De årnar sä

Det ordnar sig. Det är den kommentar jag får hela tiden nu, och på sätt och vis måste jag ger alla rätt.  Jag har jagat och jagat en bröllopstårta, och tillslut var jag på väg att ge upp. Då ringer Lena. Lena jobbar inom omsorgen, placerad på Erikshjälpen och hon har under de 2 år vi känt varann blivit en kär vän. Hon berättar att hon har ett förslag, hennes händige man kan göra en ställning, å så kan jag ju köpa 3 tårtor och ett brudpar till toppen. Gulle henne! Hon går  på semester för att ha det skönt, men fortsätter tänka på mitt problem. Det är väl omtanke på hög nivå.

Men så idag ringer min värdinna och säger att hon kommit på ett ställe som är ganska nytt och kanske de kan hjälpa. Stället heter länsmannagården och ligger i Lugnvik. Jag ringer dit och visst kan hon hjälpa. Hon har visst aldrig bakat en bröllopstårta förr men vad bryr jag mig om det, jag har en ställning och hon kan baka, kan inte bli bättre. Jag är mycket tacksam.

Allt annat rullar på. Har idag pratat med kantorn om ingångs och utgångs musik, vi får se om jag får som jag vill, det handlar om noter..

Kälknularna är klarar, det tar sig bit för bit. I morgon åker jag till min syster uppe på gården och jag tror att pusselbitarna trillar ner när jag får prata med henne och kanske får förslag på lite delegering.
Just nu känns det som om jag är på väg in i väggen. Jag är så trött, känner mig så stressad. Det är mycket på jobbet, vi är lite personal och jag jobbar med bröllopet för fullt. Det är ju ett litet bröllop, men jag vill ju ändå att det ska vara perfekt och fint.

Det är massor av vänner som nu sms:ar och ringer och mailar och undrar vad vi önskar oss. Så jätte svårt när man som vi bott i hop i 10 år redan. Men vi renoverar för fullt och det är ju projekt som slukar pengar så de går ju alltid åt, sen reser vi ju också så fort vi kan så det är ju nåt vi önskar oss, pengar. 
Sen finns det faktiskt en sak till. Ett fruktträd, vilken sort spelar egentligen ingen roll. Men när jag fyllde 40 fick jag ett träd av pappa och mamma och det är väldigt roligt att idag minnas att det trädet fick jag av dem, på samma sätt skulle ju ett träd bli, vi fick det på vår bröllopsdag..

Nä nu hör jag sängen ropa på mig, det är ju faktiskt arbetsdag i morrn


Kommentarer
Postat av: Lillemor

Ja, det gör det!

Du ser, du behöver inte vara nervös!



Det blir bröllop även om inte allt är helt perfekt. Och varför måste det vara det Cilla? Och om det skulle regna litet på er så gör det heller inget.



Lova nu att inte stressa ihjäl dig!

Stor kram från mon


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0