I Mitt Sinne

När jag vaknade på måndag morgon insåg jag att vi bara hade 2 dagar kvar på Bali tillsammans med min dotter. Snart skulle det återigen vara dags för avsked och till nästa gång vi ses kan det gå månader. För henne är planerad hemkomst i december, så dit känns det länge.

Men vi hade i alla fall bestämt att vi skulle tillbringa resten av tiden tillsammans. Tror hon kände samma panik som jag.

Vi åkte alla 6 iväg till en strand uppe i Sanur. Vägen dit var....lång och gropig, det var nog den värsta väg jag sett. Taxi chauffören fick verkligen ta det försiktigt med framfarten. Fint vatten, visst fanns det vågor för den som ville surfa, men tack vare några rev så var inte vågorna så jätte stora intill stranden. Jag hade min madrass med mig och det var verkligen läge för den där eftersom det gjorde ganska ont i fötterna att bara gå i vattnet, mycket skönare att kunna ligga och flyta.

Självklart ville jag ha med mig lite stenar och snäckor från Bali, så det såg vi till att plocka.

 

Vår sista dag blev också en dag där vi slutade där vi börjat. Stranden i Sanur. Nu med facit i hand så var det den absolut bästa stranden för sol och bad tycker jag. Här blev det både lunch, öl och sol/bad med madrass, helt i min smak. Johan och Ellen hade dragit vidare för att upptäcka mera av Bali, så nu var vi bara 4 st kvar.

Malos stod på listan för middag. Malos med den bästa Pizzan på Bali.