Året som gick 2022
Som vanligt serverar jag mig själv och de som vill läsa en nyårs krönika för året som gått.
Januari
Vaknar med de bästa vännerna i huset efter en mycket trevlig nyårsafton. Min älskade Sara anländer hem för att frisera Nordingrå bor. Månaden bjöd på sagolikt vinterväder och den 24e föddes äntligen vårt första barnbarn, Prinsessan Freja Sara Gartside❤️❤️
Februari
Snöstormar och riktig vinter. En månad där det faktiskt inte händer så mycket, bara jobb och inne tid.
Mars
Sara kommer återigen hem för att jobba lite med hår i Nordingrå. Jag får äntligen veta vad som är fel i min högra fot och även operations tid för att åtgärda. Min hälsena har varit av och även läkt ihop fel. Hur kan läkarvården missat det efter all röntgen som är gjord??
April
Äntligen dax för operation, gips, rullstol och kryckor.
Sara är hemma igen för påskfirande så även Johan och Ellen. Äntligen en mage att känna små sparkar från❤️
Underbart påskväder och jag får all hjälp jag behöver av mina 3 ungdomar och min man att både kunna ta mig ut i solen och kunna ha en planterings och så verkstad på vårt matsalsbord, måste vara lätt att rulla mellan plantorna.
Valborg firas vid grundhällan i rullstol. Ingen brasa i år, både Bosse och jag handikappad och ingen annan verkade tycka det var viktigt så...En grillad korv vid grillringen gick ju också bra, men tråkigt..
Maj
Äntligen åker gipset av och jag får istället en ortos som ska sitta på i minst 8 veckor, jag får försiktigt börja stödja på foten med hjälp av kryckorna.
Jag får lära mig att med rullstolens hjälp ta mig rullande fram och tillbaka över gården för att fixa och trixa med min trädgård.
Juni
Så fina dagar. Så varmt, så skönt. Midsommar i böljande sol och värme. Sara är återigen hemma och hjälper alla med hår och mig med allt som jag själv inte klarar, älskade dotter som hon åkt fram o tillbaka under detta år bara för att finnas här för oss under en jobbig tid❤️❤️
Så blir det äntligen dax för ortos borttagning och rehabilitering kan börja.
Och så kommer dagen jag längtat till under hela 2022. Sofie och Freja landar i Sverige. Sofie så trött, sliten och efterlängtad och Freja det sötaste jag sett. Äntligen är de hemma i Sverige.
Juli
Så kom det kyligare väder. Skönt att få ha mina hjärtan hemma i Bönhamn. Sara pendlar mellan Sthlm o Bönhamn, Kattis kommer hem och Sofie o Freja såklart. Den 19e juli föds så vårat andra barnbarn, en liten prins vid namn Hugo. Älskade, älskade barn som vi väntat❤️❤️
Njuter för fullt av Sofie och Frejas sällskap. Har rehab för hälsenan och kryckorna hänger kvar.
Cillafortochfel gör ju såkkart en dunder tabbe..lyfter en väldigt tung vattenkanna på helt fel sätt och trots smärta släpper jag inte. Detta resulterar i att ett muskelfästa i hö arm skadas ordentligt, ajajaj...
Augusti
Bosse och jag åker på en liten semester. Väl framme i Norrtälje blir vi båda väldigt dåliga, testar för covid som visar positivt och vi isolerar oss i stugan och i bilen. Hemma åker både Freja och Sofie på samma sak och får hjälp av snälla släktingar och grannar❤️
På väg hem plockar vi upp Gordon på Arlanda och efter någon dag hemma blir även han sjuk.
I mitten av månaden får jag en för tidig 60 års present av Sara. Jag fyller ju 57, men tydligen så är det något som bara händer nu. Jag får veta att jag ska åka tåg, och på tåget får jag veta att jag ska kliva av på Arlanda.. Lite brydd tänker jag att det kan ju inte bli långt för jag har inget pass. När jag möter Sara säger hon att i min väska ligger en present, jag öppnar och döm om min förvåning när mitt pass ligger där.
Vi åker till London och den stora överraskningen är ABBA voyager!! Vilken upplevelse, vilken present för ett ABBA fan som jag. Shopping, god mat och ABBA❤️❤️❤️
Väl hemma igen väntar barndop och Sofie får sin överraskning när hennes bästa väninnor anländer.
Ett underbart vackert dop blir det.
Så börjar jag jobba igen, försiktigt bara 25% till att börja med, det är ovant med mycket spring och jag har ont, men det måste gå.
September
I jobbet går jag upp på fulltid, det fungerar men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har ont. Försöker ta vara på varje minut nu med Sofie och Freja. Sommaren är slut och det drar ihop sig till resan hem till Melbourne för mina hjärtan. Vi åker ner till Stockholm den 21 september och ett par dagar senare åker jag hem ensam. Vägen hem är lång och det är många tårar, tur att det finns facetime.
Oktober
Kommer och går. Fortfarande väldigt ont i min arm som jag skadade i juli, söker hjälp men någon röntgen blir det inte utan rekomenderas alvedon.
Plockar bort trädgården ute, fixar mys inne, ställa om klockan till vintertid och vips är månaden slut.
November
Äntligen blir det dax för en Oslo resa. Vi ska äntligen få träffa barnbarn nr 2, prins Hugo. Har inte kunnat träffa Johan och Ellen sedan påsk, så det är ett kärt återseende och bonusen den allra finaste❤️
Nästan en hel vecka har vi möjlighet att vistas med dem och lära känna Hugo, så otroligt mysigt.
Hemma igen rullar livet på och helt plötsligt är vi inne i första advent. Söker hjälp igen för min arm, känner att smärtan blivit värre och jag har problem att sova ordentligt pga den smärtan, men fortfarande så noncholeras jag.
December
Månaden startar på värsta tänkbara sätt. Vi har Lodjur i byn. Min älskade Sigge råkar möte dem och har ju inte en chans. Han är försvunnen och vi söker ett par dagar innan en vovve i byn hittar honom gömd i en buske hos grannen. Underbara, älskade och kloka Sigge har vandrat över regnbågsbron, men så tacksam över att vi hittade honom.
Kisse Assar sörjer sin bror och för allas vår skull kommer så lilla virvelvinden Frasse in i våra liv.
Julafton firar vi med att bjuda våra bybor på glöggmingel ute i vår vinterträdgård, lite jobb och lite mys.
Sista dagen på året äter vi gott och ringer in det nya året i vårt fina kapell med våra grannar och bybor.
Nu ser vi fram mot ett lättsammare 2023.
Vi har många planer och drömmar och önskar så klart att förverkliga många av dem.
