En vecka på Kata beach

En vecka med sol och värme och bad.
Thailand har blivit dyrt och förändrats till det sämre tycker jag.
Men det var en vecka med vila och sol vi ville ha och det fick vi verkligen.
 
 
En dag hyrde vi moped och åkte ned mot Nai Harn och Rawai. En helt underbar dag med sol och värme.
 
 
Dino bar och restaurang har vi besökt tidigare och vi blev inte besvikna nu heller, underbar mat och härlig service. Det som störde var en Ryss som var helt galen över att menyn inte var på ryska och han tyckte inte att personalen gav rysk service. 
Men förutom detta hade vi en toppen kväll.
 
Så plötsligt hade vecka passerat och det var dax att packa ihop sig och dra upp till Bangkok för sista natten innan hemfärd.
 
Onsdag morgon och avfärd. Allt flyter på och både incheckning och säkerhets kontroller går jätte smidigt.
Upp i luften på tid och det känns skönt att vara på väg hem.
Efter 2 timmar kommer kaptenen in som en spökröst och talar om att Pakistan stängt sitt luftrum...
Det betyder förklarade han,  att vi var tvungna att cirkulera tills vi fått en ny flygrutt. Vi behövde också mera bränsle, så vi behövde landningstillstånd för att tanka någonstans...
Efter ett långt tag kom han tillbaka och talade om att vi skulle få landa i Azerbadjan för att tanka och att vi skulle bli väldigt sena.
Som tur är kunde jag få tag på min syster som kunde hjälpa oss att boka av flyget till Sundsvall och boka på ett senare flyg, sen var det bara att hålla tummarna att vi skulle hinna det flyget.
Det gjorde vi. Efter 5 timmars försening landade vi äntligen på svensk mark.
Många förseningar blev det på denna resa, och nu återstår det alla skriverier med försäkringsbolag..
frustrerande och väldigt tidskrävande, energin tryter verkligen, tålamod, tålamod, tålamod...
 
 

Kata beach

Klockan har hunnit bli 21.30 innan vi checkat in och kommit till rummet. Magen skriker av hunger, hittar ett ställe precis hotellet som serverar svensk mat...efter 3 veckor borta från svensk mat känner jag mig som en drottning när jag får äta stuvade makaroner och korv 🤣
Rummet är underbart och vi har egen poolnedgång bara för att skämma bort oss lite extra.
 
Vi har varit i Kata beach förr, 4 ggr tidigare, så vi vet vilken sida på stranden vi vill till. Där är det lugnt och trevligt.
 
 
Allting är dock ganska förändrat, det är 5 år sedan vi var här sist, så det är klart att det ändras. Solsängarna och parasollen är borta och alla massörer som sprang omkring och masserade aloe Vera är borta. Men...byn är istället fyllt av andra nationalliteter som inte är speciellt trevliga ute i världen, ryssar och kineser. Otroligt duktiga på att höras överallt, ingen respekt för andra och helt enkelt otrevliga och elaka mot Thailändare.
 
Men vi njuter i alla fall av solens strålar som värmt havet ordentligt.

Sista dagarna i Melbourne

Tillbaka i Melbourne gick det bättre att andas. Guldkusten var i mitt tycke alldeles för varmt. Trodde aldrig jag skulle säga nåt sånt, men så är det.
Fredagen tillbringade jag och Bosse med att vara verkliga turister. Vi besökte Queen Viktoria market. Stånd efter stånd med krimskrams, men vi köpte iallafall var sin känguru läder hatt som vi kan ha i sommar när vi kör runt i vår Jeep.
 
Vi åt lunch med Sofie och fick följa med upp och se hennes arbetsplats och utsikten från 21a våningen.
 
 
På lördag skulle Sofie och Gordon på bröllop, så vi fick följa med Gordons föräldrar upp till Farmen som de har i en by som heter Newbridge. 
Otroligt roligt att se skillnaderna på tätort och landsbygd i Australien. En otrolig skillnad skulle jag säga. Alla butiker, hotell, caféer och restauranger är alla byggda vid en gata och påminner om en blandning mellan gamla engelska hus och amerikanska vilda västern hus.
 
Deras hus ligger ganska ensligt vid en flod, som tyvärr just nu vara ganska lite vatten i för de har en otrolig torka. 
 
Det blev lite sightseeing runt omkring på söndag innan vi åkte tillbaka till Melbourne. Vingårdsbesök, besök i second hand som även hade ett museum av en gammal butik och natur besök
 
 
 
 
 
Så var sedan sista dagen kommen. Bosse och jag roar oss med att hjälpa Sofie fixa i deras hem. Möblera om, lyfta, dra kablar..roligt att kunna vara till nytta för henne som är så långt borta.
När Gordon är hemma från jobbet åker vi i väg på en sista middag och en drink med vy, man ser hela Melbourne.
 
Förstår ni hur jag gruvat för den dag som sen kommer?
Jag hatar att ta ajö, speciellt när man inte vet när nästa gång blir.
Någon gång under 2020, det är långt dit...
Våra 9 timmar på flyget till Phuket blir långa, och många tårar blir det som trillar.  Saknar henne redan❤

Gold Coast

Guldkusten i Australien, ligger på östra sidan, 2 timmars flygresa från Melbourne. Vi tyckte att det var en bra idé att åka dit och kolla läget eftersom Sofie och Gordon ändå hade jobb att sköta.
Så vi tog flyget ut på söndag och planerade att vara där tom torsdag.
 
