visst är det bra att det uppmärksammas både hur personalen arbetar och att det faktiskt finns många yngre dementa.

Vi stannade ganska länge och nu har jag lovat honom att han ska inte behöva vänta på besök så här länge igen.

Jag mår väldigt bra över att få se att han blev så glad, att han trots allt kommer ihåg så mycket och det gör ont i mitt hjärta över att veta att jag bor så långt bort att jag inte kan träffa honom varje vecka, för det skulle jag gärna vilja.


Det var någon som sa nåt om någon samarit...Jag är ingen samarit, men jag finns där för de som vill. En del kan kanske inte på något sätt tala om att de vill, men det kan man se i deras ögon.
Men sen finns det de som kan tala för sig själv, men av någon annan anledning inte gör det. Såna som inte visar att de vill, de som inte själva gör en antydan om att de vill, de som inte går halva vägen. De kan man inte finnas till för.
Vi har alla ett val, och man måste själv ta det valet. Ibland så måste man kanske tala om att jag vill ha uppmärksamhet, jag vill ha hjälp. Gör man inte det, så får man själv lida för att folk runt omkring inte tar första steget till hjälp och stöd. Ibland kan jag inte läsa mellan raderna och när man försökt ta kontakt  några ggr ger man ju så småningom upp.

I mitt jobb finns jag alltid till hands, men jag tränger mig inte på. Ibland är det psykiska problem, ibland är det fysiska problem, jag finns aldrig där med en lösning, den måste man hitta själv men jag kanske kan hjälpa till att se problemen på olika sätt.
Det finns alltid olika alternativ, antingen ber man om hjälp/uppmärksamhet eller också inte och sen måste man ta konsekvenserna av sina olika beteénden.

Nu har jag börjat mitt nya bloggande så nu ska jag gå ut i solen och hälsa våren i Bönhamn.

Ha en bra dag