Gott Nytt År
Min nyårskrönika för 2021
Januari 2021
Den månad på året som är näst segast. Vaknar hos våra goda vänner efter ett mysigt firande med mycket gott att äta och dricka. Alla försöker vara positiva i den pandemi vi befinner oss i men tålamodet börjar tryta. Som vanligt i januari kommer det en storm och det vräker ner snö, allting blir vitt, vitt, vitt.
I vårt hus händer det också saker renoverings mässigt i både kök och uppe i musikrummet blir det nya golv.
Februari
Vintern håller i sig med ännu mera snö. I mitten av månaden fyller vår fina Katarina 30 år och vi åker till Stockholm för att fira henne med bara de närmaste, andra året som vi missar en stor 30 års baluns
Mars
I mitten av mars kommer nästa ordentliga storm, stormen Evert. Precis som man fått vårkänslorna. Tidig påsk i år och då får vi ha Sara och hennes familj hemma, så underbart härligt att få har små barn inom husets väggar igen.
Jag får även ett nytt xtra jobb på Måvikens rehab och konvalecent där jag börjar jobba xtra varannan helg.
April
Redan den 7e april är våren här. Det mesta är sopat, krattat och grillarna på plats och i poolen tinar det.
Men april är ju skojets månad så redan den 9e har vi fullt med snö igen. Men den nya snön tar alltid med sig den gamla och sedan går allt jätte fort att det blir riktig vår.
I slutet av april får jag goda nyheter för juni månad.
Värken i min höft som jag haft under flera år ger inte med sig men nu träffar jag en läkare som tar mig på allvar och jag hamnar på reumatologen i Örnsköldsvik. De misstänker där att jag har en sjukdom kallad Sakroilit och jag får påbörja en biologisk behandling.
Maj
I början av maj är det så dax för vaccinering mot covid 19.
Beställer hem en hel pall med planteringsjord och när den anländer blir det verkligen hårt jobb med att se till att allt kommer upp på gården och sedan ut på sina ställen i trädgården.
Alla små plantor och de stora blommorna åker ut och in för att härdas och trädgårdsarbetet är i full gång.
Alltid den här tiden på året brukar jag få inflamation i hälen, belastar väl fel eller nåt...Så även i år, men i år är det annorlunda. Hälen sväller utåt och jag kan snart inte ha några andra skor än tofflor..
Juni
Börjar min anställning på Måviken fullt ut, nu är det inte längre bara xtra på helger utan nu är det ett "riktigt" jobb.
Så kommer ett samtal från min Sofie i Australien och hon har något fantastiskt att berätta, Jag ska bli mormor...
Gissa hur mina tårar rinner, jag gråter av lycka, det är utan tvekan den största dagen på hela 2021. MORMOR, som jag önskat och som jag längtat.
Andra vaccinsprutan för covid intas på curlinghallen i Övik och jag sprängs nästan av nostalgi känslor..
Under midsommar veckan är Sara och Dante hemma. Sara som numera har egen firma öppnar upp salong i Nordingrå när hon är hemma och har skaffat sig en egen kundkrets, på det viset föräras vi med hennes besök lite nu och då.
Så får jag min nästa överraskning Johan kommer hem från Oslo för att fira midsommar med oss. 2 barn av 4 är ju 50% vad mera kan man önska i dessa tider.
Midsommar bjuder på värme, det var länge sedan sist.
Juli
I Juli är det mycket jobb som gäller, och även en otrolig värme. En riktig tropisk värme drar in över Sverige.
Vi får så lov att berätta vår hemlighet, att Sofie och Gordon ska få barn och vi får också veta att det väntade barnbarnet är en flicka och vi kallar henne Freja.
Tack vare denna otroliga värme så mognar allt nu i en explosion, har aldrig haft så mycket jordgubbar och blommorna är helt fantastiska.
I slutet av juli, 30 juli firar vi vår 10 åriga bröllopsdag med vår fina vänner. Sillunch på berget, bad i poolen och middag och spel.
Det är båtutflykter, picknikar och bad, härliga juli månad
Augusti
Min häl har fortsatt att svälla under sommaren och jag har nu fruktansvärt ont, så jag uppsöker läkare som remitterar till röntgen och ortoped, så börjar väntan..
Det kommer in kyla över vår by och hösten är redan här i augusti i år, det gick så fort att jag aldrig hann inse att sommaren som gick blev alltför kort.
Varje år går något sönder och i år är det spisen som inte vill leva längre, alltid lika dant, varje år..
September
ABBA släpper ny musik, efter såå många år! Ett ABBA freak som jag dör nästan av lycka.
Sara kommer återigen upp för att umgås med oss och öppna upp sin popup salong och det är lycka för oss som har barn så långt borta att hon verkligen engagerar sig för att komma hit.
Regeringen bestämmer även att samtliga restriktioner ska tas bort och hoppet om att kunna få börja leva lite mera normalt ökar.
Äntligen kommer besked om röntgen tid för hälen och jag börjar hoppas på att kunna ha skor på fötterna igen.
Oktober
Dax att börja plocka ihop min trädgård, alltid med samma vemod. Tiden gick så fort. Men dax att göra höst.
Hämtar en ny medlem till vår lilla gård. Zeya kallar jag henne för. Suzuki S cross, en ny bil. Hämtar hem henne i början av månaden, 4 hjuls drift så där lagom innan snön kommer.
Oktober månad full med regn, varje dag regnar det lite.
Eftersom restriktioner nu är släppta hoppar vi på flyget och åker till Oslo till Johan och Ellen som under corona tiden köpt hus. Har längtat så efter att få se och kanske hjälpa lite
November
Så äntligen får jag komma till ortopeden för min häl, för nu börjar det bli kallt att gå i träskor och tofflor. De konstaterar att jag har en utväxt på hälsenan och det man kan göra är att skära bort den. Men det är kö på operationer och jag får meddelande om att kö tiden ligger på 2-3 månader för att då först börja med ett återbesök så kirurg får titta på det.
November månad är kall, väldigt kall.
Oro, ständiga oro..nu oro över min dotter i Australien, som jag skulle vilja vara där när det drar ihop sig till förlossning. Flickan ligger inte som hon ska, men visst det finns tid för att hon ska ändra ställning och vi hoppas på det.
December
Tar en tur med tåg till Sara i Stockholm. De har flyttat under sommaren och det är hög tid att jag får se hur de bor. Lite kvalitetstid tillsammans helt enkelt. Babyshower för Sofie med hennes bästa vänner via teams. Julskyltning och träffa tomten med lilla Leon, underbara dagar.
Advent och jul, ingen direkt julkänsla när snön uteblir för inte förrän i mitten av december kom så pass snö så det blev vitt i allafall.
Så återigen stänger världen! Covid fortsätter att utveckla sig nu i form av omicron.
På julafton bjuder vi in till glögg mingel i vår vinterträdgård.
Så avslutas året som vanligt med våra bästa vänner och i år blev det hemma hos oss i Bönhamn, med god mat och dryck och klockringning och skålande vid kapellet med alla bybor. The same procedure as every year.