 
Kan tala om att det var en enorm värme som slog omkull oss när vi klev ur flyget. Ca 35 grader den första dagen och temperaturen steg...
 
Vi bodde på fjärde våningen med utsikt mot havet men första kvällen kunde vi inte sitta ute för det var fruktansvärt blåsigt.
 
På morgonen när vi vaknade insåg vi att stranden vi bodde på inte var för oss. Alltför stora och många vågor och absolut ingen skugga och med närmare 40 grader behövs det sannerligen.
Vi åkte till Burleigh head och hittade en underbar strand som kallades Echo beach, en liten vik med underbar sandstrand.
Den lilla badstranden var en del av Burleigh heads nationalområde med jätte fin promenadled.
 
 
När det är 40 grader orkar man inte så mycket och den lägenhet vi hyrt hade inte AC så fläktarna gick för fullt, vilket i sin tur medförde att jag blev jätte förkyld med en hosta från andra sidan...
Poolen blev en svalkande vän.
Så sista kvällen åkte vi upp till Surfers paradiset, där hade de kvällsmarknad med tävling om bästa sandbyggnads kreationer, och vilka skapelser, helt otroligt.
 
Torsdag morgon och vaknar upp till regn, checkar ut och åker till flyget och väl tillbaka i Melbourne kommer solen också men en betydligt skönare värme. Besök på apoteket där jag förklarar min fruktansvärda hosta. Revbenen är ömma och bröstet känns sönderslitet, men nu kan det bara bli bättre.
Blir skönt att sova i en drägligare temperatur.

Mallacoota

Mallacoota ligger ca 9 timmar från Melbourne. Vi åkte iväg tidigt på måndag morgon och mot skogsbränder. Det luktade rök och ibland blev det lite disigt men inte så märkvärdigt.
Åkte förbi några mindre städer som alla påminde lite om Amerikanska småstäder, uppbyggda i en fyrkant efter en huvudgatan.
Väl framme i Mallacoota luktade det som hemma, havsbris..
Ett helt underbart litet hus med flera sovrum, stort kök m allrum och veranda.
Vi tog en tur ned till vattnet så Gordon fick prova fiskelyckan lite och där träffade vi på ett helt gäng kängurur.
 
Gordon fick vara grillmästare och vi åt en underbar middag, ända tills regnet kom. När det smattrade så vi inte hörde vad vi tänkte så vi gonatt.
På tisdag åkte vi runt lite mera och tittade på allt det vackra runt omkring och Gordon fick också mera tid till fiske och den kvällen blev det flathead (en sorts fisk) till middag, ljuvligt gott. Regnet öste ner hela dagen och kvällen och eftersom vi var rejält trötta efter dagen innan så blev det en tidig kväll.
 
På onsdag åkte vi till New south Wales och en lite stad som kallas Eden, en riktig sightseeing dag blev det. På vägen hem stannade vi och fick se koala björnar.
 
 
 
På torsdag kom äntligen solen, så vi drog iväg ned till stranden. Lite väl kallt vatten för mig att bada i, men samlandet på snäckor från olika länder kunde jag fortsätta med.
 
Efter lunch hyrde vi båt och åkte ut på floden. Gordon och Bosse hade var sitt spö men fiskelyckan uteblev, men jag och Sofie fick oss ett dopp iallafall.
 
Och så helt plötsligt kom regnet igen, med både åska och blixtrar. Bosse och jag åkte tillbaka till huset för lite siesta och så avslutade vi vår resa med gott grillat och gott vin.
Klockan hade nog hunnit bli 19 innan vi var tillbaka i Melbourne på fredag kväll, trötta som jag vet inte vad dukade vi under för sömnen. Men vilken vecka vi haft, så mycket upplevelser.
 
 
 

Dagar i Melbourne

I mitt sista inlägg trodde jag att vi var på väg. Det blev ju så också tillslut, efter 17 timmars försening. Ja det blev en jobbig resa, men väl värt det. 
 
Smidig landning och väldigt smidigt och snabbt i tullen, och väl igenom rullar Gordon in för att hämta oss.
Jetlegen blev lite värre pga förseningen och den uteblivna sömnen. Men när vi vaknade upp i ungdomarnas hem och funnit oss tillrätta, kändes det väldigt bra.
 
På fredag tog vi spårvagnen in till city och mötte Sofie när hon slutat sitt jobb. Flanerade lite och käkade lunch och begav oss till botaniska trädgården, en helt fantastisk sådan, så mycket nya intryck
 
 
På kvällen var det dax att träffa Gordons föräldrar och syster. Verkligen jätte roligt och det visar sig att vi är ganska lika. Tycker om samma saker och samma uppfattningar om saker och ting.
En väldigt trevlig kväll som avslutas mitt i natten med förhoppningar om en underbar fest för våra unga kvällen efter.
 
Så kom kvällen med ett underbart cocktail party, där vi fick träffa Gordons övriga släktingar och alla deras vänner. Så skönt att se att min dotter har en stor underbar familj även här i Australien som verkligen älskar henne. Och vilka fantastiska vänner, mamma hjärtat känner en otrolig tacksamhet och lycka.
 
Nu drar vi på roadtrip mot Mallacoota. En del bränder runtomkring så det luktar verkligen brandrök nu

Förseningar

Avslutade sist med att skriva att det var snart dax för ombordstigning igen. Så blev det inte, utan det blev inställt och inställt..Det slutade med 17 timmars försening. 
Vi fick helt enkelt boka på ny natt på hotellet och tillbringa ytterligare tid i Bangkok.
Kl 15 Thai tid kom vi i väg, som sagt 17 timmar senare. 
Landade i Melbourne kl 0400 lokal tid, trötta som tusan. Svärsonen Gordon hämtade oss och när han och Sofie försvunnit till arbete somnade vi. 
 
