sommarminnen
Tänkte skriva ner mina sommarminnen. Pratade med min mamma som tillbringar lite tid hos min syster på vår barndomsgård. Mamma berättade hur fint allt är, allt som blommar och vattnet som ligger blankt, om tant Gun-Britts nybakta bullar.
När jag var liten så tycker jag mig komma ihåg att det nästan alltid var fint väder. Vi bodde så fint bara några meter till bryggan där vår båt låg och där det fanns en stor sten man kunde vada ut till och hoppa ifrån. Bada det gjorde vi mycket, så fort frukosten var avklarad så satte jag iväg ner till bryggan. På vår sida sjön var det långgrunt men hos vår farbror som bodde på andra sidan där var det djupt så från deras brygga kunde man bara dyka i. Ibland åkte vi till min andre farbror som bodde på en stor ö. Ut till honom och hans familj var det byggt en bro och från den kunde man också bara dyka i. Det var jag och mina jämnåriga i byn,(det var inte så många) Veronika, Karl-Erik, Jörgen och Roger, kanske inte alla samtidigt men vi var alltid några stycken.
På kvällarna åkte vi ofta iväg för att fiska, meta var vad som gällde. Ibland kunde vi vara ute till sena natten, vi hade fika med oss och just det där med tiden gjorde ju att man kände sig extra stor, man var ute sent. Ibland kom våran "lekfarbror" Ivan och hälsade på då tog vi ungar med honom ut på gården för att spela fotboll. Det var bäst att vara hos mig för där var gården ganska stor och det var nära till vattnet sen. Vilka underbara somrar, vilken tur jag haft att jag fått växa upp på det sättet.
När mina barn var små så hade de ju också förmånen att få tillbringa tid i Holmträsk, på gården bredvid sjön. Många ggr hade jag och min syster långa promenader tillsammans med mina små yrväder. Speciellt en gång kommer jag ihåg när Sara var ca 2 år och Sofie 5 år, den promenaden finns inspelad på video band tack vara att min syster tyckte om att dokumentera. Tack Britt för det.
Det är många roliga uttryck som kommer från den dagen bla "jag vet inte, fråga moster" Då hade Sofie varit sakletare och hittat en ficklampa och det var svaret som morfar fick när han frågade sin dotterdotter vart hon hittat den.
Efter några år när flickorna vuxit till 9 och 13 års ålder träffade jag Bosse. Då kom Bönhamn och havet och skärgården in i bilden. Flickorna fick 2 halvsyskon i Johan och Kattis och sommrarna tog en annan vändning för dem. Den blev större på nåt vis. Visst fortsatte vi att åka till Holmträsk men de stora ledigheterna tillbringade vi ju i huset i Bönhamn. Sara och Kattis som var jämnåriga och gick under namnet "systrarna gasell" hade mycket roligt tillsammans. Det var gummibåtar som de rodde ut till navarn med(en ö) picknickar upp till mjösjön (insjö där de badade) picknicken innehöll allt som oftast konservburkar med mandarinklyftor, det var det godaste dom visste. kojor uppe på berget ovanför huset och promenader efter blåprickarna. Och naturligtvis många hyss bakom deras draperi i deras våningssäng.
Sofie som var äldre och mognare tyckte på den tiden inte att Bönhamn var något sommarparadis. Hon tillbringade hellre tiden hemma i Domsjö om hon fick och hur många ggr nekar man en tonårig tjej nåt? första året fick hon följa med men andra året fick hon sommarjobb och Sofie har ju alltid varit en tjej som man kan lite på, så hon fick vara hemma, inte alltid men ofta.