Må vi nu få uppleva ett 2022 där världen åter öppnar upp och där vi återigen kan få börja leva lite mera normalt.
Önskar er alla Ett Gott Nytt År
Nyårskrönika över 2020
Året 2020 har tagit slut, äntligen kan jag tycka. Det började som vilket år som helst, men redan i februari smög sig en vansinnig pandemi in och lamslog hela världen. Så äntligen är det värsta året i min livstid slut. Nu hoppas jag som många andra att 2021 ska innebära hopp, glädje och kärlek.
Januari
Vi firade in det nya året med våra bästa vänner. God mat och dryck och naturligtvis klockringning i kapellet. Snön lyste med sin frånvaro och det mesta var bara is och halka. Planeringen för Sofie och Gordons bröllop tar vid, så också för hur trädgården måste utformas för att vi ska rymmas
Februari
Sara fyller 30 år och det firas på Restaurang Himlen med familjen
Det stora firandet planeras till bal i Stockholm i april
Efter firandet åker jag och Bosse till Egypten på semester 1 vecka. Veckan börjar lite kylslaget, kallt och blåsigt, men vi gör det vi är bra på, kopplar av under filten med en bra bok.
I mitten av veckan ger sig blåsten och solen kommer för att värma oss. Några bad i havet blir det dock inte, knappt man vill bada i poolen.
Väl tillbaka i Sverige drabbas jag av en förkylning av det kraftigare slaget, fullständigt slagen i stort sett resten av månaden.
Mars
I början av mars kommer snön. Det vräker ner snö.
Men tack och lov blir den inte långvarig redan i mitten av månaden töar den bort och våren visar sig från sin bästa sida. I slutet av månaden blir jag återigen sjuk med feber. Orolig att det är corona så klart, jag brukar inte bli febrig så här ofta, 2 månader på raken och med alla skriverier och presskonferanser om denna pandemi är det ju klart man är orolig. Nu får man inte längre ha tillställningar med flera än 50 personer och det gör ju att Saras 30 års baluns ställs in. Min och Karins resa till trädgårdsmässan ställs också in.
Planering, planering och planering. Ser fram emot sommaren istället som kommer och hoppas att bröllopet får fint väder. Det sätts fröer och omplanteras och trädgården omplaneras även den.
April
Vår på rktigt!!
Restriktionerna är hårda tycker vi i Sverige, det diskuteras fram och tillbaka hurvida man får träffa folk, träffas på restauranger, butiker, håll avstånd!! Men i Australien där Sofie och Gordon bor gör de total lockdown. Ingen får resa på x antal månader och naturligtvis betyder det att vi måste ställa in bröllopet. Det betyder ju också att de inte kommer till Sverige överhuvudtaget. Jag gråter dagarna i ända, saknade är så total, saknaden efter henne, saknaden efter livet...Vilken tur att jag inte visste då, att det skulle bli ännu värre också.
Så blir jag sjuk igen, med hög feber, svårt att andas. Jag får åka in och ta corona test och det visar negativt..vilken lättnad, jag har lunginflamation och får penicillin
Maj
Vi lever istort sett totalt isolerade. Jag jobbar ju, men i övrigt.
Men maj bjuder på underbart väder, sol och värme. Som tur är har vi många projekt både inne och ute så vi kan få dagarna att gå
Juni
Trädgårdsmarknaden i Hörnett blir iallafall av och som vanligt åker vi dit med ett leende på läpparna. Restriktionerna hänger i, så den enda av våra barn som kommer hem till midsommar är Sara och hennes lilla familj. Sara har varit sjuk i Corona så hon har antikroppar och vågar köra upp och vi vågar också.
Hela juni bjuder på värme och sol och poolen utnyttjas regelbundet.
Juli
Juli månad visar sig inte från sin bästa sida. kyligt, blåsigt och regnigt.
Tacksam att det den 4e juli, som skulle varit min dotters bröllopsdag, är regnig och kall. Det har inte varit någon bra dag att ha bröllop på..
Jobbar väldigt mycket under juli månad och när sista veckan i juli inträder är jag gansa nöjd att få ha semester trots regn och rusk
Katarina och Jesper kommer på snabbt besök och tur där att det faktiskt blev 2 dagar med helt ok väder.
Augusti
Sara och Dante tar en veckas semester i Bönhamn och vi är tacksamma för att de kan och vill ha semester med oss.
Dessutom tar de med sig sol och värme så vi får ha fina dagar. Ute med båten på klipporna och såklart poolen.
Under senare delen av augusti kommer min syster och svåger på besök och även då har vi sol och värme och vi har underbara dagar tillsammans.
September
September bjuder på fina dagar med sol och värme och äntligen, äntligen kan även Johan och Ellen komma hem från Oslo. Innan våg nr 2 av coronan kommer öppnar Norge upp gränsen till västernorrland viket betyder att de unga kan komma hem. Vi bakar tunnbröd med hjälp av Johans mormor så vansinnigt trevligt att kunna göra sådant tillsammans.
Jag får besked från läkarvården att min höft som jag haft problem med de senaste 13 åren äntligen ska röntgas och jag ska få börja med att träffa en ortoped...förstår ni lyckan??
Oktober
Dimma och dis, dis och dimma
Vi satsar på en tripp till Stockholm, får en kväll med Sara och hennes lilla familj och Katarina och Jesper.
Så trevligt att kunna åka bort en helg.
November
Blir en mörk månad på många sätt. Mörkret lamslår hela världen och andra vågen av coronan når även oss. Jobb, läkarbesök, jobb. Händer inte mycket annat
Det pratas om att ett vaccin är på gång..
December
I mitten av december kommer hårdare restriktioner igen. Max 8 st i en grupp och så kommer det första vaccinet till Sverige. Vi får nu höra att innan sommaren skall alla vaccinationer vara klara. Betyder det att sommaren 2021 kommer bli en riktig sommar, betyder det att min älskade dotter kommer att kunna ta sig till Sverige, att det äntligen är slut på detta lidande som denna sjukdom förorsakat? Många är frågorna men tyvärr finns väl inga svar än så länge.
Julpyssel dag hos Fredrik och Birgitta med inköpt jultallrik från Skutskepparn också det en dag att vara tacksam för.
Jag och Bosse firar jul ensamma, men det är inte så märvärdigt, det har vi gjort förr
Nyårsafton firar vi med Håkan och Karin, några av de absolut finaste vänner man kan ha
Nu kommer det ljusare tider!
Jag måste tro på det
Nyårskrönika 2019
Så var året 2019 till ända och det är dax att ta sig tid för lite reflektioner över det gångna året. Jag tycker det är jätte skönt att just ta sig tid för detta varje år. Tänka tillbaka och minnas och få känna tacksamhet över det som varit och förhoppningar över det som skall komma.
