Hjärtat i halsgropen

Så har jag känt det hela dagen. Min nervositet har inte vetat några gränser, för det finns väl inget värre än att få ett telefonsamtal från någon som är jätte, jätte ledsen. Det har varit min oro idag att behöva få det samtalet, fast innerst inne trodde jag hela tiden att det skulle gå bra, men man är ju bara mamma.
 
Nu undrar ni nog varför? Jo det är så här att min äldsta dotter vill bli Polis och har bestämt sig för att söka in till polishögskolan. Det är ju då en massa tester som ska göras och detta var det andra testet hon skulle göra. Simtestet gick bra och idag har hon gjort fystestet, som alltså också gick bra. Nu är det ett test kvar psykologiska testet och det får hon nu börja vänta på att få reda på var och när.
 
Hon har en lång väg att gå, men när man väl bestämt sig så...och jag tror att hon kommer att bli en lysande polis.
 
Förutom min väntan på att hon skulle ringa och berätta så har min egen dag varit fylld med möten, inventering och uppackning. Fullt upp med andra ord. Förra januari och ännu förra januari hade vi väldigt lite att göra så  årets januari är verkligen inte lik något annat år. 
 
Kylan är tillbaka igen, eller kyla o kyla. Men det har sjunkit ner mot 10-15 grader och det kallaste vi haft här ute i vinter är 16 grader så det kanske är kallt...
 
Nu ska jag inta soffläge ett tag och njuta till lite  nostalgi med ABBA
 

Kommentarer
Postat av: Inger

Vad roligt att det gick bra för din tös..
Jag tro säkert att hon blir en bra polis..Det behövs flera kvinnliga poliser. De är oftast mera så de kan lyssna och känna empati..iaf för det mesta..hoppas hon klarar resten oxå. Det går ju att försöka vid annat tillfälle oxå. Hon har ju hela livet på sig...håller tummar och tår...God fortsättning på 2013..kram

2013-01-11 @ 18:34:28
URL: http://IngerEmksson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0