I Mitt Sinne

 

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/234860/?claim=8cxbu6rjhm9">Follow my blog with Bloglovin</a>

Nyårsafton 2013/14 Dagen gick i sakta lunk. Middag med vänner och tankar till Sofie och Jim som skulle lämma landet för sina drömmars resa. Vaknade upp nyårsdagen med väntande av att få höra från dom, vart var dom och gick allt som det skulle.

Januari förflöt med jobb precis som februari gjorde ända fram till den efterlängtade semestern. Vi startade den i Dubai, 3 dagar i en stad som inte liknar nåt annat jag sett. Vad man än inbillade sig i storlek så var det ändå större, alla shoppingcenters, alla gator, alla stränder och alla hus, helt sjukt. Efter några dagar fortsatte vi resan ner mot Bali. Efter 2 flygbyten och x antal timmar på flygplatser så var vi äntligen framme och även Bali kändes otroligt drömlikt.

Kommer nog aldrig glömma första kvällen när jag står i duschen och hör hur det knackar på dörren och sen hör jag rösten på min äldsta efterlängtade dotter, den känslan var magisk, som jag saknat henne och nu var hon här..

De sista dagarna i februari tillbringade vi på mopedsäten upp över bergen i Bali. En roadtrip utan dess like, vilka vyer. Men första kvällen på denna roadtrip får jag meddelanden på facebook att vi måste höra av oss hem och naturligtvis grips man av en stark oro, vad har hänt? Wifi upp i bergen fungerade inte bra eller inte alls, så det tog tid att nå Sverige och när jag äntligen får tag i våra anhöriga nås vi av årets första dödsbud. Vår granne, kära lilla tant Astrid hade lämnat oss.

Vi fortsatte vår roadtrip över bergen. Magiska vyer fortsätter. Jims gps slutar fungera och han tar ut riktningen själv och vi följer efter. Lite irriterande men så här i efterhand tacksamma för allt vi fick se som vi annars inte fått se.

Väl framme i Lovina på kvällen blir Bosse sjuk. Balibelly....inte kul att få på mopedrygg. Värsta sortens magåkomma med hög feber som följd. Vi stannar 2 nätter i Lovina och sista morgonen åker jag, Jim och Sofie ut på havet för att titta på delfinerna, underbart.

Mars månad och de 2 första veckorna tillbringar vi med Sofie och Jim i Seminyak. Väl hemma igen nås jag av dödsbud nr 2 och min älskade Limpar är dålig och haltar hela tiden. I ett samtal med yngsta dottern säger jag med gråten i halsen att det känns som det här kommer bli ett dödens år. 

Sista helgen i mars firar vi Bosses 50 års dag med kalas för vännerna.

April månaden rullar på. Jag mår inte bra, får ibland problem med att andas och tungan känns svullen och ond. Ingen förstår varför, är det nåt som jag inte tål?? Men vad?? Månaden rullar på och det är en riktig vårmånad med frösättning och tillvaratagning av ved.

Maj I början av maj kommer det 3:e dödsbudet. En nära vän, fd kollega och chef somnar helt plötsligt in bara 48 år gammal. Vädret är underbart, blommorna plockas ut redan  i mitten av maj och värmen är magisk.

Mamma blir sjuk och det blir svåra beslut att ta. På jobbet blir det allt mera att göra samtidigt som personalen krymper.

Juni. Börjar månaden med helt underbart väder, sol och värme. Men tyvärr håller inte värmen i sig när vi närmar oss midsommar är det nästan köldgrader på kvällarna. Alla barnen med resp utom Sofie och Jim firar som vanligt midsommar i Bönhamn. En lugn och härlig midsommar den bästa på många många år. Men för övrigt verkar det bara vara jobb och nästan ingen personalstyrka

 

Juli Blir den bästa på många många år. En helt underbar värme lägger sig över Sverige och vår nya pool används dagligen. Några dagars ledigt med syster i underbara Holmträsk. suraströmmingar på verandan tillsammans med mamma.

Jobb och en och annan festlighet.

 

Augusti fortsatt sjukskriven, och värmen håller i sig. Firar födelsedagen med min allra bästa svåger. Han fyller nämligen 2 dagar innan mig, precis 20 år emmellan oss. Fina dagar med syster och svåger i början av augusti.

En kortare tur med husvagn för att komma ifrån detta turistparadis som Bönhamn är.  Jag bestämmer mig för att ingenting blir bättre av att vara sjukskriven, vill jobba men börjar försiktigt. Dock svårt att ta det lugnt när man är lite av en arbetsnarkoman. Nås även av budet att store bror blivit sämre i sin sjukdom och får nu palitativ vård, känns som om man skickas in i ett väntrum.

 

September Vi tar med oss barn och resp till Mallorca en vecka. Vilken underbar vecka. Underbart väder och underbart sällskap.

 

Kommer hem sen med massor av energi och återbruks anda. Tillverkningen av både lampa, öppenspis, burkar och tavlor inför kommande julmarknad

 

Oktober månaden rullar på mycket jobb inför kommande julrusch. Äntligen kommer också beskedet när Sofie och Jim landar på Arlanda, bara 1,5 månad kvar tills vi får kramas. Sista oktober och allhelgona tillbringas i Stockholm för att hjälpa Sara att flytta till en bättre och större lägenhet.

 

November Första november är min glädje stor, jag kan börja nedräkningen för den 1 dec kommer mina hjärtan tillbaka till Sverige. Mycket jobb första veckan. Sen kommer den dag som kommer att bli den absolut värsta dagen i hela mitt liv. 6:e november, en svart dag. Sofie ringer från Sri Lanka med det absolut värsta budet...Jim har avlidit i ett plötsligt hjärtstopp. Orden tar slut, förväntningar, drömmar allt blir svart. Det fjärde dödsbudet under året och det absolut största, värsta. Resten av november månad är svart

 

December Finns inte så mycket att säga om denna månad. Vi håller ihop mycket mer än så är det inte. I mitten av månaden har vi askspridning, ett besök till lilla mamma innan jul. Den 23:e kommer så det sista dödsbudet för 2014, Sven-Erik, store bror har fått somna in. Så skönt för honom men ändå så kommer sorgen. Sorgen över hur hans liv blev, sorgen över den store bror som man upplevt så mycket med. Han var den som lärde Sofie åka skidor, han var den som lärde mig köra bil, han var den som kom med motorcyklen och lät mig åka med på turer. Han var min storebror.

Julen tillbringar vi i Bönhamn med Sara och Sofie. Kattis och Kevin är hemma till mitt i dagen på julafton och under kvällen på julafton händer nåt märkligt. Jag och flickorna går ut och helt plötsligt kommer en stråle innifrån skogen, en vit stråle tornar upp sig, delar sig till tre strålar och det blir ett bländande sken. Under en längre tid bara strålar det. Plötsligt går strålarna ihop till en igen och det hela flyttar sig in mot berget och sakta sakta avtar det. Vi står kvar med tårarna rinnande ner för kinderna och förstår att det hela var en hälsning från våra kära. Pappa, Sven-Erik och Jim. De är nära och de tar hand om varandra.

Nyårsafton tillbringar Bosse och jag ensam hemma. Orken är slut och det är skönt att bara få vara. God mat och klockorna i kapellet till tolvslaget, mer än så behöver det inte vara.

 

Gott nytt år, välkommen 2015. Det året får bli ett lugnt år