Januari 2019
Vaknade på årets första dag hos goda vänner i Järnsta. Stormen som kom in över oss på nyårsafton hade bedarrat och årets första dag bjöd på ishalka och plusgrader. Januari bjöd inte på något riktigt vinterväder men stilla, ro. Hände med andra ord inte allt för mycket, utan reslängtan börjar ta form. Den 26:e januari beger vi oss iväg i fullt snökaos mot flyget som så småningom ska ta oss till Australien.
Första stoppet på vår resa blir Bangkok där vi tillbringade 2 nätter.
Efter strul och 17 timmars försening lyfter äntligen flyget den 30e mot Melbourne och 11 timmar senare kl 0400 möter Gordon oss på flygplatsen, det var en skön känsla.
Februari
De första 4 dagarna i Melbourne spenderar vi med att bli kvitt jetlegen. Tar det lugnt och flanerar i stadsdelen Brunswick, botaniska trädgården, en tur upp till Altona för att bada och sola lite och lära känna Gordons familj. Förlovnings fest med hela släkten.
Den 4e beger vi oss sedan på Malacoota där vi hyrt hus några dagar. Lite fiske, bad och mycket kvalitets tid med Sofie och Gordon står på listan.
I Mallacoota får vi vara med ösregn, verkligen ÖSregn. Vi åker båt på floden, träffar på kängrur, koalabjörnar och pussums och har underbara middagar på uteplatsen, verkligen kvalitetstid. Så glad att vi gjorde denna vecka, för nu har tyvärr mycket av Mallacota brunnit upp.
Tillbaka i Melbourne packar vi om för att ta flyget upp till Gold coast några dagar. Klart överreklamerat ställe tyckte vi, men jätte roligt att varit där och sett det alla pratar om.
Nästa utflykt i Australien blir med Gordons föräldrar upp till deras farm som ligger ca 2 timmar från Melbourn. Kändes som om man kom direkt till en gammal stad på vilda western.
Det var väldigt torrt där och kändes som man klev in i barndomsserien lilla huset på prärien.
Tillsammans gjorde vi en massa korta utflykter där till bla vingårdar, och små byar som med sin charm gjorde mig alldeles knottrig.
Den 19e och efter 3 veckor hos vår Sofie var det dax för avsked och tid för 1 vecka i Thailand innan kalla Sverigen väntade igen.
Väl i Thailand och Kata Beach tillbringade vi tiden med att sola, bada och läsa. Poängen med att det blev ett ställe vi varit tidigare var just det, att inte känna stressen på bara en vecka med att vi måste se och uppleva, det var bara till för att göra just ingenting
På väg från Bangkok till Sverige kommer besked att Indien och Pakistan skjuter på varandra och vi får inte flyga över deras luftrum....Pga detta blir vi 7 timmar försenad dvs 17 timmar i flyget innan vi äntligen får landa på Arlanda. Tack vare min syster har vi ändå ett flyg upp till Sundsvall och vi får komma oss hem samma dag som tanken var. Men på alla resor vi gjort har det aldrig strulat så mycket som på denna resa.
Mars
Kommer hem till riktig vinter.
Mitt pluggande på ekonomi är i fullgång och det går sakta men säkert frammåt, det var väldigt svårt att komma igång igen efter vår månad i solen, men nu så.....
April
Börjar denna underbara vår månad i Stockholm. Att tillbringa tid med mina kära är viktigt och att tillbringa tid med sig själv likaså. Lite studiehjälp av Björn och lunch träffar med dotter och syster.
Det börjar gro i källaren och det växer så det knakar.
Påsken tillbringar vi i Oslo då Johan fyller 30, mycket god mat och mycket gott umgänge.
Snön är helt borta redan i mitten av april och det har verkligen gått med blixtens hastighet. Innan valborg är redan uterummet städat och jag bara väntar på att nattfrosten ska försvinna så jag på allvar får plocka fram hela trädgården.
Maj
Börjar maj månad med Unicef galan med Sara, verkligen jätte roligt att få vara på plats irl.
I mitten av maj är det så dax. Bosse som införskaffat sig en grävare, fixar och donar och ibland tror jag han ska fullkomligt gräva om tomten vår.
Vi flyttar trädgårdsland, planterar om jordgubbar, planerar och planterar. Vår nya pool byggs upp, som vi längtat efter det.
Fullkomligt älskar Maj månad
Juni
Månaden då jag äntligen får börja jobba igen. Jag jobbar hela sommaren på ICA.
växtmarknader, Bryggan öppnar, sommaren är äntligen här. Vi bygger pooldäcket klart och fortsätter med att fixa trädgården. och jag passar på att jobba så mycket jag får.
Midsommar anländer och då även halva flocken av våra underbara barn. Johan och Ellen och Sara.
Sara och jag inviger poolen och inser att det här är bra, väldigt bra.
En sväng till Stockholm för att göra en insats för Sara som ska flytta igen, nu hoppas jag det är sista gången på ett tag:)
Juli
Det blev 2 underbart härliga veckor i juli, underbar sommar värme. själv jobbade jag då och när jag skulle vara ledig 1 vecka då kom kylan och regnet tillbaka...va säger man...otur..
Ute i trädgården stod allt stilla, det var helt enkelt för kallt denna sommaren.
Augusti
Vår oturs månad med 1 veckas mellanrum gick vår tvättmaskin och vår diskmaskin sönder.
Redan i mitten av månaden var det höstvarning, det var kallt igen, och den där känslan på morgonen när allt är fuktigt...Sommaren gick för fort
September
Denna månad förde med sig ännu mera av oro. Min man får klart för sig att han och det företag han jobbat för i 8 år måste gå skilda vägar...Pga stroken gjort honom lite handikappad går det inte att utföra vissa sysslor och en överenskommelse görs. Vi ska alltså båda två börja vara hemma utan jobb. Jag jobbar ju vidare på ICA men bara vid behov och jag förstår ju själv att under vinterhalvåret behövs inte mycket personal.
Efter 1,5 år får jag återigen ett anfall av kristallsjuka, mycket hårdare denna gången och det tar näsan 2 veckor innan jag känner mig helt återställd. Jag har ju redan förstått att stress och oro kan ge mig dessa anfall och nu står det ju helt klart tycker jag.
26e packar vi väskan och tar en sista minuten till Kos. Vi behöver sol, bad och lata dagar
Oktober
Tillbaka i Sverige igen träffar vi Gordons föräldrar som tagit svängen förbi Stockholm på sin resa till Scottland. Tillbringar helgen tillsammans med god mat och ABBA museet i ett väldigt blåsigt och kallt Stockholm.
Tillbringar månaden med lite jobb, mina studier i ekonomi avslutas (äntligen) hittar ett bord som jag bara måste renovera. Plockar bort trädgården och låser igen uterummet. Det är bara att konstatera, nu är det slut.
