I Mitt Sinne

Jag är inte bra på det här med blogg, det kan bara konstateras.

Men idag har jag i allafall gjort nåt som jag känner att jag vill dela. Har berättat att jag blivit alltmer känslosam, får alltmera lätt till tårarna. Och idag har varit en sån dag. Åkte i morse upp mot Åsele för att tillbringa dagen med mamma.
Körde från Bönhamn upp till Övik och vidare in mot landet. Passerade Bredbyn och tänkte att det är otroligt vilken skillnad det är innåt landet och här ute vid havet, vi har så mycket grönare.

Kom till Hälla

och minns hur vi ungdommar i byn Holmträsk ibland kunde ta cykeln och cykla de 2 milen hit för att köpa godis...va?? Då var man godissugen, eller...
Macken står kvar som ett monument över svunna tider.

Kom så till Åsele efter ca 2, 5 timme


Och kom ihåg all tid man spenderat här på det ena eller det andra sättet...Men likväl så ser allt likadant ut efter alla år som gått.

Det var vårfest på filadelfia och dit ville mamma gärna. Så vi gick dit. Vårfest det betyder att det är avslutning på barngrupper som tillbringat nån kväll i veckan under terminen där.  I dag spelade de upp en musikal "Herren är min herde".  Där jag satt och tittade på detta gick mina tankar tillbaka i tiden till 70-talet när jag var med i dessa avslutningar.
vi var ungefär lika många som dagens ungar i kyrkan, oh tänk, de har hela livet framför sig på gott och ont. Jag skulle inte vilja byta med dem. Ungar, så sorglösa och så glada över att det var vår. De sjöng och spelade och gjorde allt så fint, var så duktiga och där satt jag och tänkte på tider som gått. 

Tryggare kan ingen vara, och naturligtvis kom mina tårar. Tänkte på hur pappa och mamma engagerat sig i denna församling, vilken tid de lagt ner. Nu är pappa borta och mamma bor på ett hem i det lilla samhället och är ensam. Så tacksam för de ggr någon har tid att komma, tid att kanske hämta så hon får följa med till kyrkan som betyder så mycket. Är det verkligen så det ska vara när man blir gammal? Att när man inte längre kan gå själv till det som betyder så mycket då får man vara tacksam för de ggr någon har tid. Det grämer mig att jag inte bor närmare och kan följa henne oftare.

Efteråt tog vi en promenad genom Åseles gator och jag kom ihåg en tjej på 14-15 år som mycket hellre gick runt på gatorna och tittade på killar och bilar, än satt på gudstjänsterna på söndagar. Tänk om jag visste då vad jag vet idag..

När det närmade sig middag för mamma tog jag adjö och vänden nosen söderut. Tvekade lite i Hälla och undrade om jag skulle köra samma väg eller inte. Jag valde inte, och körde över Sollefteå.  Naturen är så vacker den vägen. Ca 1 mil efter Sollefteå händer nåt, bilen låter så konstig och färskt i minnet har jag ju förra veckan när jag höll  på tappa hjulet på väg till sundsvall, så jag stannar och upptäcker en punktering *suck*

Fram med grejjerna och efter några försök att få upp bultarna ger jag upp. Min älskling har dragit åt allt vad han kan så jag inte ska tappa några hjul....Inga bilar...jo efter en stund kommer ett gäng bilar, jag vinkar och visar att jag behöver hjälp, inte en enda stannar.  Tji fick alla som tror att en ensam tjej ALLTID  får hjälp, så är det inte. Som tur är bor en kille vi känner där och efter lite kontakter fram o tillbaka, (man ska ju ha tele nr o det har man ju inte) kommer han körande till undsättning. Så med ett sånt där reservhjul rullar jag vidare i 70 km i timmen. Jag är inte van att köra 70 km i timmen......!!!!!!!

Resan hem tog en timme längre  plus att den där andra vägen var längre, så den kommer jag aldrig köra mera. Nåja, väl hemma så går luften ur mig som vanligt och alla intrycken kommer tillbaka.

Lilla, lilla mamma så glad att få besök och jag tänker på den där visan "jaså säger du det, du kan inte komma från. Du tog fel på vilken dag det var. Nej det gör ingenting om det är nåt bara ring för jag finns ju här var dag"

Man borde göra som jag gjorde idag lite oftare. Ta sig tid, visst det är långt, men va skönt det är både för henne och för mig. Hon fick sällskap några timmar och den glädje hon visar över det lever jag länge på