På eftermiddagen roade vi oss med att kolla in Brunswick. Ett litet när område där de bor, som har allt.
 
Seg eftermiddag med jetlag som håller i sig även i dag fredag.
Senare idag tar vi spårvagnen in till city och planerar lite vid floden. Ikväll middag med Gordons föräldrar och i morgon är det inplanerad förlovnings fest för våra ungdomar, Gordon och Sofie.

På väg igen

Tänk att det blev den dagen till slut. Resan börjar till Australien börjar.
Börjar m snökaos och alla bybor undrar, vart är plogbilen? 
Vi tar oss till Sundsvall utan problem och väl i Stockholm får vi träffa Katarina en stund innan vi rasar ihop på Lidingö hos Sara. 
På söndag är det då dax för flyget till Bangkok där vi vilar ut 1,5 dag innan vii åker igen. 
 
Bangkok är en stor, väldigt stor stad som verkligen erbjuder allt.
Denna gången bor vi nere vid floden, och här är luften lättare än jag kom ihåg att den var sist. Det är inte heller lika mycket bilar och avgaser som sist. Men som sagt vi bor en bit från stora stora, hela flöde emellan också.
 
 
Hotellet erbjuder takterras med pool och fin utsikt, där har vi det bra och vilar ut innan nästa bit på resan.
Kvällen håller vi oss vakna med shopping promenad efter Khao san road. Så roligt att sitta vid nåt hak och se på alla människor 
Nu är det snart dax för ombordstigning igen 
Mot älskad dotter och ett land för mig helt okänt. Spännande

Gamla 2018

Tänk att det blivit så att min blogg bara uppdatera 1 gång om året, och då mest för min egen skull. Förra årets nyårs krönika blev tydligen inte ens klar. Nåja dessa inlägg skriver jag numera mest för att ta mig tiden att reflektera över det år som gått, att tänka tillbaka och minnas.
JANUAR 2018
 
Så mycket snö och kallt Firade nyårsslaget som vanligt med goda vänner. Jag var fortfarande sjukskriven och kunde därför tillbringa årets första dagar i Stockholm för att ta ajö av Sofie och Gordon som reste tillbaka till Melbourne. I mitten av januari började jag jobba igen på 50% vilket visade sig alldeles lagom för jag var fortfarande inte läkt efter min utmattningsdepression. Snö, snö och snö det vräkte ned snö.
 
FEBRUARI
 
Kliver upp på 75% och det känns som om man stressar fram mig. Jag måste, måste tillbaka till jobb, men hela jag skriker förtvivlat, jag är verkligen inte frisk nog för det. I mitten av månaden kommer äntligen vår semester, och vi åker mot Filippinerna.
 
 
 
 
MARS
Sol, värme, upplevelser och massor med tankar om framtiden. Filippinerna är ett underbart land, fyllt med underbara, trevliga och hjälpsamma människor dit åker jag gärna igen.
Väl hemma igen så börjar gnetandet på fulltid. Min biträdande är sjuk och det visar sig långvarigt. Jag som inte ska stressa, jag som absolut inte ska jobba övertid. Vi tappar medarbetare och det kommer inte in nya, inga volontärer. Jag försöker bita ihop, hjälpa mig själv. Den 26e händer nåt. Jag får så fruktansvärt ont i huvudet, allting snurrar och jag kallsvettas. Tar mig från kontoret och ut till personalen. Både de och jag är säker på att det är en stroke el dyl på gång.
Kommer in på akuten där jag kräks och hela världen snurrar. Alla värden är bra, de konstaterar kristallsjuka. Sakteliga går det över för denna gången.
 
APRIL
Känner att jag återigen blir mer och mer stressad och efter ytterligare anfall av kristaller sjukskriver min läkare mig igen. Det/jag fungerar inte. Dax att ta beslut, hur vill jag ha mitt liv....
 
MAJ
Då kommer försäkringskassan med beslutet att de godkänner inte min sjukskrivning.. Visst är de rara dessa idioter som tycker de vet bättre än läkarna. Nåja jag har inte så mycket längre att vela om ifall jag vill återfå styrkan i mig. Jag avslutar min tjänst, och hoppas att min äkta hälft har rätt "det löser sig" och ofta har han ju rätt.
Vila, ta det lugnt, andas in och andas ut.
 
 
JUNI
Tid för rekreation i trädgården. Och tänk, mellan de 26e mars och 8 maj hade jag 3 anfall av kristaller, men sedan jag slutade jobbet har det inte hänt mera. Jag älskar juni månad. Allt blommar, värmen kommer och jag kan vara ute hela tiden. Midsommar och alla barn är hemma. Det blev en underbar midsommar. Lugn och trivsam. Veckan efter midsommar händer det. Mannen kommer hem och säger, det är nåt konstigt med mig. Vi åker in till Öviks sjukhus. Prover, röntgen och de ser också att det är nåt konstigt, röntgen visar ingenting men blodtrycket är alltför högt, han blir kvar. Tack gode Gud för det! På morgonen när jag kommer har det hänt, Bosse har fått en stroke. En blödning på vänstra hjärnstammen. Tänk om de skickat hem oss kvällen innan......
 