November
November är månaden när jag gärna ändrar i hemmet. Vill förnya, göra ändringar. Älgköttsdags och med det kommer nostalgin. Mycket minnen under hösten som tar mig tillbaka till en annan tid i mitt liv.
Dags för alla förberedelser inför julmarknaden och det betyder trevligt samvaro med våra fina grannar. Jag är utstämplad från Akassan och får numera något som kallas för jobb och utvecklingsgarantin och mera krav att hitta jobb. Hitta jobb är svårt i Nordingrå så jag fortsätter timvika på ICA.. I samband med att Bosse nu slutat jobba så lämnades ju även bilen tillbaka så svarta faran får återigen kliva in och tjänstgöra.
snön kommer och försvinner lika fort men isen som kommer den får vi dras med och isvägar är aldrig roliga. Mörkt, mörkt och mörkt regn och rusk
December
December och första advent. Första advent i Stockholm med julskyltning på NK och adventsmys med syster, svåger och Sara
Julmarknaden som i år slog rekord.
Ett underbart julmarknadsväder, jätte mycket fina knallar och super mycket folk.
Lite jobb på ICA och lite snö och sen mera is. Mörkt och regn och rusk. Men så plötsligt lagom till jul kommer det snö och vi får en vit jul, men redan på annandagen kommer det återigen plusgrader allt tinar, regnet kommer och isen...På nyårsafton, som i år firas hos oss i Bönhamn är det återigen plusgrader och vägen ut till grunnhällan är full av svallis
Nyårsafton och ytterligare ett år att lägga till handlingarna.
Nu ser jag med förhoppning fram mot ett helt underbart 2020. Det kommer bli ett fint år och nu tar vi tag i planeringen för min äldsta dotters bröllop. Längtar så
GOTT NYTT ÅR
En vecka på Kata beach
En vecka med sol och värme och bad.
Thailand har blivit dyrt och förändrats till det sämre tycker jag.
Men det var en vecka med vila och sol vi ville ha och det fick vi verkligen.
En dag hyrde vi moped och åkte ned mot Nai Harn och Rawai. En helt underbar dag med sol och värme.
Dino bar och restaurang har vi besökt tidigare och vi blev inte besvikna nu heller, underbar mat och härlig service. Det som störde var en Ryss som var helt galen över att menyn inte var på ryska och han tyckte inte att personalen gav rysk service.
Men förutom detta hade vi en toppen kväll.
Så plötsligt hade vecka passerat och det var dax att packa ihop sig och dra upp till Bangkok för sista natten innan hemfärd.
Onsdag morgon och avfärd. Allt flyter på och både incheckning och säkerhets kontroller går jätte smidigt.
Upp i luften på tid och det känns skönt att vara på väg hem.
Efter 2 timmar kommer kaptenen in som en spökröst och talar om att Pakistan stängt sitt luftrum...
Det betyder förklarade han, att vi var tvungna att cirkulera tills vi fått en ny flygrutt. Vi behövde också mera bränsle, så vi behövde landningstillstånd för att tanka någonstans...
Efter ett långt tag kom han tillbaka och talade om att vi skulle få landa i Azerbadjan för att tanka och att vi skulle bli väldigt sena.
Som tur är kunde jag få tag på min syster som kunde hjälpa oss att boka av flyget till Sundsvall och boka på ett senare flyg, sen var det bara att hålla tummarna att vi skulle hinna det flyget.
Det gjorde vi. Efter 5 timmars försening landade vi äntligen på svensk mark.
Många förseningar blev det på denna resa, och nu återstår det alla skriverier med försäkringsbolag..
frustrerande och väldigt tidskrävande, energin tryter verkligen, tålamod, tålamod, tålamod...
Kata beach
Klockan har hunnit bli 21.30 innan vi checkat in och kommit till rummet. Magen skriker av hunger, hittar ett ställe precis hotellet som serverar svensk mat...efter 3 veckor borta från svensk mat känner jag mig som en drottning när jag får äta stuvade makaroner och korv 🤣
Rummet är underbart och vi har egen poolnedgång bara för att skämma bort oss lite extra.
Vi har varit i Kata beach förr, 4 ggr tidigare, så vi vet vilken sida på stranden vi vill till. Där är det lugnt och trevligt.
Allting är dock ganska förändrat, det är 5 år sedan vi var här sist, så det är klart att det ändras. Solsängarna och parasollen är borta och alla massörer som sprang omkring och masserade aloe Vera är borta. Men...byn är istället fyllt av andra nationalliteter som inte är speciellt trevliga ute i världen, ryssar och kineser. Otroligt duktiga på att höras överallt, ingen respekt för andra och helt enkelt otrevliga och elaka mot Thailändare.
Men vi njuter i alla fall av solens strålar som värmt havet ordentligt.
Sista dagarna i Melbourne
Tillbaka i Melbourne gick det bättre att andas. Guldkusten var i mitt tycke alldeles för varmt. Trodde aldrig jag skulle säga nåt sånt, men så är det.
Fredagen tillbringade jag och Bosse med att vara verkliga turister. Vi besökte Queen Viktoria market. Stånd efter stånd med krimskrams, men vi köpte iallafall var sin känguru läder hatt som vi kan ha i sommar när vi kör runt i vår Jeep.
Vi åt lunch med Sofie och fick följa med upp och se hennes arbetsplats och utsikten från 21a våningen.
På lördag skulle Sofie och Gordon på bröllop, så vi fick följa med Gordons föräldrar upp till Farmen som de har i en by som heter Newbridge.
Otroligt roligt att se skillnaderna på tätort och landsbygd i Australien. En otrolig skillnad skulle jag säga. Alla butiker, hotell, caféer och restauranger är alla byggda vid en gata och påminner om en blandning mellan gamla engelska hus och amerikanska vilda västern hus.
Deras hus ligger ganska ensligt vid en flod, som tyvärr just nu vara ganska lite vatten i för de har en otrolig torka.
Det blev lite sightseeing runt omkring på söndag innan vi åkte tillbaka till Melbourne. Vingårdsbesök, besök i second hand som även hade ett museum av en gammal butik och natur besök
Så var sedan sista dagen kommen. Bosse och jag roar oss med att hjälpa Sofie fixa i deras hem. Möblera om, lyfta, dra kablar..roligt att kunna vara till nytta för henne som är så långt borta.
När Gordon är hemma från jobbet åker vi i väg på en sista middag och en drink med vy, man ser hela Melbourne.
Förstår ni hur jag gruvat för den dag som sen kommer?
Jag hatar att ta ajö, speciellt när man inte vet när nästa gång blir.
Någon gång under 2020, det är långt dit...
Våra 9 timmar på flyget till Phuket blir långa, och många tårar blir det som trillar. Saknar henne redan❤
Gold Coast
Guldkusten i Australien, ligger på östra sidan, 2 timmars flygresa från Melbourne. Vi tyckte att det var en bra idé att åka dit och kolla läget eftersom Sofie och Gordon ändå hade jobb att sköta.
