semester igen och på riktigt

Har haft semester nu i en hel vecka. Började med första helgen i mitt barndomshem tillsammans med stora syster. Åkte in till mamma och vandrade omkring på Åsele marknaden. Marknan i Åsele var ju precis som den brukar, förutom att den blivit lite mindre. Inte lika mycket stånd och inte lika mycket folk.  För omväxlingsskull var det också fint väder, det brukar det inte vara när jag är där uppe.

Bosse har ju ingen semester i år, men jag har klarat mig ganska bra själv. På måndag och tisdag var Sara också ledig och tillbringade sin tid i Bönhamn. Sofie var ledig av och till med mest tid till. Så på måndag åkte vi ut på Rotsidan och på tisdag tillbringade vi tiden på klipporna här hemma. På onsdag var Robban ledig så då var det hans tur att lata sig med mig. Men sen hände nåt med vädret på natten och det vräkte ner vatten från skyn på torsdag, en dag som gjord för att åka till Övik och shoppa lite. Fredag då var solen tillbaka, en aning kyligare, eller inte en aning bara utan på kvällen vid 22 tiden var det faktiskt bara 10 grader ute.

På lördag tyckte jag att vädret tillät en båttur ut på några mysiga klippor. Men det var bra mycket blåsigare än vad jag trodde..Det medförde alltså ganska fina vågor, vilket gjorde att båten slog ganska mycket och med facit i hand skulle jag aldrig tagit den båtturen. I dag tar jag mig knappt upp ur sängen...Ont, ont och ont. Ländryggen har fått sig en kraftig smäll och det tål inte min rygg. Jag som varit bra så länge nu. Nu ligger jag här och tar mig knappt upp ur sängen igen.
Har inte riktigt tid med det här. Har en grej som jag måste ta itu med i veckan och det kräver min kropp, men det finns ju piller för sånt här också.

I går hade vi ett riktigt oväder här med regn och mycket blåst. En perfekt dag för att göra ingenting. I dag verkar det inte blåsa riktigt så mycket men det är ingen sol heller, men enligt yr.no så kommer solen igen. Åker ev upp till Åsle igen ikväll eller i morgon, beror på om Bosse kan ta ledigt en dag igen, vi kommer att behöva en stark karl där uppe.

Nu mina vänner ska jag anstränga mig för att försöka ta mig ur sängen, att röra sig lite är bra för min rygg, så nu måste jag upp

82 år

Skulle ju ha bloggsemester men ibland så måste jag göra ett inlägg. Idag vill jag hedra min Far på vad som skulle varit hans 82 års dag.



Det har snart gått 4 år sen min Far gick bort. Sorgen efter honom har visserligen förändrats men saknaden är den samma. Kan fortfarande än idag komma på mig själv att tänka att "det måste jag ringa o berätta för pappa" Han var den absolut snällaste person jag någonsin mött. Den i särklass bästa morfar mina barn någonsin kunnat få.

Grattis lilla pappa, det är skönt att känna att du finns nära mig och fortfarande på nåt sätt vakar över mig

RSS 2.0