JULI
Tack och lov att jag är arbetsbefriad just nu kan jag känna. Den första veckan är han kvar i Övik men skickas sedan ned till Sundsvall på rehab. Högra sidan har tagit stryk. Armen och benet men det är det enda och vi tänker att de kan tränas upp. Totalt 3 veckor och sedan är han hemma igen, tack gode Gud. Vägen tillbaka börjar. Det blir en annorlunda sommar. Kattis kommer hem under några dagar så jag åker till Sara i Sthlm, skönt att få komma hemifrån lite och skönt att va med henne Sommaren håller i sig, sjukt varmt varje dag.
 
AUGUSTI
Sofie anländer till Sverige igen för några veckor. Underbart att få ha båda döttrarna nära. Det blir några dagar i Sthlm och sedan har vi henne hemma i Bönhamn ett par veckor. Hela augusti ligger värmen fortfarande kvar över oss. Bosse åker 2 gånger i veckan på rehab träning, och det går verkligen frammåt.
 
SEPTEMBER
TIME FLYES. Det blir dax för Sofie att åka tillbaka till Melbourne, och dessa avsked är så vidrigt jobbiga. Livet lunkar på med Bosses träningar och mina egna försök att hitta mig själv 28 september får han tillbaka sitt körkort. Fattar ni? 3 månader, han är en lycklig man och jag med
 
OKTOBER
Vi bestämmer oss för att ta en resa med våra goda vänner. 1 vecka på Rhodos, nästan som att stjäla tillbaka lite av sommaren som nåt annat stal av oss. Grekland är inte mitt höjdare resmål, men vi hade en fin vecka både med vädret, mat och dryck och framför allt sällskapet, vi har så himla kul tillsammans. Väl hemma kände man verkligen hösten stå och vänta. Mitt beslut är taget, jag blir student, börjar plugga ekonomi på distans. Revisor assistent ska jag bli
 
NOVEMBER
Bosse börjar jobba på 50%, helt otroligt. Efter bara 4 månader. Jag själv bara pluggar, all ledig tid går till studierna. Jag har gett mig sjutton på att det ska genomföras. Agerar chaffis ibland när B måste iväg på jobb. Det är jobbigt för honom med långa sträckor fortfarande och jag ser ju mina chanser att tillbringa tid med Stockholms brudarna. Den 12e november måste vi så säga adjö till vår älskade Smulan. Hon är nu så sjuk att det finns bara en väg att gå och det är över regnbågsbron. I över 14 år har jag fått äran att vara hennes matte, och som vi älskat varandra.
 
DECEMBER
Juletider är numera jobbiga tider tycker jag. Advent kan vara mysig, med alla ljus vårt planerande av julmarknaden, det är mys. Några turer med B söderut. Jul i Stockholm hos Sara med syster och svåger. Och som vanligt firas det nya året in med våra goda vänner. Nedräkning till ett bättre och lyckligare år. Och nedräkning till vår underbara resa. GOTT NYTT ÅR
 