Idag har vi också barn i Bönhamn. Linn, Emmelie, Leo och Liam. Det är Bosses brors barnbarn. Bosse och deras fädrar är nästan jämnåriga så ibland känner jag mig som faster Cilla. Jag har aldrig kunnat vara faster på det sättet sån jag njuter faktiskt av att ha dem i närheten. När de busar i sin koja uppe på berget där föregångarna Sara och Kattis redan gjort i ordning, när de vill picknicka uppe i mjösjön eller ute på hällorna. Alla dessa barn som finns omkring oss de förtjänar banne mig en underbar barndomssommar som blir deras bästa sommarminne
När jag var liten så tycker jag mig komma ihåg att det nästan alltid var fint väder. Vi bodde så fint bara några meter till bryggan där vår båt låg och där det fanns en stor sten man kunde vada ut till och hoppa ifrån. Bada det gjorde vi mycket, så fort frukosten var avklarad så satte jag iväg ner till bryggan. På vår sida sjön var det långgrunt men hos vår farbror som bodde på andra sidan där var det djupt så från deras brygga kunde man bara dyka i. Ibland åkte vi till min andre farbror som bodde på en stor ö. Ut till honom och hans familj var det byggt en bro och från den kunde man också bara dyka i. Det var jag och mina jämnåriga i byn,(det var inte så många) Veronika, Karl-Erik, Jörgen och Roger, kanske inte alla samtidigt men vi var alltid några stycken.
På kvällarna åkte vi ofta iväg för att fiska, meta var vad som gällde. Ibland kunde vi vara ute till sena natten, vi hade fika med oss och just det där med tiden gjorde ju att man kände sig extra stor, man var ute sent. Ibland kom våran "lekfarbror" Ivan och hälsade på då tog vi ungar med honom ut på gården för att spela fotboll. Det var bäst att vara hos mig för där var gården ganska stor och det var nära till vattnet sen. Vilka underbara somrar, vilken tur jag haft att jag fått växa upp på det sättet.
När mina barn var små så hade de ju också förmånen att få tillbringa tid i Holmträsk, på gården bredvid sjön. Många ggr hade jag och min syster långa promenader tillsammans med mina små yrväder. Speciellt en gång kommer jag ihåg när Sara var ca 2 år och Sofie 5 år, den promenaden finns inspelad på video band tack vara att min syster tyckte om att dokumentera. Tack Britt för det.
Det är många roliga uttryck som kommer från den dagen bla "jag vet inte, fråga moster" Då hade Sofie varit sakletare och hittat en ficklampa och det var svaret som morfar fick när han frågade sin dotterdotter vart hon hittat den.
Efter några år när flickorna vuxit till 9 och 13 års ålder träffade jag Bosse. Då kom Bönhamn och havet och skärgården in i bilden. Flickorna fick 2 halvsyskon i Johan och Kattis och sommrarna tog en annan vändning för dem. Den blev större på nåt vis. Visst fortsatte vi att åka till Holmträsk men de stora ledigheterna tillbringade vi ju i huset i Bönhamn. Sara och Kattis som var jämnåriga och gick under namnet "systrarna gasell" hade mycket roligt tillsammans. Det var gummibåtar som de rodde ut till navarn med(en ö) picknickar upp till mjösjön (insjö där de badade) picknicken innehöll allt som oftast konservburkar med mandarinklyftor, det var det godaste dom visste. kojor uppe på berget ovanför huset och promenader efter blåprickarna. Och naturligtvis många hyss bakom deras draperi i deras våningssäng.
Sofie som var äldre och mognare tyckte på den tiden inte att Bönhamn var något sommarparadis. Hon tillbringade hellre tiden hemma i Domsjö om hon fick och hur många ggr nekar man en tonårig tjej nåt? första året fick hon följa med men andra året fick hon sommarjobb och Sofie har ju alltid varit en tjej som man kan lite på, så hon fick vara hemma, inte alltid men ofta.
Idag har vi också barn i Bönhamn. Linn, Emmelie, Leo och Liam. Det är Bosses brors barnbarn. Bosse och deras fädrar är nästan jämnåriga så ibland känner jag mig som faster Cilla. Jag har aldrig kunnat vara faster på det sättet sån jag njuter faktiskt av att ha dem i närheten. När de busar i sin koja uppe på berget där föregångarna Sara och Kattis redan gjort i ordning, när de vill picknicka uppe i mjösjön eller ute på hällorna. Alla dessa barn som finns omkring oss de förtjänar banne mig en underbar barndomssommar som blir deras bästa sommarminne
Kommentarer
Trackback