Så vi tog flyget ut på söndag och planerade att vara där tom torsdag.
Kan tala om att det var en enorm värme som slog omkull oss när vi klev ur flyget. Ca 35 grader den första dagen och temperaturen steg...
Vi bodde på fjärde våningen med utsikt mot havet men första kvällen kunde vi inte sitta ute för det var fruktansvärt blåsigt.
På morgonen när vi vaknade insåg vi att stranden vi bodde på inte var för oss. Alltför stora och många vågor och absolut ingen skugga och med närmare 40 grader behövs det sannerligen.
Vi åkte till Burleigh head och hittade en underbar strand som kallades Echo beach, en liten vik med underbar sandstrand.
Den lilla badstranden var en del av Burleigh heads nationalområde med jätte fin promenadled.
När det är 40 grader orkar man inte så mycket och den lägenhet vi hyrt hade inte AC så fläktarna gick för fullt, vilket i sin tur medförde att jag blev jätte förkyld med en hosta från andra sidan...
Poolen blev en svalkande vän.
Så sista kvällen åkte vi upp till Surfers paradiset, där hade de kvällsmarknad med tävling om bästa sandbyggnads kreationer, och vilka skapelser, helt otroligt.
Torsdag morgon och vaknar upp till regn, checkar ut och åker till flyget och väl tillbaka i Melbourne kommer solen också men en betydligt skönare värme. Besök på apoteket där jag förklarar min fruktansvärda hosta. Revbenen är ömma och bröstet känns sönderslitet, men nu kan det bara bli bättre.
Blir skönt att sova i en drägligare temperatur.
Mallacoota
Mallacoota ligger ca 9 timmar från Melbourne. Vi åkte iväg tidigt på måndag morgon och mot skogsbränder. Det luktade rök och ibland blev det lite disigt men inte så märkvärdigt.
Åkte förbi några mindre städer som alla påminde lite om Amerikanska småstäder, uppbyggda i en fyrkant efter en huvudgatan.
Väl framme i Mallacoota luktade det som hemma, havsbris..
Ett helt underbart litet hus med flera sovrum, stort kök m allrum och veranda.
Vi tog en tur ned till vattnet så Gordon fick prova fiskelyckan lite och där träffade vi på ett helt gäng kängurur.
Gordon fick vara grillmästare och vi åt en underbar middag, ända tills regnet kom. När det smattrade så vi inte hörde vad vi tänkte så vi gonatt.
På tisdag åkte vi runt lite mera och tittade på allt det vackra runt omkring och Gordon fick också mera tid till fiske och den kvällen blev det flathead (en sorts fisk) till middag, ljuvligt gott. Regnet öste ner hela dagen och kvällen och eftersom vi var rejält trötta efter dagen innan så blev det en tidig kväll.
På onsdag åkte vi till New south Wales och en lite stad som kallas Eden, en riktig sightseeing dag blev det. På vägen hem stannade vi och fick se koala björnar.
På torsdag kom äntligen solen, så vi drog iväg ned till stranden. Lite väl kallt vatten för mig att bada i, men samlandet på snäckor från olika länder kunde jag fortsätta med.
Efter lunch hyrde vi båt och åkte ut på floden. Gordon och Bosse hade var sitt spö men fiskelyckan uteblev, men jag och Sofie fick oss ett dopp iallafall.
Och så helt plötsligt kom regnet igen, med både åska och blixtrar. Bosse och jag åkte tillbaka till huset för lite siesta och så avslutade vi vår resa med gott grillat och gott vin.
Klockan hade nog hunnit bli 19 innan vi var tillbaka i Melbourne på fredag kväll, trötta som jag vet inte vad dukade vi under för sömnen. Men vilken vecka vi haft, så mycket upplevelser.
Dagar i Melbourne
I mitt sista inlägg trodde jag att vi var på väg. Det blev ju så också tillslut, efter 17 timmars försening. Ja det blev en jobbig resa, men väl värt det.
Smidig landning och väldigt smidigt och snabbt i tullen, och väl igenom rullar Gordon in för att hämta oss.
Jetlegen blev lite värre pga förseningen och den uteblivna sömnen. Men när vi vaknade upp i ungdomarnas hem och funnit oss tillrätta, kändes det väldigt bra.
På fredag tog vi spårvagnen in till city och mötte Sofie när hon slutat sitt jobb. Flanerade lite och käkade lunch och begav oss till botaniska trädgården, en helt fantastisk sådan, så mycket nya intryck
På kvällen var det dax att träffa Gordons föräldrar och syster. Verkligen jätte roligt och det visar sig att vi är ganska lika. Tycker om samma saker och samma uppfattningar om saker och ting.
En väldigt trevlig kväll som avslutas mitt i natten med förhoppningar om en underbar fest för våra unga kvällen efter.
Så kom kvällen med ett underbart cocktail party, där vi fick träffa Gordons övriga släktingar och alla deras vänner. Så skönt att se att min dotter har en stor underbar familj även här i Australien som verkligen älskar henne. Och vilka fantastiska vänner, mamma hjärtat känner en otrolig tacksamhet och lycka.
Nu drar vi på roadtrip mot Mallacoota. En del bränder runtomkring så det luktar verkligen brandrök nu
Förseningar
Avslutade sist med att skriva att det var snart dax för ombordstigning igen. Så blev det inte, utan det blev inställt och inställt..Det slutade med 17 timmars försening.
Vi fick helt enkelt boka på ny natt på hotellet och tillbringa ytterligare tid i Bangkok.
Kl 15 Thai tid kom vi i väg, som sagt 17 timmar senare.
Landade i Melbourne kl 0400 lokal tid, trötta som tusan. Svärsonen Gordon hämtade oss och när han och Sofie försvunnit till arbete somnade vi.
På eftermiddagen roade vi oss med att kolla in Brunswick. Ett litet när område där de bor, som har allt.
Seg eftermiddag med jetlag som håller i sig även i dag fredag.
Senare idag tar vi spårvagnen in till city och planerar lite vid floden. Ikväll middag med Gordons föräldrar och i morgon är det inplanerad förlovnings fest för våra ungdomar, Gordon och Sofie.
På väg igen
Tänk att det blev den dagen till slut. Resan börjar till Australien börjar.
Börjar m snökaos och alla bybor undrar, vart är plogbilen?
Vi tar oss till Sundsvall utan problem och väl i Stockholm får vi träffa Katarina en stund innan vi rasar ihop på Lidingö hos Sara.
På söndag är det då dax för flyget till Bangkok där vi vilar ut 1,5 dag innan vii åker igen.
Bangkok är en stor, väldigt stor stad som verkligen erbjuder allt.