Nyårskrönika 2017

Tänk vad tiden rusar iväg. Tyckte det var nyss som jag satt här och skrev min krönika över 2016. Dock är det väldigt skönt att kunna sätta sig ner i lugn och ro och minnas och gå igenom vad som hänt under ett helt år. JANUARI Det blev den månad när jag och min biträdande på jobbet skulle gå skilda vägar efter 7 år. Jobbig grej när man jobbat nära varandra så länge, när man känner varandra utan och innan. 60 års fester och roliga saker med kompisar. Sigge blev sjuk och det var många resor till vetrinären i Härnösand. Högt blodsocker och diet mat FEBRUARI Vår månad när vi alltid har lite semester. Detta år var det Vietnams tur att få besök av oss. Några dagar i Ho chi minh och sedan flög vi ner till Phu quoc. Underbart land med fina människor och sol och värme. Inte en dag med regn utan bara sol och värme
MARS Tillbaka hemma igen och jobbet som kallar. Dax att byta sortiment från vinter till vår, jobb, jobb och jobb APRIL Så blev det dax att säga Ajö till Sara. Det blev hennes tur att åka ut i världen och jag var beredd på att det kunde bli 1 år innan jag skulle återse henne. Hon började med att landa i Melbourne hos Sofie och det var ju skönt att de två skulle få tillbringa tid tillsammans. Påsk tider och samtal om att mammas tid höll på att rinna ut. På långfredagen den 14 april somnade mamma in med sin hand i min. Är så otroligt tacksam för att jag kunde vara med henne då, att få sitta bredvid henne. På påskafton kom Sofies födelsedag, 30 år och tyvärr kunde inte jag vara närvarande. MAJ Inledde denna månad med begravningen av mamma. En lugn och fin begravning där vi fick ta farväl. Jobb resa till Riga och våra butiker där. I Riga möttes vi av en underbar värme, närmare 30 grader och så skönt. Tyvärr så nådde den värmen inte Sverige på hela sommaren. JUNI Lite välbehövlig vila med vänner i Italien, där hade vi också en underbar vecka med sol och bad och mycket god mat. Midsommar och kyla. Ingen värme dyker upp denna månad heller hos oss, lika bra att jobba då. JULI Fortfarande denna kyla. Börjar känna mig konstig i kroppen, trött, men jobbar på många som gått på semester och turister har kommit så i butiken har vi vår högsäsong. I slutet av månaden kommer Sara hem till Sverige, så skönt att ha en av mina flickor i Sverige. Vi åker till Stockholm för att njuta av hennes sällskap och konsert med Robbie Williams AUGUSTI Vaknar en morgon med en fot som ser ut som en ballong och alldeles blå. Först så tror jag att det är en propp på väg men så var inte fallet. Har under en längre tid haft ont i mina ben, kramper och senadrag och min läkare tror att jag i sömnen vrickat foten ordentligt. Inflamation i tummen, armbågen och knäna. Kroppen säger ifrån. Väggen har kommit för nära och jag sjukskrivs för utmattningsdepression. Ungefär samtidigt på andra sidan jorden i Mellbourne insjuknar Sofie, väldigt allvarligt. Så allvarligt att jag under en tid tror att vi ska förlora henne. Dubbelsidig lunginflamation och hon behöver en operation...En fruktansvärd känlsa att sitta på andra sidan jorden, så fruktansvärd hjälplös. Tack och lov hade hon träffat Gordon som fanns vid hennes sida och som höll mig informerad. Samma dag som jag vet att hon ska opereras ringer min telefon och jag ser att det är Australiens landsnummer, rädslan som då griper tag i mig är obeskrivbar. När jag svarar presenterar en man sig som Sofies läkare...Ni förstår säker känslan...Nu ringde han för att tala om för mig att allt gått bra men att det kommer att ta tid innan hon är sig själv igen. För övrigt denna månad så sover jag bara, sover och gråter. Hade ingen aning om hur vansinnigt slut på jag var. SEPTEMBER Smärtorna i min kropp hänger kvar, och även tröttheten. All min kreativitet, all min initiativförmåga och all vilja att göra nåt är som bortblåst. Minne....det vet ingen vart det tog vägen. Jag glömmer att jag lagar mat, jag glömmer allt är nästan en fara för mig själv. OKTOBER Vi tar en restresa tillsammans med ett par verkliga vänner. Vi åker till Gran Canaria och njuter av den värme vi aldrig fick i Sverige i sommar, underbart. Lata dagar vid poolen, god mat och gott sällskap NOVEMBER Blir en del dagar ensam i hemmet, jag kallar det för återhämtning, rekreation och som jag behöver det. Är fortfarande väldigt trött, har väldigt lätt till tårarna. DECEMBER Äntligen, den månad då jag får hålla min dotter i mina armar. Den 5e december landar äntligen Sofie och Gordon på Arlanda, lyckan går inte att beskriva. Några dagar tillsammans i Stockholm innan vi måste åka hem men redan den 15 dec så här de hemma i Bönhamn. Vi firar Sofies 30 års dag och så småningom så firar vi naturligtvis även jul. På julafton är vi hela familjen Sofie, Sara, Johan och Katarina med respektive, en helt underbar jul och min lycka går inte att beskriva i ord. Fredag efter jul är det så dax för Sofie och Gordon att åka ner till Stockholm och den 4e januari lättar de mot Australien igen, men jag är övertygad om att det inte kommer att gå så här länge, 1 år och 3 månader igen innan jag får se min dotter igen.

PHU QUOC

Så landar vi då äntligen på Phu Quoc. Resan mellan Ho Chi Minh och ön tog en timme. Allting fungerade så himla smidigt även här, väskor, taxi och iväg till hotellet. Jag har alltid velat bo direkt på stranden och nu skulle vi äntligen göra det. Och bungalowen var verkligen helt enligt mitt önskemål.
Redan på onsdag hyrde vi moped och började utforska. Hade läst att lite längre norrut kunde man hitta flera ställen med byar och ensliga stränder och nyfikenhet måste ju stillastående så vi drog iväg. Först kom vi till själva staden Duong dong och hamnen för alla fiskare. Eftersom då främst Bosse är uppvuxen som fiskepojke tycker han att allt sånt är intressant.
Det var vi och några par till som besökte stranden just där vi var, ingen större tillströmning. På torsdag tog vi moppe till östra sidan, Sao beach var målet och när vi till slut kom fram, efter div felåkningar o dyl så måste jag säga att jag aldrig någonsin sett en sådan strand. Sanden var verkligen kritvit, mjölig och vattnet bland det finaste genomskinligaste. mjöl
Hit åker vi igen

Museum i Saigon

På lördag bestämde vi att det var färdig vilat, nu var det dax för lite kultur och minnesmärken.
Först tog vi oss till stads museet. Lite om hur Vietnam blev just Vietnam.
 
Vietnam koloniserades tillsammans med resten av Franska Indikina av Frankrike på 1800-talet. Denna koloni kontrollerades under andra världskriget av Vischyregimen som tillät japanerna att använda territoriet militärt, men ockuperades av Japan mars 1945 av rädsla för en amerikansk invasion.

Efter några månader i augusti kollapsade den japanska lydregimen under Annams kejsare och Vietminh ett parti bestående av kommunister såväl som nationalister, bildade en regering i Hanoi under ledning av kommunistledaren Ho Chi Minh, därav nuvarande namnet på Saigon

 Så här kunde ett brudpar vara klädda
Sko tillverkning
 
Så här såg det ut för en kriga de Vietnamesiska. Mycket intressant historia. Vi gick vidare mot krigs minnes museet.
Jag finner faktiskt inga ord för den terror som Amerikanare utgjorde i Vietnam och att ingen har blivit dömd till krigs rätt är för mig oförståeligt, vart befann sig FN då? Har väl aldrig varit riktigt insatt i detta krig, men man har ju sett filmer och naturligtvis är det amerikanska krigsfilm så någon större sanning där finns ju inte.
Intressant.... Tycker ändå brevet från Vietnam till USA för att önska gott nytt år small av rätt bra
Det tog flera timmar att gå igenom museet och hur mycket jag än önskar att delge er min upplevelse här kan jag inte det. Det var mer än en tår som rann nerför mina kinder. Så så svårt att förstå att det inte uppmärksammats mera vilket lidande dessa människor haft. Utsatta för ren tortyr, massavrättningar, brända byar och våldtagna kvinnor och barn. Allt av en nation som i stort sett hittade på för att få visa sin makt och inte att förglömma även ryssarna som klev i för att "hjälpa till"
Som ni förstår tog Denna dag en del energi så för att få lite tillbaka tog vi en underbar fisk på en av Ho Chi Minh alla Roof top restauranger med underbar vy och söndag och sista stads dagen fick bli lite shopping,sol och pool. Sen dax att åka ut till ön Phu quoc

