I Mitt Sinne

Vilken dag vi hade!

Min morgon började tidigt.
Kom inte i säng förrän vid 24, då kände jag att allting var klart. Alla som hade en uppgift visste precis.
Vaknade vid 0530 gick på toa och försökte sen somna om en stund igen.
Nästa gång jag vaknade gick jag återigen på toa och döm om min förvåning  när jag insåg att någon redan var vaken. Hela badrummet var pyntat med hjärtan och tjusig stor rosett över badkaret. Sara liten hade varit upp och fixat för hon visste att jag skulle lägga mig i ett bad på morgonen.

Jag åt lite frukost och sedan kröp jag ner i ett varmt bad som var pyntat med badrosor och bad konfetti. Tack Sara!

Jag hade nerverna utanpå kroppen och skakade som ett asplöv, har väl aldrig varit så nervös i hela mitt vuxna liv.

När klockan drog sig mot 10-1030 gick vi över till Anna-Greta Tjäder där vi fått låna hennes galleri. Där var det svalt och skönt. Plockade fram lite rosa champagne och Saras  alla hår fix och smink fix. Träffade vår fotograf Jörgen Påhlsson och så satte vi igång att förvandla mig


Eftersom vi hade en fantastisk fotograf som verkligen sprang fram och tillbaka genom byn för att dokumentera allt som hände i byn har vi massor av bilder på både det ena och det andra. Sånt som en brud normalt inte får vara med på, helt underbart. Så ett stort tack till Jörgen för hans engagemang.




När Sara började bli klar med mitt hår kom Sofie och ville ha hjälp med sitt hår och efter det kom min tärna, min syster för att få bli fixad i håret.

Så var det tillslut då dax för brudgummen att anlända med mina blommor och gissa var jag då hade nerverna....Han var den tjusigaste brudgum jag någonsin sett. I frack och ros, inte konstigt att jag älskar honom så mycket.


Sen lurade vi alla som satt utanför kapellet för att se oss. Vi gick bakvägen in till kapell gården. Väl där fick vi stå och vänta en stund tills det var dax att göra entre. Bosse som är kapell ringare i vårt kapell skulle ju också hinna ringa i klockan för oss. Charmigt vilken brudgum har tidigare ringt för sin egen vigsel?

Det blev en helt magisk vigsel. Vi hade plockat in en kille från Övik som i vanliga fall spelar irländsk folkmusik, min önskan var att han skulle sjunga All The Way som Frank Sinatra en gång gjorde. Mats talade om att han kunde nog inte göra det för den är svår och i grunden gjord för storband. Nu när det äntligen var dax, så hade han ändå övat in den och gjorde det fantastiskt bra.  Så istället för 2 psalmer hade vi bestämt att vi skulle bara ha en psalm och resten skulle Mats sjunga. Så Sinatras All the way, Ett av de sätt av Peter Lemarc och Av längtan till av Åsa Jinder var vad han förärade oss med.


Som utgångs marsch hade vi ingen annan än ABBAs Ido, Ido. Lite konstigt kan tyckas men å andra sidan är varken jag eller Bosse lagd åt nåt vanligt håll.
Längre blogg än så här skriver jag inte nu, utan resten om vår underbara dag berättar jag någon annan gång