Denna gången bor vi nere vid floden, och här är luften lättare än jag kom ihåg att den var sist. Det är inte heller lika mycket bilar och avgaser som sist. Men som sagt vi bor en bit från stora stora, hela flöde emellan också.
Hotellet erbjuder takterras med pool och fin utsikt, där har vi det bra och vilar ut innan nästa bit på resan.
Kvällen håller vi oss vakna med shopping promenad efter Khao san road. Så roligt att sitta vid nåt hak och se på alla människor
Nu är det snart dax för ombordstigning igen
Mot älskad dotter och ett land för mig helt okänt. Spännande
Gamla 2018
Tänk att det blivit så att min blogg bara uppdatera 1 gång om året, och då mest för min egen skull. Förra årets nyårs krönika blev tydligen inte ens klar. Nåja dessa inlägg skriver jag numera mest för att ta mig tiden att reflektera över det år som gått, att tänka tillbaka och minnas.
JANUAR 2018
Så mycket snö och kallt Firade nyårsslaget som vanligt med goda vänner. Jag var fortfarande sjukskriven och kunde därför tillbringa årets första dagar i Stockholm för att ta ajö av Sofie och Gordon som reste tillbaka till Melbourne. I mitten av januari började jag jobba igen på 50% vilket visade sig alldeles lagom för jag var fortfarande inte läkt efter min utmattningsdepression. Snö, snö och snö det vräkte ned snö.
FEBRUARI
Kliver upp på 75% och det känns som om man stressar fram mig. Jag måste, måste tillbaka till jobb, men hela jag skriker förtvivlat, jag är verkligen inte frisk nog för det. I mitten av månaden kommer äntligen vår semester, och vi åker mot Filippinerna.
MARS
Sol, värme, upplevelser och massor med tankar om framtiden. Filippinerna är ett underbart land, fyllt med underbara, trevliga och hjälpsamma människor dit åker jag gärna igen.
Väl hemma igen så börjar gnetandet på fulltid. Min biträdande är sjuk och det visar sig långvarigt. Jag som inte ska stressa, jag som absolut inte ska jobba övertid. Vi tappar medarbetare och det kommer inte in nya, inga volontärer. Jag försöker bita ihop, hjälpa mig själv. Den 26e händer nåt. Jag får så fruktansvärt ont i huvudet, allting snurrar och jag kallsvettas. Tar mig från kontoret och ut till personalen. Både de och jag är säker på att det är en stroke el dyl på gång.
Kommer in på akuten där jag kräks och hela världen snurrar. Alla värden är bra, de konstaterar kristallsjuka. Sakteliga går det över för denna gången.
APRIL
Känner att jag återigen blir mer och mer stressad och efter ytterligare anfall av kristaller sjukskriver min läkare mig igen. Det/jag fungerar inte. Dax att ta beslut, hur vill jag ha mitt liv....
MAJ
Då kommer försäkringskassan med beslutet att de godkänner inte min sjukskrivning.. Visst är de rara dessa idioter som tycker de vet bättre än läkarna. Nåja jag har inte så mycket längre att vela om ifall jag vill återfå styrkan i mig. Jag avslutar min tjänst, och hoppas att min äkta hälft har rätt "det löser sig" och ofta har han ju rätt.
Vila, ta det lugnt, andas in och andas ut.
JUNI
Tid för rekreation i trädgården. Och tänk, mellan de 26e mars och 8 maj hade jag 3 anfall av kristaller, men sedan jag slutade jobbet har det inte hänt mera. Jag älskar juni månad. Allt blommar, värmen kommer och jag kan vara ute hela tiden. Midsommar och alla barn är hemma. Det blev en underbar midsommar. Lugn och trivsam. Veckan efter midsommar händer det. Mannen kommer hem och säger, det är nåt konstigt med mig. Vi åker in till Öviks sjukhus. Prover, röntgen och de ser också att det är nåt konstigt, röntgen visar ingenting men blodtrycket är alltför högt, han blir kvar. Tack gode Gud för det! På morgonen när jag kommer har det hänt, Bosse har fått en stroke. En blödning på vänstra hjärnstammen. Tänk om de skickat hem oss kvällen innan......
JULI
Tack och lov att jag är arbetsbefriad just nu kan jag känna. Den första veckan är han kvar i Övik men skickas sedan ned till Sundsvall på rehab. Högra sidan har tagit stryk. Armen och benet men det är det enda och vi tänker att de kan tränas upp. Totalt 3 veckor och sedan är han hemma igen, tack gode Gud. Vägen tillbaka börjar. Det blir en annorlunda sommar. Kattis kommer hem under några dagar så jag åker till Sara i Sthlm, skönt att få komma hemifrån lite och skönt att va med henne Sommaren håller i sig, sjukt varmt varje dag.
AUGUSTI
Sofie anländer till Sverige igen för några veckor. Underbart att få ha båda döttrarna nära. Det blir några dagar i Sthlm och sedan har vi henne hemma i Bönhamn ett par veckor. Hela augusti ligger värmen fortfarande kvar över oss. Bosse åker 2 gånger i veckan på rehab träning, och det går verkligen frammåt.
SEPTEMBER
TIME FLYES. Det blir dax för Sofie att åka tillbaka till Melbourne, och dessa avsked är så vidrigt jobbiga. Livet lunkar på med Bosses träningar och mina egna försök att hitta mig själv 28 september får han tillbaka sitt körkort. Fattar ni? 3 månader, han är en lycklig man och jag med
OKTOBER
Vi bestämmer oss för att ta en resa med våra goda vänner. 1 vecka på Rhodos, nästan som att stjäla tillbaka lite av sommaren som nåt annat stal av oss. Grekland är inte mitt höjdare resmål, men vi hade en fin vecka både med vädret, mat och dryck och framför allt sällskapet, vi har så himla kul tillsammans. Väl hemma kände man verkligen hösten stå och vänta. Mitt beslut är taget, jag blir student, börjar plugga ekonomi på distans. Revisor assistent ska jag bli
NOVEMBER
Bosse börjar jobba på 50%, helt otroligt. Efter bara 4 månader. Jag själv bara pluggar, all ledig tid går till studierna. Jag har gett mig sjutton på att det ska genomföras. Agerar chaffis ibland när B måste iväg på jobb. Det är jobbigt för honom med långa sträckor fortfarande och jag ser ju mina chanser att tillbringa tid med Stockholms brudarna. Den 12e november måste vi så säga adjö till vår älskade Smulan. Hon är nu så sjuk att det finns bara en väg att gå och det är över regnbågsbron. I över 14 år har jag fått äran att vara hennes matte, och som vi älskat varandra.