Vietnam och Ho Chi Ming

Äntligen dags för semester. Startar lite mjukt i Stockholm och äter lite födelsedags middag med Sara som fyller 27 år. Fattar ni....27 år..vart tog dom åren vägen?.
 
Onsdag morgon blir en tidig morgon, redan kl 05.00 befinner vi oss på Arlanda för första och kortaste sträckan. Vi börjar att flyga till Heatrow i London 2 timmar tar den sträckan och efter 2 timmar med väntan där lyfter vi igen för att 11,5 timme senare landa i Hong Kong. 
 
Ingen nämnvärd väntan i Hong Kong heller, 1,25 timmar, men då var vi ju nästan framme.
Det svåraste tycker jag dessa resor är att ändra dygnet, från att suttit på Arlanda och ätit frukost kl 6 på morgonen och sedan äta middag 6 timmar senare, se en film och försöka sova, det kan vara svårt. Nu gick det rätt hyfsat och rätt vad det var så damp vi alltså ner i Hong Kong och den värsta biten var avklarad.
I Hong Kong fick jag stilla mitt nikotinbehov och lite kaffe på det så var det ju dax igen. Landar så i Ho Chi Ming City och allt går så smidigt, väska, tull och taxi och en halvtimme senare incheckade mitt i stan på hotellet. Men då..var det nån som  slog oss i skallen. Vi packade upp och small av på sängen, 3 timmars sömn och det var välbehövligt.
 
 
Ho chi Ming City! Vilken stor stad. Inget nämnvärt trafikbuller, massor av trafik, ja. Men den största delen är ju mopeder och motorcyklar.
 
 
De har fortfarande inget underjordssystem så det borde ju vara mera avgaser tycker man men så är det inte. Mycket gröna träd och vatten. Nu åkte vi ju inte runt i alla distrikt, men i de vi var i så visst syntes det skillnad på bättre o sämre områden men föroreningar och avgaser vill jag nog påstå att det finns mer av hos oss i Europa.
Vi skulle vara i Ho Chi Ming bara 3 dagar så vi bestämde oss för att starta med lite shopping och lite chilla tid, både för att vänja oss med värmen och det sköna med att inte behöva hinna..
 
 
 
Har hört en massa olika om shopping i vietnam. En del verkar påstå att den är fantastisk och en del påstår tvärtom. Jag sällar mig nu till den skara som tycker tvärtom. Skinn, kaffe, The och pärlor. Sen var det samma krimskrams  som på alla andra turistfällor. Billigt, ja super super billigt och är man duktig på att pruta då är det jätte billigt.
 
På lördag blev det kultur tid. Först stads museet och sedan krigs museet. Men här tar min energi slut idag och för att berätta om krigs museet behöver jag massor av energi för det var verkligen djupt fruktansvärt, det får bli i nästa blogg

Nyårskrönika 2016

 
Verkar som om mitt bloggande bara handlar om lite resor och en nyårskrönika numera. Det har blivit så, tiden räcker inte till för allt som jag vill göra numera. Nåja, jag skriver ju för min egen skull, för att senare kunna komma ihåg hur det egentligen var.
 
Januari 2016
Nyårsaftonen firade vi i goda vänners lag. God middag och mycket surr och naturligtvis, klockorna vid kapellet vid 12 slaget.
En helt vanlig januari.

Snö och kyla och förkylningar och naturligtvis jobb och jobb. Bästa vännerna bjöd in till fest så vi firade Nisse och Åsas 60 års dagar med stor fest och baluns
 
Februari 2016
Så är då äntligen vår semestermånad kommen. 3 veckor i Sri Lanka är väl aldrig fel mitt i vintern. Den 4:e lämnar vi Bönhamn för att njuta av livet.

Så här efteråt kan jag väl kort konstatera att bättre ställen har jag varit på men resan var mödan värd. Bara att kunna få åka förbi Lapoint surfcamp och få tacka dem personligen för allt de gjorde för min Sofie 1 år och 3 månader tidigare när Jim dog, det var verkligen värt allt.
 
Hikkaduwa, Unawatuna, Mirissa och Negombo. Sightseeing och safari. God mat, värme och sand. Jag är lyckligt lottad som kan ha det så
 
 
Mars 2016
Väl hemma igen märker jag att våren lyser med sin frånvaro. Dygnet runt jobb, sortiment som ska bytas och dyl härliga saker på jobbet. Under tiden på vår semester så brukar det dyka upp olika ideér på vad som ska fixas och ändras hemma. I år kom vi på att vårt sovrum nog skulle flyttas och att en vägg nere skulle öppnas upp. Så väl hemma börjar vi arbetet med just det.
 
Sigge är stor nog för att få träffa farbror doktor, det är dax för kastrering, id märkning och vaccination.
Och så äntligen påsk och i år kommer i vanlig ordning tjejerna hem. Hela huset lever upp när barnen kommer. Sofie och Sara kommer redan strax innan, åker tillbaka lite olika dagar men vi hinner med en roadtripp till västerbotten och Mamma
 
April 2016
Redan i början av april var snön så gott som borta. Övervåningen tar sig mer och mer och tillslut kommer vår nya säng. Våra walkinclosets tar form och det är verkligen helt underbart att få sitta nere och titta på vårt nya rum. Men helt plötsligt den 25 april, ligger snön på marken igen. Och naturligtvis är det full rykande snöstorm när vår husvagn hämtas. Hon får helt enkelt stå kvar i grannbyn tills Bosse är hemma från sitt jobb uppdrag i södra Sverige någonstans.
Valborgsmässoafton tillbringar vi som vanligt i Bönhamn med de allra, allra bästa vännerna. God mat, god dryck och brasa vid vattnet

Maj 2016
Eurovision månad!!
Allting spirar, trädgården växer och frodas och redan i mitten av maj är liljekonvaljerna på gång.
Så till slut är det då dax för Eurovision. Jag, Sofie och Ellen ska iväg. Sara jobbar för fullt med artister och har fullt upp hela veckan med den stora maskin som det blivit av tävlingen. Vansinnigt roligt att få uppleva allting på plats i Stockholm.
 Bosse åker till Oslo till Johan och umgås med honom medans jag kan ängna mig åt det roliga i Stockholm. Är man ett eurovision freek så är man.
Innan jag avslutar helgen i Stockholm hinner jag dock med Ulriksdals trädgård tillsammans med min syster och Sara. Många ideér börjar det bli i huvudet, hem för att fortsätta bygga trädgård
 
Juni 2016
Så äntligen är första riktiga sommarmånaden här, men huga så kallt. Redan i mitten av månaden anländer Sofie och Sara för att tillsammans med sina vänner hinna gå höga kusten leden innan midsommar kommer. Tyvärr så står naturligtvis regnet som spön i backen på deras första dag, men det blir bättre.
Midsommar gör sitt intåg och tillsammans med den kommer så klart våra andra barn, Johan och Ellen och Kattis och Kim. Som vanligt blir det en kall men mysig helg, även Håkan och Karin gör oss sällskap  men som sagt vädret kunde ju varit bättre eller framför allt varmare
 
 
Juli 2016
Redo för 2 veckors semester igen. Men nu startar vi den i Rystrand tillsammans med goda vänner. Regnet öste ner, men att händå få sitta i hamocken nere vid älven är lika underbart iallafall.
Skogspromenad och insamlande av drivved, en skön helg och så på söndagen kom solen.
Efter helgen förbereder vi vagnen och ger oss så småningom iväg söderut. Vadstena, Ödeshög, Malmö, Sandhammaren, Oskarshamn, Vimmerby, Norrköping.
 

Raskt marcherat...Man ska ha husvagn....
Väl hemma igen är det återigen dax för jobb igen. Vår högsäsong ligger ju under sommaren, så tiden efter semester är det i stortsett jobb hela tiden och mycket sådant.
Men lite festligheter med vänner hinner man ju med.
Vår årliga sommarfest och trots att sommaren var rätt kall så hade vi underbart väder den dagen. Sillunch på berget och grill på kvällen och som vanligt nästan hela natten i uterummet, fast i år fick värmen komma från el.
 
 
Augusti 2016
Roligheterna fortsätter denna sista sommar månad. Poolparty hos Håkan och Karin i Nordingrå, husvagns helg i skule med hela gänget Refreshments och Jerry Williams, bara roligheter känns det som.
Men så..En morgon i slutet av månaden kommer vår lille man, Sigge in och kan nästan inte gå. Tidigt en söndags morgon har något hänt. Vi avvaktar en dag och hoppas att det är något som kommer gå över av sig själv. Men på måndag em åker jag till grannbyn och en pensionerad veterinär som tittar på honom och skriver ut ett recept på antibiotika för han tror att Sigge fått en inflamtion i höften.
Men det visar sig att antibiotika och smärtstillande inte gör det hela bättre,det är värre än så. På Sollefteå djursjukhus konstaterar de efter röntgen att han har brutit lårbenet. Han behöver en operation, de kontaktar sundsvall för att höra med dem om det går att operera och under tiden våndas jag. Så ringer sundsvall upp till slut och jag får besked om att de tror att det går att operera. 2 veckor får vi vänta på operation. Men han är så tapper och med hjälp av smärtstillande funkar det att vänta
Sista helgen i augusti samlas vi i Stockholm. Jag behöver tid med mina hjärtan och Katarina och Kim ska flytta ner 2 månader för att praktisera så de får vår hjälp med det och jag får lite kvalitetstid med Sofie som snart återigen ska lämna Sverige ett tag.
Det blir sommar för en helg och vi åker ut i skärgården och promenerar Hässelby runt

Septermber 2016
Äntligen kommer då dagen för Sigges operation. Allting går bra och vi inser ganska snabbt att det svåraste kommer att bli att hålla honom i konvalecens :)
 
Lilla gubben är så himla duktig på att ta sin medicin och tränar duktigt sitt ben själv. Redan efter 3 veckor får han gå ut och sedan går tillfrisknandet jätte bra.
September brukar ju vara en månad där vi brukar ta en veckas ledigt men i år funkar inte det eftersom vi inte kan lämna våra katter. Jag vill själv se till att medicinen tas som den ska och att hans träning blir den bästa.
Konferans i Norrköping och helt plötsligt har september försvunnit
 
Oktober 2016
Börjar månaden med 50 års kalas med Bond tema. Jag försöker förvandla mig själv till Onatopp.
 