DECEMBER
Juletider är numera jobbiga tider tycker jag. Advent kan vara mysig, med alla ljus vårt planerande av julmarknaden, det är mys. Några turer med B söderut. Jul i Stockholm hos Sara med syster och svåger. Och som vanligt firas det nya året in med våra goda vänner. Nedräkning till ett bättre och lyckligare år. Och nedräkning till vår underbara resa. GOTT NYTT ÅR
Nyårskrönika 2017
Tänk vad tiden rusar iväg. Tyckte det var nyss som jag satt här och skrev min krönika över 2016. Dock är det väldigt skönt att kunna sätta sig ner i lugn och ro och minnas och gå igenom vad som hänt under ett helt år.
JANUARI Det blev den månad när jag och min biträdande på jobbet skulle gå skilda vägar efter 7 år. Jobbig grej när man jobbat nära varandra så länge, när man känner varandra utan och innan. 60 års fester och roliga saker med kompisar. Sigge blev sjuk och det var många resor till vetrinären i Härnösand. Högt blodsocker och diet mat
FEBRUARI Vår månad när vi alltid har lite semester. Detta år var det Vietnams tur att få besök av oss. Några dagar i Ho chi minh och sedan flög vi ner till Phu quoc. Underbart land med fina människor och sol och värme. Inte en dag med regn utan bara sol och värme
MARS Tillbaka hemma igen och jobbet som kallar. Dax att byta sortiment från vinter till vår, jobb, jobb och jobb
APRIL Så blev det dax att säga Ajö till Sara. Det blev hennes tur att åka ut i världen och jag var beredd på att det kunde bli 1 år innan jag skulle återse henne. Hon började med att landa i Melbourne hos Sofie och det var ju skönt att de två skulle få tillbringa tid tillsammans. Påsk tider och samtal om att mammas tid höll på att rinna ut. På långfredagen den 14 april somnade mamma in med sin hand i min. Är så otroligt tacksam för att jag kunde vara med henne då, att få sitta bredvid henne. På påskafton kom Sofies födelsedag, 30 år och tyvärr kunde inte jag vara närvarande.
MAJ Inledde denna månad med begravningen av mamma. En lugn och fin begravning där vi fick ta farväl. Jobb resa till Riga och våra butiker där. I Riga möttes vi av en underbar värme, närmare 30 grader och så skönt. Tyvärr så nådde den värmen inte Sverige på hela sommaren.
JUNI Lite välbehövlig vila med vänner i Italien, där hade vi också en underbar vecka med sol och bad och mycket god mat.
Midsommar och kyla. Ingen värme dyker upp denna månad heller hos oss, lika bra att jobba då.
JULI Fortfarande denna kyla. Börjar känna mig konstig i kroppen, trött, men jobbar på många som gått på semester och turister har kommit så i butiken har vi vår högsäsong. I slutet av månaden kommer Sara hem till Sverige, så skönt att ha en av mina flickor i Sverige. Vi åker till Stockholm för att njuta av hennes sällskap och konsert med Robbie Williams
AUGUSTI Vaknar en morgon med en fot som ser ut som en ballong och alldeles blå. Först så tror jag att det är en propp på väg men så var inte fallet. Har under en längre tid haft ont i mina ben, kramper och senadrag och min läkare tror att jag i sömnen vrickat foten ordentligt. Inflamation i tummen, armbågen och knäna. Kroppen säger ifrån. Väggen har kommit för nära och jag sjukskrivs för utmattningsdepression. Ungefär samtidigt på andra sidan jorden i Mellbourne insjuknar Sofie, väldigt allvarligt. Så allvarligt att jag under en tid tror att vi ska förlora henne. Dubbelsidig lunginflamation och hon behöver en operation...En fruktansvärd känlsa att sitta på andra sidan jorden, så fruktansvärd hjälplös. Tack och lov hade hon träffat Gordon som fanns vid hennes sida och som höll mig informerad. Samma dag som jag vet att hon ska opereras ringer min telefon och jag ser att det är Australiens landsnummer, rädslan som då griper tag i mig är obeskrivbar. När jag svarar presenterar en man sig som Sofies läkare...Ni förstår säker känslan...Nu ringde han för att tala om för mig att allt gått bra men att det kommer att ta tid innan hon är sig själv igen. För övrigt denna månad så sover jag bara, sover och gråter. Hade ingen aning om hur vansinnigt slut på jag var.
SEPTEMBER Smärtorna i min kropp hänger kvar, och även tröttheten. All min kreativitet, all min initiativförmåga och all vilja att göra nåt är som bortblåst. Minne....det vet ingen vart det tog vägen. Jag glömmer att jag lagar mat, jag glömmer allt är nästan en fara för mig själv.
OKTOBER
Vi tar en restresa tillsammans med ett par verkliga vänner. Vi åker till Gran Canaria och njuter av den värme vi aldrig fick i Sverige i sommar, underbart. Lata dagar vid poolen, god mat och gott sällskap
NOVEMBER
Blir en del dagar ensam i hemmet, jag kallar det för återhämtning, rekreation och som jag behöver det. Är fortfarande väldigt trött, har väldigt lätt till tårarna.
DECEMBER
Äntligen, den månad då jag får hålla min dotter i mina armar. Den 5e december landar äntligen Sofie och Gordon på Arlanda, lyckan går inte att beskriva. Några dagar tillsammans i Stockholm innan vi måste åka hem men redan den 15 dec så här de hemma i Bönhamn. Vi firar Sofies 30 års dag och så småningom så firar vi naturligtvis även jul.
På julafton är vi hela familjen Sofie, Sara, Johan och Katarina med respektive, en helt underbar jul och min lycka går inte att beskriva i ord.
Fredag efter jul är det så dax för Sofie och Gordon att åka ner till Stockholm och den 4e januari lättar de mot Australien igen, men jag är övertygad om att det inte kommer att gå så här länge, 1 år och 3 månader igen innan jag får se min dotter igen.
PHU QUOC
Så landar vi då äntligen på Phu Quoc. Resan mellan Ho Chi Minh och ön tog en timme. Allting fungerade så himla smidigt även här, väskor, taxi och iväg till hotellet. Jag har alltid velat bo direkt på stranden och nu skulle vi äntligen göra det. Och bungalowen var verkligen helt enligt mitt önskemål.
Redan på onsdag hyrde vi moped och började utforska. Hade läst att lite längre norrut kunde man hitta flera ställen med byar och ensliga stränder och nyfikenhet måste ju stillastående så vi drog iväg.
Först kom vi till själva staden Duong dong och hamnen för alla fiskare. Eftersom då främst Bosse är uppvuxen som fiskepojke tycker han att allt sånt är intressant.
Det var vi och några par till som besökte stranden just där vi var, ingen större tillströmning.
På torsdag tog vi moppe till östra sidan, Sao beach var målet och när vi till slut kom fram, efter div felåkningar o dyl så måste jag säga att jag aldrig någonsin sett en sådan strand. Sanden var verkligen kritvit, mjölig och vattnet bland det finaste genomskinligaste.
mjöl
Hit åker vi igen