På festen finns en massa kreativa människor utklädda till både en martini och Grace Jones..
 
Oktober blir även en månad med avsked. Sara och Sofie anländer hem för en sista helg tillsammans i hemmet i Bönhamn. Sofie ska börja sin resa, sin vandring på Nya Zeeland, sin insamling för hjärt och lungfonden. (Ni kan följa henne på instagram sofie ingelsson eller på hennes blogg newzeelandbyfot.wordpress.com)
Sofie och jag åker till mamma för ett besök och tidningen Ångermanland kommer för att träffa Sofie och göra ett reportage om henne.
 

Vi åker till stockholm och sammanstrålar med Kattis och Kim för lite familjesamvaro innan söndagen kommer och vi skjutsar Sofie till flyget mot hennes äventyr.
En helg fylld av känslor blir det.
 
November 2016
Högsäsongen drar igång igen på jobbet, julen närmar sig och hysterin över att shoppa med den.
I början av månaden kommer den första snön men naturligtvis blir det tyvärr inget som ligger kvar.
 
December 2016
Julmarknad i Bönhamn, alltid till andra advent och halva barn styrkan hemma bestående av Sara och Katarina.
Underbart mysig helg.
Jobb, jobb och jobb men sen så. Äntligen lite ledigt.
Åker till Egypten för att fira jul och ladda batterier. Första dagarna fryser vi det är lång byxor och tröja på. Men sen så kommer solen och värmen
 
 
 
Har en vecka med poolhäng och bra böcker och fantastiskt julbord
Nästa jul hoppas vi på att vi kan ha samtliga ungar hemma hos oss. Har räknat ut att det faktiskt är snart 10 år sedan vi var alla samtidigt.
 
Nu är det nytt år och trots att 2016 blev ett lugnt år så hoppas jag att detta år ger alla mina nära och kära lycka och ro. 2014 och 2015 hamnar längre och längre bak och det känns så otroligt skönt
 
Gott nytt år till Alla
 
 
 

Yala nationalpark

Fredag morgon startade vi tidigt. Taxin kom och hämtade oss kl 0430 och sen åkte vi ca 2 timmar för att komma till national parken och safarin som vi bokat. 
Vi hade packat med oss lite frukt, choklad och vatten., det fick bli vår lilla matsäck för våra timmar på jeepen som tog oss runt. 
 
Vi bytte bil och åkte iväg. Det var helt underbart att sitta där uppe och se soluppgången ju närmare vi kom vattenhålen.
 
Vi körde förbi apor, antiloper och massor med olika fåglar
 
 
 
Det mest spännande var nog elefanterna. När vi hade åkt bara en kort stund så blev det en samling av jeepar och killen som körde oss var väldigt duktig på att förvarna om att nu händer det nåt. Vi stannade och vi kunde höra hur elefanterna rörde sig inne i snåren,  sen helt plötsligt kom det ut en stor bjässe. Han brydde sig inte så mycket om alla bilarna som stod och tittade utan han verkade ha ett mål.
 
Vi körde vidare och hur de lyckas hitta på dessa vägar är ju helt fantastiskt, snacka om labyrinter. Och vägarna sen...Det var de sämsta jag någonsin upplevt.
 
Vi kommer ut mot havet igen och där tar vi rast. Fantastiska vyer, berg, gamla fiskebåtar.  Vi ser spår efter tsunamin framfart
 
 
 
Efter 20 minuter sätter vi fart igen. Naturen här är fantastisk. Och trots att Sri Lanka är ett så skitigt land med sopor överallt så fanns det inga sopor eller andra slängda saker därinne i nationalparken 
 
Plötsligt när vi sitter där kommer en hel hop med jeepar mot oss. De hojtar och snackar och vår chaufför slänger in backen och backar i en rasande fart. Vägen var smal och det var otroligt svårt att mötas på vissa ställen. Han hojtar till oss att längre fram där var det en elak och uppretad elefant.
 
Helt plötsligt ser vi elefanten komma bakom en massa jeepar som försöker komma fram och förbi. De kommer sig fram och då är det vår jeep som blir närmast. Jag trodde jag skulle svimma. Han börjar gå mot oss och vi backar för livet och visste ju att lite längre bort hade vi passerat en korsning så där skulle vi kunna vända. Vi kommer till korsningen och han tar av in mot den vägen istället. Vi vänder på huvudet för att se vad elefanten tänkte göra, och ser hur han är på väg att gå förbi korsningen..phu, det var nära..Då börjar vår chaufför att backa tillbaka, det märker elefanten som vänder och kommer mot oss igen, då trodde jag att jag skulle få en hjärtinfarkt. Som tur är så märker han att vi börjar köra framåt så den går upp mot korsningen och fortsätter framåt efter de andra jeeparna. 
 
På väg tillbaka igen är det bara en massa kor vi får se. Hade gärna fått se en jätte katt eller krokodiler men så är det med safari, ibland så finns de inte framme.
 
På väg tillbaka till Mirissa är vi trötta och hungriga och vad händer då...jo premiärministern är på besök i en by så vägen är avstängd, vi får helt enkelt vända och köra en annan väg. Nåja det gick det med. Men lunchen på stranden var nog den bästa lunchen vi ätit den veckan. Men vilken fantastisk upplevelse detta var.
 
 
 

"> BloggRegistret.se
RSS 2.0